Nytt kök

Nu har vi varit och beställt nytt kök. Leverans i mitten av maj. Kommer bli underbart. Här är en lite halvdålig bild på ritningen. Verkligheten får vi publicera i maj. 


SM-guld!

Stort grattis till Edsbyn som för tionde gången blev svensk mästare i bandy! Mästarna från Hälsingland! Det gjorde ni bra!



Count your blessings

Jag har alltid kunnat försörja mig själv sedan jag som 21 åring började arbeta efter slutförd förskollärarutbildning. I början var det svårt att få heltidstjänster. Jag hankade mig fram på 75% vikariat rätt länge, men det gick det med. Man lär sig att rätta munnen efter matsäcken. Vi flyttade ner till Stockholm 1988 och sedan dess har det inte varit svårt att få arbete. Förskollärare var ett bristyrke redan då. När jag 2001 fick förmånen att vidareutbilda mig till lärare jobbade jag heltid samtidigt som jag pluggade halvtid i tre år. Men en stor portion envishet gick det med. Jag ville för mitt liv inte dra på mig studielån. 

Jag har med mig i min uppfostran att man ska vara plikttrogen och för mig är det en självklarhet att man måste jobba för att få lön. Ingen annan ska behöva betala för mig, varken skattebetalarna eller nån annan. 

Det enda som är ok i min värld är om man blir sjuk och därmed inte kan arbeta. Då ska samhället träda in och hjälpa till. 

Brukar ni se på tv-programmet Lyxfällan? Jag brukar kolla när jag kan och hinner. Man förfäras. Folk lånar för lyxkonsumtion för att de tycker att de också har rätt när andra får. Vilken inställning! 

Vad är det som gör folk så missnöjda undrar jag? Så missnöjd att man ständigt behöver nya kickar för att orka? Är det de sociala medierna? Ser man på andras väl valda bilder och statusuppdateringar och jämför sig? Dom pratade om detta på tv för några dagar sedan. Hur många barn som mår dåligt för dom inte får åka till Alperna eller Dubai på sportlovet. Jag blir faktiskt alldeles klen (som vi säger där jag kommer ifrån) när jag hör sånt. Tänk vad det är viktigt att vi pratar med ungar om sånt här. Källkritik även när det gäller vad människor visar upp på sociala medier och på bloggar. Att vi faktiskt nån enda gång då och då kan jämföra hur vi har det med de som har det sämre (dvs större delen av jordens befolkning). 

För någon vecka sedan såg jag Lilla Aktuellt skola med mina elever. Där visade de ett reportage om barn som äntligen kunnat börja gå i sin skola i Syrien. Det var 6 år sedan flickan de intervjuade senast gick i skolan. Hon längtade så att få fortsätt lära sig räkna och skriva. Det som var hennes vardag innan kriget i Syrien började och som så brutalt rycktes ifrån henne i och med kriget. 

Precis som en sjuks högsta önskan är att bli frisk. Jag minns min pappa som i slutskedet av sin sjukdom inte ens kunde få ner vatten. Äta hade han inte kunnat på flera veckor. Han sa på sin hälsingsk/värmländsk/norska dialekt "dä förstår inte sånt dom söm ä fresk e". Så är det kanske, vissa människor förstår inte att uppskatta det man har. 

Nu menar jag absolut inte att man inte ska ha drömmar, tvärtom tycker jag det är bra med drömmar och visioner. Men det jag menar är att det skadar inte att stanna upp ibland och sluta vara så missnöjd och verkligen kunna uppskatta saker som man har mitt framför sig. 

Lycklig är inte alltid den som har mest, utan den som kan uppskatta det lilla. 

Så tänker jag..... tralalala


Sång och musik

För ett par veckor sedan hade min syster och jag återigen förmånen att medverka med sång i "Minns du sången". Till hjälp hade vi även vår kusin Tord i en sång och hans dotter Katrin hjälpte oss med pianospel och sång. Min man Calle kompade på gitarr. 


Ej jag känner morgondagen

Sånger bär jag med mig i livets alla skeden. Det sjöngs mycket i mitt barndomshem och på samma sätt som jag och min syster fick sjunga med vår pappa under vår barndom, på samma sätt fick vi sjunga med och för vår pappa under de två månader vi hade förmånen att finnas vid hans sida från det han fick sitt sjukdomsbesked och till den 27 maj förra året då Jesus hämtade hem vår pappa till Himlen. 


