Som ett vintervykort
såg det ut utanför köksfönstret i dag. Satt och såg på alla som åkte längdskidor på gärdena när jag intog mitt förmiddagskaffe. Själv får jag försöka hålla mig lite lugn idag. En promenad ska det bli,men sedan rätt lugnt. Har mera ont i dag. Precis som sjukgymnasten berättade så är vissa dagar jättebra medan andra gör mera ont. Men så får det vara. Det är i alla fall bättre än innan.
I morgon åker yngsta dottern till London tillsammans med sina bonussystrar. Dom är så gulliga som åker tillsammans så här. Det är första gången dottern åker utomlands utan föräldrar så det blir nog väldigt spännande för henne, och för hennes mamma kan jag tillägga. Passade på att ge alla förmaningar igår när jag färgade håret på henne. För då satt hon där hon satt så att säga he he he... Nejdå hon är så duktig så det kommer att gå bra det här.
Hon har sparat till resa och fickpengar själv. Det tycker jag är bra gjort av en 15 årig tjej. Som tur är har det nyss varit jul och hon har kunnat lägga undan julklappspengar också. Så har hon gjort lite ärenden hemma och tjänat pengar med.
Hoppas dom får en riktigt kul och minnesvärd resa och att vädret blir bra.
Maken skjutsar ner henne till Arlanda i morgon bitti, för jag litar inte riktigt på SJ. Nån som gör det idag?
Sedan ska förhoppningsvis Audin säljas, den står redan i Uppsala så vi hoppas hitta nån hugad bilhandlare som vill ha den till ett hyfsat pris. Maken har det i uppdrag i morgon.
Tycker det är onödigt med två bilar när bara en används. Får kika på en "ny" senare om det visar sig att vi behöver. Men just nu så känns det lite slösaktigt.
Själv har jag ägnat förmiddagen åt att leta upp alla gamla mobiltelefoner som ingen använder och som bara ligger och tar plats. Har hittat en affär på Götgatan i Sthlm som köper gamla och skadade mobiler. Kanske man kan få nån liten slant för dem.
Jag tror det är för att solen skiner som jag blir på sånt där "vårstädarhumör". Men jag vill få undan sånt vi inte använder. Så detta är nog bara början.
Gardiner har jag däremot inte hittat några. Får nog vänta tills jag blir så pass att jag orkar springa i affärer. Då ska jag minsann ut och leta. Tapet till hallen däremot är jag ganska klar över. Nåt ljust eller vitt med lite svagt mönstrad glans blir det där. Men åååå vad jag längtar till tak och spalje blir vitt.
Men som sagt, ingen brådska. Vi tar en sak i taget. Nu ska jag ta en liten promenad sen vila. Jo för så ser det ut när ryggen är arg på kirurg Frost.
Tjing so long!
I morgon åker yngsta dottern till London tillsammans med sina bonussystrar. Dom är så gulliga som åker tillsammans så här. Det är första gången dottern åker utomlands utan föräldrar så det blir nog väldigt spännande för henne, och för hennes mamma kan jag tillägga. Passade på att ge alla förmaningar igår när jag färgade håret på henne. För då satt hon där hon satt så att säga he he he... Nejdå hon är så duktig så det kommer att gå bra det här.
Hon har sparat till resa och fickpengar själv. Det tycker jag är bra gjort av en 15 årig tjej. Som tur är har det nyss varit jul och hon har kunnat lägga undan julklappspengar också. Så har hon gjort lite ärenden hemma och tjänat pengar med.
Hoppas dom får en riktigt kul och minnesvärd resa och att vädret blir bra.
Maken skjutsar ner henne till Arlanda i morgon bitti, för jag litar inte riktigt på SJ. Nån som gör det idag?
Sedan ska förhoppningsvis Audin säljas, den står redan i Uppsala så vi hoppas hitta nån hugad bilhandlare som vill ha den till ett hyfsat pris. Maken har det i uppdrag i morgon.
Tycker det är onödigt med två bilar när bara en används. Får kika på en "ny" senare om det visar sig att vi behöver. Men just nu så känns det lite slösaktigt.
Själv har jag ägnat förmiddagen åt att leta upp alla gamla mobiltelefoner som ingen använder och som bara ligger och tar plats. Har hittat en affär på Götgatan i Sthlm som köper gamla och skadade mobiler. Kanske man kan få nån liten slant för dem.
Jag tror det är för att solen skiner som jag blir på sånt där "vårstädarhumör". Men jag vill få undan sånt vi inte använder. Så detta är nog bara början.
Gardiner har jag däremot inte hittat några. Får nog vänta tills jag blir så pass att jag orkar springa i affärer. Då ska jag minsann ut och leta. Tapet till hallen däremot är jag ganska klar över. Nåt ljust eller vitt med lite svagt mönstrad glans blir det där. Men åååå vad jag längtar till tak och spalje blir vitt.
Men som sagt, ingen brådska. Vi tar en sak i taget. Nu ska jag ta en liten promenad sen vila. Jo för så ser det ut när ryggen är arg på kirurg Frost.
Tjing so long!
Men vilken underbar dag
Tog en prommis i solskenet med min älskade make och hundarna. Katterna bangade men kommer väl igen ikväll :) Det var så skönt ute. Strålande sol från klarblå himmel och kritvit snö. På väg hem träffade vi Teddie och hans husse. Teddie blev så glad så han tjöt. Teddie är från vår uppfödning och helbror (fast från en senare kull) med vår Lizzie. Teddie bor på samma gata som vi, så våra hundar brukar alltid stanna till utanför deras hus när vi går förbi, ifall Teddie skulle komma ut. Idag hade vi tur alltså.
Nu blir det en stunds vila för mig.
Hoppas ni alla har en underbar dag!
Nu blir det en stunds vila för mig.
Hoppas ni alla har en underbar dag!
Sol ute, sol inne
Å nu lyser solen äntligen ute. När jag satt och åt frukost i morse så såg det ut att bli molnigt, men nu verkar det spricka upp.
Har fortfarande träningsvärk. Envisades med att ta två promenader i går med. Den sena kvällpromenaden borde vi ha fotograferat. När maken tog i kopplen och kallade på hundarna i hallen så var det inte bara tre glada hundar som radade upp sig utan även tre katter. Max, Mimmi och Zelda ville med på promenad i går kväll också. (dom var med kvällen innan med). Så på katters vis ömsom gick och ömsom sprang de. När vi gått knappt hälften av vägen anslöt Flisan till gänget, så på promenad var jag, maken, tre hundar och fyra katter. Behöver jag säga att vi tog upp hela vägen? :) Kändes nästan som Bodils minicirkus, ha ha :)
Idag ska jag ta det lugnt, förutom de obligatoriska promenaderna. Kanske jag ska göra ett aktivt försök att beställa gardiner till vardagsrummet. Funderat lite över blommor också. Har bestämt mig för Saint Paulor i köksfönstret i alla fall. Så hoppas jag dom är fina där tills Pelargonsäsongen börjar. För snart kan man plantera Pellissticklingar - det ser jag fram emot.
Här en av mina favoriter Appleblossom. En annan favorit är förstås Mårbackapelargonen.
Har fortfarande träningsvärk. Envisades med att ta två promenader i går med. Den sena kvällpromenaden borde vi ha fotograferat. När maken tog i kopplen och kallade på hundarna i hallen så var det inte bara tre glada hundar som radade upp sig utan även tre katter. Max, Mimmi och Zelda ville med på promenad i går kväll också. (dom var med kvällen innan med). Så på katters vis ömsom gick och ömsom sprang de. När vi gått knappt hälften av vägen anslöt Flisan till gänget, så på promenad var jag, maken, tre hundar och fyra katter. Behöver jag säga att vi tog upp hela vägen? :) Kändes nästan som Bodils minicirkus, ha ha :)
Idag ska jag ta det lugnt, förutom de obligatoriska promenaderna. Kanske jag ska göra ett aktivt försök att beställa gardiner till vardagsrummet. Funderat lite över blommor också. Har bestämt mig för Saint Paulor i köksfönstret i alla fall. Så hoppas jag dom är fina där tills Pelargonsäsongen börjar. För snart kan man plantera Pellissticklingar - det ser jag fram emot.
Här en av mina favoriter Appleblossom. En annan favorit är förstås Mårbackapelargonen.
