Helen

Tänkte se på "Halv åtta hos mig" som vanligt men tror jag avstår. Är så sabla hungrig trots att jag nyss åt en jättegod räksallad som min älskling handlade åt mig på väg hem från jobbet. Det var väl en 10 goda räkor i den och en massa fräsch sallad.

Har idag tagit 2 cambridgepåsar och druckit vatten och tea så jag fått springa på toa hela tiden. Sedan salladen då och min mage knorrar och bökar alldeles otroligt. Förstår nu vad som menas med att hungern "river".

Men envis som jag är och arg på min tjocka mage så lyfter jag bara på ena ögonbrynet och säger lite coolt.... "Ät av överskottet du.... " Det verkar inte magen ha lust till.... att äta fett alltså. Men så är det och så blir det. Nu ska jag ta och gå ner och dricka vatten och ta ett bad. Sedan en kopp te och som avslutning 110 besök på klo!

Men that´s life.

Tjo på er!

Vem vill inte vara det? Ofta förknippar vi ju orden smal med snygg och ordet tjock med ful. Hur många gånger har inte jag och många med mig provat olika dieter och gått ner och gått upp igen......

Det får mig att tänka på att vi faktiskt har rätt att misslyckas. Vi får misslyckas och vi har ändå samma rätt som alla andra att våga oss på och försöka igen.

Det tänker jag göra nu. Jag tänker ge Cambridgekuren en chans.... igen.

Förra gången jag försökte var förr ganska precis ett år sedan. Det gick bra, men så var det andra orsaker som gjorde att jag inte orkade fortsätta. Det som hände då vet jag och det är bra det för det är bra att känna till varför man lade av. Jag hade en 75 % tjänst och fick inte A kassa för dom övriga 25 %. Mannens projektanställning löpte ut och ingen a-kassa. Man kan bli deppig för mindre. Nu blev jag väl inte deppig i ordets rätta bemärkelse, deprimerad alltså, utan mera så var det så att jag inte orkade mig på flera projekt än att hålla min och familjens lilla nos ovanför vattenytan.

Det känns som förutsättningarna och motviationen att lyckas är bättre nu. Eftersom jag pga min rygg blivit väldigt stillasittande och har svårt att motionera så måste det ske genom vad jag stoppar i mig.

Så med en svärmor som är Cambridgekonsulent är det lätt att ta till denna metod. Jag tycker den passar mig rätt bra just nu.

Så det kan bli ett och annat inlägg här om hur det går för mig. Men det är inte mitt hela liv. Jag har en del annat också att skriva om. Med det får blir lite senare.

Känner mig i alla fall rätt nöjd med mitt beslut.

Nu ska jag plita ner några delmål och små belöningar när jag klarat dem. Sånt tror jag på.

Kram på er!

Jag blir så otroligt ledsen när jag ser hur elaka människor kan vara mot varandra. Familjer som inte kan hålla sams, vänner som säger upp bekantskapen med varandra över struntsaker. Varför kan vi inte acceptera varandra som vi är, med fel och brister. Vi är alla människor, vi gör fel ibland, gör fel val, glömmer saker.....

Men vi är alla människor med samma behov av att känna gemenskap, att bli älskade och bli accepterade för den vi är.

Vi är olika och vi måste lära oss acceptera varandras olikheter. Nån vill bo på landet en annan gillar stan bättre. En är pedant en annan bohem. Jag skulle kunna räkna upp en massa olikheter men jag tror ni förstår vad jag menar.

Det finns ingen anledning att vara elak mot någon annan för att den inte gör som man själv vill och tycker. Vissa försöker styra andra med olika metoder. Precis som mobbande barn gör. Oj oj det här förekommer bland vuxna också. Att man totalt ignorerar någon, jag har diskuterat det med elever som betett sig illa mot varandra och det gör mig ömsom arg och ömsom förtvivlad när vuxna, som borde veta bättre, agerar på samma sätt.

Det kanske är därför jag, mitt politiska engagemang till trots, alltid har så svårt att lyssna på politiska debatter. Jag kan bara inte med när man förminskar sin "motståndare" genom att uttrycka sig på ett sätt där man idiotförklarar den andra.

