Helen

inte så mycket faktiskt... mer än katten Zeke har flyttat till Järvsö där han ska bo på bondgård och vara lagårdskatt. Brorsan Theo ska få följa med han också men han behagade vara ute på luffen när dom skulle hämtas så honom har vi lovat skjutsa dit när han dyker upp. Hoppas det blir på en tid så dottern också kan följa med och se hur dom bor, för det är alltid lite jobbigt att sälja djur.

Men så är det att flytta från gård till villa. Man kan inte ta med sig alla.

Har hittat ett nattygsbord till dottern på annons. Det ska maken hämta när han är ner till Stockholm i veckan. Hon har en mörkbrun säng (ikeas malm) och ville gärna ha ett nattygsbord som hör till den sängramen. Den har utgått ur ikeas sortiment så man får leta på annons. Har man tur så har man :)

Letar lite annat också till vårt nya, större hur. Ett vitt köksbord som inte är så stort som det vi har idag. Det vi har idag ska stå i vardagsrummets matsalsdel så då behöver vi ett lite mindre till köket. En soffgrupp till gillestugan och två 90 sängar till gästrummet står också på min letalista.

Men är man sängliggande som jag är stora delar av dagen kan man i alla fall göra dem nyttan och leta på blocket.

I badrummet är nästan allt klinkergolv på plats. Blir nog klart i kväll, sedan kommer trespokaklet i mitten av veckan så det bör också bli klart i helgen. Sen är det lite småfix å sen får mäklaren köra igång.

På fredag är det premiär för musikalen Annie där dottern är med. Oj vad dom har övat! Det här kommer att bli kanon så ni som inte köpt biljetter - gör det!!

Nu skiner solen och jag ska nog krångla mig ut ett tag och ta vara på den.

Ha en underbar dag!

Skönt med helg, även om läget är som det är just nu. På tisdag ska min ortoped i Bollnäs ringa mig, Det känns skönt att äntligen få en läkare att tala med och ställa frågor. Hon är ju den som kan min sjukdom bäst av alla och den enda som kan se till att det går fortare i kön också. Många av er bloggläsare och vänner har hört av er här, via FB, mail och telefonsamtal. Ni ska veta att jag är otroligt tacksam för att jag har så många fina vänner, från både när och fjärran. Ni är underbara och ert engagemang betyder mycket och gör mina dagar ljusare. Tack från djupet av mitt hjärta till Er alla!

Ju mer man nystar i detta så inser man att det är så många människor runt om i vårt land som blir uselt behandlade och illa bemötta i vården i Sverige idag. Jag är ju sen sån som hör av mig till politker, när jag upptäcker grava missförhållanden och så har jag gjort även denna gång. Så idag skulle mitt fall tas upp på ett möte i landstinget. För så här får det inte gå till sa de två som kontaktade mig i går kväll. Ska bli spännande att se vad nästa vecka har att erbjuda i denna farsen!

Nu till roligare saker. I dag har vi köpt klinker till badrumsgolvet. Svart/vit rutigt i med matt klinkeryta blev det och inte så stora plattor. Så i morgon ska min kära make klinkra golvet i badrummet och i nästa vecka kommer trespokaklet som vi beställt till väggarna.

Sen är det inte så mycket kvar så jag hoppas mäklaren får komma snart och fota och lägga ut på annons så de kan börja visa vår fina gård. Sen hoppas vi allt går snabbt och smidigt så vi hinner tapetsera och måla och byta porslin i badrummet i det nya huset och att vi är flyttade, installerade och klara innan jul.

Åbäkade mig in på Dollarstore idag, med smärtstillande och med kundvagnen som rollator. Ledsnar på att bara ligga här och se fyra väggar. Det var ansträngande, men värt! Jag fick handla lite fint till nya huset. Gardiner och kuddar till Lillemans rum och lite annat smått och gott. Passade på att bunkra upp med hygien och rengöringsartiklar också. Bra att ha sånt så det räcker ett tag.