En eftermiddag med film
Vi har ju en teliabox som vi kan hyra film ifrån. Oftast är det barnen som hyr eller som väljer vad vi ska se, men idag tänkte jag att jag skulle välja en film.
Jag ville se nåt spännande och bestämde mig för en där storyn var att 3 atombomber placerats ut i 3 städer i Usa och man skulle leta rätt på dessa. Men jag tror jag blundade halva filmen. Så det var ett rent slöseri att betala 45 spänn för en film man bara såg hälften av. Samuel L Jackson hade en av huvudrollerna.
Filmen hette Unthinkable och det är ingen film jag rekommenderar. Bara en massa vidriga tortyrscener. Ingen Helenfilm alltså:
Som plåster på såret så hyrde jag en annan film, som jag varmt kan rekommendera.
Den heter: Huset vid Tara road
Den tycker jag absolut att ni ska se!
Jag ville se nåt spännande och bestämde mig för en där storyn var att 3 atombomber placerats ut i 3 städer i Usa och man skulle leta rätt på dessa. Men jag tror jag blundade halva filmen. Så det var ett rent slöseri att betala 45 spänn för en film man bara såg hälften av. Samuel L Jackson hade en av huvudrollerna.
Filmen hette Unthinkable och det är ingen film jag rekommenderar. Bara en massa vidriga tortyrscener. Ingen Helenfilm alltså:
Som plåster på såret så hyrde jag en annan film, som jag varmt kan rekommendera.
Den heter: Huset vid Tara road
Den tycker jag absolut att ni ska se!
It´s a new day!
Härligt med nya dagar. Idag har jag träningsvärk, fast det spelar ingen större roll. Dagen är härlig ändå och jag ska på´t igen idag var så säker. 2 promenader blev det igår och jag blir lite fnissig när jag tänker på att jag får träningsvärk av två promenader. Men så är det väl med en nyopererad rygg. Minst en promenad om dagen, gärna flera ska det bli fram till dess jag får träna på sjukgymnastiken om ca 3 veckor. Fast promenader kommer jag alltid att fortsätta med. Som hundägare är det ofrånkomligt och dessutom tycker jag det är underbart skönt att få promenera. När man bor så vacker som vi gör är det en vacker visuell upplevelse också att vistas utomhus. När man går upp på Borgenområdet så ser man hela byn ligga där nedanför och det är en vacker utsikt. Vi har den delvis från våra fönster också. Speciellt härligt är det att sitta vid köksbordet eller matrumsbordet de kvällar skidbacken är upplyst. Det är så vackert.
Ute på gärdena mellan oss och Voxnan är det många som åker längdskidor. Nästa vinter ska jag se om jag kan komma över ett par längdskidor till hyfsat pris och åka lite jag med. Maken (den ständige slalomfantasten) har lovat att han också ska krypa till korset och ta på ett par längdskidor han med. Anledningen till att jag vill åka över gärdena är att det är platt. Inga backar upp eller ner. Så det passar mig alldeles utmärkt, till att börja med i alla fall.
När detta med ryggen lagt sig lite så ska vi fortsätta renoveringsetapp 2 av vårt hus. Hallen och vardagsrummet ska tapetseras. I hallen ska även tak och spalje få fin vit färg över fulfurun. Det ser jag fram emot. Fram till dess får man ägna sig åt lite småpyssel så länge. Har lite fönsterlampor som ska fixas med och en hylla som ska hängas upp. Det blir som vanligt jag som tänker och planerar och maken som får utföra. Men snart är jag väl på benen ordentligt och kan börja dona lite mera jag med.
Vi ska se om jag kan åstadkomma lite bilder och lägga upp. Borde kanske bli dags för mig att lära mig min kamera... hmmmm..... Ja ja annars blir det iPhone bilder... he he
Ute på gärdena mellan oss och Voxnan är det många som åker längdskidor. Nästa vinter ska jag se om jag kan komma över ett par längdskidor till hyfsat pris och åka lite jag med. Maken (den ständige slalomfantasten) har lovat att han också ska krypa till korset och ta på ett par längdskidor han med. Anledningen till att jag vill åka över gärdena är att det är platt. Inga backar upp eller ner. Så det passar mig alldeles utmärkt, till att börja med i alla fall.
När detta med ryggen lagt sig lite så ska vi fortsätta renoveringsetapp 2 av vårt hus. Hallen och vardagsrummet ska tapetseras. I hallen ska även tak och spalje få fin vit färg över fulfurun. Det ser jag fram emot. Fram till dess får man ägna sig åt lite småpyssel så länge. Har lite fönsterlampor som ska fixas med och en hylla som ska hängas upp. Det blir som vanligt jag som tänker och planerar och maken som får utföra. Men snart är jag väl på benen ordentligt och kan börja dona lite mera jag med.
Vi ska se om jag kan åstadkomma lite bilder och lägga upp. Borde kanske bli dags för mig att lära mig min kamera... hmmmm..... Ja ja annars blir det iPhone bilder... he he
Humorpiller?
Innan jag opererade mig så läste jag i olika bloggar om andra som opererat sig. Flera beskrev att den smärtstillande medicinen gav dem mardrömmar. Så jag hoppades verkligen att jag skulle klara mig ifrån den biverkningen i alla fall. Jag hatar att drömma mardrömmar, vem gör inte det förresten :)
Men på mig verkar pillren funka tvärtom. Visst, jag drömmer väldigt märkliga drömmar, men mera åt det humoristiska hållet. I morse vaknade jag av att jag låg och skrattade.
I början blandades dröm och verklighet, för i verkligheten var det så att jag sa till min man, när han skulle gå upp, att jag tror jag slumrar en stund. På väg in i drömmen var jag, för jag drömde att maken och jag var ute och gick i ett stort köpcentrum. På en scen stod en man och demonstrerade en massa experiment av den typen som vi gör i NTA undervisningen med eleverna i skolan. Men inte en människa var intresserad av att stanna och lyssna. Mannen på scenen slängde ut en fråga: "varför stiger bubblor i vatten uppåt", jag fnissade och viskade till Calle: ""ja vaaarför gör dom det?" Calle skrattade och sa: "Sätt dig här du och lyssna så ska jag gå och hämta kaffe". Så satte jag mig på en stol så nära scenen jag kunde för att kunna följa showen.
I verkligheten var det så att Calle sa: "Ligg kvar du så kommer jag med frukost till dig".
Nåväl tillbaka till drömmen. Jag var så trött i drömmen med, att jag hade svårt att hålla ögonen öppna. Jag småslumrade nog ett par gånger, för när jag slog upp ögonen stod en hel skolklass med barn där och tittade när han gjorde något vattenexperiment där han satte vatten i rörelse. Han hade hela tiden kontakt med skolklassen genom att hålla en dialog. Eleverna var väl runt 9-10 år. En tjej som var lite okoncentrerad blev helt ställd när mannen på scenen ställde en fråga till henne. Han frågade: "När är du född?" Varpå tjejen tokstirrar framför sig och efter en stunds tystnad svarar: "Shit, jag ÄR född.... tror jag".
Det var där jag vaknade av att jag låg och skrattade och maken som kom in med frukosten undrade vad det var med mig.
Konstigt att jag minns saker jag drömt. Det brukar jag inte göra annars. :) Därför händer det väl inte alltför ofta att jag kan berätta drömmar här på bloggen, eftersom jag helt enkelt inte kommer ihåg. Men idag gjorde jag det...
Idag ska jag ut på en skön promenad igen. Sen kommer dottern hem vid åtta och då ska hon och jag ha filmkväll.
Myyyyys!
Men på mig verkar pillren funka tvärtom. Visst, jag drömmer väldigt märkliga drömmar, men mera åt det humoristiska hållet. I morse vaknade jag av att jag låg och skrattade.
I början blandades dröm och verklighet, för i verkligheten var det så att jag sa till min man, när han skulle gå upp, att jag tror jag slumrar en stund. På väg in i drömmen var jag, för jag drömde att maken och jag var ute och gick i ett stort köpcentrum. På en scen stod en man och demonstrerade en massa experiment av den typen som vi gör i NTA undervisningen med eleverna i skolan. Men inte en människa var intresserad av att stanna och lyssna. Mannen på scenen slängde ut en fråga: "varför stiger bubblor i vatten uppåt", jag fnissade och viskade till Calle: ""ja vaaarför gör dom det?" Calle skrattade och sa: "Sätt dig här du och lyssna så ska jag gå och hämta kaffe". Så satte jag mig på en stol så nära scenen jag kunde för att kunna följa showen.