Jag tänker på två politiker som jag tycker är riktigt duktiga på detta. Göran Persson var, enligt mig, expert på att hånle och skaka lite på huvudet för att förminska den andra personen. Hans efterträdare på partiledarposten Mona Sahlin är inte stort mycket bättre hon. Lägger huvudet på sned och ler lite försmädligt som att hon tycker synd om personen som inte tycker som henne.

Livet är alldeles för kort för att ägna sig åt oväsentligheter. En dag kan det vara för evigt för sent att ändra sig. Så släpp stoltheten och sträck ut en förlåtande hand. Livet blir så mycket bättre då. Både för dig och dem du har saker emot.

I bibeln står mycket klokt.
"Var villig till snar förlikning med din motpart medan du ännu är med honom på vägen"

Jag kommer säkert att återkomma till detta ämne fler gånger, för det är något jag funderar mycket på.

Kram

.....landade vi tillbaka i verkligheten igen. Inte hade kylan gett med sig heller som jag hoppats. Men snälla Emmas snälla pappa har varit och fixat och ställt om se elementen fungerar bättre. Tack för det säger jag!
Har eldat i köksspisen också, det är mysigt tycker jag.

Maken åkte på kurs i förrgår till Åre. Där blev han magsjuk och kunde knappt vara med på något stackarn. Så nu sitter han på tåget på väg hem och jag längtar grymt efter honom.

Tåget ja..... och SJ. Jag funderar om alla deras avgångar krånglar?!?! Eller är det bara när vår familj är inblandad? Strax innan nyår så var det grymma förseningar när Carro

skulle hem från Stockholm. Hon fick sitta i Gävle hur många timmar som helst och invänta ett försenat tåg, mitt i natten. Dessutom så gav SJ oss fel tider när vi ringde och hörde om det skulle löna sig och åka och hämta henne i Gävle. Ingen ordning på nånting alltså.

Så nu när mannen ska åka hem så var det fel igen. Så dom fick ta buss mellan Åre och Östersund och sedan var det nåt fel mellan Ånge å Ljusdal så då kanske dom fick ta kustbanan och sen buss från Söderhamn till Bollnäs. Får väl se hur det blir. Inte så kul när man nyss varit magsjuk när det blir krångel när man ska hem.

Idag har dagen varit intensiv även för min del. Började med att skjutsa dottern till skolan, sen hem och ge lilleman frukost (han är också hemma från skolan och har varit magsjuk - har precis kommit igång och kunnat börja äta lite). Efter frukostvärdinneuppdrag så åkte jag med dotterns hund Dolly

till veterinären. Hon har varit svullen i ena ögat ett par dar och veterinären konstaterade en skada på hornhinnan och sedan fick vi både salva och ögondroppar utskrivna. Dessa fanns naturligtvis inte hemma på Apoteket i byn, men de beställdes snabbt och jag ska få hämta dem i morgon förmiddag.

Sen till Ica och handla. Har bestämt mig för att bli pigg - är trött på att vara trött... om man så säger.
Köpte ginseng och blutsaft. Rosenrot och vitaminer hade jag redan så nu ska jag vara duktig och ta en massa piller på morgnarna. Köpte ekologiska havregryn och krossade linfrön att koka gröt på till frukost. Kände mig riktigt nöjd med mig själv och åkte hem.

Har känt av ryggen mer än nånsin sen jag kom hem. Svårt att vila när man är ensam. Ska bli bättre nu när mannen kommer hem igen. Det är svårt när man inte kan lyfta och när man har ont i armar och axlar. Har en tid hos doktorn på måndag och hoppas verkligen att hon skickat in remissen till kontraströntgen. Får se om jag blir sjukskriven igen. Antagligen eftersom jag har t o m svårt att klara min vardag.

Har trots detta försökt göra lite fint här hemma. Städat det jag kunnat. Tur doktorn var snäll och skrev ut lite trudeluttpiller åt mig för annars hade jag väl inte kunnat röra mig.

Djuren här på Målda gillar inte heller kylan. Katterna går knappt ut och hundarna (alla utom Jolly och Hugo) vill helst slippa gå ut och kissa. På lördag ska en av våra valpar, Loulou, flytta till sitt nya hem i Skåne. Min snälla man ska åka bil och lämna henne i Göteborg, där hennes nya matte Yvonne möter upp. Tycker ibland att vi har en förmåga att kuska och åka alldeles för mycket i vår familj... men men.... ibland måste man som sagt.

