Lucköppning 11 dec
Till Marie, som liksom jag kommer att flessa åt den här... men varför??? - Ja det kan ni hundra sa Heddie
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
TOMTEN.
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Lucköppning 10 dec
Dags att öppna dagens minneslucka.
I dag är det Nobeldagen! Säg den skola som inte uppmärksammar det. Man har Nobeltema, Nobelfest, Nobelpris... ja allt vad man kan hitta på. Trevligt men det kan kanske ibland bli lite tjatigt när det ständigt återkommer och med så stora evenemang som följd.
Jag och min man är födda samma år, 1962. Jag minns inte att det ens uppmärksammades när jag gick i skolan. Var tvungen fråga mannen. Han minns som jag, dvs inga Nobelarrangemang.
Därför slänger jag ut frågan till Er kära bloggläsare: Ni som är runt min ålder. Kommer Ni ihåg några Nobelföreteelser från Er skoltid? Skriv gärna en kommentar och berätta.
Kan ju vara så att jag har minneslucka på riktigt.
Ha det gott.... nu MÅSTE jag i säng!
I dag är det Nobeldagen! Säg den skola som inte uppmärksammar det. Man har Nobeltema, Nobelfest, Nobelpris... ja allt vad man kan hitta på. Trevligt men det kan kanske ibland bli lite tjatigt när det ständigt återkommer och med så stora evenemang som följd.
Jag och min man är födda samma år, 1962. Jag minns inte att det ens uppmärksammades när jag gick i skolan. Var tvungen fråga mannen. Han minns som jag, dvs inga Nobelarrangemang.
Därför slänger jag ut frågan till Er kära bloggläsare: Ni som är runt min ålder. Kommer Ni ihåg några Nobelföreteelser från Er skoltid? Skriv gärna en kommentar och berätta.
Kan ju vara så att jag har minneslucka på riktigt.
Ha det gott.... nu MÅSTE jag i säng!
Lucköppning 9 dec
Grattis alla som heter Anna. Idag är det Annadagen. Det jag minns med denna dag är att jag alltid brukade baka pepparkakor med mina två äldsta barn på Annadagen. Kanske även någon gång med de två yngre.
Men de yngsta och jag tjuvstartade i lördags och bakade då, eftersom lilleman var här då.
Idag ska jag inte skriva länge. Jag har nämligen suttit till långt över "miss i nassen" för att göra klart tidningen Maltesernytt som ska in för tryck i morgon.
Tog sin lilla tid pga att jag hjälpt folk att färdigställa sina julannonser. Hoppas alla blir nöjda nu.
Sen har jag jobbat som en tok med utskickslistan också. Verkar vara svårt att få alla adresser och namn att stämma. Men skam den som ger sig.
För övrigt kan jag meddela att jag har 3 otroligt mysiga Malteservalpar till salu. Världens härligaste hundras i praktisk förpackning. Inte fäller dom heller. 2 hanar och 1 tik. Leveransklara 1 januari.
NU är klockan halv tre och snart ska jag öppna nästa lucka för nu är det 10 dec - Nobeldagen.
Men först sova några timmar.
Huj på er hörs snart igen!
Loulou, Leopold och Lillen söker matte och husse.
Men de yngsta och jag tjuvstartade i lördags och bakade då, eftersom lilleman var här då.
Idag ska jag inte skriva länge. Jag har nämligen suttit till långt över "miss i nassen" för att göra klart tidningen Maltesernytt som ska in för tryck i morgon.
Tog sin lilla tid pga att jag hjälpt folk att färdigställa sina julannonser. Hoppas alla blir nöjda nu.
Sen har jag jobbat som en tok med utskickslistan också. Verkar vara svårt att få alla adresser och namn att stämma. Men skam den som ger sig.
För övrigt kan jag meddela att jag har 3 otroligt mysiga Malteservalpar till salu. Världens härligaste hundras i praktisk förpackning. Inte fäller dom heller. 2 hanar och 1 tik. Leveransklara 1 januari.
NU är klockan halv tre och snart ska jag öppna nästa lucka för nu är det 10 dec - Nobeldagen.
Men först sova några timmar.
Huj på er hörs snart igen!
Loulou, Leopold och Lillen söker matte och husse.
Lucköppning 8 dec
Då var det dags för denna tisdags minneslucka.
Idag minns jag.... djur.
Inget ovanligt för att vara mig eller hur?
Min första kärlek när det gäller djur var morfars jakthund "Gammel-Björn". Han fanns med under mina första uppväxtår på gården Espespellas där jag är uppvuxen.
Han brukade vakta mig. När mamma en gång blev arg på mig så morrade han åt henne. Ingen fick göra mig något. Sedan skaffade morfar hunden Ruff. En vinter när Ruff och Björn varit inne i köket och fått mat (Min underbara mormor Nea lagade mat till hundarna - stekte pannkaka och sånt) och morfar var på väg ut till stallet med dem där de sov om natten så försvann Gammel-Björn. Ruff och Björn brukade ta en liten lov bort mot postlådan och kissa innan de gick in till stallet. Denna gång var det bara Ruff som kom tillbaka. Björn sågs aldrig mer... varken levande eller död.
Vad vi letade. Alla letade i många många dagar. Under hus och byggnader, i diken, i skogen osv. Men ingen hund.
Han var en otroligt duktig jakthund. Spekulationerna var många. Hade han känt sig gammal och sjuk och gått iväg för att dö? Men varför hade ingen sett honom eller varför hittade vi honom inte? Eller var det så illa att han blivit kidnappad? Fanns det nån som i ren avundsjuka snott honom???? Ingen förklaring verkade rimlig och åren gick och än idag vet vi ingenting om hans försvinnande.
När Ruffs liv många år senare var till ända skaffade morfar en lite tik vid namn Jenka. Jämthund tror jag att hon var. Jenka parades och fick en liten hanvalp som också fick namnet Björn (han hade stor fantasi min morfar när det gällde hundnamn - vänta bara ska ni få höra). Eftersom jag var med från det att Björn föddes så blev han mycket kär för mig. Han var en underbar hund och jag brukade träna honom inför varje jakt. Cyklade nog åtskilliga mil med honom. Fick nån tia av morfar för jag var så duktig, något som var mycket värt för mig.
Björn hängde med ända tills jag kom en bra bit upp i tonåren. Men en dag var buren tom. Nytt sågspån låg där och jag förstod att någonting hade hänt. Ingen hade sagt nåt till mig... inte vågat göra mig ledsen... ingen hade berättat för mig att man tänkte ta bort Björn för att han inte var tillräckligt bra jakthund.
Jag minns att jag stod på gården helt tyst medan tårarna bara rann utför mina kinder. Jag kände mig iakttagen men ingen människa fanns inom synhåll. Då såg jag borta vid lagårdsporten, en underlig figur med alldeles för stora tassar och öron som med huvudet på sned och med bekymrad min satt och iakttog mig. Morfars nya valp.
Hundälskare som jag är satte ja mig ner på huk. Mer behövdes inte förrän valpen rusade fram till mig och överöste mig med valppussar! En liten tröst i eländet var det ju. Hunden döpte morfar till.... Ruff (jo det var ju det där med variationen då... he he) Men jag kallade honom alltid för Skuffen.... Jag fick inte samma band till denna hund som till Björn. Mycket för att jag nu var så pass gammal och inte var hemma och pysslade med djuren så mycket som jag gjort då jag var yngre. Men kanske också för att denna morfars sista hund en gång vid en jakt blev sparkad i huvudet av en älg och aldrig blev sig riktigt lik i och med detta. Han blev aggresiv och vaktade allt. En gång bet han mig i ansiktet när jag skulle ge honom mat. En annan gång smet han och bet en grabb. Sen fick han sluta sina dar. Såna hundar ska man inte ha kvar.
Nåväl... hemma fick vi inte ha hund... min käre far var inte så förtjust i "hunneländen". Men jag fick på prov överta en gammal tax efter min kusin en gång, men det gick inte så bra. Han kunde ibland göra utfall och han jagade allt på gården. Katter.. men dom hann ju undan eller upp i nåt träd. Värre var det för en av våra kaniner, den jagade han ihjäl. Så han blev inte långvarig heller.
Men lyckan var gjord därför att i skolan fanns ett ämne som hette FVA (fritt valt arbete). Det var på högstadiet. De tre första terminerna valde jag att tillbringa mina fredageftermiddagar i Jössebo Vinterstallar och sköta om en massa shetlandsponnies. Men de tre sista terminerna på högstadiet var ändå bäst. Då fick jag vara hos Britta Malmberg på Mostådalens kennel i Rävaberg och sköta hennes härliga hundar. Mest fäst blev jag vid rasen Cavalier King Charles Spaniel.
Min favorithund hette Berry. En black and tan tik som kom från England. Man fick alltid låna hem en hund om man ville över någon helg eller lov eller så. Det hände faktiskt att jag lyckades tjata på mina föräldrar så jag fick det. Någon helg och ett sportlov hade jag hundar. Först en helg en hund som hette Vanna och sedan min älskade Berry. Å vad det var roligt! Britta var världens underbaraste kennelinnehavare också och var alltid så snäll och vänlig mot oss tjejer. En gång hyrde hon en buss och så fick vi åka till Hundskolan i Sollefteå på studiebesök. Det var för den ersättning hon fick ifrån skolan hon hyrde bussen. "Inte ska väl jag ha några pengar för att ni kommer hit, det är ju bara roligt" sa hon. Tänk vilken underbar förebild hon var.
Min kompis M hade en hund som kom därifrån. Han hette Jojje. Men ibland kallade vi honom förr "lille Oj". Han var inte så liten. Han var en lagom tjock man i sina bästa år, precis som Karlsson på taket. Hemma hos oss hade vi katt. Världens snällaste och mysigaste Kurre (kallad lille Urr). Innan hade vi haft två katter. Min mormor hade en katt som hette Pia. Hon fick ungar stup i kvarten. En gång sparade dom en grå hane till mig. Då var jag 5 år. Han var med på mitt 5 årskalas. Vi brukade leka kurragömma han och jag. Han hette Tittian och var så fin och snäll. Tyvärr var det någon som lagt ut råttgift som Tittian fick i sig. Det var på vintern och jag minns att mamma och pappa och jag varit ut och åkt längdskidor och när vi kom hem berättade de för mig att Tittian inte längre fanns.