I verkligheten var det så att Calle sa: "Ligg kvar du så kommer jag med frukost till dig".
Nåväl tillbaka till drömmen. Jag var så trött i drömmen med, att jag hade svårt att hålla ögonen öppna. Jag småslumrade nog ett par gånger, för när jag slog upp ögonen stod en hel skolklass med barn där och tittade när han gjorde något vattenexperiment där han satte vatten i rörelse. Han hade hela tiden kontakt med skolklassen genom att hålla en dialog. Eleverna var väl runt 9-10 år. En tjej som var lite okoncentrerad blev helt ställd när mannen på scenen ställde en fråga till henne. Han frågade: "När är du född?" Varpå tjejen tokstirrar framför sig och efter en stunds tystnad svarar: "Shit, jag ÄR född.... tror jag".
Det var där jag vaknade av att jag låg och skrattade och maken som kom in med frukosten undrade vad det var med mig.
Konstigt att jag minns saker jag drömt. Det brukar jag inte göra annars. :) Därför händer det väl inte alltför ofta att jag kan berätta drömmar här på bloggen, eftersom jag helt enkelt inte kommer ihåg. Men idag gjorde jag det...
Idag ska jag ut på en skön promenad igen. Sen kommer dottern hem vid åtta och då ska hon och jag ha filmkväll.
Myyyyys!
Promenad
I kväll ha maken och jag tagit en promenad. För första gången sedan jag blev opererad har jag promenerat utomhus. Orkade med hela rundan på vår gata. Det kändes så skönt att få luft och komma ut och röra på sig. Ingen smärta alls, vare sig i ryggen eller benen. Helt fantastiskt! Däremot var jag lite trött i ryggmuskulaturen när jag kom in igen. Det känns ju att den varit avkapad om jag säger så. Men jag känner mig så lycklig, för detta är mina första steg in i min rehabilitering. Om 2 veckor ska jag ta stygnen och om 3 veckor kan jag besöka sjukgymnast.
Tänk att man kan bli så fylld av lycka bara att få ta en liten promenad ute och få gå utan smärta. Jag som haft ont så länge.
Tänk att man kan bli så fylld av lycka bara att få ta en liten promenad ute och få gå utan smärta. Jag som haft ont så länge.
ZZZZzzzz
Tänk vad trött man kan bli av smärtstllande mediciner. Jag vaknade i morse, tog en liten morgonpromenad, fram och åter i rummen på övervåningen. Fixade lite här och piffade lite där. Allt som jag kan fixa med rak rygg utan att bli stående för länge går bra och sa ska det helst inte vara några lyft överhuvudtaget.
Gick förbi bänken där katterna har sin mat eftersom gnällspiken Max klagade högljutt när jag kom in i köket. Det brukar han göra när maten behöver fyllas på. Men där var välfyllt och allt i sin ordning. I en liten vit box på samma bänk förvarar jag även månadens räkningar. Många av dom var lite slarvigt istoppade så jag tänkte bara rätta till dom så det skulle se prydligt ut.
Max satt på köksbordet bakom min rygg och när han hörde att något lät, även om det bara var pappersprassel, så trodde han det var mat. Så han kastar sig emot bänken men lyckas på nåt sätt få med bara överkroppen så han satte klorna i den lilla tablett som kattmaten står på och höll på att dra med sig såväl mat- som vattenskål i fallet. Jag lyckades rädda allt i sista sekund. En mycket förvånad Max satt på köksgolvet och började generat tvätta sin päls. Hans båda fruar Zelda och Mimmi tittade förebrående på honom. Dom satt i köksfönstret och spanade på fåglar dom.
Så det blev till att städa och göra fint på bänken efter all utspilld kattmat. Var ju tacksam att allt inte hamnade på golvet i stället för då hade den stackars hussen fått tagit rätt på det.
Sen när lugnet var återställt fick jag hetvägg till frukost (semla med varm mjölk) av min underbara make. Åååh vad det är gott. Tog en kopp kaffe och sen skulle projekt duschning ta vid. Efter duschen tyckte ryggen att det var dags för ett piller och lite vila så jag gjorde som ryggen sa. La mig i sängen och läste en stund. Maken kom in och la sig bredvid. Sen föll ögonen ihop på oss båda två och vi sov garanterat ett par timmar. Kära nån... det är inte klokt hur mycket man kan sova.
Nu ska maken strax åka och jobba medans jag ska upp och röra på mig en stund igen. Sen blir det väl lite Tv tid. Ha en bra kväll allihop!
Gick förbi bänken där katterna har sin mat eftersom gnällspiken Max klagade högljutt när jag kom in i köket. Det brukar han göra när maten behöver fyllas på. Men där var välfyllt och allt i sin ordning. I en liten vit box på samma bänk förvarar jag även månadens räkningar. Många av dom var lite slarvigt istoppade så jag tänkte bara rätta till dom så det skulle se prydligt ut.
Max satt på köksbordet bakom min rygg och när han hörde att något lät, även om det bara var pappersprassel, så trodde han det var mat. Så han kastar sig emot bänken men lyckas på nåt sätt få med bara överkroppen så han satte klorna i den lilla tablett som kattmaten står på och höll på att dra med sig såväl mat- som vattenskål i fallet. Jag lyckades rädda allt i sista sekund. En mycket förvånad Max satt på köksgolvet och började generat tvätta sin päls. Hans båda fruar Zelda och Mimmi tittade förebrående på honom. Dom satt i köksfönstret och spanade på fåglar dom.
Så det blev till att städa och göra fint på bänken efter all utspilld kattmat. Var ju tacksam att allt inte hamnade på golvet i stället för då hade den stackars hussen fått tagit rätt på det.
Sen när lugnet var återställt fick jag hetvägg till frukost (semla med varm mjölk) av min underbara make. Åååh vad det är gott. Tog en kopp kaffe och sen skulle projekt duschning ta vid. Efter duschen tyckte ryggen att det var dags för ett piller och lite vila så jag gjorde som ryggen sa. La mig i sängen och läste en stund. Maken kom in och la sig bredvid. Sen föll ögonen ihop på oss båda två och vi sov garanterat ett par timmar. Kära nån... det är inte klokt hur mycket man kan sova.
Nu ska maken strax åka och jobba medans jag ska upp och röra på mig en stund igen. Sen blir det väl lite Tv tid. Ha en bra kväll allihop!
Njuter av en julklapp
Idag har min kära make installerad Dvd-spelaren i sovrummet så jag kan ligga och se/lyssna på dvd´n som jag fick i julklapp: Carola i Dalhalla. Jättemysigt!
Dottern ska åka till sin pappa i helgen och Calle skjutsar henne till bussen som går från Bollnäs. Sedan ska han och svärmor handla lite också. Synd att jag inte orkar åka bil eller röra på mig så mycket än, för då skulle jag följt med och tagit en tur på Röda Korset och Dollarstore. Men det går väl fler tåg. Jag tänker inte ha så här ont så länge. Så det så!
Ska kolla upp jobb nästa vecka. Prata med försäkringskassan och se hur vi ska gå tillväga där. Hoppas få arbetsträningsplats på någon skola, eftersom jag är lärare och känner att jag har mycket att tillföra där. Dessutom älskar jag mitt yrke och det är fantasktiskt att få jobba med barn och undervisa. Men det finns även andra jobb jag kan tänka mig. Ser så mycket fram emot att bli bättre i ryggen och börja jobba.
Men nu... musik och vila!
Ha det gott!
Dottern ska åka till sin pappa i helgen och Calle skjutsar henne till bussen som går från Bollnäs. Sedan ska han och svärmor handla lite också. Synd att jag inte orkar åka bil eller röra på mig så mycket än, för då skulle jag följt med och tagit en tur på Röda Korset och Dollarstore. Men det går väl fler tåg. Jag tänker inte ha så här ont så länge. Så det så!
