Helen

Jag är ju en riktig sommarmänniska jag och jag brukar skoja och säga att jag nog borde varit född vid Medelhavet. Men idag har jag uppskattat vintern. Maken och jag tog en timmas promenad med stavarna efter frukost och det var hur skönt som helst. Nu har jag en stund av vila och så dricker jag mycket vatten med färskpressad citron i. Om en stund ska jag ta ett bad.

Nu tänker jag tycka till. Jag är kristdemokrat, men det finns en del av det som händer i mitt parti just nu som jag inte gillar. Jag gillar INTE Mats Odells agerande. Jag har svårt för gubbar som rekommenderar sig själva och går barkom ryggen på sin partiledare och intrigerar. Blir otroligt sur på egenkära politiker.

Tisdagar är gulddagar för mig. Då jobbar jag 13-16. Det är så underbara förmiddagar. Jag börjar med att väcka sonen, skickar honom i duschen och så fixar jag frukost till honom. Så blir det lite nyhetsmorgon för oss båda. Jag gillar att se på nyheterna med barnen. Man får tillfälle att reflektera över såväl samhällsfenomen som nyhetsrapporteringen som sådan. Sen cyklar sonen iväg till skolan och jag går och lägger mig en stund igen. Sen blir det frukost med maken och så har jag all tid i världen att göra mig i ordning. I dag ska jag fixa min nya frisyr för första gången. Det ska bli spännande.

Äntligen har jag tagit tag i mitt hår och färgat utväxten. Nu är hela håret ljust och fint igen. Har beställt tid hos frissan också, så nu ska jag klippa mig och det ser jag verkligen fram emot. Börjar komma ikapp med sömnen nu också så idag har jag känt mig som en helt ny människa. Härligt.

Efter en otroligt intensiv arbetsvecka (det är mycket nya rutiner när man börjar nytt jobb), så är det äntligen helg. Idag vaknade jag med en sprängande huvudvärk. Fick börja dagen med ett par treo och en kopp kaffe. Efter en stund så mådde jag så pass bra att jag fick i mig en tallrik havregrynsgröt som min älskade make lagat till åt mig.

Den här har jag knyckt av en kompis på Facebook. Men jag tycker detta ska spridas som maskrosfrön, för det var riktigt bra!

"Ett genialiskt sätt att spara pengar i grundskolan/förskolan är att inte sätta in lärare. Om en lärare blir sjuk, skall ingen vikarie tillsättas första dagen, utan annan personal ska titta till klassen/gruppen. Förslaget... är så bra, att det borde genomföras även i lokaltrafiken. När en busschaufför blir sjuk, kan ju en kollega till honom hoppa i......n...och...köra två bussar.

Han kan ju springa mellan bussarna...och...köra fram dem ett stycke i taget. Att passagerarna under tiden tycker att det går väldigt långsamt framåt, gör väl inte så mycket? De är ju bara passagerare. Och nästa dag kommer någon annan och kör bussen och han kan ju vara riktigt duktig, fast han inte har körkort för buss. En annan härlig utväg är ju att passagerarna själva hjälps åt att köra bussen. Alla människor vet ju, hur man kör en buss, för alla har ju åkt buss. I bästa demokratiska anda kan man fastställa vart man ska åka och vilken väg man ska köra, vilken hastighet man ska hålla och när man ska stanna.

Att man under tiden inte når sitt mål så man kan göra sin insats i samhället betyder intet mot att man fått vara med om att i gemenskap med andra människor fatta beslut. Kan barnen i skolan, kan vi i bussen! Skulle det trots allt uppstå problem i bussen och någon skulle sakna den trygga färden under den vanliga chaufförens ledning, kan man väl hitta på lite fria aktiviteter. Man kan t ex spela kort och schack. Någon kan kanske berätta en festlig historia. På så sätt glömmer man kanske, varför man sitter i bussen. Det som duger åt barnen i skolan måtte väl ändå duga åt en passagerare i en buss??"

Jag har träffat så många kloka människor. Varit på många föreläsningar av kloka människor. Varje gång känner man sig så upplyft av det man sett och hört. Jag lovade ju att jag skulle skriva lite om visionärer. Jag gillar när människor har åsikter och när de samtidigt kan presentera förslag till lösningar. Det är det som skiljer en visionär ifrån en gnällspik anser jag, att man kan se förbättringsområden och att man kan presentera lösningar och alternativ. En visionär driver en verksamhet framåt, för utan visioner stagnerar allt. Sas-Janne lär ha sagt att så länga han hade medarbetare som vågade säga ifrån så gick det bra för företaget. Men när han blev stor som företagsledare så tystnade de som tidigare vågat säga ifrån och då gick det sämre för verksamheten. Skriver inte mer om detta idag eftersom de tankar jag hade för ett par dagar sedan inte känns lika färska. Svårt att samla dem.