När jag var 8 år fick Pia tre kattungar. En svart-vit, en grå-vit och en vit med röda fläckar. ÅÅh vad jag ville ha den grå-vita. Den påminde mig så mycket om Tittian. Men både den grå och den svart-vita var honor och det ville man inte ha så dom fick nog fara till katthimlen dom men den vit-röda behöll vi. Han fick heta Ludde (fast M och jag kallade honom Dudd-Olov). När Ludde var 1 ½ år så flyttade vi från övervåningen på mormors hus och till huset intill. Det gillade inte Ludde så han blev kvar hos mormor.
När min mamma åkte på resa till Israel 1974 passade pappa på att beställa en kattunge hos min kusin Ture. Deras katt hade fått 3 ungar och en var svanslös (som sin mamma Twistan) och långhårig (som sin pappa Miren) och grå. Det finns sina förklaringar till att jag alltid haft grå katter som mina favoritkatter. Min lillasyster var 6 år när vi fick Kurre. Eftersom han var svanslös så kunde han ha bebiskläder och det tycke min lillasyster var bra. Hon klädde på honom, satte en docknapp i munnen på honom och skjutsade runt med honom i sin dockvagn. Det fann han sig i Kurre. Så fort syster var färdig och gick iväg så kikade han upp, hoppade ner och ålade snabbt ur sina bebiskläder.
Inne brukade han sova i vår mormors gamla docksäng. Ja han var nog världens snällaste katt. Han fick leva tills han var 13 ½ år. Då hade han i ett par års tid haft en tumör på frambenet. Veterinären sa att det gick bra så länge den inte växte. Men växte den skulle vi ta bort honom.... det gjorde vi hösten 1987 tror jag det var. Åh vad det var ledsamt. Trots att jag hade min egen familj och inte bodde hemma så saknade jag honom.
Ja efter Kurre så har det i mitt liv funnits många djur. Men det får jag nog ta och minnas en annan gång.
Nu ska jag ta och vila lite.... min rygg har en dålig dag idag. Igår hade den en bra dag. Det går lite upp och ner.....
Inga bilder idag... men kanske i mören!
Huj!
Idag minns jag.... djur.
Inget ovanligt för att vara mig eller hur?
Min första kärlek när det gäller djur var morfars jakthund "Gammel-Björn". Han fanns med under mina första uppväxtår på gården Espespellas där jag är uppvuxen.
Han brukade vakta mig. När mamma en gång blev arg på mig så morrade han åt henne. Ingen fick göra mig något. Sedan skaffade morfar hunden Ruff. En vinter när Ruff och Björn varit inne i köket och fått mat (Min underbara mormor Nea lagade mat till hundarna - stekte pannkaka och sånt) och morfar var på väg ut till stallet med dem där de sov om natten så försvann Gammel-Björn. Ruff och Björn brukade ta en liten lov bort mot postlådan och kissa innan de gick in till stallet. Denna gång var det bara Ruff som kom tillbaka. Björn sågs aldrig mer... varken levande eller död.
Vad vi letade. Alla letade i många många dagar. Under hus och byggnader, i diken, i skogen osv. Men ingen hund.
Han var en otroligt duktig jakthund. Spekulationerna var många. Hade han känt sig gammal och sjuk och gått iväg för att dö? Men varför hade ingen sett honom eller varför hittade vi honom inte? Eller var det så illa att han blivit kidnappad? Fanns det nån som i ren avundsjuka snott honom???? Ingen förklaring verkade rimlig och åren gick och än idag vet vi ingenting om hans försvinnande.
När Ruffs liv många år senare var till ända skaffade morfar en lite tik vid namn Jenka. Jämthund tror jag att hon var. Jenka parades och fick en liten hanvalp som också fick namnet Björn (han hade stor fantasi min morfar när det gällde hundnamn - vänta bara ska ni få höra). Eftersom jag var med från det att Björn föddes så blev han mycket kär för mig. Han var en underbar hund och jag brukade träna honom inför varje jakt. Cyklade nog åtskilliga mil med honom. Fick nån tia av morfar för jag var så duktig, något som var mycket värt för mig.
Björn hängde med ända tills jag kom en bra bit upp i tonåren. Men en dag var buren tom. Nytt sågspån låg där och jag förstod att någonting hade hänt. Ingen hade sagt nåt till mig... inte vågat göra mig ledsen... ingen hade berättat för mig att man tänkte ta bort Björn för att han inte var tillräckligt bra jakthund.
Jag minns att jag stod på gården helt tyst medan tårarna bara rann utför mina kinder. Jag kände mig iakttagen men ingen människa fanns inom synhåll. Då såg jag borta vid lagårdsporten, en underlig figur med alldeles för stora tassar och öron som med huvudet på sned och med bekymrad min satt och iakttog mig. Morfars nya valp.
Hundälskare som jag är satte ja mig ner på huk. Mer behövdes inte förrän valpen rusade fram till mig och överöste mig med valppussar! En liten tröst i eländet var det ju. Hunden döpte morfar till.... Ruff (jo det var ju det där med variationen då... he he) Men jag kallade honom alltid för Skuffen.... Jag fick inte samma band till denna hund som till Björn. Mycket för att jag nu var så pass gammal och inte var hemma och pysslade med djuren så mycket som jag gjort då jag var yngre. Men kanske också för att denna morfars sista hund en gång vid en jakt blev sparkad i huvudet av en älg och aldrig blev sig riktigt lik i och med detta. Han blev aggresiv och vaktade allt. En gång bet han mig i ansiktet när jag skulle ge honom mat. En annan gång smet han och bet en grabb. Sen fick han sluta sina dar. Såna hundar ska man inte ha kvar.
Nåväl... hemma fick vi inte ha hund... min käre far var inte så förtjust i "hunneländen". Men jag fick på prov överta en gammal tax efter min kusin en gång, men det gick inte så bra. Han kunde ibland göra utfall och han jagade allt på gården. Katter.. men dom hann ju undan eller upp i nåt träd. Värre var det för en av våra kaniner, den jagade han ihjäl. Så han blev inte långvarig heller.
Men lyckan var gjord därför att i skolan fanns ett ämne som hette FVA (fritt valt arbete). Det var på högstadiet. De tre första terminerna valde jag att tillbringa mina fredageftermiddagar i Jössebo Vinterstallar och sköta om en massa shetlandsponnies. Men de tre sista terminerna på högstadiet var ändå bäst. Då fick jag vara hos Britta Malmberg på Mostådalens kennel i Rävaberg och sköta hennes härliga hundar. Mest fäst blev jag vid rasen Cavalier King Charles Spaniel.
Min favorithund hette Berry. En black and tan tik som kom från England. Man fick alltid låna hem en hund om man ville över någon helg eller lov eller så. Det hände faktiskt att jag lyckades tjata på mina föräldrar så jag fick det. Någon helg och ett sportlov hade jag hundar. Först en helg en hund som hette Vanna och sedan min älskade Berry. Å vad det var roligt! Britta var världens underbaraste kennelinnehavare också och var alltid så snäll och vänlig mot oss tjejer. En gång hyrde hon en buss och så fick vi åka till Hundskolan i Sollefteå på studiebesök. Det var för den ersättning hon fick ifrån skolan hon hyrde bussen. "Inte ska väl jag ha några pengar för att ni kommer hit, det är ju bara roligt" sa hon. Tänk vilken underbar förebild hon var.
Min kompis M hade en hund som kom därifrån. Han hette Jojje. Men ibland kallade vi honom förr "lille Oj". Han var inte så liten. Han var en lagom tjock man i sina bästa år, precis som Karlsson på taket. Hemma hos oss hade vi katt. Världens snällaste och mysigaste Kurre (kallad lille Urr). Innan hade vi haft två katter. Min mormor hade en katt som hette Pia. Hon fick ungar stup i kvarten. En gång sparade dom en grå hane till mig. Då var jag 5 år. Han var med på mitt 5 årskalas. Vi brukade leka kurragömma han och jag. Han hette Tittian och var så fin och snäll. Tyvärr var det någon som lagt ut råttgift som Tittian fick i sig. Det var på vintern och jag minns att mamma och pappa och jag varit ut och åkt längdskidor och när vi kom hem berättade de för mig att Tittian inte längre fanns.
När jag var 8 år fick Pia tre kattungar. En svart-vit, en grå-vit och en vit med röda fläckar. ÅÅh vad jag ville ha den grå-vita. Den påminde mig så mycket om Tittian. Men både den grå och den svart-vita var honor och det ville man inte ha så dom fick nog fara till katthimlen dom men den vit-röda behöll vi. Han fick heta Ludde (fast M och jag kallade honom Dudd-Olov). När Ludde var 1 ½ år så flyttade vi från övervåningen på mormors hus och till huset intill. Det gillade inte Ludde så han blev kvar hos mormor.
När min mamma åkte på resa till Israel 1974 passade pappa på att beställa en kattunge hos min kusin Ture. Deras katt hade fått 3 ungar och en var svanslös (som sin mamma Twistan) och långhårig (som sin pappa Miren) och grå. Det finns sina förklaringar till att jag alltid haft grå katter som mina favoritkatter. Min lillasyster var 6 år när vi fick Kurre. Eftersom han var svanslös så kunde han ha bebiskläder och det tycke min lillasyster var bra. Hon klädde på honom, satte en docknapp i munnen på honom och skjutsade runt med honom i sin dockvagn. Det fann han sig i Kurre. Så fort syster var färdig och gick iväg så kikade han upp, hoppade ner och ålade snabbt ur sina bebiskläder.
Inne brukade han sova i vår mormors gamla docksäng. Ja han var nog världens snällaste katt. Han fick leva tills han var 13 ½ år. Då hade han i ett par års tid haft en tumör på frambenet. Veterinären sa att det gick bra så länge den inte växte. Men växte den skulle vi ta bort honom.... det gjorde vi hösten 1987 tror jag det var. Åh vad det var ledsamt. Trots att jag hade min egen familj och inte bodde hemma så saknade jag honom.