Ska kolla upp jobb nästa vecka. Prata med försäkringskassan och se hur vi ska gå tillväga där. Hoppas få arbetsträningsplats på någon skola, eftersom jag är lärare och känner att jag har mycket att tillföra där. Dessutom älskar jag mitt yrke och det är fantasktiskt att få jobba med barn och undervisa. Men det finns även andra jobb jag kan tänka mig. Ser så mycket fram emot att bli bättre i ryggen och börja jobba.
Men nu... musik och vila!
Ha det gott!
I miniformat
Som jag längtar efter ett varmt bad. Ibland fryser jag och blir alldeles kallsvettig och då längtar jag efter att få ta ett bad. Men det får jag inte göra än på ett par veckor, tills stygnen är tagna. Så i brist på bad så får det bli ett fotbad.
Så ikväll var min snälla make ut i garaget, där vi fortfarande har en del ouppackade flyttkartonger och hämtade mitt fotbad. Sen fyllde han det med varmvatten, såpa och salt. Sen fick jag sitta där och njuta av värmen.
Ja bilden har jag lånat från nätet för mina tånaglar har minsann inte fått nån tjusig färg än. Svårt att nå tårna som stelopererad. Mitt fotbad är dessutom ett sånt där med såväl värme som vibrationer. Gammalt som gatan, men fortfarande funkar det klockrent.
Så nu ligger jag här och ser på NCIS med varma och gosiga fötter. Jätteskönt!
Har haft mycket ont idag. Trappar ju av de smärtstillande. Så det har varit rätt jobbigt. Men det kommer väl bättre dagar. Har ju läst om detta och förberett mig. Men jobbigt ändå med bakslag. Fast att gå går bara lättare och lättare och det känns jättebra. Så jag fokuserar på det positiva och hoppas att smärtan klingar av.
Nu blir det lite fortsatt tv-tid tills sömnen infinner sig.
Ha det gott!
Så ikväll var min snälla make ut i garaget, där vi fortfarande har en del ouppackade flyttkartonger och hämtade mitt fotbad. Sen fyllde han det med varmvatten, såpa och salt. Sen fick jag sitta där och njuta av värmen.
Ja bilden har jag lånat från nätet för mina tånaglar har minsann inte fått nån tjusig färg än. Svårt att nå tårna som stelopererad. Mitt fotbad är dessutom ett sånt där med såväl värme som vibrationer. Gammalt som gatan, men fortfarande funkar det klockrent.
Så nu ligger jag här och ser på NCIS med varma och gosiga fötter. Jätteskönt!
Har haft mycket ont idag. Trappar ju av de smärtstillande. Så det har varit rätt jobbigt. Men det kommer väl bättre dagar. Har ju läst om detta och förberett mig. Men jobbigt ändå med bakslag. Fast att gå går bara lättare och lättare och det känns jättebra. Så jag fokuserar på det positiva och hoppas att smärtan klingar av.
Nu blir det lite fortsatt tv-tid tills sömnen infinner sig.
Ha det gott!
Barnvakt
har jag haft idag. Fast inte till mina egna barn utan till mig själv. Det är mina föräldrar som varit här och tagit hand om mig några timmar. Dom har klart deklarerat att jag inte får bli lämnad ensam nu när jag har så ont. Dom är så himla goa. Jag älskar dom så. Maken har ju jobbat hemifrån, men idag hade han ett lunchmöte så då skulle han åka in till Bollnäs ett par timmar. Så då var mamma och pappa här. Det är så mysigt att ha dom här och få umgås en stund. Pappa tog ut hundarna på en promenad också. Sen lekte han "kasta boll" med Jolly, han är grymt populär bland hundarna min pappa.
Känner mig en aning febrig så tror det får bli en nyttig Skipperdrink för mig lite senare. Såg ett spännande tv-program igår där en kille gjorde en massa nyttiga driknkar, något tea och andra saker i från naturens skafferi, som var bra mot olika krämpor. Han gjorde även något som liknade min Skipperdrink fast med gurkmeja i också. Tror den var varm, men verkade väldigt bra.
Tom hudkärm tillverkade han av olika växter. Jag gillar när man kan använda sig direkt av olika växter, grönsaker och frukter och göra sånt som är bra för kroppen. Däremot ställer jag mig rätt tveksam till alla piller folk tycker att man ska stoppa i sig under mystisk flagg. Stora pengar tjänar dom på sånt med dom rackarna.
Man funderar mycket när man ligger så här. Bl a så tänkte jag på hur det var förr och hur det är nu. Tänker på farmor som hade 9 barn och mormor som hade 5. Slitsamt, tungt och jobbigt. Man klev upp tidigt och kom i säng sent. Inga av de moderna hjälpmedel som vi idag har fanns då. Tänk att ha en hel drös ungar och ingen tvättmaskin. Jag är så tacksam över att vi slipper ha det så idag. Även om vi kvinnor av idag kanske stressar mera med förvärvsarbete och ansvar för barn och hem.
Tror inte heller det skulle fallit farmor in att slita ut köksinredningen för att hon var trött på skåpluckorna, eller att hon skulle klagat att hon aldrig kom iväg på semester. Vi har barnkullar idag som är avsevärt mindre än de som de hade på farmors tid. Den tid vi spenderar med våra barn idag är avsevärt mindre än det tid farmor spenderade med sina barn. Trots att föräldrarna förr inte åkte iväg och gjorde aktiviteter med barnen, så fanns de alltid nära tillhands och de hade barnen runt benen dagarna i ända. Undrar hur länge vi skulle klara det idag, om vi bara kunde byta sådär rakt av?
Det är väl olika antar jag och mina funderingar i dag blir kanske fulla av generaliseringar, men man funderar onekligen en del om det var annat virke i folk förr. Skulle jag klivit in i mormors kök på den tiden hennes fem barn var små (två tvillingpar ett öronbarn... behöver jag säga mer) och frågat hur mycket "egentid" hon hade på en månad så skulle hon stirrat på mig och sagt "vaffla??" "vad hette det sa du?" Hon som var så trött att hon vissa dagar gick in i dörrposter. Inte fanns det något RUT-avdrag heller på den tiden. Så städningen stod hon för själv i huset med rum som hav (som hon själv brukade uttrycka det).
Jag säger absolut inte att det var bättre förr, bara att det var annorlunda mot nu. Ibland kan man unna sig en titt i backspegeln och låta tankarna fara iväg.
Känner mig en aning febrig så tror det får bli en nyttig Skipperdrink för mig lite senare. Såg ett spännande tv-program igår där en kille gjorde en massa nyttiga driknkar, något tea och andra saker i från naturens skafferi, som var bra mot olika krämpor. Han gjorde även något som liknade min Skipperdrink fast med gurkmeja i också. Tror den var varm, men verkade väldigt bra.
Tom hudkärm tillverkade han av olika växter. Jag gillar när man kan använda sig direkt av olika växter, grönsaker och frukter och göra sånt som är bra för kroppen. Däremot ställer jag mig rätt tveksam till alla piller folk tycker att man ska stoppa i sig under mystisk flagg. Stora pengar tjänar dom på sånt med dom rackarna.
Man funderar mycket när man ligger så här. Bl a så tänkte jag på hur det var förr och hur det är nu. Tänker på farmor som hade 9 barn och mormor som hade 5. Slitsamt, tungt och jobbigt. Man klev upp tidigt och kom i säng sent. Inga av de moderna hjälpmedel som vi idag har fanns då. Tänk att ha en hel drös ungar och ingen tvättmaskin. Jag är så tacksam över att vi slipper ha det så idag. Även om vi kvinnor av idag kanske stressar mera med förvärvsarbete och ansvar för barn och hem.
Tror inte heller det skulle fallit farmor in att slita ut köksinredningen för att hon var trött på skåpluckorna, eller att hon skulle klagat att hon aldrig kom iväg på semester. Vi har barnkullar idag som är avsevärt mindre än de som de hade på farmors tid. Den tid vi spenderar med våra barn idag är avsevärt mindre än det tid farmor spenderade med sina barn. Trots att föräldrarna förr inte åkte iväg och gjorde aktiviteter med barnen, så fanns de alltid nära tillhands och de hade barnen runt benen dagarna i ända. Undrar hur länge vi skulle klara det idag, om vi bara kunde byta sådär rakt av?