Nu ligger jag och vilar ryggen igen, mannen har bio och dottern är ledig i från repetitioner ikväll och umgås med kompisar. I morgon kommer stora dottern och hälsar på. Det har jag sett fram emot länge.

Undrar om det är nåt bra på Tv ikväll då..... ska nog kolla tablån...

Trevlig kväll!

Den får mig fullständigt att tappa hakan. Idag är det 15 dgr sedan en akut remiss gick iväg till Akademiska i Uppsala.
Inget har hänt, läkaren har inte ens tittat på mitt "fall". Det tar 6-8 veckor innan han tittar på det. Sen ska dom skicka nån bekräftelse ATT han har tittat på den. SEN... om jag har tur så får jag en kallelse. Hur lång tid detta tar vet ingen. Det vågar dom väl inte ens tala om. Så mycket är ordet akut värt.

Så här ligger jag nu med armar och ben som turas om att domna, gruvar mig för varje gång jag måste gå upp och gå på toa eller ta mig till köket för att få mig nåt att äta. Det är inte tal om att laga mat.... det gör som tur var min man på kvällen när han kommit hem från jobbet, men fram till dess så får det bli nåt som går snabbt. Ett glas yoghurt, en macka bredd i all hast. Längre än så går det inte att stå längre. Vet jag att jag måste göra något är det starka smärtstillande som gäller.

Känner mig orolig eftersom domningar i ben och armar tilltagit. Har försökt få tag i nån läkare för att höra om allvaret i detta. MEN:

• Min husläkare har semester
• Min ortoped i Bollnäs är på kurs veckan ut
• Uppsala vägrar ta i detta till dess läkaren tittat på remisser
• Uppsala hänvisar till Bollnäs
• Bollnäs säger att detta ligger på Uppsalas bord nu

Detta är en fars mina vänner.... helt ofattbart hur detta kan få gå till. Jag blir otroligt arg, frustrerad och ledsen. Många tårar har runnit idag, jag blir ju orolig när jag tydligen ska vänta flera månader till och jag blir sämre dag för dag.

I natt vaknade jag av att vänster arm var helt bortdomnad, hade en otrolig värk i nacken och kramp i vänster ben. Kände mig så hjälplös och ledsen av att dom bara bollar mig fram och tillbaka och ingen vill ta nåt ansvar.

Jag har skrivit till både ortopeden i Bollnäs och i Uppsala. Så att det verkligen finns dokumenterat hur pass allvarliga mina besvär är OCH hur dom bollar mig fram och tillbaka och INGEN tar sitt ansvar!

Mitt förtroende för sjukvården är nu NOLL!!

Jag minns att min underbara faster Hilma hade ett uttryck som jag verkligen tycker speglar min egen situaton just nu. Hon brukade säga att när man blev sjuk så blev man "avsidestagen". Det är verkligen så. Man är vid sidan om allt som händer. Ibland känner man sig ensammast i världen. Man får mycket tid till att tänka, på sin sjukdom, på vad som ska hända, på operation och vad som händer sedan. Som tur är har jag en underbar man som alltid finns här för mig, en dotter som det första hon gör när hon kommer hem från skolan kommer upp och sitter i sängen med mig och pratar en stund, kollar hur det är med mamma. Söner som ringer och skriver och storpojken lovar att hälsa på mamma på Akademiska.

Det är så många vänner som hör av sig med uppmuntrande ord också och ni ska veta att jag verkligen uppskattar detta. I en sån här situation ser man lätt vilka i omgivningen som har varma hjärtan och vilka som har kalla.

I bibeln står mycket klokt, och antingen man tror eller ej så tror jag man kan hitta tröst där i prövningens stund.

Davids mest kända psalm är nog psalm 23. Jag tycker så mycket om den så hör kommer den:

Psaltaren, 23 Psalmen

                           Den gode herden.

  1.  En psalm av David.

        HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

  2.    han låter mig vila på gröna ängar;
        han för mig till vatten där jag finner ro,

  3.        han vederkvicker min själ;
        han leder mig på rätta vägar,
            för sitt namns skull.

  4.    Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
            fruktar jag intet ont,
        ty du är med mig;
        din käpp och stav,
            de trösta mig.