Kul är att Loulou kommer till en kennel. Hoppas hon får fina valpar där i framtiden.

 

Ackurat som på ett julkort syns träden från mitt bilfönster där jag sitter på en parkering på söder och väntar på min dotter.

 

Har fotat lite idag. Först kommer en bild av skylten till vårt hotell. Den syns över hela Puerto Rico.



Sen kommer en bild av poolområdet. Eller en del av det i alla fall.



Sedan ett par bilder över Puerto Rico sett från vårt hotell.






I bakgrunden syns havet.

I morgon ska vi ta med oss matsäck och gå ner till stranden. Det ska bli underbart att bada i havet.

Sist plockar jag fram en bild jag fotat till min mamma, som älskar blommor.



So long!

Så här fint såg det ut igår när vi var på hemväg. Min man tog bilden från vårt hotell och den visar Puerto Rico by night.



En restaurang jag verkligen kan rekommendera här i Puerto Rico är restaurang Big Horn Steak House. VI åt där både i söndags och igår och jag tror jag kan lova att det är den enda restaurangen här som inte har "inkastare" vid entrén. Den restaurangen har fullt hus ändå. Riktigt god  mat av de bästa råvaror och mycket trevlig personal. Den ligger som det mesta här vid det stora shoppingcentret. Rekommenderas verkligen, om ni åker till Puerto Rico så prova den.

Åh vad det är härligt att få åka till solen och värmen just när det är som mest kallt och snöigt i Sverige.  Njuter verkligen i fulla drag att få uppleva detta. Mina leder känns mycket bättre i värmen och tack vare hotellets skickliga massös känns även rygg och nacke bättre. Fick massage igår och ska få igen i morgon.

Tror jag ska gå och få massage istället när jag kommer hem till Sverige istället för att gå till sjukgymnaster som bara tittar på en och ber en böja sig åt olika håll och sen ger en övningar att göra hemma.

Det här känns mera värt.

Vi tar det mest bara lugnt här. Vaknar runt 9 äter frukost på terassen, går till poolen och ligger där och läser, lyssnar på talböcker och badar givetvis. Äter lunch, forsätter vistelsen vid poolen, sover lite siesta och går ner till samhället här och strosar i affärer och äter middag.

Solen skiner och temperaturen är på behagligt dryga 20 grader.

Vi har hittat ett Steak house här som serverar otroligt fin mat. Riktiga kvalitetsråvaror. I går skulle vi dock pröva lyckan på en restaurang som serverade fisk och tjejen som tog emot oss visade oss fina filéer som var nyfångade i Arguineguin under dagen. Det tyckte vi lät gott, men när den kom in så visade det sig vara en fisk med ben, fenor, tänder och dessutom ögon som stirrade på mig från tallriken.

Min kära make räddade mig och tog bort det äckligaste och sedan försökte jag pilla i mig fisken efter bästa förmåga. Dock var den väldigt smaklös, för att inte tala om dom kanariska potatisarna. Usch! Tänk er att ni får kokt potatis med skal över från middagen, låter den stå ett par dar och sedan häller en stark sås över och serverar.

Ni som känner mig vet att jag normalt inte är speciellt petig med maten, men detta var för mycket. Så när servitrisen i vanlig ordning frågade om maten smakat gott så sa jag att jag inte tyckte så. På ett vänligt sätt naturligtvis men jag ville ju inte ljuga. Då fick vi varsin Irish Coffee gratis som plåster på såret och det var ju snällt. Tjejen som visat oss filéerna blev upprörd på sin kollega som serverat oss benig fisk med ögon, men vi gick därifrån sedan så fick dom göra upp det där bäst dom ville.

Men vi lär ju inte gå dit igen i alla fall.



Den vinterbleka hyn har i alla fall fått ge vika för en fräsch solbränd ton och det är sånt som livar upp en alldeles otroligt.

Jag tror faktiskt att jag egentligen skulle varit född i ett varmare land jag. Trivs som bäst när det är sommar. Vintern är fin, men alldeles för lång och för kall.....