Det är väl olika antar jag och mina funderingar i dag blir kanske fulla av generaliseringar, men man funderar onekligen en del om det var annat virke i folk förr. Skulle jag klivit in i mormors kök på den tiden hennes fem barn var små (två tvillingpar ett öronbarn... behöver jag säga mer) och frågat hur mycket "egentid" hon hade på en månad så skulle hon stirrat på mig och sagt "vaffla??" "vad hette det sa du?" Hon som var så trött att hon vissa dagar gick in i dörrposter. Inte fanns det något RUT-avdrag heller på den tiden. Så städningen stod hon för själv i huset med rum som hav (som hon själv brukade uttrycka det).
Jag säger absolut inte att det var bättre förr, bara att det var annorlunda mot nu. Ibland kan man unna sig en titt i backspegeln och låta tankarna fara iväg.
Nyfiken
Maken steker och stökar i köket och jag har ingen aning om vad han håller på med. Kanske borde jag veta det, kanske har han sagt det redan och jag i min sömndruckna hjärna lät budskapet passera. Därför är det spännande.
Matlusten har blivit lite bättre men jag får fortfarande inte ner några större mängder. Så kilona fortsätter droppa undan för undan. Maken kom på en bantningsslogan i går som vi fnissade en lång stund åt. "Bli smal och fin med Helens morfin", ja jag vet... mycket sjuk humor, men även den behövs ju ibland :)
Ska nog strax leta upp nån tv-tablå för att se ifall det möjligen finns nåt kul att se på. Igår blev jag så besviken när ett av mina favvoprogram, Bygglov, fått utgå till förmån för sport. Å jag tänker inte tjöta alltför mycket om detta (för man ska passa sig för att yttra sig negativt om sport). Men jag kan i allafall propagera för att jag tycker att det borde finnas en publik kanal för alla, som inte kräver ett specifikt abonnemang, där man kan visa sport. All sport 24-7 så slipper andra program i andra kanaler flytta på sig hela tiden.
Nu tillbaka till maten igen, undrar om det är fläsk han steker? Vet att han köpte det idag. I såfall blir det stekt fläsk, potatis och löksås. Underbar svensk husmanskost alltså. Mums!
Nej nu ska jag försöka sälja vår Audi till nån bilhandlare som köper bilar som inte vill starta. Så får jag väl leta en bra och billig andrabil sedan. Behöver ju en när jag ska börja jobba om ett par månader igen. Man är ju rätt hjälplös när man lånat ut bilen och den bara stannat och står bortglömd nånstans i det mörka Uppland. Sånt klarar inte jag. Jag vill ha kontoll och inte bara låta saker rinna mellan fingrarna. Frustrerande för mig då som knappt tar mig på toa själv... suck.
Men mycket kan skötas via dator, telefon och handräckning från maken. Tur jag har honom i denna sulliga värld.
Tjillevippen
Matlusten har blivit lite bättre men jag får fortfarande inte ner några större mängder. Så kilona fortsätter droppa undan för undan. Maken kom på en bantningsslogan i går som vi fnissade en lång stund åt. "Bli smal och fin med Helens morfin", ja jag vet... mycket sjuk humor, men även den behövs ju ibland :)
Ska nog strax leta upp nån tv-tablå för att se ifall det möjligen finns nåt kul att se på. Igår blev jag så besviken när ett av mina favvoprogram, Bygglov, fått utgå till förmån för sport. Å jag tänker inte tjöta alltför mycket om detta (för man ska passa sig för att yttra sig negativt om sport). Men jag kan i allafall propagera för att jag tycker att det borde finnas en publik kanal för alla, som inte kräver ett specifikt abonnemang, där man kan visa sport. All sport 24-7 så slipper andra program i andra kanaler flytta på sig hela tiden.
Nu tillbaka till maten igen, undrar om det är fläsk han steker? Vet att han köpte det idag. I såfall blir det stekt fläsk, potatis och löksås. Underbar svensk husmanskost alltså. Mums!
Nej nu ska jag försöka sälja vår Audi till nån bilhandlare som köper bilar som inte vill starta. Så får jag väl leta en bra och billig andrabil sedan. Behöver ju en när jag ska börja jobba om ett par månader igen. Man är ju rätt hjälplös när man lånat ut bilen och den bara stannat och står bortglömd nånstans i det mörka Uppland. Sånt klarar inte jag. Jag vill ha kontoll och inte bara låta saker rinna mellan fingrarna. Frustrerande för mig då som knappt tar mig på toa själv... suck.
Men mycket kan skötas via dator, telefon och handräckning från maken. Tur jag har honom i denna sulliga värld.
Tjillevippen
Undrade just
vad klockan vär när jag vaknade alldeles nyss. Jag somnade nämligen efter att nyss ha vaknat på morgonen tyckte jag. Visserligen hade jag varit vaken en par timmar, men sen att lägga sig och sova tre timmar på raken igen det är inte likt mig. Men skönt var det. Jag tror jag behöver sova lite middag för att läkningen ska bli så bra som möjligt. Så under den närmaste tiden kommer jag att följa min inre mat och sovklocka för att få kroppen att må bra. Jag tänker den bestämma i allt utom en sak. Promenaderna, dem ska vi ta hur mycket kroppen än protesterar. Hittills bara en enkel lunk inne, men den lär avancera ju bättre jag blir i ryggen.
Nu har jag fått en god köttsoppa serverad av min make, som jobbar hemmifrån denna vecka, vilket har varit jätteskönt för mig. Jag har också varit uppe och gått lite och tagit en smärtstillande tablett. Känner mig fortfarande så trött så jag kanske tar en tupplur till om en stund. För jag lär garanterat sova på natten ändå.
Det är så fint väder såg jag nyss när jag var uppe och gick. Såg en dam åka spark i skoterspåret över gärdet på andra sidan vägen. Blev sugen själv att gå ut, men maken tyckte jag skulle vänta någon dag till, så jag får ta det en annan dag med mera krafter. Men bara en liten bit ut på gatan och tillbaka skulle vara härligt. Ser fram emot det jag.
Tittar säkert in nåt mer lite senare.
Ha det gött så länge!
Nu har jag fått en god köttsoppa serverad av min make, som jobbar hemmifrån denna vecka, vilket har varit jätteskönt för mig. Jag har också varit uppe och gått lite och tagit en smärtstillande tablett. Känner mig fortfarande så trött så jag kanske tar en tupplur till om en stund. För jag lär garanterat sova på natten ändå.
Det är så fint väder såg jag nyss när jag var uppe och gick. Såg en dam åka spark i skoterspåret över gärdet på andra sidan vägen. Blev sugen själv att gå ut, men maken tyckte jag skulle vänta någon dag till, så jag får ta det en annan dag med mera krafter. Men bara en liten bit ut på gatan och tillbaka skulle vara härligt. Ser fram emot det jag.
Tittar säkert in nåt mer lite senare.
Ha det gött så länge!
Åh vad jag älskar IP-adresser
För ibland visar det med tydlighet vilka anonyma och elaka inlägg kommer ifrån. Visste faktiskt inte att du/ni läste min blogg. Men klart ni med är välkomna. Maja i Hässelby, som egentligen bor i en grannkommun, men det kanske är lite si och så med geografikunskaperna vad vet jag. Drar mig till minnes en barnbok med en annan Maja, med efternamnet Gräddnos. Fanns visst nån mer i den serien också... elake Måns vill jag minnas.
Nåja eftersom jag inte tänker lägga ner mer energi på kategorin onödigt så kan jag meddela att det doftar ljuvligt av pannkakor ifrån mitt kök. Min älskade make står och lagar för glatta livet. Jag har precis varit uppe och gått och träffat min underbara svärmor som kom med en fin bukett mörkrosa tulpaner och med inbundna kvistar av blåbärsris i blom. Helt underbar. Bredvid står en vas med gula tulpaner som mina föräldrar kom med.
Jag tycker tulpaner är så vårligt, på ett sånt där härligt krispigt sätt. Fick nya numret av Hus & Hem idag som jag legat och bläddrat i. Fick en del fina inredningsidéer. Idag har solen varit framme och det känns att vi snart har våren här... ja en del bakslag kanske innan, men den kommer - var så säker. Vår uteplats ligger i söder och dit kan man gå direkt från köket. Så då kan man sitta därute och lyssna på takdropp och njuta av den första vårsolen.
Det ska bli spännande att se vad vi har för roligt i vår trädgård. För eftersom vi flyttade in 1 nov så vet vi inte alls hur det ser ut. Vet bara att det ska finnas mycket fint, för det är en omskött trädgård.
