Morgon

Vaknade när mannens klocka ringde halv 8 och kunde inte somna om. Hämtade upp Hugo-Boss och nu har vi legat i sängen och lyssnat på julmusik, den söta lilla valpen och jag.
Han har anpassat sig bra här lille Hugo. Även om han är en mycket försiktig kille så kommer han väl överens med våra tjejer. Lizzie är han nog lite småförtjust i och dom busar och har kul.

Ska ta mig i kragen och boka tid hos sjukgymnasten nu. Sen ska jag ringa Agria och försäkra Hugo och lämna ID nummer på Flisan, Zeke och Theo som var in och kastrerade, vaccinerade och ID märkte sig förra veckan.

Har lite administrativt pyssel idag och det är nog lite snällare mot ryggen. Igår ledsnade jag otroligt på att vara sjuk och tyckte att... jo jag kände mig liiite bättre i ryggen (intalade kanske mig det) så jag målade lite hemma. En stol och insidan av altandörren. Ja det blev jättefint, men i gengäld värker både rygg och leder idag.... men jag blir envis och tänker att bråkar kroppen med mig kan jag minsann bråka tillbaka. Otroligt korkat... ja jag vet... men när man går så här så går känslorna och humöret lite upp och ner.... igår kväll tänkte jag se till att resten av ljusstakar och stjärnor kom upp, men det slutade med att jag satt och lipade vid bordet en stund för att allt går så sabla långsamt när man har ont.

Hoppas jag får tid för kontraströngen snart och att man hittar vad som felas min rygg. Min underbara pappa har sin egen teori han och det ligger väl nåt i den kanske: -" Du har fäll lyfta å böre å ärbetta du å aldrig vöre stillen sa du har fäll lyfta sönner dä du". Ja han pratar mål min pappa. Bymål parat med lite norsk/värmländsk touch.
Han är världens bästa pappa, snäll så till den grad att när jag var liten och gick i söndagsskolan och min fröken visade flanellografbilder och berättade om Jesus och barnen och hur snäll Jesus var så tänkte jag att.. ja men han kan i alla fall inte vara snällare än min pappa. Har lite svår än idag att tro att någon kan vara det.

Har i allafall hittat en man som kan vara med i den jämförelsen. Min Calle han är den snällaste och mest hjälpsamma man kan hitta. Ognällig är han också. Man kan be honom om hjälp och aldrig suckar eller gnäller han. Han är mitt livs kärlek och jag älskar honom gränslöst. Han ställer upp till tusen, speciellt nu när min rygg säger ifrån och jag ideligen måste gå och vila ryggen.

Nu tror jag det blivit dags för mig och Hugo att gå och äta frukost.... magen börjar kurra.... och kaffet är efterlängtat....

Vill skicka hälsning till min bästis Marie som förgyller mina dagar på msn med sin härliga humor. Gott att få flessa ibland. Marie... alldeles nyss lyssnade jag på den där låten som du kallar för.. hmm minns inte riktigt men är det ein schnabelmann.....?? Å så alla andra julsånger som du har alternativa texter på... men dom lämpar sig inte i tryck så därför avslutar jag här och nu.... alldeles bestämt!

Ha en go dag allesammen!!!!



Kommentarer
Postat av: Marie

Ein schnabelman, ein schnabelman, ein man mit lange schnabeln...

2009-12-01 @ 16:17:54
Postat av: ellinor

Va gosigt att ligga i sängen o mysa med hunden de brukar ja göra ,tat lungt o vila din rygg. Ellinor

2009-12-02 @ 19:26:30
URL: http://ellinorshus.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0