Ja efter Kurre så har det i mitt liv funnits många djur. Men det får jag nog ta och minnas en annan gång.
Nu ska jag ta och vila lite.... min rygg har en dålig dag idag. Igår hade den en bra dag. Det går lite upp och ner.....
Inga bilder idag... men kanske i mören!
Huj!
Lucköppning 7 dec
Dags att öppna dagens minneslucka.... jag minns nog under tiden som jag skriver hoppas jag :)
Jag tänkte minnas lite mera musik idag.
Börjar med följande gentleman:
Hugh Cornwell från The Stranglers. Jag minns att M gillade honom. Jag har också för mig att det var en del diskussioner mellan M och en annan tjej om hur Hugh uttallades. Om det var "hjuuug" eller "hagg"... tillslut fick en av engelskafröknarna lösa konflikten och talade om att det var det första uttalet som var rätt.
En gång satt vi och ritade, jag och M. Till saken hör att M har anlag och är jätteduktig att rita - till skillnad från mig då. Jag satt och kämpade och försökte rita ett ansikte. Till sist gav jag upp och ritade ett rutnät över hela bilden. M undrade vad jag gjort och jag svarade: "Hugh i fängelse" med det felaktiga uttalet kan tilläggas... sen fick vi ett hystersikt skrattanfall och för en lång tid framöver räckte det att någon av oss sa "Hugh i fängelse" så började vi flessa.
Nåt annat som diskuterades mellan M och en annan tjej i vårt gäng var vilken stereo som var bäst.
Om det var.......
Tandberg (som vår andra kompis tyckte)
Eller
Sony som M tyckte.
Själv hade jag en National Panasonic i "pannkaksmodell"
och en sån skulle man ju enligt expertisen inte ha.
Men som så mycket annat så struntade jag även i det. Jag var glad för min lilla stereo jag och spelade glatt mina skivor på den. Trots att det bara var en billig och enkel grej.
M gillade punk och lite tuffare music. Jag gillade pop och gospel. Vi möttes nånstans på mitten. Någonstans i närheten av
10 cc (eller tempenti som min lillasyster sa när hon var liten).
och
Queen fanns väl musik vi båda kunde lyssna på. Det är inom det områden som jag har mycket av det jag kallar "värdelöst vetande".
Jag vet till ex att Brian May, gitarristen i Queen byggde sin första gitarr med delar av bland annat en spis och en stol och att han är astronom. Fråga mig inte hur gitarren såg ut för det vet jag däremot inte.
Jag vet också att Freddie Mercury föddes i Zanzibar och att han egentligen hette Bulsara i efternamn. Att hans föräldrar hette Bomi och Jer och att de var av persiskt ursprung.
Basisten John Deacon är född i Leicester (där hade jag för övrigt en brevkompis när jag gick i skolan som hette Laura).
Roger Taylor vet jag knappt nåt om så han var väl inte så intressant för mina kompisar som proppade in den här informationen i min skalle.
Queen var hos oss kända inte bara för sin musik utan också för sina munnar. Brian May hade en mun som såg ut ett coda. John Deacons mun såg ut som en mås. För att inte tala om Freddies.... jättestor stora tänder...
Om 10 cc vet jag att Eric Stewart och Lol Creme var svågrar. Till M´s stora förtret för det innebar ju förmodligen att Eric (som var hennes favorit) med stor sannorlikhet var gift.
Kan ju bara trösta M med att så här ser Eric Stewart ut idag:
Tror han skulle kunna tillhöra den kategori som M brukar beskriva som
"Gubbar mä böxene uppdrajjen täll armölene".
Ge We undrade om det jag skrev tidigare om träskor fulla med gips.....
Så här var det: Lol Creme i 10cc hade ett par blå träskor på en idolbild som M hade. På dom var det nån vit fläck... antingen hade han väl haft dom på sig när han målat eller så hade någon mås skitit på dom..
Men nu var det så att jag hade ett par träskor som liknade hans, fast utan vit färg på. Men det målade vi dit och så hade någon av oss dom i skolan... minns faktiskt inte vem... förmodligen jag. Till dessa skor hade vi hemstickade raggsockor av den typ som skogsarbetarna har i sina stövlar alltså med höga skaft.
När vi skrev sången "Får man inte vara glad"? så passade det där med träskorna in, vi skrev "full med gips" för det passade bättre textmässigt att skriva så istället för "träskor fulla med vit färg". :)
Nåja.. jag har mer värdelöst vetande om 10cc oxå, men det får vänta till en annan gång.
Vad spelade jag på min stereo då... förutom 10cc och Queen... som det var OK att spela...
Jo jag spelade:
Samuelsons
och
Abba
och
Shaun Cassidy
som för övrigt ser ut så här idag
Gillade ju körsång så lyssnade en del på
Choralerna
och
Ja ja... nog för idag..... blir nog mer musik och annat jåll senare...
Nu ska jag äta den underbara fiskgratäng som min man lagat....
Tjolahopp.... hörs igen i mören!
Jag tänkte minnas lite mera musik idag.
Börjar med följande gentleman:
Hugh Cornwell från The Stranglers. Jag minns att M gillade honom. Jag har också för mig att det var en del diskussioner mellan M och en annan tjej om hur Hugh uttallades. Om det var "hjuuug" eller "hagg"... tillslut fick en av engelskafröknarna lösa konflikten och talade om att det var det första uttalet som var rätt.
En gång satt vi och ritade, jag och M. Till saken hör att M har anlag och är jätteduktig att rita - till skillnad från mig då. Jag satt och kämpade och försökte rita ett ansikte. Till sist gav jag upp och ritade ett rutnät över hela bilden. M undrade vad jag gjort och jag svarade: "Hugh i fängelse" med det felaktiga uttalet kan tilläggas... sen fick vi ett hystersikt skrattanfall och för en lång tid framöver räckte det att någon av oss sa "Hugh i fängelse" så började vi flessa.
Nåt annat som diskuterades mellan M och en annan tjej i vårt gäng var vilken stereo som var bäst.
Om det var.......
Tandberg (som vår andra kompis tyckte)
Eller
Sony som M tyckte.
Själv hade jag en National Panasonic i "pannkaksmodell"
och en sån skulle man ju enligt expertisen inte ha.
Men som så mycket annat så struntade jag även i det. Jag var glad för min lilla stereo jag och spelade glatt mina skivor på den. Trots att det bara var en billig och enkel grej.
M gillade punk och lite tuffare music. Jag gillade pop och gospel. Vi möttes nånstans på mitten. Någonstans i närheten av
10 cc (eller tempenti som min lillasyster sa när hon var liten).
och
Queen fanns väl musik vi båda kunde lyssna på. Det är inom det områden som jag har mycket av det jag kallar "värdelöst vetande".
Jag vet till ex att Brian May, gitarristen i Queen byggde sin första gitarr med delar av bland annat en spis och en stol och att han är astronom. Fråga mig inte hur gitarren såg ut för det vet jag däremot inte.
Jag vet också att Freddie Mercury föddes i Zanzibar och att han egentligen hette Bulsara i efternamn. Att hans föräldrar hette Bomi och Jer och att de var av persiskt ursprung.
Basisten John Deacon är född i Leicester (där hade jag för övrigt en brevkompis när jag gick i skolan som hette Laura).
Roger Taylor vet jag knappt nåt om så han var väl inte så intressant för mina kompisar som proppade in den här informationen i min skalle.
Queen var hos oss kända inte bara för sin musik utan också för sina munnar. Brian May hade en mun som såg ut ett coda. John Deacons mun såg ut som en mås. För att inte tala om Freddies.... jättestor stora tänder...
Om 10 cc vet jag att Eric Stewart och Lol Creme var svågrar. Till M´s stora förtret för det innebar ju förmodligen att Eric (som var hennes favorit) med stor sannorlikhet var gift.
Kan ju bara trösta M med att så här ser Eric Stewart ut idag:
Tror han skulle kunna tillhöra den kategori som M brukar beskriva som
"Gubbar mä böxene uppdrajjen täll armölene".
Ge We undrade om det jag skrev tidigare om träskor fulla med gips.....
Så här var det: Lol Creme i 10cc hade ett par blå träskor på en idolbild som M hade. På dom var det nån vit fläck... antingen hade han väl haft dom på sig när han målat eller så hade någon mås skitit på dom..
Men nu var det så att jag hade ett par träskor som liknade hans, fast utan vit färg på. Men det målade vi dit och så hade någon av oss dom i skolan... minns faktiskt inte vem... förmodligen jag. Till dessa skor hade vi hemstickade raggsockor av den typ som skogsarbetarna har i sina stövlar alltså med höga skaft.
När vi skrev sången "Får man inte vara glad"? så passade det där med träskorna in, vi skrev "full med gips" för det passade bättre textmässigt att skriva så istället för "träskor fulla med vit färg". :)
Nåja.. jag har mer värdelöst vetande om 10cc oxå, men det får vänta till en annan gång.
Vad spelade jag på min stereo då... förutom 10cc och Queen... som det var OK att spela...
Jo jag spelade:
Samuelsons
och
Abba
och
Shaun Cassidy
som för övrigt ser ut så här idag
Gillade ju körsång så lyssnade en del på
Choralerna
och
Ja ja... nog för idag..... blir nog mer musik och annat jåll senare...
Nu ska jag äta den underbara fiskgratäng som min man lagat....
Tjolahopp.... hörs igen i mören!
Lucköppning 6 dec
Dags för ytterligare en minneslucka att öppna!
Utlovade igår att jag skulle berätta hur uttrycket "högsäsongen" myntades. Jo för det har en alldeles speciell betydelse för mig och några av mina vänner.
Det börjar så här:
När vi gick i 9 an skulle vi på skolresa till Stockholm. Det var en solig och varm dag i maj månad. 1978 var året och TRB (Tom Robinson Band)
spelade i Stockholm samma dag. Min kompis M var så arg för att vi inte kunde få gå på den konserten. Jag minns inte vad det var för studiebesök vi var på... förmodligen några museeum eller nåt. Men en del andra saker minns jag desto tydligare. En i tjejkompisgänget sumpade sina nya solglasögon på den resan... de satt inte så fint i halsringningen på t-shirten och glänste längre. Hennes fasta övertygelse var att busschaffisen hade snott dem.