  5.    Du bereder för mig ett bord
            i mina ovänners åsyn;
        du smörjer mitt huvud med olja
            och låter min bägare flöda över.

  6.    Godhet allenast och nåd skola följa mig
            i alla mina livsdagar,
        och jag skall åter få bo i HERRENS hus,
            evinnerligen.

Det finns ett uttryck som heter så, men nu börjar mitt att tryta. Efter ett par dagar med så rejält ont att jag fasar för att ta mig nedför trappen och på toa så tycker jag att doktorn i Uppsala nu borde tittat färdigt på mina plåtar och skickat en tid. Men icke.... kanske det är som en kompis skrev att dom är så fascinerade av mina bilder att dom inte får mål i mun... ha ha ha... näää skämt åsido...

Jag vill prata med en läkare nu!! Om mina problem, om vad dom ska göra och vad det innebär. Jag har fått svaret från ortopeden i Uppsala att jag ska ställa frågorna till min ortoped i Bollnäs. Men hur sjutton ska hon kunna svara vad ortopeden i Uppsala tycker, tänker och planerar att göra??

Sen är jag mycket förundrad över hur en akut remiss hanteras. Men det har jag tjötat om i ett tidigare inlägg...

Allt känns som evigheter när man har så här ont!

När man befinner sig mitt emellan två stolar som jag gör nu är det ingen som verkar vilja ta nåt som helst ansvar.

Blev så glad i morse när jag såg en annons om en sån piedestal som min mormor hade och som jag länge letat. Men det var en dam som hade hunnit före och skulle titta på den. Så nu sitter jag här och håller tummarna att hon inte vill ha den. För då slår jag till!
I fall det är nån som har såna här som står och skärpar är det bara att höra av sig till mig:

Det är jag inte så bra på. Tänkte göra lite "datorjobb" idag. Betala räkningar och göra lite tidning. Men när jag väl var inne i det så var jag så engagerad att jag glömde tiden totalt. Men jag blev varse när jag skulle resa mig upp och inte höll på ta mig upp ur stolen. Så nu har jag fått ryggmassage av min älskade make och nu är det dags att sova. Mannen sover redan.... jag nattsuddar.... suck...

Men nu är Trespokakel beställt till badrummet. I morgon ska det köpas golvgips å sen ska det rulla på i en förskräcklig fart så vi får ut vår fina gård på nätet och till försäljning.

När man väl har bestämt sig så vill man att det ska gå fort... i alla fall funkar jag så.

Så det är säkert en bra träning för otåliga Helén att ligga för ankar med skitrygg dagarna i ända.

Jag blev glad för det var en politiker som skulle titta på mitt fall, med den underliga hanteringen av min akutremiss. Dom jobbar visst nu med att kolla upp remisshantering från Gävleborg och till Uppsala. Min remisshantering var usel sa dom. Detta UTAN att jag ens kontaktat dom Det var dom som kontaktade mig.

Kul med engagerade människor och jag tackar så mycket!

har det blivit på såväl badrumselement som mina guldänglar idag. Vitt givetvis. Maken har satt fast alla skivor på badrumsväggen. Nu är det gipsskivor på golvet kvar och sedan fuktspärrar in absurdum för att vara på den säkra sidan. Sedan ska maken klinkra golvet och sätta Trespo på väggarna. Ska varsko röris också så han kommer och installerar toa, handfat och badkar sedan.

Så ska nog det där också bli fint och klart. Som sagt.... själv är bäste dräng.

Så har vi lämnat lilleman på bussen och jag har gråtit en skvätt som jag alltid gör när vi åker ifrån bussen.

Nu är maken på väg att hämta dottern som varit i tennishallen och övat musikalen Annie.

Sedan hoppas jag att kvällsfriden lägrar sig över vårt hus.

Tjo!

tänkte maken och drog igång badrummet själv. Han är så duktig! Så nu lutar det åt att det blir klinker på golvet och trespokakel på väggarna. Nåt som ingen snickare vi har pratat med har hört talas om. Men vi vet vi! För vi har pratat med Tomas på Edmarks och han kan sina grejer han. Duktigare kille får man leta efter. Så vi lär få bra instruktioner av hur man gör med Trespo, så får maken sätta dit skivorna själv.