Kanske för att jag idag läste något riktigt bra om något som är rätt heligt i Sverige, nämligen alkoholen.

Jag ska citera vad denna kändis skrev idag:

"Alla vet att folk som super tappar omdömet. Vad som är intressant här är allas vår förhållning till alkohol, alla mysreportage om alkohol så fort man sätter på tv:n, alla tonårsföräldrar som hellre tar ett glas vin på lördagskvällen än håller sig nyktra för att kunna hämta ungar, alla bloggar där medelålders människor likt tuffa 14 åringar visar glasen de skall dricka ur, alla fredagsskålar och all annan skit".


Jag håller helt med henne. Ju äldre jag blir och ju mer jag sett av baksidorna med alkohol så förstår jag att gränserna verkligen har tänjts under de senaste 30 åren. Hur det som var onormalt då är helt normalt nu. Jag tänker på alla familjer som splittras pga alkoholen och hur många barn som far illa.

I alla fall borde alla stanna upp och fundera.

Ja två spretiga inlägg, men med goda tankar bakom. Varsågoda!

Har funderat på ett par saker idag. Den ena saken tänkte jag försöka plita ner här innan jag ska sova. Jag tror alla människor ibland blivit besvikna. Ibland kan man till och med tycka att saker känns orättvisa. T ex när man tycker att man gjort mycket bra saker så kan det vara så att man ibland upplever att vissa människor hittar fel och använder sig av ens tillkortakommanden och inte ser det goda man uppnått. Man kan känna sig orättvist behandlad och ibland känna sig missförstådd och ibland även bestraffad av människor, som kanske har förutfattade meningar.

Snart är jullovet slut, på måndag börjar jag jobba och det ska bli toppenkul! Skönt att veta att man har jobb.

Åh vilket fint vinterväder vi haft idag. Maken och jag tog en timslång promenad i solskenet. Riktigt skönt med såna dagar när man ska ut och promenera. Efteråt blev det ett stort glas vatten och en Cambridgeshake. I kväll ska vi på grötfest på kyrkan hela familjen. Det ska bli jättekul, för det är många år sedan jag var på det. Svärmor ska också följa. Mina föräldrar jobbar i serveringen men vi hoppas kunna få umgås lite med dem också.

Ja vad sätter man för rubrik på detta? Men jag har precis sett Tv programmet "Året med kungafamiljen" på Svt play, eftersom jag missade det när det gick på Tv tidigare. Vår kronprinsessa är en klok kvinna tycker jag. Hon sa bl a att hon tycker det blivit ett hårdare klimat i samhället och att respekten för privatlivet åsidosätts. Jag kan inte mer än hålla med henne. Jag skräms av att jag upplever att människor idag kan vara så otrolgt råa och elaka mot varandra. Det känns som det eskalerar och jag har funderat mycket på varför jag upplever det så. Jag tror dessutom inte att jag är ensam om att tycka att det är ett kyligare klimat nu än för t ex 30 år sedan.

I natt har jag varit klarvaken. Inte så att jag legat och grubblat över nåt utan bara inte kunnat sova. Jag tror det ska bli skönt med ordentliga jobbrutiner igen så det blir vardag och ordning och reda på allt. Man blir ju lite slö och vänder på dygnen när det är jullov. Somnade runt halv sex och sov till halv tio. Efter en kopp kaffe tog maken och jag en långpromenad och mina lånta stavar fick hänga med. Jätteskönt är det att promenera. När jag får råd (det heter ofta så i mitt liv) ska jag köpa mig ett par egna stavar. Det finns visst såna med svikt som ska vara bra har jag hört. Såna vill jag ha. Men jag är glad att jag får låna svärmors extra stavar så länge. Hon är snäll hon.

2011

Året började precis som det innan hade slutat. Med konstant värk i min rygg och ut i mitt högra ben. Men jag hade fått tid för operation. Den 11 januari lades jag in på Stockholm Spine Center för operation den 12e. Ganska precis ett år och två månader tog det från det jag insjuknade i det man från början trodde var ett ryggskott som skulle gå över på ett par veckor. Operationen var av den större sorten, men allt gick bra och efter 5 dagar fick jag åka hem. Sedan började en tid av rehabilitering. I mars kunde jag börja arbetsträna på halvtid och i augusti återgick jag till heltidsarbete.