Hursomhelst denna dag började med att vi åkte förbi Kilafors och M skrek när hon såg de 10 likadana radhusen på höger sida "Titta!!! Hus för Earth Wind and Fire!!!" Allt som det fanns många och likadant av var för EWF.
Sedan skulle vi stanna och rasta strax norr om Uppsala. Då slängde sig en kille i klassen i en hög med brännässlor
i tron att det var gräs.... stackars honom...
Så var det väl studiebesök eller nåt annat nyttigt osh SEN skulle vi få gå på Gröna Lund!
Väl inkommen på området kollade vi in alla åkattraktioner vi ville åka. Detta var innan det fanns åkband, så man löste sina biljetter vid en lucka vid varje attraktion. M och jag ville åka upp i utsiktstornet först av allt. Det är den som idag blivit ombyggd och kallas fritt fall.
Men en kompis i vårt tjejgäng hävdade att den var skitdyr att åka så det var ingen idé. 50 spänn minst kostade det sa hon. Men jag och M gav oss inte. Vi banade oss fram för att kolla vad det stod för pris på biljettluckan, under tiden som vår andra kompis gick bakom oss och muttrade.
5 kr stod det på luckan... HA! sa vi! Det var väl inte så dyrt... men kompisen som inte tyckte om att erkänna att hon haft fel muttrade: "Det var väl under högsäsongen som det kostade så".
Så i fortsättningen när någon envisas och inte vill erkänna att man haft fel så säger vi alltid: "Ja ja... det var väl under högsäsongen".
M var ju fortfarande sur för att hon inte fått gå på TRB´s koncert så i ilskan så sa hon: "Får jag inte gå på TRB så ska vi i alla fall åka den där!" och så pekade hon på Enterprisern.... den nyaste och mest läskiga åkattraktionen på Grönan 1978. VI - det innebar att även jag var tvungen häva upp mig i den där hemska attraktionen och jag lovar att vi båda nog var lite gröna i ansiktet när vi kom buack to earth igen.
Men M´s ilska över den missade koncerten gick i alla fall över.
Apropå grön i ansiktet.... En annan kompis var väldigt kräsmagad. En gång i matsalen på gymnasiet så hittade hon ett hårstrå i maten när vi satt och åt. Äcklad sköt hon tallriken ifrån sig. Då tittade M upp och sa: "Det är nog mattanterna som kliat sig under armarna". Som för att förstärka det hon sa så visade hon med gester också hur man kliar sig under armarna.
Då tog den kräsmagade kompisen sin bricka och marscherade ut ifrån matsalen utan ett ord. Lektionen efter lunch var hon inte med på. Hon mådde så illa så hon åkte hem.
Tur inte alla var så. Då hade nog jag och M fått en egen hörna i matsalen.
Vad morgondagens minneslucka ska handla om har jag inte klurat ut än. Men det kommer det med.... i mören!
Tjo
Utlovade igår att jag skulle berätta hur uttrycket "högsäsongen" myntades. Jo för det har en alldeles speciell betydelse för mig och några av mina vänner.
Det börjar så här:
När vi gick i 9 an skulle vi på skolresa till Stockholm. Det var en solig och varm dag i maj månad. 1978 var året och TRB (Tom Robinson Band)
spelade i Stockholm samma dag. Min kompis M var så arg för att vi inte kunde få gå på den konserten. Jag minns inte vad det var för studiebesök vi var på... förmodligen några museeum eller nåt. Men en del andra saker minns jag desto tydligare. En i tjejkompisgänget sumpade sina nya solglasögon på den resan... de satt inte så fint i halsringningen på t-shirten och glänste längre. Hennes fasta övertygelse var att busschaffisen hade snott dem.
Hursomhelst denna dag började med att vi åkte förbi Kilafors och M skrek när hon såg de 10 likadana radhusen på höger sida "Titta!!! Hus för Earth Wind and Fire!!!" Allt som det fanns många och likadant av var för EWF.
Sedan skulle vi stanna och rasta strax norr om Uppsala. Då slängde sig en kille i klassen i en hög med brännässlor
i tron att det var gräs.... stackars honom...
Så var det väl studiebesök eller nåt annat nyttigt osh SEN skulle vi få gå på Gröna Lund!
Väl inkommen på området kollade vi in alla åkattraktioner vi ville åka. Detta var innan det fanns åkband, så man löste sina biljetter vid en lucka vid varje attraktion. M och jag ville åka upp i utsiktstornet först av allt. Det är den som idag blivit ombyggd och kallas fritt fall.
Men en kompis i vårt tjejgäng hävdade att den var skitdyr att åka så det var ingen idé. 50 spänn minst kostade det sa hon. Men jag och M gav oss inte. Vi banade oss fram för att kolla vad det stod för pris på biljettluckan, under tiden som vår andra kompis gick bakom oss och muttrade.
5 kr stod det på luckan... HA! sa vi! Det var väl inte så dyrt... men kompisen som inte tyckte om att erkänna att hon haft fel muttrade: "Det var väl under högsäsongen som det kostade så".
Så i fortsättningen när någon envisas och inte vill erkänna att man haft fel så säger vi alltid: "Ja ja... det var väl under högsäsongen".
M var ju fortfarande sur för att hon inte fått gå på TRB´s koncert så i ilskan så sa hon: "Får jag inte gå på TRB så ska vi i alla fall åka den där!" och så pekade hon på Enterprisern.... den nyaste och mest läskiga åkattraktionen på Grönan 1978. VI - det innebar att även jag var tvungen häva upp mig i den där hemska attraktionen och jag lovar att vi båda nog var lite gröna i ansiktet när vi kom buack to earth igen.
Men M´s ilska över den missade koncerten gick i alla fall över.
Apropå grön i ansiktet.... En annan kompis var väldigt kräsmagad. En gång i matsalen på gymnasiet så hittade hon ett hårstrå i maten när vi satt och åt. Äcklad sköt hon tallriken ifrån sig. Då tittade M upp och sa: "Det är nog mattanterna som kliat sig under armarna". Som för att förstärka det hon sa så visade hon med gester också hur man kliar sig under armarna.
Då tog den kräsmagade kompisen sin bricka och marscherade ut ifrån matsalen utan ett ord. Lektionen efter lunch var hon inte med på. Hon mådde så illa så hon åkte hem.
Tur inte alla var så. Då hade nog jag och M fått en egen hörna i matsalen.
Vad morgondagens minneslucka ska handla om har jag inte klurat ut än. Men det kommer det med.... i mören!
Tjo
Lucköppning 5 dec
Minneslucka 5 dec
Man kan ha ett Palleminne också. Det har M på sin ena hand. Det var en bråkig kille i en parallellklass som muckade med henne på träslöjden. Han höll en kniv i handen. Det var inget bra alls. Man ska vara försiktig med sånt. Minst bra var det för M´s hand som kom i närkontakt med den. Det blev en massa stygn på läkarstation det. Kanske 18 stygn…
Men det var inte alltid M som blev skadad på träslöjden. En gång tappade jag den vassa delen utav en hyvel på mitt ben. Det blev inga stygn… i alla fall inte på benet. Men M fick sy dit ett grönt hjärta på mitt byxben på syslöjden, medan jag fick sitta på toa i bara underbyxorna och vänta på mina nystajlade brallor.
Våra slöjdlokaler.....
Min mamma blev mindre glad när jag kom hem. Jag hade nämligen precis fått ett par nya svarta gabardinbyxor (jo det var modernt på slutet av -70 talet det) och eftersom jag tillhörde den där kategorin ungar som sällan fick ha nåt snyggt eller senaste modet på mig så var jag överlycklig över mina byxor och ville gärna ha dom i skolan. Men på slutet av -70 talet fanns fortfarande begreppet ”finkläder” och den kategorin tyckte min kära moder att dessa nya byxor skulle tillhöra. Det tyckte inte jag. Det var ju på skolan jag ville vara fin….
Så jag började operation övertalning. Ni som känner min mor vet kanske att hon är rätt svår att övertala. MEN hon måste dock haft en rätt mild dag denna, så jag FICK ta de nya byxorna (efter mycket tjat givetvis) till skolan om jag dyrt och heligt lovade att vara försiktig…. Något jag naturligtvis lovade. Jag brukade inte ha sönder mina kläder (tappade dock bort en lovikavante en gång… nåt som jag sedan fick höra under hela min uppväxt). Ja så ni förstår ju då hur jag kände mig när jag gick hem den dagen…. Även om hjärtat på byxorna var illgrönt och fint så åkte det av i en farlig fart och lilla mamma lappade och lagade tills det knappt syntes ett enda dugg. Hon är duktig hon.
Om vi nu kanske ska hålla oss till träslöjden så kan jag tala om att en gång när M spikade snett
och svor så långa ramsor
att jag fick ett hysteriskt skrattanfall
så tog hon helt sonika brädan och drämde den i skallen på mig. Vår klasskompis Kilis som delade plats med oss tittade lugnt på M och sa: ”Spika du snett”…. Det gjorde INTE saken bättre kan tilläggas.
I morgon govänner ska vi reda ut begreppet HÖGSÄSONG!
De ni…..!
Lucköppning 4 dec
Här kommer dagens minneslucka att öppna... håll i er!
Om att skratta och vara glad.... och lite till
Nåja.. för att återgå till våra tokerier så hade vi världens bästa musikmajje i gymnasiet.
Han är INTE lätt att hitta på bild, men jag hittade allt en smal liten stripe med honom
Magnus Bergwall - Världens bästa musikmajje!!
Han inspirerade oss och lärde oss våga spela på alla möjliga instrument. Speciellt oss tjejer. Grabbar har ju alltid haft en förmåga att ta för sig och spela antingen dom kan eller inte. Men han tyckte det var bra att vi vågade.
En gång hade vi stängt in oss i det lilla instrumentrummet som fanns på Torsbergs på den tiden. M spelade trummor och jag elgitarr och så hade vi mikrofoner så det hördes ordentligt när vi rockade loss.... och det gjorde vi så till den milda grad att någon av våra klasskompisar tittade in och förvånat tittade bakom dörren och sen på oss igen och så sa han: -Oj, är det bara ni? Låten vi rockade loss till var en Jerusalemlåt om jag inte minns fel.