Ja va ska man göra?

I alla fall så blev entretrappan målad idag i en fin grå färg. Blev så enhetligt och snyggt. Av bara farten så blev en gammal fin trästol som maken hittade på höskullen också målad. Fast i vitt då förstås.

Själv planerar jag för nya huset. Dom som flyttar in i vårt får det riktigt fint dom :))

även idag för att färdigställa huset inför visningen. Oj vad fint det blir. Lister runt nya dörren och lite fixande med väggen intill står på programmet idag. Även påbörja målning av entretrappan. (eller bron som vi säger i Hälsingland)

Dock fortsätter vi att med ljus och lykta leta snickare för att sätta fast ett par skivor på väggen samt lägga ett lager med skivor på golvet.(enligt mattläggaren var detta den enda som behövdes innan hans arbete tar vid) Litet badrum på bara 4.2 kvm, tar nog inte mer än nån timme för den som är van....  Känns tråkigt att visningen hänger på detta. För såväl mattläggare som rörmokare står beredd att göra klart resten. Fattar inte att det kan vara SÅ svårt.

Annars får väl jag och maken slå våra kloka huvuden ihop och fixa till det själva. Det här gör att jag får ont i magen.

Annars flyter allt på fint. Igår lagades kakel i köket, lite målning av vägg och dörr och den stora skillnaden var trappen som blev skinande vit. Jättesnyggt.

Nästa vecka kommer elektrikern och byter ut och drar in nya elledningar i ett av rummen ooch så ska ett fönster till glasmästaren och bytas ut. Matkällaren ska städas ut och i tvättstugan ska ett stort skåp bäras bort och lister sättas upp runt dörren ut.

Sen är det  nog dags för vår mäklare att komma och fota och slänga ut annons. Spännande!

Nu har vi bestämt oss! Vi ska sälja vår gård och köpa en villa inne i Edsbyn. Har faktiskt hittat ett fint objekt och hoppas på att allt går i lås. Har fått vår gård värderad också och det verkar i allafall som vi får betalt för allt jobb vi lagt ner.

Mer info kommer sedan när vi vet mera.

Anledningen är förstås min rygg. Det funkar inte att bo så här när man är så pass dålig som jag är. Bättre att ligga steget före och se till att vi får ett drägligt liv även efter operationen.

Så nu håller maken på med det sista lilla fixet innan mäklaren kommer och fotar. Ett problem är att vi fortfarande inte hittat nån som kan åta sig att göra underarbetet i det nya badrummet. Men vi fortsätter leta och tips emottages tacksamt. Bra betalt för den som är snäll och fixar det också ;)

Golvläggare står och trampar och vill in och lägga matta och vägg.....

Nu är det snart Tacodags här hemma!

Ha en trevlig kväll!

Idag på eftermiddagen fick vår älskade lilla hund Sessan flytta till hundhimlen. När dom skulle ta bort hennes tumör upptäckte dom att den var fastvuxen i skelettet, muskler och senor. Så hon fick somna in på operationsbordet.
Hon skulle blivit fem i december och vi hade hoppats få ha henne kvar i många år till. Nu blev det inte så men vi har så många och fina minnen av vår underbara hund. Vem vet, kanske hon sitter i Maries knä i himlen och blir klappad. Så vill jag tänka mig det.
Tack Sessan för att vi fick ha dig - även om det blev alldeles för kort tid.

Hur akut är akut??  För mig är akut lika med bråttom. Så när min ortoped i Bollnäs säger att hon skickar en akut remiss den 18e till Akademiska och att jag ska ringa på måndag den 23.e så tänker jag att jag ska få nåt besked. Men ICKE! Ingen har sett nån remiss i måndags. Ringde idag igen, den har inte kommit in till Akademiska. Ringer ortopeden i Bollnäs där jag får reda på att "sekreterarna ligger efter med sitt jobb" sisådär 2-3 veckor. Så akut för dom är att skicka den sent på fredagen istället för på onsdagen som min ortoped sagt. Eftersom den inte hann med fredagens post så postades den nu i måndags, den 23 alltså och gick med B-POST.....