Kanske vi blir pensionärer boende på nån grekisk ö eller på spanska solkusten jag och min man sedan. Skulle kännas rätt okej det.

Tjo!

Anlände till Scandic Plaza i Umeå


i går runt kl 18.00. Parkerade bilen i ett varmgarage och checkade in på hotellet. Gick sedan upp till vårt fina rum och lämnade våra väskor. Sedan bar det iväg till Bishop Arms



för lite god mat och dryck. Mycket gott och trevligt.

Trötta som vi var slocknade vi runt 21 och sov som stockar till klockan ringde halv 9. Snoozade i 20 minuter sedan klädde vi på oss och gick och åt en mycket god hotellfrukost, tillsammans med andra hotellgäster samt ett gäng poliser iförd full mundering vilket inkluderade vapen.

Själv tycker jag inte att det är trevligt att se pistoler när man ska äta frukost. Tur att det var mest svenskar för jag kan tänka mig att folk som kommer från andra länder där de upplevt krig och där man kanske har helt andra referenser till polismakten och vapen än vad vi har skulle känt obehag.

Hursomhelst så tycket inte jag det är lämpligt, men det kanske bara är jag det... inte vet jag. Dom hade i alla fall den goda smaken att sätta sig lite undanskymt i allafall.

Underbart god frukost var det i alla fall. Eftersom vårt plan inte går förrän 16.10 och incheckningen öppnar 14.10 så har vi gott om tid på oss. Den använde vi bla till att se lite på summering från Allsång på Skansens 30 års jubileum på tv. Jag passade även på tillfället att göra lite egen ansiktsbehandling, peeling och la lite extra krut på min make up och hårfixning. Beräknar att åka härifrån runt kl 13. Då har vi gott om tid att ta oss till flygplatsen

och kan checka in i god tid och kolla utbudet av tax-free varor.

Högst på min priolista över shopping där ligger ett illrött nagellack.



Det måsta jag ha på mina tånaglar



och hittade inte mitt eget hemma. Sen blir det säker ett och annat roligt inköp ändå där.

Fösöker nog luncha på flygplatsen också eftersom det är en drygt 6 timmar lång flygresa som väntar. Har beställt mat på planet också.

Det märks att man är riktigt vuxen när man planerar så man inte riskerar att svälta ihjäl i allafall. Ha ha ha....

Middag hoppas vi inta på någon mysig kanarisk restaurang.

Hoppas kunna uppdatera lite här under veckan som kommer.

Nu drar vi till värmen!
Ha det bäst!

Hade ett litet meningsutbyte med min käre make alldeles nyss. Vi sitter nämligen och ser på programmet "Rock and Roll Hall of Fame 25 år" på svt2. Bruce Springsteen mfl gamla artister uppträder. Maken säger att Bruce blivit gammal och vi konstaterar att ja det var väl ca 25 år sedan han var riktigt i ropet. Jag säger att jag minns att han brukade ha nån sorts pannband på huvudet förut. Maken tittar lite medlidsamt på mig och säger... "jamen älskling det var inte han det var Mark Knopfler det". Men jag stod på mig för jag vet att jag sett Brucan med nåt pannbandsliknande på huvudet. Då gjorde maken sig ännu roligare och sa att sånt på huvet hade Rambo du har kanske blandat ihop med honom....

Då blev jag liiite envis och som tur är så finns ju nätet att tillgå. Jag tog fram min lilla bärbara och sa till min kärlek att nu minsann skulle jag bildgoogla så han kunde få bildbevis. "Lycka till älskling" svarade den käre maken med ett litet skratt. "Du lär inte hitta nåt".

Detta var en av bilderna jag hittade... och som sagt älskling.. en bild säger mer än tusen ord... även om orden kommer ifrån en så söt mun som din.

En vecka flög iväg. Mycket att göra inför julen och för lite tid att blogga. Men ska försöka summera lite.

Städat och städat och plockat och burit saker från ena stället till det andra. Knökfullt med folk i varje vrå. Sovandes på soffor, tillfälliga lösningar hit och dit för att få plats med alla i vårt trånga lilla hus. Gjorde så gott vi kunde.... men men....

Trött - har plockat och städat idag och hittad diverse kvarlämnade, glömda, slängda grejer i olika högar... vems är vems... ja det vette katten!