Kul var det i alla fall.
En annan dag när vi satt i musikrummet och lirade så upptäckte vi en lucka i taket. Den var vi ju tvungen undersöka. Den visade sig leda upp på taket... Hmm tänkte vi då... kunde Beatles så kan vi
(ja... ha takkonsert alltså)
Så vi tog med oss instrumenten för dagen... jag en banjo och M en gitarr och så körde vi lite musik på Torsbergsskolans tak. Då kom farbror polisen! Men tydligen var det inte oss dom ville åt... dom flinade bara lite och gick iväg nån annanstans... kanske fanns större förbrytare än vi i Bollnäs även på den tiden vad vet jag....
Nåja.... nog från minnenas kavalkad för idag...
Vill bara svara min fd kollega Nilla (du du Gumilla... som Danne sa ;)) Du har helt rätt i att jag har svårt att vara still. Desto jobbigare när man måste. Idag har jag dock varit igång hela dagen och det märks.... började dagen hos sjukgymnasten som kollade på mina röntgenplåtar och konstaterade att "gammeln" tagit mig... jag hade visst åldersrelaterade förändringar i rygg och nacke med viss förslitning i diskarna.... SUCK
Ska prata med doktorn på måndag - hon var inte där idag och höra när jag får tid för kontraströntgen...
Vill önska dig Nilla, Ellinor och alla övriga tappra läsare som orkar ta er igenom allt tok jag skriver en otroligt trevlig och underbar helg!
Stor kram!
Om att skratta och vara glad.... och lite till
Det fanns ju en hel del folk som tyckte vi var barnsliga. Det gjorde inget, det var vi gärna. Hellre det än att gå i kappa, sticka strumpor och vara sur. Eller att ha kragen utanför å cykla vackert med väskan på därbak….. Nej hellre var vi barnsliga och skrattade och hade kul å hade raggsockor långt uppöver benen och träskor full med gips.
Vi skrev sånger i stället. Om alla folk och företeelser som vi diskuterade. En gång tog vi M´s moppe, (som för övrigt hette Jeff Lynne efter en medlem i ELO)
och min gitarr (en Bjärton som hette Melvin Gayle efter en annan medlem i ELO)
och så klädde M sig i en gammal kostym och Espespellas Algots (min morfar alltså) hatt medans jag hade en snäv glansig 60 tals klänning i ljusblått och min mammas brudskor på fötterna och så åkte vi runt och sjöng på Lillboområdet. Mina föräldrar har oss på film…
Så feck bybonen glåma lite.
Sångerna jag minns hette
· Får man inte vara gla
· Fnupp Jonathan King
· Det var en fattig riddare
· Vi bor i Edsbyn (en ironisk text om bybor, bandy och dansband)
Vi hade våra ideal också... M´s ideal var
Patti Smith (eller Smatti Pitt som Pson så vitsigt kallade henne)
Mitt ideal var
Olivia Newton-John
men även
Prinsessan Caroline av Monaco. (Var svårt att hitta nån ungdomsbild på henne - men hon ser ju bra ut i vilken ålder som helst).
Jag kommer ihåg hur jag brukade sitta i timmar och plocka ögonbrynen och sminka mig som mina ideal.
En skådespelserska jag alltid beundrat är:
Nåja.. för att återgå till våra tokerier så hade vi världens bästa musikmajje i gymnasiet.
Han är INTE lätt att hitta på bild, men jag hittade allt en smal liten stripe med honom
Magnus Bergwall - Världens bästa musikmajje!!
Han inspirerade oss och lärde oss våga spela på alla möjliga instrument. Speciellt oss tjejer. Grabbar har ju alltid haft en förmåga att ta för sig och spela antingen dom kan eller inte. Men han tyckte det var bra att vi vågade.
En gång hade vi stängt in oss i det lilla instrumentrummet som fanns på Torsbergs på den tiden. M spelade trummor och jag elgitarr och så hade vi mikrofoner så det hördes ordentligt när vi rockade loss.... och det gjorde vi så till den milda grad att någon av våra klasskompisar tittade in och förvånat tittade bakom dörren och sen på oss igen och så sa han: -Oj, är det bara ni? Låten vi rockade loss till var en Jerusalemlåt om jag inte minns fel.
Kul var det i alla fall.
En annan dag när vi satt i musikrummet och lirade så upptäckte vi en lucka i taket. Den var vi ju tvungen undersöka. Den visade sig leda upp på taket... Hmm tänkte vi då... kunde Beatles så kan vi
(ja... ha takkonsert alltså)
Så vi tog med oss instrumenten för dagen... jag en banjo och M en gitarr och så körde vi lite musik på Torsbergsskolans tak. Då kom farbror polisen! Men tydligen var det inte oss dom ville åt... dom flinade bara lite och gick iväg nån annanstans... kanske fanns större förbrytare än vi i Bollnäs även på den tiden vad vet jag....
Nåja.... nog från minnenas kavalkad för idag...
Vill bara svara min fd kollega Nilla (du du Gumilla... som Danne sa ;)) Du har helt rätt i att jag har svårt att vara still. Desto jobbigare när man måste. Idag har jag dock varit igång hela dagen och det märks.... började dagen hos sjukgymnasten som kollade på mina röntgenplåtar och konstaterade att "gammeln" tagit mig... jag hade visst åldersrelaterade förändringar i rygg och nacke med viss förslitning i diskarna.... SUCK
Ska prata med doktorn på måndag - hon var inte där idag och höra när jag får tid för kontraströntgen...
Vill önska dig Nilla, Ellinor och alla övriga tappra läsare som orkar ta er igenom allt tok jag skriver en otroligt trevlig och underbar helg!
Stor kram!
Minnen
Detta blir en adventskalender fram till jul. Men eftersom jag är lite eljest ibland så är det givetvis ingen vanlig lucköppning. Nej det blir nåt som kallas "Minnesluckor" i denna kalender.... HA va ja e vitsig!
3 dec
Undrar om jag börjar bli gammal, men jag sitter och flessar (skrattar för den oinvigde) och minns allt kul som jag och min bästis Marie, alias Babbis, alias Klabbarparn, alias Arparn brukade hitta på när vi gick i högstadiet och gymnasiet.
Ni som gillar allvarsamma å ordentliga bloggar slutar att läsa här.
För er som vågar så fortsätter jag här, det kommer att bli lite hoppig, från tid till tid men jag skriver som tankarna flödar just nu och då kan det bli hur jålligt som helst.
Jag börjar med en bild:
Ian å blockhuvvena.
Jag försökte leta den bild som Arparn hade på insidan av pärmen i sin mattebok (tror jag det var). Men hittade inte den. Så jag tog en som liknade.
Vid varje lektions början slog M upp bilden och så fick jag säga vad medlemmarna hette. Lyckades jag inte fick jag bakläxa. Hon pekade och jag rabblade:
Charley Charles; Norman Watt-Roy; Mickey Gallagher; John Turnbull; Davey Payne ja så långt jag kommer ihåg nu.....
Vi var lite less på mattelektionerna på gymnasiet. För vi hade en lärare som bara hjälpte dom som satt längst fram. Han såg aldrig oss lite längre bak som satt och räckte upp handen så det var kanske inte konstigt att man istället pluggade in namnen på blockhuvvena. :)
En gång ledsnade jag på att jag och M aldrig fick hjälp av majjen som bara gick längst fram och hjälpte Isac, Göran å Nina.... så då ropade jag: "Hallå! Vi är faktiskt före för vi är efter" varpå hela klassen fick ett smärre skrattanfall. Om vi fick någon hjälp förtäljer inte historien. Det har jag glömt.
Vissa lektioner ägnade jag åt att skriva upp allt vad M sa under en lektion, det kunde bli mycket det. Allt ifrån musikprat om olika grupper och sångare som:
Elvis Costello
10 cc
Nick Lowe
Dave Edmunds
och allt möjligt annat som hon gillade
eller sånt hon inte gillade
Smitt-Ruttan t ex.
Vi hade en fingerad grupp (eller var den på riktig... kanske det ja)
Den hette Druttens Svänggäng. Nu ska vi se om jag minns medlemmarna i den:
Jo det var förstås:
Drutten (kapellmästare) och Gena
Banarne
Mariza Horn (och hennes hornsektion)
Får se om jag kommer på flera... Jo det var ju Smack också, men henne hittar jag ingen bild på. Men hon spelade oboe i allafall.
Å så Kuslige Oskar. Han hette nåt annat men jobbade på vår skola som nån sorts vaktis å M var övertygad om att han var dataspion så därför fick ha det namnet. Inte lätt att hitta bild på honom heller... he he Men han var nog inte med i bandet. Han roddade nog bara.... Apropå rodda så kanske
Rod
var med.. eller? Här får nog M rycka in å hjälpa mig....
Hur som helst så var svänggänget på turné ganska ofta. Bl a var dom till Honduras. I Honduras huvudstad Honda såg Gena en Mc... sen spela dom fotboll mot Honduras fotbollslag. Gena stod i mål... ibland.
Nåja.. det var lite om Druttens svänggäng... ingen mer än Marie kommer att fatta nåt av det här, men det räcker för mig om hon får ett gott fless.... mera kommer.... i mören.
3 dec
Undrar om jag börjar bli gammal, men jag sitter och flessar (skrattar för den oinvigde) och minns allt kul som jag och min bästis Marie, alias Babbis, alias Klabbarparn, alias Arparn brukade hitta på när vi gick i högstadiet och gymnasiet.
Ni som gillar allvarsamma å ordentliga bloggar slutar att läsa här.
För er som vågar så fortsätter jag här, det kommer att bli lite hoppig, från tid till tid men jag skriver som tankarna flödar just nu och då kan det bli hur jålligt som helst.
Jag börjar med en bild:
Ian å blockhuvvena.
Jag försökte leta den bild som Arparn hade på insidan av pärmen i sin mattebok (tror jag det var). Men hittade inte den. Så jag tog en som liknade.