Vi ska hämta våra fina pioner från Målda i vår, det har vi kommit överens om med nya ägarna, sen så köper vi säkert till lite egna plantor också att plantera ut. Oj nu försvann jag in i nån sorts trädgårdsiver... men men ... sån e jag. :)
Ha en fortsatt bra dag och kväll allihop och hoppas du både får ge och ta emot kärlek, att just du blir smekt på kinden och att du får höra hur otroligt värdefull och fin du är. Det finns en sång som jag brukade skicka med alla dagisbarn jag haft genom åren när de slutade dagis. Den går så här:
"Du vet väl om att du är värdefull
att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
för ingen annan är som du
Det finns så många som vill tala om
att du bör vara si och så
men Gud vår fader accepterar dig ändå
Det kan du lita på"
Nåja eftersom jag inte tänker lägga ner mer energi på kategorin onödigt så kan jag meddela att det doftar ljuvligt av pannkakor ifrån mitt kök. Min älskade make står och lagar för glatta livet. Jag har precis varit uppe och gått och träffat min underbara svärmor som kom med en fin bukett mörkrosa tulpaner och med inbundna kvistar av blåbärsris i blom. Helt underbar. Bredvid står en vas med gula tulpaner som mina föräldrar kom med.
Jag tycker tulpaner är så vårligt, på ett sånt där härligt krispigt sätt. Fick nya numret av Hus & Hem idag som jag legat och bläddrat i. Fick en del fina inredningsidéer. Idag har solen varit framme och det känns att vi snart har våren här... ja en del bakslag kanske innan, men den kommer - var så säker. Vår uteplats ligger i söder och dit kan man gå direkt från köket. Så då kan man sitta därute och lyssna på takdropp och njuta av den första vårsolen.
Det ska bli spännande att se vad vi har för roligt i vår trädgård. För eftersom vi flyttade in 1 nov så vet vi inte alls hur det ser ut. Vet bara att det ska finnas mycket fint, för det är en omskött trädgård.
Vi ska hämta våra fina pioner från Målda i vår, det har vi kommit överens om med nya ägarna, sen så köper vi säkert till lite egna plantor också att plantera ut. Oj nu försvann jag in i nån sorts trädgårdsiver... men men ... sån e jag. :)
Ha en fortsatt bra dag och kväll allihop och hoppas du både får ge och ta emot kärlek, att just du blir smekt på kinden och att du får höra hur otroligt värdefull och fin du är. Det finns en sång som jag brukade skicka med alla dagisbarn jag haft genom åren när de slutade dagis. Den går så här:
"Du vet väl om att du är värdefull
att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
för ingen annan är som du
Det finns så många som vill tala om
att du bör vara si och så
men Gud vår fader accepterar dig ändå
Det kan du lita på"
Konsten att bli förstådd
Ja det är verkligen en konst. Eller så är det bara det att man vill att alla ska förstå som är konsten. Att man helt enkelt inte bara sätter sig ner och instämmer med tidigare citerad Ingemar Stenmark: "det ä int så lätt å förklara för nån som int begrip"
Ska försöka utveckla detta utefter ett annat märkligt uttalande som jag fick mig förmedlat idag.
Jag har märkt att när saker händer, någon blir sjuk eller något annat av lite mera komplex natur händer i en människas liv så hanteras det väldigt olika av omgivningen. Vissa lyssnar in den drabbade, tar till sig vad den har att säga, försöker förstå, och kanske till och med förstår att vi inte kan förstå allt men att det går bra ändå.
Så finns den kategorin som måste ha svaret snabbt. Mest för sin egen del, i sitt eget huvud för att göra omvärlden mera greppbar. Alla frågetecken måste rätas ut och till vilket pris som helst. Ofta spelar det inte så stor roll hur frågetecknena rätas ut. Bara att det blir en fullständig berättelse med en början, mitten och ett slut. Bara för att man måste få grepp om situationen.
Sen kan olika människor ha olika metoder för att få till den berättelsen. Vissa tar exempel från andras liv, så att någon annans berättelse helt sonika kopieras över på den drabbade, så att man sitter med facit i hand redan i begynnelsen så att säga. Eller så gör man sin egen sanning, lägger över den på den drabbade och så är det så. Basta!
Jag vet själv inte varför man måste göra dessa jämföranden. Person 1 gör en operation och sitter och åker bil hem själv efteråt, person 2 gör en operation och har stora svårigheter att sitta i en bil alls efteråt och kan definitivt inte själv köra.
I min värld så känns det som man av vissa bedöms utefter detta. Om man varit duktig och klarat sig utan anhörig på sjukhuset 10 poäng, om man inte haft minsta ont efteråt 10 poäng, om man sätter sig och kör själv 20 poäng, MEN om man tycker det är tryggt med någon med sig så blir det minuspoäng, har man ont efteråt minuspoäng, kan man dessutom inte sitta i bil utan att få ont i fyra timmar blir det också minuspoäng.
Jag fattar inte varför människor ska jämföras, eller varför vissa ska bagatelliseras för att vi är olika.
Vi kanske inte ens har gjort samma operation, vi är olika individer som tål smärta olika bra, vi har olika förutsättningar på olika sätt. Annars skulle väl inte läkare göra individuella bedömningar. Då skulle man lätt kunna standardisera all sjukdom. Men nu är det inte så. Vi har olika bakgrund, olika nuläge och tom olika åkommor.
Så försök inte trycka in mig i en form som är gjord för någon annan. Jag förstår fortrfarande inte vad som är problemet med detta jämförande. Det är mindre än en vecka sedan jag opererades, jag kommer också att bli bättre steg för steg. Jag kommer att följa det mönster och den kurva som är för mig, inte för någon annan.
Vi människor sår olika blomster på den väg vi går fram. Låt oss sluta så törnen för det gör så ont att behöva gå på dem. Låt oss istället så sådant som är vackert och behagligt att gå på för vår omgivning.
Jag har precis tagit de första stegen på min rehabiliteringsväg. Det är den väg jag ska gå. Andra har andra vägar att gå. Jag har fått förklarat av läkaren hur det kommer att se ut, på ett ungefär under det närmsta halvåret. Jag är nöjd med det. Jag tar gärna detta på mina axlar för operationen har gjort mig frisk från mina tidigare smärtor.
Sen behöver ingen tala om för mig att det finns en och annan superman som gjorde detta på en kafferast och var vid full vigör direkt efteråt. Vet inte ens om jag tror på såna sagor, vet inte heller om superman opererat 3 nivåer, det jag däremot vet är att syftet med sånt prat är bara att förringa en annan människas jobbiga situationer och att för den som har det behovet återstår bara att beklaga, att man ens har ett behov att agera på detta sätt.
Bättre med en hand som stryker ens kind och någon som säger: Jag tror på dig, du är så duktig och tapper.
Bättre med uppåtpuffar än nedåtpuffar eller hur?
Ska försöka utveckla detta utefter ett annat märkligt uttalande som jag fick mig förmedlat idag.
Jag har märkt att när saker händer, någon blir sjuk eller något annat av lite mera komplex natur händer i en människas liv så hanteras det väldigt olika av omgivningen. Vissa lyssnar in den drabbade, tar till sig vad den har att säga, försöker förstå, och kanske till och med förstår att vi inte kan förstå allt men att det går bra ändå.
Så finns den kategorin som måste ha svaret snabbt. Mest för sin egen del, i sitt eget huvud för att göra omvärlden mera greppbar. Alla frågetecken måste rätas ut och till vilket pris som helst. Ofta spelar det inte så stor roll hur frågetecknena rätas ut. Bara att det blir en fullständig berättelse med en början, mitten och ett slut. Bara för att man måste få grepp om situationen.
Sen kan olika människor ha olika metoder för att få till den berättelsen. Vissa tar exempel från andras liv, så att någon annans berättelse helt sonika kopieras över på den drabbade, så att man sitter med facit i hand redan i begynnelsen så att säga. Eller så gör man sin egen sanning, lägger över den på den drabbade och så är det så. Basta!
Jag vet själv inte varför man måste göra dessa jämföranden. Person 1 gör en operation och sitter och åker bil hem själv efteråt, person 2 gör en operation och har stora svårigheter att sitta i en bil alls efteråt och kan definitivt inte själv köra.