Ska blir riktigt skönt att få komma iväg till Gran Canaria (Puerto Rico) som vi beställt en sista minuten till den 2/1. En vecka i solen och  bara mannen och jag. HÄRLIGT!



Sen hoppas jag att jag får tid för kontraströntgen så jag får veta vad som fattas min rygg. En bra missförstådd sjukdom detta med dåliga ryggar. Det syns ju liksom inte utanpå.


Hoppas det finns nåt att göra i alla fall.

Nu ska jag fortsätta pyssla lite.... har vilat ryggen en stund nu så kanske jag orkar ett tag till.

Snacka om korsdrag i plånboken när man ska handla de sista julklapparna. Var till Valbo köpcentrum idag och fixade det allra sista. Vilket inte visade sig vara helt enkelt eller billigt. Men det är många som det ska handlas åt.

Har lite andra roliga upptåg i görningen som jag inte tänker skriva om eftersom de som det berör kanske läser min blogg och då blir det ju ingen överraskning.

Nu ska jag "gära el i spissn" för det känns kallt här inne. Sen blir det en stunds TV medans mannen jobbar på bion.

Ha det bäst!

Lördagen började med en rejäl sovmorgon, vilket behövdes. Sedan lite pyssel hemma. Avslutades på Gästis i Alfta med ett mycket välsmakande julbord.
Proppmätt!

Dagens lucka handlar om kreativitet.

Igår kände jag mig gnällig och tyckte synd om mig själv som bara fick ligga i sängen och ha ont i ryggen. Jag var uttråkad också. Min kusin Marina påminde mig om att Astrid Lindgren brukade säga att det var bra för kreativiteten att ha tråkigt. Fortfarande inte helt övertygad muttrade jag till svar att kreativ är jag nog men inget går att genomföra efter som ryggen gör ont hela tiden.

- Skriv en bok då, svarade min kära kusin. Pippi Långstrump kom ju till under konvalescens, fortsatte hon. Tror jag ska försöka mig på det. Ska jag behöva ta det så här lugnt mot min vilja så kan jag nog låta fingertopparna trumma mot tangenterna i stället.

Ingen aning vad den ska handla om eller vilken typ av bok det ska bli. Men jag ska baske mig försöka. Så det så!

I dag har jag varit hos sjukgymnasten och köpt ett gummiband i en rödrosa färg. Det ska ja sätta fast i en dörr och så ska jag träna mina armar och min nacke... mmm kan vara värt ett försök det med.

Hämtade mitt sjukintyg på vårdcentralen för vbf till Icka på jobbet. Samtidigt var min käre make in på Gästis i Alfta och beställde tid på julbordet i morgon. Det ska bli gott. För stackars mig som inte varit på ett enda i år.

Sedan har jag hämtat ut valparnas stamtavlor för en nätt summa pengar. Tack för det Svenska kennelklubben. Jag är glad att ni finns men ni är grym på att ta betalt.

I morgon ska jag förhoppningsvis klippa Sessan. Hon är rätt tovig efter 6 veckor som valpmamma. Tänkte hon skulle få bli lite julfin.

Barnen är hos sin pappa och firar lilla julafton idag. De kommer att vara här på julafton i år vilket är underbart. Det innebär att vi får träffa alla 6 barnen på julafton, för även de övriga kommer hem. Härligt!

Har lite julklappspyssel kvar, men är förhoppningsvis klar på söndag då vi ska åka till Valbo.

Sen väntar storstäding och julmatsfixande.

BTW så har vi just nu 6 katter och 5 hundar inne. Katterna vägrar sätta sina ädla morrhår utanför dörren så länge termometern visar på minus 27. Inte ens Bollnäs bandylag är dumma nog att vistas utomhus idag.

Hästarna fick dock vara ute någon timme med varma täcken idag. Men nu är dom i sitt goa stall.

En vecka kvar till jul. Tur man inte är lättstressad. Här går allt långsamt. Var uppe i morse och la i en tvätt, gjorde mat till valparna, dammade i sovrummet och körde igång diskmaskinen. Det var vad min rygg orkade just då.

Har legat och vilat, försökt förströ mig med allt ifrån farmville till värdelösa tv program. Tur dom visade Emil på TV4 film iaf. Det gick ju att se.