Vid varje lektions början slog M upp bilden och så fick jag säga vad medlemmarna hette. Lyckades jag inte fick jag bakläxa. Hon pekade och jag rabblade:
Charley Charles; Norman Watt-Roy; Mickey Gallagher; John Turnbull; Davey Payne ja så långt jag kommer ihåg nu.....
Vi var lite less på mattelektionerna på gymnasiet. För vi hade en lärare som bara hjälpte dom som satt längst fram. Han såg aldrig oss lite längre bak som satt och räckte upp handen så det var kanske inte konstigt att man istället pluggade in namnen på blockhuvvena. :)
En gång ledsnade jag på att jag och M aldrig fick hjälp av majjen som bara gick längst fram och hjälpte Isac, Göran å Nina.... så då ropade jag: "Hallå! Vi är faktiskt före för vi är efter" varpå hela klassen fick ett smärre skrattanfall. Om vi fick någon hjälp förtäljer inte historien. Det har jag glömt.
Vissa lektioner ägnade jag åt att skriva upp allt vad M sa under en lektion, det kunde bli mycket det. Allt ifrån musikprat om olika grupper och sångare som:
Elvis Costello
10 cc
Nick Lowe
Dave Edmunds
och allt möjligt annat som hon gillade
eller sånt hon inte gillade
Smitt-Ruttan t ex.
Vi hade en fingerad grupp (eller var den på riktig... kanske det ja)
Den hette Druttens Svänggäng. Nu ska vi se om jag minns medlemmarna i den:
Jo det var förstås:
Drutten (kapellmästare) och Gena
Banarne
Mariza Horn (och hennes hornsektion)
Får se om jag kommer på flera... Jo det var ju Smack också, men henne hittar jag ingen bild på. Men hon spelade oboe i allafall.
Å så Kuslige Oskar. Han hette nåt annat men jobbade på vår skola som nån sorts vaktis å M var övertygad om att han var dataspion så därför fick ha det namnet. Inte lätt att hitta bild på honom heller... he he Men han var nog inte med i bandet. Han roddade nog bara.... Apropå rodda så kanske
Rod
var med.. eller? Här får nog M rycka in å hjälpa mig....
Hur som helst så var svänggänget på turné ganska ofta. Bl a var dom till Honduras. I Honduras huvudstad Honda såg Gena en Mc... sen spela dom fotboll mot Honduras fotbollslag. Gena stod i mål... ibland.
Nåja.. det var lite om Druttens svänggäng... ingen mer än Marie kommer att fatta nåt av det här, men det räcker för mig om hon får ett gott fless.... mera kommer.... i mören.
Tv kväll
Ligger i min säng och tittar på "Arga Snickaren" på tv.
Blir fascinerad över hur folk så totalt kan förstöra sitt hus när de ska renovera. Det som jag tycker kännetecknar dessa människor är två saker. Det ena är att de kör på i 110 från början. River väggar hej vilt utan och tänka sig för eller ha någon genomtänkt plan. Det andra är att man inte slutför ett projekt innan man börjar med nästa. Sen har de ju förresten tummen mitt i handen också, men det är en annan sak.
Vi har ju också renoverat och renoverar fortfarande. Men vi har tagit rum för rum. Ekonomin har fått styra mycket och vi har fått göra det mesta själva. Sedan är vi båda av samma åsikt att vi försöker ta tillvara det som vi har och saker vi hittat på olika ställen. Bland bråten i stallet när vi flyttade in, på röda korset, erikshjälpen och "fådda" saker.
Riktigt roligt faktiskt! Jag skulle nog kunna skriva en bok med tips och berättelser om det.. fast det får bli en annan gång.
Vi slängde ut hela badrummet uppe för några dagar sedan. Det körde mannen till soptippen igår. När han kom andra vändan tittade mannen på sopstationen på honom och undrade var ha hittade all skit! Men ni ska veta att det har blivit en del turer eftersom vi köpte stället med tillhörande skrot, samlat från 50 talet och framåt.
Men man får ta saker lite pö om pö. Det tar tid att renovera. Men vad roligt det är när man blir klar och når sina delmål. Just nu väntar vi på rörmokaren, sen på golvläggaren och SEN är det bara för team Embretsen att köra med väggar och tak. Blir båda badrummen förövrigt. Får ta det där nere när vi är klara med det på övervåningen eftersom det behövdes sättas nya rör hela vägen ner. Så ska väggarna rivas kan vi lika gärna göra om där också.
Nä nu ska jag ta och se om det är nåt annat skoj på dumburken. I morgon har jag bestämt mig för att ta en promenad. Om än aldrig så liten.... men nu är jag trött på att inte kunna röra mig och jag längtar efter frisk luft.
Det värsta som kan hända är väl att ryggen låser sig och jag blir stående vid vägkanten... men det finns ju mobiler så jag kan ju ringa efter hjälp då tack och lov.
För övrigt kan tilläggas att nu VILL jag ha snö. Är trött på att allt är mörkt och dovle ute.
Tjing so long!
Blir fascinerad över hur folk så totalt kan förstöra sitt hus när de ska renovera. Det som jag tycker kännetecknar dessa människor är två saker. Det ena är att de kör på i 110 från början. River väggar hej vilt utan och tänka sig för eller ha någon genomtänkt plan. Det andra är att man inte slutför ett projekt innan man börjar med nästa. Sen har de ju förresten tummen mitt i handen också, men det är en annan sak.
Vi har ju också renoverat och renoverar fortfarande. Men vi har tagit rum för rum. Ekonomin har fått styra mycket och vi har fått göra det mesta själva. Sedan är vi båda av samma åsikt att vi försöker ta tillvara det som vi har och saker vi hittat på olika ställen. Bland bråten i stallet när vi flyttade in, på röda korset, erikshjälpen och "fådda" saker.
Riktigt roligt faktiskt! Jag skulle nog kunna skriva en bok med tips och berättelser om det.. fast det får bli en annan gång.
Vi slängde ut hela badrummet uppe för några dagar sedan. Det körde mannen till soptippen igår. När han kom andra vändan tittade mannen på sopstationen på honom och undrade var ha hittade all skit! Men ni ska veta att det har blivit en del turer eftersom vi köpte stället med tillhörande skrot, samlat från 50 talet och framåt.
Men man får ta saker lite pö om pö. Det tar tid att renovera. Men vad roligt det är när man blir klar och når sina delmål. Just nu väntar vi på rörmokaren, sen på golvläggaren och SEN är det bara för team Embretsen att köra med väggar och tak. Blir båda badrummen förövrigt. Får ta det där nere när vi är klara med det på övervåningen eftersom det behövdes sättas nya rör hela vägen ner. Så ska väggarna rivas kan vi lika gärna göra om där också.
Nä nu ska jag ta och se om det är nåt annat skoj på dumburken. I morgon har jag bestämt mig för att ta en promenad. Om än aldrig så liten.... men nu är jag trött på att inte kunna röra mig och jag längtar efter frisk luft.
Det värsta som kan hända är väl att ryggen låser sig och jag blir stående vid vägkanten... men det finns ju mobiler så jag kan ju ringa efter hjälp då tack och lov.
För övrigt kan tilläggas att nu VILL jag ha snö. Är trött på att allt är mörkt och dovle ute.
Tjing so long!
Morgon
Vaknade när mannens klocka ringde halv 8 och kunde inte somna om. Hämtade upp Hugo-Boss och nu har vi legat i sängen och lyssnat på julmusik, den söta lilla valpen och jag.
Han har anpassat sig bra här lille Hugo. Även om han är en mycket försiktig kille så kommer han väl överens med våra tjejer. Lizzie är han nog lite småförtjust i och dom busar och har kul.
Ska ta mig i kragen och boka tid hos sjukgymnasten nu. Sen ska jag ringa Agria och försäkra Hugo och lämna ID nummer på Flisan, Zeke och Theo som var in och kastrerade, vaccinerade och ID märkte sig förra veckan.
Har lite administrativt pyssel idag och det är nog lite snällare mot ryggen. Igår ledsnade jag otroligt på att vara sjuk och tyckte att... jo jag kände mig liiite bättre i ryggen (intalade kanske mig det) så jag målade lite hemma. En stol och insidan av altandörren. Ja det blev jättefint, men i gengäld värker både rygg och leder idag.... men jag blir envis och tänker att bråkar kroppen med mig kan jag minsann bråka tillbaka. Otroligt korkat... ja jag vet... men när man går så här så går känslorna och humöret lite upp och ner.... igår kväll tänkte jag se till att resten av ljusstakar och stjärnor kom upp, men det slutade med att jag satt och lipade vid bordet en stund för att allt går så sabla långsamt när man har ont.
Hoppas jag får tid för kontraströngen snart och att man hittar vad som felas min rygg. Min underbara pappa har sin egen teori han och det ligger väl nåt i den kanske: -" Du har fäll lyfta å böre å ärbetta du å aldrig vöre stillen sa du har fäll lyfta sönner dä du". Ja han pratar mål min pappa. Bymål parat med lite norsk/värmländsk touch.
Han är världens bästa pappa, snäll så till den grad att när jag var liten och gick i söndagsskolan och min fröken visade flanellografbilder och berättade om Jesus och barnen och hur snäll Jesus var så tänkte jag att.. ja men han kan i alla fall inte vara snällare än min pappa. Har lite svår än idag att tro att någon kan vara det.
Har i allafall hittat en man som kan vara med i den jämförelsen. Min Calle han är den snällaste och mest hjälpsamma man kan hitta. Ognällig är han också. Man kan be honom om hjälp och aldrig suckar eller gnäller han. Han är mitt livs kärlek och jag älskar honom gränslöst. Han ställer upp till tusen, speciellt nu när min rygg säger ifrån och jag ideligen måste gå och vila ryggen.
Nu tror jag det blivit dags för mig och Hugo att gå och äta frukost.... magen börjar kurra.... och kaffet är efterlängtat....
Vill skicka hälsning till min bästis Marie som förgyller mina dagar på msn med sin härliga humor. Gott att få flessa ibland. Marie... alldeles nyss lyssnade jag på den där låten som du kallar för.. hmm minns inte riktigt men är det ein schnabelmann.....?? Å så alla andra julsånger som du har alternativa texter på... men dom lämpar sig inte i tryck så därför avslutar jag här och nu.... alldeles bestämt!