I min värld så känns det som man av vissa bedöms utefter detta. Om man varit duktig och klarat sig utan anhörig på sjukhuset 10 poäng, om man inte haft minsta ont efteråt 10 poäng, om man sätter sig och kör själv 20 poäng, MEN om man tycker det är tryggt med någon med sig så blir det minuspoäng, har man ont efteråt minuspoäng, kan man dessutom inte sitta i bil utan att få ont i fyra timmar blir det också minuspoäng.
Jag fattar inte varför människor ska jämföras, eller varför vissa ska bagatelliseras för att vi är olika.
Vi kanske inte ens har gjort samma operation, vi är olika individer som tål smärta olika bra, vi har olika förutsättningar på olika sätt. Annars skulle väl inte läkare göra individuella bedömningar. Då skulle man lätt kunna standardisera all sjukdom. Men nu är det inte så. Vi har olika bakgrund, olika nuläge och tom olika åkommor.
Så försök inte trycka in mig i en form som är gjord för någon annan. Jag förstår fortrfarande inte vad som är problemet med detta jämförande. Det är mindre än en vecka sedan jag opererades, jag kommer också att bli bättre steg för steg. Jag kommer att följa det mönster och den kurva som är för mig, inte för någon annan.
Vi människor sår olika blomster på den väg vi går fram. Låt oss sluta så törnen för det gör så ont att behöva gå på dem. Låt oss istället så sådant som är vackert och behagligt att gå på för vår omgivning.
Jag har precis tagit de första stegen på min rehabiliteringsväg. Det är den väg jag ska gå. Andra har andra vägar att gå. Jag har fått förklarat av läkaren hur det kommer att se ut, på ett ungefär under det närmsta halvåret. Jag är nöjd med det. Jag tar gärna detta på mina axlar för operationen har gjort mig frisk från mina tidigare smärtor.
Sen behöver ingen tala om för mig att det finns en och annan superman som gjorde detta på en kafferast och var vid full vigör direkt efteråt. Vet inte ens om jag tror på såna sagor, vet inte heller om superman opererat 3 nivåer, det jag däremot vet är att syftet med sånt prat är bara att förringa en annan människas jobbiga situationer och att för den som har det behovet återstår bara att beklaga, att man ens har ett behov att agera på detta sätt.
Bättre med en hand som stryker ens kind och någon som säger: Jag tror på dig, du är så duktig och tapper.
Bättre med uppåtpuffar än nedåtpuffar eller hur?
Första morgonen hemma
Har sovit mycket gott i natt vid sidan om min älskade make. Vaknade av att dotter med kompis klev upp och började morgonstyschning inför skolan och jag lovar att två tonårstjejer på morgonen inte nämnvärt skiljer sig ljudmässigt från två tonårstjejer någon annan tid på dygnet. Men goa är dom i alla fall.
Hursomhelst kändes det som jag inte hade en gnutta smärlindring kvar i min kropp när jag vaknade och jag blev varse hur otroligt ont jag har egentligen... Så min käre make (som för övrigt kan sägas ha liiite längre startsträcka än nattsköterskorna på sjukhuset) fick ge mig en dos piller som gjorde att jag i alla fall vågade ta mig upp på toa. Märkte då att tejpen på mitt förband släppt så vi får ringa och höra om nån sköterska från hälsocentralen vill vara snäll och komma hit och lägga på ett nytt. För jag vägrar sätta mig i bilen igen. Inte förrän jag blir bättre och mera rörlig.
Hoppas det är genomförbart i alla fall. Nu kom maken in med hundarna från morgonpromenaden så nu ska det strax bli kaffe och smörgås. Själv ska jag ta mig upp och gå litegrann. Man får gå inne när det är blixthalka ute, Sen är jag väl än inte så rörlig så jag ska ut och joxa på ett par dar i alla fall.
Släppte ju rollatorn i går morse, så lite stadigare på benen ska man nog bli först.
Återkommer med lite rapporter senare i dag.
Ha en bra morgon!
Hursomhelst kändes det som jag inte hade en gnutta smärlindring kvar i min kropp när jag vaknade och jag blev varse hur otroligt ont jag har egentligen... Så min käre make (som för övrigt kan sägas ha liiite längre startsträcka än nattsköterskorna på sjukhuset) fick ge mig en dos piller som gjorde att jag i alla fall vågade ta mig upp på toa. Märkte då att tejpen på mitt förband släppt så vi får ringa och höra om nån sköterska från hälsocentralen vill vara snäll och komma hit och lägga på ett nytt. För jag vägrar sätta mig i bilen igen. Inte förrän jag blir bättre och mera rörlig.
Hoppas det är genomförbart i alla fall. Nu kom maken in med hundarna från morgonpromenaden så nu ska det strax bli kaffe och smörgås. Själv ska jag ta mig upp och gå litegrann. Man får gå inne när det är blixthalka ute, Sen är jag väl än inte så rörlig så jag ska ut och joxa på ett par dar i alla fall.
Släppte ju rollatorn i går morse, så lite stadigare på benen ska man nog bli först.
Återkommer med lite rapporter senare i dag.
Ha en bra morgon!
Hem!
I dag ska jag äntligen få åka hem, hem till min älskade familj, mina underbara djur, mitt härliga hus, Edsbyn i det vackra Hälsingland! Det ska bli så skönt. Pratade med läkaren nu på morgonen och allt ser bara bra ut. Röntgenbilderna vi tog i fredags visade att allt låg som det skulle och såg så fint ut. Den smärta jag känner i ljumsken och buken är kroppens sätt att protestera mot operationen och inget att oroa sig för. Det kan den gärna få göra, för är det nåt jag är nöjd med att jag gjort så är det denna operationen. All min tidigare smärta är borta.
Nu har jag ätit frukost och gått en promenad och nu ska jag blunda en stund innan jag ska gå och duscha.
Till Pernilla vill jag bara hälsa att, joodå, du trodde alldeles rätt. Vissa lever upp till sitt rykte med bravur.
Skickar en kram till dig och alla andra läsare av min lilla bogg. Återkommer under dagen med nya uppdateringar, när jag vilat och mina ögon tänker göra som jag säger... just nu är dom rätt så olydiga.
Kram
Avslutar med en bild av mitt hem
Nu har jag ätit frukost och gått en promenad och nu ska jag blunda en stund innan jag ska gå och duscha.
Till Pernilla vill jag bara hälsa att, joodå, du trodde alldeles rätt. Vissa lever upp till sitt rykte med bravur.
Skickar en kram till dig och alla andra läsare av min lilla bogg. Återkommer under dagen med nya uppdateringar, när jag vilat och mina ögon tänker göra som jag säger... just nu är dom rätt så olydiga.
Kram
Avslutar med en bild av mitt hem
Tack!
Jag vill på detta sätt tack en okänd läsare av min blogg. Tina, du gjorde min dag idag. För er som vill läsa så gå ner i kommentarsfältet i mitt förra inlägg. Du är underbar och din kommentar så träffsäker. Ibland blir jag bara SÅ glad när jag lyckats förmedla hur jag känt och upplevt en sak och någon bara förstår så där klockrent!
Citaten från Lewengood och Stenmark älskar jag och dom kommer jag att bära med mig :)
Kram till dig och alla andra läsare av min blogg!
Citaten från Lewengood och Stenmark älskar jag och dom kommer jag att bära med mig :)
Kram till dig och alla andra läsare av min blogg!
Som vilket snitt som helst eller va?
I går blev jag så ledsen. Så till den grad att jag grät mig till sömns. Jag ska försöka berätta det utan att utröna vem som var så plump och det är inte lätt. En vuxen person, som befann sig på mitt rum igår. Ingen av sjukvårdspersonalen tack och lov men men....
Min ryggoperation blev plötsligt, jag vet inte hur, jämförd med ett kejsarsnitt. Personen talade om för mig att ett kejsarsnitt är väldigt plågsamt, man skär av alla muskler i buken. Och jo det vet jag och har all förståelse för. Men den personen som min besökare hänvisade till hade haft ont i två- tre dagar sedan hade hon varit uppe och gått efter tre dagar. Slutsatsen drogs att min konvalescens också borde vara lika dan. Alltså att jag borde vara tämligen besvärsfri redan efter ett par tre dagar.