Just nu är jag bara uttråkad och trött på att vara ensam och utan kontakt med yttervärlden. Hoppas vi kan åka till Valbo i helgen. Har lite saker att fixa innan jul och proppar jag i mig lite smärtstillande truddeluttpiller så ska det nog gå. Annars försöker jag vara utan dom. Vill inte bli beroende av sån skit.

Ja ja... ska till sjukgymnasten igen i morgon. Får höra vad han säger.

Hade hoppats att golvläggaren skulle komma och lägga golvet i badrummet, men dom hade inte tid förrän efter jul.

Tänk att det ska ta sån tid att få ett litet badrum klart.

Nu ska jag släppa ut hundarna och koka soppa och slänga i ytterligare en tvätt.

Det kanske blir jul ändå... fast kroppen inte kan städa som den brukar.... Ernst sa i allafall så på tv igår. Att det inte var så noga.... svårt att acceptera för en sån som mig... men men...

Ha de´!

Lite deppigt känns det just nu, men det går väl över.

Hörde just ett underbart uttryck på tv:

"Life doesn´t have to be perfect to be wonderful"

Såna ord får mig att tänka till lite extra.

Jag tror att vi människor ibland har en tendens att lägga hela livet på en "vänta-lista"

Vi tänker.... "när jag är färdig med min utbildning, när jag är färdig med renoveringen, när jag har fått mitt drömjobb, när jag hittat min drömpartner DÅ!......"

Men det som går oss förbi under tiden vi väntar.... det är det som är livet.... alla dagar som kommer och går.

Livet kan vara perfekt i några avseenden och ha lite mer att önska i andra. Jag tror det är så för oss alla.

Mitt liv har sett olika ut i olika tider av livet. Jag har haft tider då det mesta varit perfekt eller tider då bara en del känts perfekt. Vi är kanske vår egen lyckas smed ibland - vad vet jag?

Idag kan jag säga: Jag är 47 år, år så otroligt tacksam att jag har min älskade man vid min sida. Att jag har mina fina barn och bonusbarn, att jag får bo här ute på Målda, att jag har nära till mina föräldrar och svärmor och att vi kan få umgås med den generationen.

Sen finns det givetvis saker som jag väntar på... som t ex att få ett fast arbete, att slippa hanka mig fram på vikariat, jag längtar också efter att våra badrum ska bli klara, jag längtar efter att få åka till varmare breddgrader med min man...

När man varit med i några år, som jag har (oj nu lät det som jag är lastgammal.... men... ja ni förstår säkert) så är det väl saker som varit riktigt jobbiga också. Saker som smärtat mer än annat. De saker som smärtat mig ska jag inte gå in på här - det blir alldeles för personligt. Men man lär sig av det. Som att försöka skilja på sak och person. Att trots att vissa försöker "platta till dig" försöka tro på sig själv, vara snäll mot sig själv och säga: "Jag är inte perfekt - men jag är good enough!"

Blev väldigt inspirerad av sommarpratare och livscoachen Elisabeth Gummessons


program som jag i somras lyssnade på när jag låg på stranden på Öland. Hon pratar just om detta. Att vara "good enough". Läs gärna hennes böcker. Det ska jag göra.



Jantelagen - är den bara svensk? Jag vet inte. "Du ska inte tro att du är nåt....." Vilka följder får detta? Jag har alltid försökt peppa alla elever jag under mina lärarår stött på (och även mina egna barn). Du är värdefull! Du betyder något! Du kan göra skillnad! Du är DU och du DUGER!

ÄNTLIGEN!!!!

Lyssnar på nyheterna. Denna dag blir jag riktigt glad. Vår skolminister Jan Björklund kommer att skärpa behörighetskraven vid anställning av lärare.

I min irritation över att behöva gå arbetslös med mina meriter så kontaktade jag en kille jag känner som sitter i riksdagen. Han skulle direkt undersöka om det gick att strama åt detta med behörighet och prata med sina allierade i riksdagen.

Snacka om att jag blev glad när jag såg Jan Björklund i tv idag och hörde honom säga:
"Självklart ska lärare vara behöriga, ingen vill väl blir opererad av en obehörig läkare, lika viktigt är det att behöriga undervisar våra barn"!