Ha en go dag allesammen!!!!
Han har anpassat sig bra här lille Hugo. Även om han är en mycket försiktig kille så kommer han väl överens med våra tjejer. Lizzie är han nog lite småförtjust i och dom busar och har kul.
Ska ta mig i kragen och boka tid hos sjukgymnasten nu. Sen ska jag ringa Agria och försäkra Hugo och lämna ID nummer på Flisan, Zeke och Theo som var in och kastrerade, vaccinerade och ID märkte sig förra veckan.
Har lite administrativt pyssel idag och det är nog lite snällare mot ryggen. Igår ledsnade jag otroligt på att vara sjuk och tyckte att... jo jag kände mig liiite bättre i ryggen (intalade kanske mig det) så jag målade lite hemma. En stol och insidan av altandörren. Ja det blev jättefint, men i gengäld värker både rygg och leder idag.... men jag blir envis och tänker att bråkar kroppen med mig kan jag minsann bråka tillbaka. Otroligt korkat... ja jag vet... men när man går så här så går känslorna och humöret lite upp och ner.... igår kväll tänkte jag se till att resten av ljusstakar och stjärnor kom upp, men det slutade med att jag satt och lipade vid bordet en stund för att allt går så sabla långsamt när man har ont.
Hoppas jag får tid för kontraströngen snart och att man hittar vad som felas min rygg. Min underbara pappa har sin egen teori han och det ligger väl nåt i den kanske: -" Du har fäll lyfta å böre å ärbetta du å aldrig vöre stillen sa du har fäll lyfta sönner dä du". Ja han pratar mål min pappa. Bymål parat med lite norsk/värmländsk touch.
Han är världens bästa pappa, snäll så till den grad att när jag var liten och gick i söndagsskolan och min fröken visade flanellografbilder och berättade om Jesus och barnen och hur snäll Jesus var så tänkte jag att.. ja men han kan i alla fall inte vara snällare än min pappa. Har lite svår än idag att tro att någon kan vara det.
Har i allafall hittat en man som kan vara med i den jämförelsen. Min Calle han är den snällaste och mest hjälpsamma man kan hitta. Ognällig är han också. Man kan be honom om hjälp och aldrig suckar eller gnäller han. Han är mitt livs kärlek och jag älskar honom gränslöst. Han ställer upp till tusen, speciellt nu när min rygg säger ifrån och jag ideligen måste gå och vila ryggen.
Nu tror jag det blivit dags för mig och Hugo att gå och äta frukost.... magen börjar kurra.... och kaffet är efterlängtat....
Vill skicka hälsning till min bästis Marie som förgyller mina dagar på msn med sin härliga humor. Gott att få flessa ibland. Marie... alldeles nyss lyssnade jag på den där låten som du kallar för.. hmm minns inte riktigt men är det ein schnabelmann.....?? Å så alla andra julsånger som du har alternativa texter på... men dom lämpar sig inte i tryck så därför avslutar jag här och nu.... alldeles bestämt!
Ha en go dag allesammen!!!!
Hugo!
Här går allt sin gilla gång och jag är fortfarande sjukskriven för ryggen. Försöker vara uppe och röra mig så mycket det går men det är allt bra att man är hemma och kan lägga sig när det börjar göra ont.
Var på röntgen igår. Skelettröntgen där man röntgade såväl ländrygg, nacke och handled..... En datortomografi är också beställd så jag hoppas verkligen man hittar nån bot på detta onda. Eller så får jag vara tacksam att jag klarat mig så här länge med tanke på att jag inledde min "karriär" med diskbråcksoperation vid 15 års ålder.
Fast jag är ju en obotlig optimist för det mesta så jag tror säkert detta löser sig också.
Något kul att se fram emot är på söndag då vi ska åka ner till Nynäshamn och hämta vår nya hund Hugo, som kommer med Gotlandsfärjan. Hugo är en riktig snygging som vi hoppas ska få bli pappa till många Månstrålar framöver.
Här kommer en liten bild på gobiten! (hans uppfödare berättar att han hatar att posera framför kameran :)
Var på röntgen igår. Skelettröntgen där man röntgade såväl ländrygg, nacke och handled..... En datortomografi är också beställd så jag hoppas verkligen man hittar nån bot på detta onda. Eller så får jag vara tacksam att jag klarat mig så här länge med tanke på att jag inledde min "karriär" med diskbråcksoperation vid 15 års ålder.
Fast jag är ju en obotlig optimist för det mesta så jag tror säkert detta löser sig också.
Något kul att se fram emot är på söndag då vi ska åka ner till Nynäshamn och hämta vår nya hund Hugo, som kommer med Gotlandsfärjan. Hugo är en riktig snygging som vi hoppas ska få bli pappa till många Månstrålar framöver.
Här kommer en liten bild på gobiten! (hans uppfödare berättar att han hatar att posera framför kameran :)
OTROLIGT STOLT MAMMA!!!
Lyssna på min fantastiska dotter Linnéa 14 år som har gjort sin första inspelning!
Hon är bara bäst!!!!
Hon är bara bäst!!!!
Min!!!
Så här fin är min mini pc.........
Fredagkväll
Sitter i soffan i vårt nya tv rum medans min underbara man lagar middag. Sitter och lyssnar på musik via min lilla bärbara mini pc som jag köpte idag. Jag är 47 år och har jobbat hela mitt liv, men aldrig har jag ägt en egen dator. Jag har fått begagnade av snälla människor eller så har den jag bott med haft dator. Nu såg jag en annons där man sålde mini pc billigt. Tog tillfället i akt och handlade en. Det fanns en kvar.... en röd.... MIN tänkte jag. Någon hade sparat den till mig.
Min underbara man har fixat och donat med den så nu har jag allt jag behöver. Superstart menyn med alla kända ikoner, FC som jag behöver i jobbet OCH Spotify. Hur underbart är inte det.
Jag har en egen liten samlarmapp på spotify som heter Gaither på min dator. Den heter så för att det mest är Gaither Vocal Band. Men även annan underbar gospel som jag älskar och som man aldrig hör på radion.
Underbart.... bara min musik. Tänk att man kan ha det så.
Lyssnade hur som helst på Elvis nyss... för det finns som sagt andra sångare med.
Delar med mig av den sång jag nyss lyssnade på.
Ha en skön fredagkväll!
Min underbara man har fixat och donat med den så nu har jag allt jag behöver. Superstart menyn med alla kända ikoner, FC som jag behöver i jobbet OCH Spotify. Hur underbart är inte det.
Jag har en egen liten samlarmapp på spotify som heter Gaither på min dator. Den heter så för att det mest är Gaither Vocal Band. Men även annan underbar gospel som jag älskar och som man aldrig hör på radion.
Underbart.... bara min musik. Tänk att man kan ha det så.
Lyssnade hur som helst på Elvis nyss... för det finns som sagt andra sångare med.
Delar med mig av den sång jag nyss lyssnade på.
Ha en skön fredagkväll!
Har man levt utan vardagsrum
Har man levt utan vardagsrum i över 2 år år glädjen desto större när man äntligen ordnat ett. :)
Sitter å funderer ja....
Vill minnas att det var någon i min ungdom, long time ago, som hade ett sådant favorituttryck. Det ska sägas på lite halvtrött hälsingemål också så betoningen blir FUNderer...
Nog om det.... har varit rätt trött idag... Sov som en stock i natt, men natten innan somnade jag 23 vaknade 01 hörde klockan i köket slå både 2 och 3 ja tom halv 4 - somnade och vaknade av att klockan ringde 2 timmar senare. Satt i bilen före halv 7 eftersom jag misstänkte (och rätt så) att vägarna skulle vara hala och jag hade bara sommardäck DÅ. NU däremot sitter dubbdäcken där dom ska... Tack till min älskade man....skönt även om jag fortsätter å fegköra och blir omkörd av Per K vareviga dag nästan.
Vägen syns på mitt förra inlägg.... lutar ni på huvet så kan ni få en ordentlig bild... orkar inte sätta mig in i hur man vänder den rätt.... håller som bäst på att lära mig hur min nya jobb-Mac funkar....
Mannen... han som klagar över bloggtorka och lägger pannan i djupa veck.... jobbar ikväll så jag har sällskap av en annan herre här i sängen... ja sätt inte kvällste´t i fel strupe nu. Min kavaljer är grå, mjuk och har tofsar i öronen. Än har han kulorna kvar men dom ryker om en månad ungefär.... då ska båda bröderna Flizanson kastreras. Jo jo så kan det gå....
Min lille kavaljer här i sängen är en av våra kattungar och han heter Theo. Hur go och mysig som helst.
Han har förutom mamma Flizan sin största idol morbror Max. Nu när mamma börjar stöta bort sina halvvuxna slynglar till kattungar (hennes egna ord - jag lovar) så är morbror Max en ovärderlig tillgång. Han tvättar, biter upp och gosar med både Theo och hans bror Zeke. Han låter dom till och med snutta på hans päls när dom är på det humöret. Hans nyttigaste sysselsättning (allt enligt honom själv givetvis) är att fånga allt från näbbmöss till svartråttor och ge som gåvor till kattungarna. Så dom lär sig... säger Max förnöjt och vickar på mörrhören!
Nu fick Theo och jag ytterligare ett sällskap i sängen och framför tvn där House visas. Dottern kom med en paprika i nypan och världens kallaste händer. Theo surnade till och kröp under täcket och ägnar sig åt att kloa upp mattes ben, den lille lymmeln. Lagom gullig nu.
Vad var det jag började med? Jo mina funderingar.... vad det nu var så blev jag så trött av att fundera på det så jag tror jag funderar på nåt annat istället. Som att alldeles strax kommer mannen hem från jobbet. Längtar efter honom.
Tjo på er alla tålmodiga läsare av denna blogg.