Tålmodigt försökte jag förklara min operation, hur man knipsat bitar av ryggraden, transplanterat in, skruvat fast och faktiskt gjort det på maximala tre nivåer, alltså 3 diskar och 4 kotor. Att detta är en otroligt stor operation där benläkningen ligger på 6 månader till 1 år. Men denna självutnämde expert vägrade att lyssna på det örat, och vidhöll att ett kejsarsnitt minsann var likvärdigt som den operation jag gjort.
Anledningen till att jag vill hålla mig till fakta i detta fall är att framförallt inte mina barn vaggas in i någon förhoppning om att när jag kommer hem från sjukhuset är frisk och vid full vigör.
Sjukgymnasten här har förklarat det så att den första månaden kanske man orkar göra en sak, sedan måste man gå och lägga sig innan man orkar göra nästa sak, för att sedan gå och lägga sig. Så kommer det att se ut och vi måste vara tålmodiga. Sedan om några månader kanske man orkar med att göra 2 saker innan man måste vila och att man får ta myrsteg hela tiden och att det kommer dagar när man tycker att det är precis tvärt om, att man tar ett steg fram och två tillbaks. Därför blir jag ju väldigt ledsen när jag möts av klacksparksmänniskor och själutnämnda experter som faktiskt tror att man ens kan jämföra en sån här operation och ett kejsarsnitt på samma dag ens.
Jag blir ledsen och gråter och sedan blir jag arg, samtidigt som jag inser att jag inte orkar ta en diskussion om detta också.
Jag kommer att bli bättre och jag tror jag kommer att bli mycket bättre, men det måste få ta den tid det ska ta.
Såja - nu orkar jag inte mer för nu.
Min ryggoperation blev plötsligt, jag vet inte hur, jämförd med ett kejsarsnitt. Personen talade om för mig att ett kejsarsnitt är väldigt plågsamt, man skär av alla muskler i buken. Och jo det vet jag och har all förståelse för. Men den personen som min besökare hänvisade till hade haft ont i två- tre dagar sedan hade hon varit uppe och gått efter tre dagar. Slutsatsen drogs att min konvalescens också borde vara lika dan. Alltså att jag borde vara tämligen besvärsfri redan efter ett par tre dagar.
Tålmodigt försökte jag förklara min operation, hur man knipsat bitar av ryggraden, transplanterat in, skruvat fast och faktiskt gjort det på maximala tre nivåer, alltså 3 diskar och 4 kotor. Att detta är en otroligt stor operation där benläkningen ligger på 6 månader till 1 år. Men denna självutnämde expert vägrade att lyssna på det örat, och vidhöll att ett kejsarsnitt minsann var likvärdigt som den operation jag gjort.
Anledningen till att jag vill hålla mig till fakta i detta fall är att framförallt inte mina barn vaggas in i någon förhoppning om att när jag kommer hem från sjukhuset är frisk och vid full vigör.
Sjukgymnasten här har förklarat det så att den första månaden kanske man orkar göra en sak, sedan måste man gå och lägga sig innan man orkar göra nästa sak, för att sedan gå och lägga sig. Så kommer det att se ut och vi måste vara tålmodiga. Sedan om några månader kanske man orkar med att göra 2 saker innan man måste vila och att man får ta myrsteg hela tiden och att det kommer dagar när man tycker att det är precis tvärt om, att man tar ett steg fram och två tillbaks. Därför blir jag ju väldigt ledsen när jag möts av klacksparksmänniskor och själutnämnda experter som faktiskt tror att man ens kan jämföra en sån här operation och ett kejsarsnitt på samma dag ens.
Jag blir ledsen och gråter och sedan blir jag arg, samtidigt som jag inser att jag inte orkar ta en diskussion om detta också.
Jag kommer att bli bättre och jag tror jag kommer att bli mycket bättre, men det måste få ta den tid det ska ta.
Såja - nu orkar jag inte mer för nu.
Skam den som ger sig...
Jag fick gå och duscha ändå trots allt. Med en min som sade "Men då får du minsann klara dig själv" och en mun som sa: "Låt det gå fort och duscha inte för länge" tilläts jag nådigast att gå till duschen. Den ligger tvärs över korridoren och jag har ju min vän rollatorn att stödja på. Så jag packade ner schampoo, balsam och duschkräm som jag fick av mina 2 äldsta barn i present i torsdags, hängde dem över ett handtag och så la sköterskan ett badlakan på rollatorn och så gick jag. Jag skulle dra i larmsnöret om något gick riktigt tokigt, Jag puttade/släpade fram en stol till duschen satte mig. Hade innan sett till att jag skulle nå påsen med shampoo och tvål från där jag satt.
Så duschade jag och tvättade håret och kände mig som en ny människa. Torkade mig så gott jag kunde med badlakanet, lite svårt med benen när man inte kan böja på ryggen. Det marigaste var nog ändå att få på trosorna, jag kämpade en god stund innan jag fick i båda benen och de kom på ordentligt. Så när jag skulle manövrera ut rollatorn så fastnade den i dörren, sköterskan hade lätt kunnat hjälpa mig, men det gjorde hon inte. Hon stod lugnt kvar och tittade när jag krånglade låss dörr och rollator på egen hand. Sedan frågade hon hur det gått. Då jag svarade att allt gick bra, men att det var lite joxigt att få på trosorna så sa hon bara att: "jo så kan det vara" och så gick hon.
Så kämpar man för sin rätt att duscha så ska man inte tro att man får NÅN hjälp alls.
Jag kan ju tillägga igen att de inte har speciellt mycket att göra eftersom vi är bara ett fåtal patienter kvar över helgen. De andra dagarna har ju Calle varit här och hjälpt mig så dom har sluppit det då med.
Vårt rum ligger precis invid receptionen och där avhandlas allt med hög röst. Allt ifrån information om andra patienter till deras eget privatliv, deras barn, förestående födelsedagskalas etc etc... Tom mitt i natten, när vi vill sova så pratas det högljutt och som grädde på moset så finns en demensavdelning ovanför oss. Där huserar "Hallåmannen" Han skriker och ropar ut hela sin ängslan hela natten... Stackarn, timme ut och timme in.
Tur man ibland är så pass drogad att man sover ändå... Man måste vara frisk för att orka vara sjuk... eller hur det nu var nån som sa...
Min egen kropp känner sig rätt mörbultad. Det känns ju att man är sönderskuren och ihoplappad på 3 nivåer i ryggen om jag säger så.. men det blir bättre och bättre. Säger dom....
Så duschade jag och tvättade håret och kände mig som en ny människa. Torkade mig så gott jag kunde med badlakanet, lite svårt med benen när man inte kan böja på ryggen. Det marigaste var nog ändå att få på trosorna, jag kämpade en god stund innan jag fick i båda benen och de kom på ordentligt. Så när jag skulle manövrera ut rollatorn så fastnade den i dörren, sköterskan hade lätt kunnat hjälpa mig, men det gjorde hon inte. Hon stod lugnt kvar och tittade när jag krånglade låss dörr och rollator på egen hand. Sedan frågade hon hur det gått. Då jag svarade att allt gick bra, men att det var lite joxigt att få på trosorna så sa hon bara att: "jo så kan det vara" och så gick hon.
Så kämpar man för sin rätt att duscha så ska man inte tro att man får NÅN hjälp alls.
Jag kan ju tillägga igen att de inte har speciellt mycket att göra eftersom vi är bara ett fåtal patienter kvar över helgen. De andra dagarna har ju Calle varit här och hjälpt mig så dom har sluppit det då med.
Vårt rum ligger precis invid receptionen och där avhandlas allt med hög röst. Allt ifrån information om andra patienter till deras eget privatliv, deras barn, förestående födelsedagskalas etc etc... Tom mitt i natten, när vi vill sova så pratas det högljutt och som grädde på moset så finns en demensavdelning ovanför oss. Där huserar "Hallåmannen" Han skriker och ropar ut hela sin ängslan hela natten... Stackarn, timme ut och timme in.
Tur man ibland är så pass drogad att man sover ändå... Man måste vara frisk för att orka vara sjuk... eller hur det nu var nån som sa...
Min egen kropp känner sig rätt mörbultad. Det känns ju att man är sönderskuren och ihoplappad på 3 nivåer i ryggen om jag säger så.. men det blir bättre och bättre. Säger dom....