Hallå!!! Akut!!!! Bpost!!! Nu får jag lust att svära en lång ramsa!! Men min uppfostran hindrar mig. Så i stället kommer tårarna!

Just nu ÄR det för mycket. Min rygg som klappat ihop, remisser som sölas, Akademiska kan man bara ringa till om remisser på torsdagar. Så jag får väl vänta en vecka till. Inte veta vad det får för följder att gå för länge med saker som trycker längre och längre in i min ryggmärg. SKIT!!!!!! Jo det får man säga... det säger min pappa med motiveringen att skiter gör alla. Min mor höll inte riktigt med om det.

Sen detta med Sessan. Som är sjuk och opereras och väntan hit och dit och första veterinären i Bollnäs som ställde fel diagnos (mer om detta i tidigare inlägg).

Just nu vill jag skrika och kasta grejor och gråta och stampa med foten. Jag blir så trött av att allting ska mala så långsamt.

Har dock en sak som vänt från nåt tråkigt till nåt roligt. Eller som vi gjort det bästa av en tråkig situation och det blev rätt bra.... eller blir rätt bra tror vi. Men det ska jag skriva mera om sedan, när jag vet lite mer.

Nu ska jag vara SUR ett tag till.... sen ska jag vara GLAD igen!

I dag skulle min bästa vän Marie fyllt 48 år.
Kom att tänka på en sångtext... eller delar av en i alla fall, idag när det är din födelsedag Marie:



"När solen har gått ner och jag sitter i min ensamhet,
tänker jag på allt som hänt på tårar som min kind har bränt.
Jag undrar varför just du måste gå - vi som alla älskar dig så
nu har du lämnat oss......
.... men vi ska ses igen, en dag i himmelen

Ja Gud ger och tar, med allt en mening har
ändå känns livet så svårt, när sorgen drabbar oss så hårt.
Men en dag ska jag få svar, på alla de frågor som jag har
Då ska jag allt förstå, slut är sorg som plågat mig så.

Tänk vi ska ses igen, en dag i himmelen!"

Har funderat en del här på morgonen om egensinnig tjurskallighet. Ofta ser vi det i filmer. Nån människa, ofta nån gammal farbror, som vägrar ge vika för principer. Kanske har han fördömt någon en gång i tiden och trots att det runnit mycket vatten under bron och år lagts till år så kan han ändå inte förlåta. Eftersom den typ av filmer jag tänker på ofta är amerikanska, så brukar det bli bra på slutet. Människor förenas igen under tårar men alltför ofta i elfte timmen. Vid någons dödsbädd eller nåt sånt.

Det är ju inte bara på film dessa människor finns. Manuset speglar ibland verkligheten.

Jag tror att hjärtat kan bli hårt när åren går och man fortfarande håller fast vid oförätter. Ofta handlar det om småsaker. Någon gör ett livsval som en annan inte gillar. Någon anser sig ha rätt till att fördöma detta, trots att de egentligen inte har med saken att göra. Men man vill ju helst inte stå ensam och fördöma, så man plockar gärna med sig andra som står den utfrysta nära. Åren går och man vill fortfarande inte återgå till det normala. Det fina som en gång var. Hellre när man konflikten genom att diskutera den utfrysta varje gång man ses.

Men måste vi alla vara stöpta i samma form? Har vi rätt att utvecklas och göra egna val i livet? Kan vi försöka förstå att människor kanske gått igenom saker som vi inte har en aning om. Att vissa val görs utan tanke på logik, med endast överlevnad som ledstjärna. Vi är alla människor, människor är mänskliga, människor gör fel - DET är mänskligt! Faktiskt har vi rätt att göra fel. Jag skulle vilja gå så långt att jag säger att det är fullkomligt omöjligt att gå genom livet utan att göra fel.