Nog om det.... har varit rätt trött idag... Sov som en stock i natt, men natten innan somnade jag 23 vaknade 01 hörde klockan i köket slå både 2 och 3 ja tom halv 4 - somnade och vaknade av att klockan ringde 2 timmar senare. Satt i bilen före halv 7 eftersom jag misstänkte (och rätt så) att vägarna skulle vara hala och jag hade bara sommardäck DÅ. NU däremot sitter dubbdäcken där dom ska... Tack till min älskade man....skönt även om jag fortsätter å fegköra och blir omkörd av Per K vareviga dag nästan.
Vägen syns på mitt förra inlägg.... lutar ni på huvet så kan ni få en ordentlig bild... orkar inte sätta mig in i hur man vänder den rätt.... håller som bäst på att lära mig hur min nya jobb-Mac funkar....
Mannen... han som klagar över bloggtorka och lägger pannan i djupa veck.... jobbar ikväll så jag har sällskap av en annan herre här i sängen... ja sätt inte kvällste´t i fel strupe nu. Min kavaljer är grå, mjuk och har tofsar i öronen. Än har han kulorna kvar men dom ryker om en månad ungefär.... då ska båda bröderna Flizanson kastreras. Jo jo så kan det gå....
Min lille kavaljer här i sängen är en av våra kattungar och han heter Theo. Hur go och mysig som helst.
Han har förutom mamma Flizan sin största idol morbror Max. Nu när mamma börjar stöta bort sina halvvuxna slynglar till kattungar (hennes egna ord - jag lovar) så är morbror Max en ovärderlig tillgång. Han tvättar, biter upp och gosar med både Theo och hans bror Zeke. Han låter dom till och med snutta på hans päls när dom är på det humöret. Hans nyttigaste sysselsättning (allt enligt honom själv givetvis) är att fånga allt från näbbmöss till svartråttor och ge som gåvor till kattungarna. Så dom lär sig... säger Max förnöjt och vickar på mörrhören!
Nu fick Theo och jag ytterligare ett sällskap i sängen och framför tvn där House visas. Dottern kom med en paprika i nypan och världens kallaste händer. Theo surnade till och kröp under täcket och ägnar sig åt att kloa upp mattes ben, den lille lymmeln. Lagom gullig nu.
Vad var det jag började med? Jo mina funderingar.... vad det nu var så blev jag så trött av att fundera på det så jag tror jag funderar på nåt annat istället. Som att alldeles strax kommer mannen hem från jobbet. Längtar efter honom.
Tjo på er alla tålmodiga läsare av denna blogg.
Artikeln om mig och min man som var i Expressens söndagsbilaga
För er som inte läst den så hittade jag den på nätet på:
http://mobil.expressen.se/Sex%2B%2526amp%253B%2Bkarlek/1.1682643/helen-och-calle
Foto: Anna Alverhag
Helen och Calle
Han tyckte att hon var skolans vackraste tjej. För henne vara han det snyggaste hon sett. Det blev bara en kort romans på gymnasiet för Helen Embretsen, 47, och Carl Adam "Calle" Lindberg, 47.
Men nästan 30 år senare hittade de varandra via Facebook, och kärleken small till igen.
Helen och Calle började gymnaiset i Bollnäs 1978. De spanade på varandra i korridorerna, men ingen trodde att den andre var intresserad.
Calle var mycket ute i svängen och partajade gärna med kompisar, men han såg aldrig Helen ute på lokalerna i Bollnäs.
- Jag var ganska hårt hållen hemifrån och var inte ute på det sättet. Jag var oerfaren och ganska blyg, berättar Helen.
På Facebook
Men på skolans julfest i årskurs 2 fick Calle sin chans och gick fram och började prata med Helen.
Det blev en magisk kväll, med många pussar, kramar och danser. Men det blev aldrig någon fortsättning på romansen, de tror själva att de just då var för olika.
Helen och Calle gifte sig och fick barn på varsitt håll, och skilde sig så småningom. Helen bodde då
i Stockholm men bestämde sig för att flytta hem till Hälsingland igen 2007.
I samma veva blev hon övertalad av en kompis att gå med i Facebook. Hon upptäckte forumet "Bollnäs", och där dök plötsligt en Calle Lindberg upp på dataskärmen.
Hon skickade ett mejl och kort därefter, i december 2007, bestämde de träff för en fika.
- Direkt när jag såg honom väcktes alla känslor till liv igen. Det var otroligt starkt!
Redan i januari flyttade Calle in hos Helen.
- Det fanns inga tvivel över huvud taget.
Calle friade till Helen på julafton förra året och paret gifte sig 4 juli.
- Jag är väldigt lycklig med Calle. Det är en stor förmån att få uppleva detta!
Klart
Jag har fått en del saker klara de två dagar som gått denna vecka. Jag har läst och betygsatt 34 st litteraturuppsatser till mina kära 9or. Jag har påbörjat nästa omgång av inlämnade arbeten att sätta omdöme på. Jag har gjort färdigt ett häfte med fakta om Selma Lagerlöf som 9orna ska jobba med under denna 3-veckorsperioden. Jag är riktigt nöjd med det häftet.
Jag är nöjd med att jag blev färdig med svenskahäftet som sjuorna skall jobba med också. Så har jag städat på mitt skrivbord på jobbet... sorterat och ordnat fint och snyggt. Det behövs så man snabbt hittar det man ska ha innan man ilar som en kippskodd räv in på nästa lektion.
Igår åkte jag som vanligt till jobbet ca 20 i 7 på morgonen. Var hemma runt halv 6. Kände mig konstig när jag kom hem och kom på att jag inte varit på toa alls under dagen... bara kutat fram å tillbaka och undervisat.
Ibland har man såna dagar... klart att kroppen inte mår bra när man inte ens hinner kissa...
Men jag är ändå så glad att jag hunnit allt det där... dessutom blev Maltesernytt (hundtidningen jag är redaktör för) klar i helgen efter sju sorger och åtta bedrövelser... har haft ett otroligt strul med medlemsförteckningen och hade gett mig tusan på att inte skicka ut någon tidning förrän detta var klart.
Så efter lite hjälp av min käre man (han vet hur mycket jag hatar excel) så blev det klart med medlemsförteckningen och sändlistan för tidningsutskicket (nämnas bör att han hittade mig stortjutande och på gränsen till nervsammanbrott så han hade nog inte så mycket val satackarn än att ro skeppet iland....)
Nu ska jag sjunka ner framför tvn med en eller ett par gosiga kattungar. Dottern är med en kompis och mannen arbetar på bion ikväll....
Tjoolahopp
Jag är nöjd med att jag blev färdig med svenskahäftet som sjuorna skall jobba med också. Så har jag städat på mitt skrivbord på jobbet... sorterat och ordnat fint och snyggt. Det behövs så man snabbt hittar det man ska ha innan man ilar som en kippskodd räv in på nästa lektion.
Igår åkte jag som vanligt till jobbet ca 20 i 7 på morgonen. Var hemma runt halv 6. Kände mig konstig när jag kom hem och kom på att jag inte varit på toa alls under dagen... bara kutat fram å tillbaka och undervisat.
Ibland har man såna dagar... klart att kroppen inte mår bra när man inte ens hinner kissa...
Men jag är ändå så glad att jag hunnit allt det där... dessutom blev Maltesernytt (hundtidningen jag är redaktör för) klar i helgen efter sju sorger och åtta bedrövelser... har haft ett otroligt strul med medlemsförteckningen och hade gett mig tusan på att inte skicka ut någon tidning förrän detta var klart.
Så efter lite hjälp av min käre man (han vet hur mycket jag hatar excel) så blev det klart med medlemsförteckningen och sändlistan för tidningsutskicket (nämnas bör att han hittade mig stortjutande och på gränsen till nervsammanbrott så han hade nog inte så mycket val satackarn än att ro skeppet iland....)
Nu ska jag sjunka ner framför tvn med en eller ett par gosiga kattungar. Dottern är med en kompis och mannen arbetar på bion ikväll....
Tjoolahopp
Disciplin
Borde ha bättre bloggdisciplin.... jag vet. Men jag har varit så otroligt trött på sista tiden. Känner inte riktigt igen mig själv. Kanske har det med att göra att jag kliver upp så tidigt, åker bil långt för att komma till jobbet och kommer sent hem.
Kanske har det med en viss tristess att göra och oro för ekonomi... vad vet jag... kombination kanske.
Mannen är duktig och håller på att sluta snusa.... men även det har sitt pris i form av dåligt tålamod och lättirriterat sätt.... Finns i allafall ett par tjejer som vet vad jag snackar om.... (hur var det där med stuvade makaroner Johanna och Carro?!? :)) Fniss
Men det är ett övergående fenomen det där så det är väl bara att härda ut.
Just nu skulle jag dock behöva gå och sova i ett par dygn känns det som... men jag vet inte riktigt om det hör ihop med sömnbrist eller vad det är....
Sen är jag en sån där hopplös människa som går med alldeles för många måsten på mina axlar... något jag försöker jobba med... och att jag känner att jag ska hålla reda på allt åt alla.... påminna, ha koll på var alla saker befinner sig... mm mm.... känner någon igen sig? Då är du förmodligen en tjej/kvinna/mamma...
Nåväl! Nu tänker jag häcka framför tvn och inte röra mig ur fläcken på en bra stund.
Tjing so long på er!
Kanske har det med en viss tristess att göra och oro för ekonomi... vad vet jag... kombination kanske.
Mannen är duktig och håller på att sluta snusa.... men även det har sitt pris i form av dåligt tålamod och lättirriterat sätt.... Finns i allafall ett par tjejer som vet vad jag snackar om.... (hur var det där med stuvade makaroner Johanna och Carro?!? :)) Fniss
Men det är ett övergående fenomen det där så det är väl bara att härda ut.
Just nu skulle jag dock behöva gå och sova i ett par dygn känns det som... men jag vet inte riktigt om det hör ihop med sömnbrist eller vad det är....
Sen är jag en sån där hopplös människa som går med alldeles för många måsten på mina axlar... något jag försöker jobba med... och att jag känner att jag ska hålla reda på allt åt alla.... påminna, ha koll på var alla saker befinner sig... mm mm.... känner någon igen sig? Då är du förmodligen en tjej/kvinna/mamma...
Nåväl! Nu tänker jag häcka framför tvn och inte röra mig ur fläcken på en bra stund.
Tjing so long på er!