Jag minns våren som ett enda långt tränande för att få igång muskler och rygg igen.

Första stora evenemanget efter operationen var i februari då mitt fina barnbarn Vendela döptes. Jag var så lycklig över att vara på benen och att jag kunde vara med.

I juni firade mina föräldrar guldbröllop. Den firades med middag på Orbaden omgiven av oss döttrar med familjer. En jättemysig dag var det. Dottern gick ut nian och det firades med öppethus för släkt och vänner med buffé som maken lagat och tårtor som jag bakat. Likaså firades de båda yngsta barnens födelsedagar med fika för släkt och vänner. De fick välja tårtor, sonen valde princesstårta och dottern jordgubbstårta så då bakade den ömsinte modern båda delarna.

Sommaren tillbringades på mitt älskade Öland. Vi njöt av veckorna där hela familjen. Barnen hade så roligt och hittade nya kompisar. Maken och jag åkte en av dagarna till Älmhult för att hämta en av våra sålda valpar, Loulou. Hennes matte kunde inte ha henne kvar och jag hittade henne av en slump på Blocket. Vi var mycket lyckliga att vi hann och fick ta hem vår hund igen. Hon godkändes på en gång av "La Liga" som vi brukar kalla vår hundflock för.

Sommaren ägnades också till husrenoveringar och fixande i trädgården. Bla har gillestugan fått en makeover, från "70tals-furu-murrig" till fräscht vit med några snygga fondväggar. I trädgården grävdes sisådär 19 taggbuskar upp och ersatter med fina perenner.

I augusti började jag som sagt jobba. I augusti flyttade min minsting Mattias hit och började i skolan här och samtidigt flyttade yngsta dottern till sin pappa i Sollentuna för att börja gymnasiet i Stockholm. Den 4 september föddes dotterns hund Dollys valpar, efter en dramatisk natt på med snitt på Bollnäs veterinärmottagning. Chanel och Armani (Milou) såg dagens ljus.

Vår katt Zelda försvann i slutet av september. Hon har inte kommit tillbaka än men vi har inte givit upp hoppet. Hon har synts nere på byn ett par veckor efter försvinnandet. Vi saknar vår katt och tycker det är jättetråkigt.

Mormors gull fyllde ett år i september så det blev en tur till Bålsta för oss några dagar senare för att uppvakta gullungen.

I september drog makens yngsta dotter till Bali och sedan vidare till Australien, hans ädlsta dotter åkte ner i början av december. Spännande äventyr väntar för tjejerna.

Året höll på att sluta illa, för jag fick reda på att mitt vikariat (som jag blivit lovad förlängning på) var slut och helt plötsligt stod jag alldeles utan jobb. Det blev en jobbig början på jullovet, som sedan vändes i lycka när jag fick ett nytt vikariat på en annan skola.

Han som bryr sig om sparven har omsorg ock om mig... det blev jag påmind om under hela året men speciellt i början och slutet av året.

Bibelordet jag en gång fick av min älskade mormor visade sig vara aktuellt återigen: "såsom jag har varit med Mose, så skall jag ock vara med dig, jag ska inte lämna dig eller överge dig"

Så jag ska försöka bli bättre på att förtrösta och inte oroa mig. Det får bli mitt enda nyårslöfte.

Vad detta nya år bär med sig... ja det är det ingen som vet. Så därför tänker jag citera en gammal sång jag tycker mycket om:

"Ej jag känner morgondagen, blir den solljus eller grå? Därför är den inte heller någonting att bygga på. Men jag valt att följa Jesus, dag för dag som han mig ger. Endast han är den som känner hur sig morgondagen ter.

Morgondagen vad den rymmer ja det vet ej du och jag. Men det finns dock en som gör det. Honom följer jag idag.

Skulle morgondagen bringa, nöd och trångmål på min stig. Han som vårdar sig om sparven, övergiver inte mig.
Går min väg igenom vatten, går den genom storm och brand, är jag trygg uti hans omsorg, skyddad av hans starka hand.

Men en morgondag skall randas, säkert gryr den inom kort. Ty Guds ord oss därom täljer, när vart mörker svunnit bort.
Då skall solen evigt stråla, alla tårar torkas av. Evigt sälla då vi känna, vad oss morgondagen gav."

Gott Nytt År 2012. Må det bli ett år när vi bättre förstår att det bästa vi har är varandra.