Helen

Idag fyller min stora pojke 26 år. Mammas sol och glädje. Han firar kvällen på böljan den blå så vi får uppvakta en annan dag.

Idag är det 14-år sedan min yngste son Mattias föddes! Stor GRATTISKRAM på din födelsedagen underbara unge! Älskar dig så!

Det här är väl den mest intensiva tiden för oss lärare. Bedömningar, omdömen utvecklingssamtal, nationella prov you name it. Ja "hä går int å förklara för dä som int bigrip". Man måste nog vara lärare för att fatta det fullt ut. Sommarlovet behövs verkligen för att ladda batterierna.

Att tro att man som lärare ska orka jobba extra på sommarlovet är fullständigt idiotiskt. Man behöver varenda ledig dag!

Att man blir äldre känns också. Man är mera trött. Ändå älskar jag mitt jobb. Jag har världens bästa jobb.

Jag är glad att jag trots min rygg faktiskt KAN jobba heltid. För min del är det bra nog. Jobba extra överlåter jag åt de yngre att göra. Kan ju vara bra det så dom kan betala sina räkningar.

Själv kan jag tycka att detta med jobb och ansvar som var självklart för mig när jag som 21 åring gick ut Lärarhögskolan inte alls självklart för den yngre generationen längre. Nej det viktigaste i livet är att ha roligt. Som om livet vore ett stort fett tivoli där man inte behöver ta ett uns ansvar.
Hittade den här på Facebook och tyckte den var riktigt bra. Hoppas den syns ordentligt för jag lyckades bara spara den som bild.
Nu ska den här tanten sova!

I natt har jag sovit som en stock. Känns skönt. Strax tid att ge sig iväg till jobbet. Vi är mitt uppe i ett filmtema med eleverna där de gör egna kortfilmer tillsammans med sina faddergrupper. Avslutas med en Oscarsgala. Jättekul och de är så duktiga.

Här hemma planerar vi flytt i augusti och det föregås av packning och rensande av förrådsprylar.

Ev har Theo hittats. Theo är en katt som vi sålde 2010 och som försvann från sitt nya hem omedelbart. Jag har spanat efter honom på varje katthjälpssight jag bara kunnat hitta och det kan ha gett resultat. Vi ska åka upp och titta så snart vi får möjlighet. Spännande att se om det är han.

Ha en bra dag!

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om ...

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om ...

Jodå jag har också känslor och kan känna mig ledsen och besviken. Vissa svek svider mer än andra. När människor man själv värderar högt och skulle kunna gå genom eld och vatten för behandlar mig som en liten lort. Då gör det ont. Fruktansvärt ont!

Gratulerer med dagen Norge!

Ja jag och mina sånger. Har väl vid det här laget skrivit otaliga inlägg om hur sångtexter hjälpt mig.

Jag och min man stod i tisdags inför ett viktigt beslut i våra liv.
Vi riskerade bostadslöshet då vårt andrahandsboende sas upp efter bara några veckors boende där.

Vi hittade en liten lägenhet, en trea som vi gärna ville köpa. Men banken ville inte hjälpa oss. Ni vet det där med kontantinsats etc och bankernas stränga regler.

Dock fick vi till slut lån men till hög ränta. Ja vi visste att vi skulle klara det men att det skulle bli tufft.

Vi var verkligen i "valet och kvalet" om vi skulle tacka ja. Kontrakt skulle skrivas samma dag. Jag gick in på toa och grät och bad till Gud. Jag sa: "Vi kan inte vara utan tak över huvudet, det vet du. Nu har vi hittat den här lägenheten och den känns rätt - nu lägger jag detta i dina armar, nu får du hjälpa oss". Så åkte maken och jag till Uppsala för att skriva köpekontrakt. I bilen kom jag att tänka på en strof ur en sång som jag tror Juno Larsson i Edsbyn skrivit. Sången heter "Han allmakts Gud är". Strofen som jag tänkte på var: "gå framåt i tro Gud hindren förgör".

Jag skickade då två mail. Ett till den bank där jag är kund idag och ett till en annan bank. Jag bad återigen om att få låna till kontantinsats i alla fall. Blankt nej från min bank. I dag, två dagar senare, ringer den andra banken upp mig och svarar att man lånar mig till kontantinsatsen och vips blir vår boendekostnad lite drägligare.