Sången fanns där hela tiden, vi spelade upp från youtube sånger som pappa önskade, vi hittade sånger på Spotify och vi sjöng själva. 

Vi har haft en tung tid efter pappas bortgång. Saknaden har varit enorm. Vi stod varann så nära. Samtidigt som pappa blev sjuk blev vår mammas demens så tydlig. Även om vi visste om den, så blev det så uppenbart att även vår fina mamma bar på en fruktansvärd sjukdom. Hon genomgick under pappas sjukdomstid en demensutredning också. 

Bönestunderna har varit många och vi är många som lyft även mamma på bönens händer. Efter många kämpiga turer så fick hon i september äntligen en fin lägenhet på ett boende med tillsyn dygnet om. 

Jag känner att jag fått en helt annan dimension på livet efter det vi som familj gått igenom det senaste året. 

Pappa levde med en ljus och förtröstanfull tro på Gud. Han sa att han upplevde att nåden bara blev större och att han visste att Gud gjorde iordning för honom i Himlen. Jag vet vart jag ska, sa han lugnt och så stämde han möte med mig och min syster i Himlen. På pappas gravsten står det därför "Vi skall ses igen". 

Jag har från och till varit väldigt trött, sorg tar på krafterna och det är ju så att priset på kärlek är sorg, när någon kär går bort. 

För knappt två veckor sedan fick jag en stressreaktion iform av nässelfeber. Nässelutslag över hela kroppen. Jag som alltid är på jobbet fick vackert stanna hemma i tre dagar förra veckan. Det var en pärs som kändes som att ha myggbett över hela kroppen och att ha rullat i brännässlor. Tavegyl som jag fick av läkaren hjälpte inte med efter en stor dos betapred slutade det äntligen att klia. 

Sånt ger också en annan dimension på livet. Är så tacksam att jag kan gå till jobbet, att jag har mitt hem och min familj, att jag kan vila när jag är trött. Är naturligtvis grymt tacksam att det slutat klia. Tänk vad en en sån rätt banal sak kan ställa till med. 

Sången som satte rubriken till dessa tankar är en översättning av en sång på engelska. Jag ska försöka länka till originalet här nedanför. Det är en av mina favoritgrupper "The Isaacs" som sjunger den. "I know who holds tomorrow". 

För oavsett hur morgondagen kommer att se ut är jag tacksam för varje ny dag jag får. Att äta ugnspannkaka med maken en onsdag har sin egen lilla guldkant det också. Att få ha varandra. 


The Isaacs sjunger

Underbar sång

Skriv inläggstext 

Tanya Goodman Sykes - Look for me

Vårt vardagsrum

Älskar vårt vardagsrum. Har mycket arvegods här. Minner om alla kära som inte finns bland oss längre. 


Snart dags

Att sjunga i min Puttekör. (Som en av mina elever kallade kören för) Längtar.....


Klocka på plats

Passade riktigt bra med nya klockan. 



Nya gardiner

Köpte nya vita gardinkappor på Hemtex igår. Dessa har jag strukit och hängt upp nu på morgonen. Maken är till Ekerö och hjälper dotter C att skruva ihop inredning till deras nybyggda hus. På hemvägen ska han köpa ny väggklocka och brödrost till köket. Väggarna är nu målade i en ljust grå färg. Är så jättenöjd med vårt "nya" kök. 


Nytapetserat

Nu har fondväggen i köket fått ny tapet. Nu återstår målning av övriga väggar och nya gardiner. 



Ny kökstapet

Nu har vi beställt ny tapet till fondväggen i köket. Ledsnade på den gamla svarta. Nu ska det bli ljust. Vitt och grått. 


Gott Nytt År

Vill önska Er alla ett Gott Nytt År - 2017



Tråkiga nyheter

En fin vän från ungdomsåren på Dalagården fick flytta till Himlen i går kväll. Jag kommer att sakna dig Krister, men jag vet att vi ska ses igen, där varken sjukdom, död, lidande eller nöd ska finnas. 


Glad att vi hann träffas på Dalagården igen 2009 och för den kontakt vi haft sedan dess. Tacksam för att jag fick vara med dig i bön under din svåra tid. 


Det enda jag vet det är att nåden räcker ända in i Himlen. Tack för fin vänskap! /Helen




Pimpat badrum

Så har vi ägnat ett par dagar åt att köpa och sätta upp ny badrumsspegel och handfat med kommod. Blev bra till slut. 

I morgon ska nya hyllor i förrådet skruvas upp. Hej och hå. 


Om

Min profilbild