Bibeln innehåller mycket tänkvärt. En grupp av människor, som förmodligen själva ansåg sin som "bättre", skulle stena en kvinna som var äktenskapsbryterska. Hon hade säkerligen gjort många felaktiga val i livet. Man stöter ihop med Jesus, som säger:
- OK, fine killar och tjejer, män och kvinnor.... Dom av er som aldrig gjort ett enda fel tar och slänger iväg den första stenen då.

Tror ni det kom någon sten? Nej, ni som läst berättelsen vet att det uppretade horden människor vände slokörade hemåt och lät kvinnan vara.

Jag vet ju att "alla kan ju inte älska alla här i världen" så vissa människor gör man bäst i att låta vara.

Men jag anser också att i de fall där det gäller fördömande och oförlåtande attityd, speciellt i familjer (blod är tjockare än vatten) så är det en "förlora-förlora situation".

Det är inte säkert att det blir som i filmen att du får tid att göra upp vid någon dödsbädd. Du kanske aldrig hinner detta. Så bättre att göra det nu och inte slösa med dagarna som kommer och går... ni vet... det där som kallas livet.

Var rädda om varandra, kämpa för det goda, tänd ett ljus, var tolerant och vidsynt. Ha högt till tak och älska din nästa när hon/han förtjänar det minst - för det är då det behövs mest.

Vill på detta sätt tacka alla vänner som stöttar mig just nu. För alla böner, positiva tankar och alla uppmuntrande ord. För att ni finns även i de djupa dalarna.

I nöden prövas vännen säger ordspråket och det ser man verkligen när man blir sjuk. Vissa vänner blir kvar, andra försvinner men det underbara är att många tillkommer också. När det syns mörkt så finns ni där! Tack för att ni finns.

I morgon ska jag ringa Akademiska för att få en tid. Här kommer en underbar sång:

... har man rumpan bak, har man rumpan bak. Böjer och sträcker och tänjer sig har man ändå rumpan bak.

Det var början på en kul sång som vi brukade sjunga på sångsamlingarna på Rälsen i Sollentuna (kommer du i håg det Nilla? Det var tider det :D).

Fast nån rolig person sa en gång att man inte alltid hade rumpan bak... för drar man ner brallorna så kommer ju rumpan fram... moooahahahaha .  Nu ska jag inte demonstera min otroligt fåniga humor mer här utan mera tala om dagens status.

När jag sitter eller ligger ner så värker bröstryggen nå så infernaliskt. Det känns som det bränner mellan kotorna. Om jag står eller går så värker nacke och ländrygg så det blir nästan omöjligt att hålla sig i upprätt ställning. Så det är bara att välja vart man vill att det ska göra ont. Finemang det. Envisas med att bara ta ipren också. Tramadolen tar jag en av på kvällen sen får det vara bra. När det är extra olidligt kan jag ta två. Men annars får det räcka med piller.

Jag är dock glad att dom snart ska laga min rygg. Även om jag inte exakt vill veta hur dom ska göra när dom skruvar fast stag i ryggen.  Undrar om man blir magnetisk sen? Så man åker bakåt och SCMACK sitter fast i något. Tufft läge i så fall.

I dag har min älskade make städat huset alldeles själv. Jo för så går det när man har en fru som jag. Men han klagar inte stackarn. Det är tur för mig att jag gift mig med en sån pärla,

På tisdag ska vi få spännande besök. Men det tänker jag skriva om en annan gång. Dock är det viktigt att huset är fint så därav denna städiver. Nu kan ni dock få vara nyfikna ett ""skuv" till tycker jag.

I morgon flyttar Malte valp. Skönt så man får ha sina tår ifred sen. Vi brukar få gå men foppatofflor inomhus för att inte bli upptuggade av valptänder. Hujedamej!

Fick ett mess från min son nyss. Han meddelade att han levde. Det var tur att inte jag sett tidningsrubrikerna då för idag på förmiddagen blev en 23 årig kille knivmördad på sonens gata i Bålsta. I en lägenhet visserligen (inte ute på gatan alltså). Men eftersom sonen också är 23 år så förstod han väl att hans ömma moder skulle få hjärtsnörp om hon hann läsa detta först.

