Helen

Jag minns att min underbara faster Hilma hade ett uttryck som jag verkligen tycker speglar min egen situaton just nu. Hon brukade säga att när man blev sjuk så blev man "avsidestagen". Det är verkligen så. Man är vid sidan om allt som händer. Ibland känner man sig ensammast i världen. Man får mycket tid till att tänka, på sin sjukdom, på vad som ska hända, på operation och vad som händer sedan. Som tur är har jag en underbar man som alltid finns här för mig, en dotter som det första hon gör när hon kommer hem från skolan kommer upp och sitter i sängen med mig och pratar en stund, kollar hur det är med mamma. Söner som ringer och skriver och storpojken lovar att hälsa på mamma på Akademiska.

Det är så många vänner som hör av sig med uppmuntrande ord också och ni ska veta att jag verkligen uppskattar detta. I en sån här situation ser man lätt vilka i omgivningen som har varma hjärtan och vilka som har kalla.

I bibeln står mycket klokt, och antingen man tror eller ej så tror jag man kan hitta tröst där i prövningens stund.

Davids mest kända psalm är nog psalm 23. Jag tycker så mycket om den så hör kommer den:

Psaltaren, 23 Psalmen

                           Den gode herden.

  1.  En psalm av David.

        HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

  2.    han låter mig vila på gröna ängar;
        han för mig till vatten där jag finner ro,

  3.        han vederkvicker min själ;
        han leder mig på rätta vägar,
            för sitt namns skull.

  4.    Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
            fruktar jag intet ont,
        ty du är med mig;
        din käpp och stav,
            de trösta mig.

  5.    Du bereder för mig ett bord
            i mina ovänners åsyn;
        du smörjer mitt huvud med olja
            och låter min bägare flöda över.

  6.    Godhet allenast och nåd skola följa mig
            i alla mina livsdagar,
        och jag skall åter få bo i HERRENS hus,
            evinnerligen.