TACK JAN BJÖRKLUND OCH TACK MIKAEL OSCARSSON!!!! och självklart alla som varit med i processen.

Det finns hopp!!!

Det var en bra julklapp tycker jag!

Jag hade ju en bild på sönerna häromdagen. Här kommer en bild på mina  jättefina flickor.

Älskar dem otroligt!

 

Michalea

och

 

Linnéa

 

 

 

 

Minneslucka luciadagen

Det starkaste minnet jag har med den här dagen utspelar sig på Bollnäs BB luciamorgonen 1984. Jag var 22 år och blev kl 07.03 mamma till en underbar liten tjej. Min dotter Michaela föddes då. Idag fyller hon 25 år och är stora damen. Hon föddes till Luciasång. Luciatåget passerade korridoren utanför förlossningsrummet när hon föddes.

Sen minns man ju alla luciatåg i skolan. Speciellt på mellanstadiet när vi i tidig morgontimme lussade för vår magister John. Hela klassen uppradade i magisterns sovrum med sånger och verser. Sedan fika innan vi återvände till skolan och skoldagen.

1980 var också ett speciellt år. Då blev jag Edsbyns lucia. Det är ett roligt minne eftersom jag aldrig i världen kunde tro att jag skulle bli vald så var jag nog den ende av kandidaterna som inte brydde mig om att lära mig luciaversen. Jag tyckte bara det var fantastiskt att jag kommit med bland de 7 kandidaterna. Men sedan blev det att lära sig den snabbt innan kröningen. Det gick ju det med men oj vad nervös jag var.

Sedan minns jag alla luciatåg jag hållit i på skolor och förskolor jag arbetat på. Oj vad mycket kul det har varit.

Denna luciamorgon satt jag i vårt tv rum med min svärmor Alice och såg på luciamorgon från Växjö. Vilket fantastiskt luciatåg och vilka sångare och musiker. Det var ett otroligt tjusigt program.

Nu ska jag avsluta för idag. Ha en fortsatt trevlig kväll!

Minnesluckan för denna lördag... ja undrar vad den kommer att innehålla....

Kikar på dansbandskampen på tv... mest för att få förfasa mig lite. Såg ett dansband som hette Bhonus.... förvisso med bra stämsång, men med en sångare som såg så smörig ut så jag kom på ett uttryck som M´s mutter brukade säga: "Määän åcken vämjig kär".... Det passade in på deras sångare....


Å nu så hotade dom med nakenchock också.... då blir det nog ännu mer vämjigt.... hua...

Jamen kolla. Är det inte gräsligt...

Nä nu ska jag sluta språka elände å minnas nåt annat istället.

Inredning tycker jag är kul. Jag springer runt med Alcros 701 å kletar på det mesta i möbelväg. För den oinvigde så är det vit färg och jag älskar det.

Jag tror jag har fått det efter min kära mor. När andra satte brun-orange murriga tapeter på väggarna i sina vardagsrum på 70 talet så valde min mamma vita väggar i vardagsrummet. 

Min kära make och jag har samma smak när det gäller inredning. Det är tur det. Vi kan bli helt hänförda av vissa möbler och andra inredningsdetaljer. Det vi tyvärr inser att vi faktiskt behöver ett större hus. Eftersom vi ovillkorligt vill bo på gård och lite utanför byn så finns det inte så jättemycket att välja på. Men vem vet... en vacker dag kanske det dyker upp något stort vitt "Madickenhus" till oss också. Fast helst vill vi ju bara lyfta ett sånt hus rakt upp och ställa ner det här på Målda för vi har så underbart läge här tycker vi.

Mannen har försökt ett par gånger. (inte lyfta hus... men få folk att sälja) Knackat på hos folk som har stora tomma (eller halvtomma) hus, men tillsvidare utan större framgång.

Men vi letar vidare och tips om "Madickenhus" emottages tacksamt.

Innan jag slutar passar jag på att skicka en kram till min stora kille Alexander som har namnsdag idag. (Om han nu läser morsan blogg - det ska man inte ge sig tusan på)
Här kommer en bild på mig och mina pojkar. (Får lägga ut en bild på mina flickor en annan gång).