Undrar vad det är för sjuk värld vi lever i när folk blir knivmördade mitt på ljusan dag. Usch det känns riktigt hemskt tycker jag.

Snart har mannen biovisning. Sen ska vi käka gott ikväll. Maken ska äta kräftor och jag som inte gillar illaluktande pill med bajssträngar och annat snusk ska äta bakad potatis med skagenröra. Jag ÄLSKAR verkligen bakad potatis.

Nu ska jag krångla mig ner till våningen nedanför och pussa på maken innan han far till bion.

Trevlig lördag på er!

snurrar i huvudet nu. Funderar..... planerar.... undrar..... Har dock sovit bra i natt, vaknade med en ordentlig huvudvärk men efter en kopp kaffe försvann den. Har suttit och väntat på sotaren som skulle dyka upp mellan 9 å 12. Han kom runt 10 så nu är det fixat.

Morgonen började med att dotterns lilla hund klättrade upp till kattmaten och välte ner en ugnsform i glas så jag har krupit på alla fyra och plockat glas och dammsugit. Inte så bra för ryggen... men dottern vände ryggen åt mig och somnade om så vad gör man.

Har pratat med min underbara kontakt på F-kassan och meddelat det nya som hänt i och med MR resultatet.
Ska strax ringa sjukgymnasten också och höra vad hon rekommenderar. Värme och massage är det enda som hjälper enligt mig och det vette katten om man får där.

När man googlar så hittar man förslag på olika grejer när det gäller smärta i ryggen. Många klåpare som tjänar pengar på sina sidor där det kostar att gå med och där man ska "tänka bort" sin smärta.

Yes jag ska absolut tänka bort 6 diskbråck och Spinal stenos.....MEN blir man tokig eller?!?!?

Jag stänger ner sidorna direkt och blir bara arg, så jag har absolut inte satt mig in i detta och jag har respekt för de som påstår att det funkar.

Men jag skulle vilja se den som står bredvid en person som skadat sig, t ex brutit ett ben eller något annat smärtfullt, som då skulle stå och säga: "Tääänk bort din smärta" Men när det gäller folk med ont i ryggen så ska man istället för att utredas och få en ordentlig diagnos (som jag tack och lov fick) istället tänka bort sin smärta?!?!?

Suck... snacka om att förklara folk inbillningssjuka. Usch jag känner verkligen att jag kan reta upp mig över sånt här idag. Tack för MR och tack för att jag har påtagliga bevis på vad jag har.

Jag tror att om man kan tänka bort sin smärta så kanske den inte syns på röntgenplåtar. Då kanske den mest finns där tankarna finns. Nu kanske jag var dum, men jag har så ont och är så pass dålig att jag verkligen har all rätt att reagera på allt humbug och alla klåpare som finns!!! Så det så!!!

Jag har varit med om denna resa en gång tidigare... När jag var 15 år och hade diskbråck. Min oroliga, underbara mamma tog mig till all expertis som gick att tillgå. Utan henne hade jag nog inte fått den operation som gjorde mig bra. Då hade jag kanske till slut fått rådet att tänka bort min smärta.

Jag bollades mellan läkare, testade en massa alternativare, fick diagnoser som höftledsinflammation, urinvägsinfektion etc.... fick utskällning av en överläkare vid röntgen som påstod att det inte var nåt fel på mig. Ända tills jag fick remiss till Jern Hamberg på dåvarande Alfta Kurhem (numera Rehab). Han ställde rätt diagnos efter en undersökning, skickade mig tilll UAS för undersökning där man via kontraströntgen konstaterade ett stort diskbråck.

Så nog har jag testat en och annan humbugare i buske nr 13, men inte blir man så mycket bättre av det.

I stället tackar jag Gud att det finns så skickliga läkare som kan genomföra operationer som gör folk friska. Att jag fått träffa på så bra och vettiga människor i sjukvården som jag gjort. Att jag nu befinner mig där jag är idag och att jag fått min diagnos och att man arbetar efter den.