I morgon skulle vi skrivit på båda lånen. Då hade det varit försent. Nu kom hjälpen i rätt tid. Gott är det att ha en "Allmaktsgud" vid sin sida. Änglar kan jobba på bank har jag också lärt mig.
Tack Gud och tack till alla som ber för oss. Jag vet att ni är många.

May you all be blessed!

Stort tack till mina fina kollegor! Idag när jag kom in i vårt arbetsrum efter lunch stod denna fina bukett på mitt skrivbord
Det betydde SÅ mycket så jag fick gå undan och låta tårarna komma en stund.

Det har varit en tuff tid när vi inte haft ett eget boende. Mina underbara kolleger såg till att göra mina steg lättare och min dag ljusare. Älskar dom och älskar mitt jobb.

Efter ett år av boende i husvagn och andrahandsboenden så har vi äntligen köpt bostadsrätt. Lycklig att vi från augusti har ett hem. Ett hem som är vårt och som ingen kan slänga ut oss i från. Nu kanske vi äntligen kan sova gott om nätterna!

"Jag är arg och sur som en himla mur". Ja så sa ena dottern efter nån ramsa dom läste på nån aktivitet hon gick på när hon var liten

Det passar på mig idag. Fy jag är SÅ less. Less på att flytta. Less på att rodda med banker. Less på att leta miljoner papper och skicka in. Less på att vakna genomsvettig av ångest om nätterna för att jag drömt att vi står ute på gatan i regn utan att ha nånstans att bo. Less på att rodda ihop saker som bara tas för självklara!

Får sån lust att ställa mig upp och skrika högt: "JAG HAR NOG AV MIN EGEN PLÅGA OCH JAG HAR VERKLIGEN GJORT ALLT JAG KAN..... Gaaaaaahhhhhh!!!!!!!!!!"

Sen vill jag ramla ihop i den hög jag känner att jag är och så önskar jag att det kommer en fe och vevar med ett trollspö. Men det går bra med en vanlig medmänniska med.... om det råder febrist.

Men jag känner mig ensam och liten. Jag har verkligen gjort allt jag kan, krupit på knäna och bönat och bett.

Så vi får lösa detta på det enda sätt som går nu.

Samtidigt är jag glad att jag lär mig. Glad att jag inser att jag inte har ett hårt "skyll dig själv" hjärta.

Jag vet precis hur jag reagerar när jag möter nån i liknande situation. Jag vet hur jag vill bemöta andra.

Men visst är jag besviken. Grymt besviken.

Men jag skiter i det nu. Jag vet att Gud älskar vår familj och han håller sin beskyddande hand över oss. Han vet att vi är människor. Inga såna där "skyll dig själv" människor.

Tack och lov för det och tack och lov att jag inte är sån.

Vi gör väl det vi är bäst på - flyttar! Igen!

Ja när den värsta förvirringen lagt sig så var det dags att börja leta nåt nytt. Den lägenhet vi nu hyr måste säljas "ravägs" som man säger i Hälsingland. Med detsamma med andra ord.

Banken tyckte den var för dyr för oss så vi letade efter nåt annat. Har hittat något med men det får ni veta när allt är klart.

Vi köper vårt boende denna gång så vi äntligen får vårt egna hem. Som vi längtat efter detta.

Sen har vi flyttat färdigt! Nu får det vara nog!

Gör så gott jag kan.

När saker händer som känns som Davids kamp mot Goliat försöker jag tänka på vem som faktiskt vann den kampen.
Så sjunger jag Arne Höglunds sång: "Jag är inte rädd, jag är inte rädd! Herren Gud går med mig och jag är INTE rädd".
Så den som tror nåt annat kan ta sig i brasan! Så det så!

Bild med ord kan räcka ibland.

I kväll går vi på konsert med den här mannen. Var bara tvungen ta en "pannbandsbild" för att reta maken lite.
Biljetterna har vi fått alldeles gratis av en snäll person, annars hade vi vackert fått stanna hemma.
Men nu får vi njuta av den här musikaliska kvällen och jag har beväpnat mig med diverse piller, för min luftvägsinflammation är allt annat än bra.

Detta får bli min ledstjärna idag.
Jag kan inget annat göra!

Luftvägsinflammation. Käka en massa kortisontabletter i fem dagar. Inte kul alls.

Har med makens hjälp fått lite blommor i krukorna på uteplatsen. Det är vår hos oss med även om stylisten för närvarande är "ur funktion".