Så mina tankar ska vara fokuserade på att allt blir bra efter operationen. För jag tror inte att jag förmår att tänka bort 6 diskbråck och Spinal stenos.

Det var mitt rytande för idag.... kan ju komma fler... man vet aldrig!

Hämtade lite info på nätet om detta:

Spinal stenos betyder förträngning av ryggmärgskanalen. Detta kommer av tilltagande åldersförändringar och har vanligen inget att göra med tunga arbeten eller olyckshändelser.

Besvären utvecklas ofta långsamt i relativt hög ålder men kan även finnas ner i 30-40 års åldern och i enstaka fall ha ett mer dramatiskt insjuknande. De typiska besvären av stenos är tilltagande besvär från benen vid gång, både i form av smärta, tilltagande svaghet och dålig styrsel i benen. Normalt har man inga eller små besvär i liggande eller sittande ställning, men däremot har man svårt att stå och gå. Typiskt för stenos är också att det inte räcker med att stanna och stå och vila (vilket är bra om man har bensmärtor på grund av kärlförändringar), man måste även sätta sig ner.

Om man har tillräckligt med besvär i form av smärta eller nedsatt gångförmåga är det enda behandlingsalternativet en operation. Det finns en risk för försämring både gällande ben och ryggsmärta. Man brukar ange att det är cirka 70 procents chans till förbättring efter en operation och cirka 15 procents risk för en försämring.

----------------------------------------------------------------------------

Diskbråck är den vanligaste orsaken till operation på en ryggkirurgisk klinik. Vid diskbråck är det disken, den stötdämpande skivan mellan ryggradens kotor, som brister. När disken buktar ut kan den trycka mot nervrötterna i ryggradskanalen vilket gör ont.

De klassiska besvären vid diskbråck är att man först har ont i ryggen i dagar eller veckor. I det läget är det svårt att skilja smärtan från vanlig lumbago (det vill säga ont i ryggen). Därefter brukar ryggsmärtan minska men man får istället ont i baksidan eller utsidan av benet (ischias). Typiskt för ischias är att smärtan strålar ut nedanför knät, ofta ut i tårna, samt att man får mera ont när man hostar, nyser eller skrattar. Det kan också uppstå känselnedsättning/domning som tecken på nervrotspåverkan.

Källa: Spinecenter.se

Nu har jag telefonledes fått min diagnos (dom) av min läkare på ortopeden. Inte så kul...

Spinal stenos, 3 diskbråck i nacken och lika många i ländryggen, förutom förslitningarna i bröstryggen så buktar även diskar där. Så jag ska ställa in mig på en omfattande operation sa läkaren.

En invalidiserande sjukdom med starka smärtor.... Jo tack! Det vet jag.

Akutremiss gick direkt till Akademiska i Uppsala idag och i början av nästa vecka ska jag ringa dit för att få en tid för att  prata igenom detta med personalen där på ortopeden. Nu blev det fart minsann!

Men jag är glad att jag haft så underbara människor i form av världens bästa läkare, som tog mig på allvar från första stund och slussade mig vidare till ortopeden när det var dags för det. En underbar ortoped som snabbt såg till att jag fick komma till MR i Hudik. En underbar person som tog hand om mig och gjorde magnetröntgen. Kvinnor alla tre och i detta fall även rätt personer på rätt plats.

Men den som ändå varit mitt största stöd är min man, min älskade Calle som verkligen har gjort 2 personers jobb här hemma. Som tålmodigt och med stor kärlek skött såväl mig som barn, djur och hem.

Inser att drömmen om ett liv på landet med hästar att rida kanske bara är ett minne blott. Kanske blir till att leta efter en enplansvilla utan trappor. Ja ja... vi får se. Men har snabbt läst lite om den operationen jag ev ska göra och det verkar vara lång konvalescens på den....

Många tankar surrar i huvudet nu. Har gråtit mycket sen doktorn ringde. Men jag ska nog ta mig igenom detta också minsann.

Blir väl en följetong av detta elände i bloggen nu..... suck...

Jag är i alla fall född med en sån rygg sa doktorn och det är inget man råder över.