Helen

Hå hå ja ja... hör va dä blåser i träa idag.....

Jodå Sven-Ingvars gamla slagdänga kommer väl till pass för det är båsigt här uppe i Hälsingeskogen idag. Tog en promenad från jobbet till mina föräldrar och jag har väl sällan varit med om sådan motvind.

Vi uppvaktade min fina pappa som fyller 82 år idag. Fräschare och snyggare 82 åring får man leta efter. Som vanligt får man ju aldrig handla några presenter till honom för han påstår att han har allt. Men jag vet att han har sagt att han skulle behöva en ny "kaffeflaska" vid något tillfälle, så jag och maken köpte en termos igår.

Här kommer en passande sång tycker jag,med tanke på den geniala födelsedagspresenten - Håll tillgodo :)

Nu ska vi strax fara iväg till Kupolen och gå i affärer jag och dotra!

Ha det så gott!

Vi lever i en värld som för oss är mer global nu än någonsin tidigare. Vi ser på Tv varje dag om hur människor i andra länder har det. Hur flyktingströmmar väller in över landsgränser pga. krig och miljökatastrofer. Vi får ögonblicksbilder av elände direkt in i våra vardagsrum, vi får se mycket mer än tidigare med allt snabbare rapportering tack vare att människor kan filma och ta bilder via sina mobiler etc.

Det som slår mig är att trots att vi ser andra människors lidande, både i andra länder och i vårt eget, så hör vi orden solidaritet, jämlikhet, broderskap, förvaltarskap alltmer sällan. Möjligen i något första maj tal eller i en politisk debatt, men sällan i andra sammanhang.

I stället klagar vi på allt möjligt. Vi vill bli rika, vi vill ha mycket pengar så vi kan konsumera mera för det verkar som det är endast då som vi är lyckliga. För vi tror att vi blir lyckliga först när vi bor i det perfekta huset, där allt är nytt och fräscht, där vi har det vackraste möblemanget och där den ena utsökta middagen avlöser den andra. Vi tror att vi blir lyckliga först när vi kan byta ut garderoben varje säsong, om vi kan resa utomlands på semester flera gånger per år och om vi har det senaste i såväl bil som teknik väg. Har vi det inte så är det sådant vi verkligen kämpar för att uppnå.  Vår värld når inte ens runt vår egen kommungräns utan möjligen till en eller ett par grannar vi kan jämföra oss med. Det är det som är målet med vårt liv – att öka vår egen personliga välfärd.

Det globala och solidariska tänket är väldigt långt borta, när vi irriteras över att grannen gör sin tredje Thailandsresa medan vi själva inte varit utomlands på flera år.

Det får mig att fundera över vilket arv jag lämnar över till mina egna barn. Nu menar jag inte arv i form av pengar utan mer ett arv i form av värderingar och omsorg om andra. Lär jag mina barn att pengar är lycka eller lär jag dem att vi är satta här på jorden för att förvalta vår jord och för att ta hand om varandra?

En sång dyker upp i mitt huvud. Vi sjöng den i Ekumeniska ungdomskören när jag var ung. Den är hämtad ifrån Bibeln och det är Jesus som säger orden:

”Vad du har gjort mot en av mina minsta
det har du gjort mot mig.
Efter ditt sätt att handla mot din nästa
ska jag bedöma dig.

På frukten ska trädet kännas
i gärning ska det ses vem du är
vad hjälper det, att du säger du tror
när ditt liv slår ihjäl dina ord”

Vad vill jag säga med mitt inlägg? Jo det jag tror är att för att få en mer empatisk och solidarisk värld, både i vår familj, vår närmiljö, vårt land och ur ett globalt perspektiv måste vi börja med det lilla. Vi måste börja med vårt eget tänkande, vad vi förmedlar till våra barn. En viktig del för att de ska växa upp till individer som genuint bryr sig om andra människor, som tänker utifrån de orden jag, som jag skrev i rubriken hör alltmer sällan solidaritet, jämlikhet, broderskap, förvaltarskap. Det blir en vackrare och finare värld för oss alla att leva i om vi ser en bit utanför oss själva och om vi strävar efter att göra andra gott i stället för att vi ska kapa åt oss så mycket själva för egen vinning.

Jag lyssnade på Skavlans intervju med Cat Stevens, (som numera heter Yusuf) igår.  Han talade bl a om fred. För att uppnå ett fredigare samhälle så tror jag att vi måste ha frid inom oss själva. Att i stället för att be om att vi ska bli rika så vi kan konsumera mera kanske vi ska be om ork och engagemang för människor runt omkring oss.

Som ni märker så brinner jag för de här frågorna. Det har jag alltid gjort, det är därför som jag i tidig ålder engagerade mig politiskt och även inom hjälporganisationer.  Jag är uppvuxen i ett underbart hem och i en liten kristen församling som till största delen bestod av människor som själva inte hade något överskott av pengar. Men vad dessa människor kunde åstadkomma i missions och hjälparbete för folk i andra länder var imponerande att se. Kärleken och glädjen att ge av det lilla de hade, fick jag se som litet barn och sedan växa upp med.  Det är en lärdom för livet.

Jag kommer säkert att återkomma till detta ämne fler gånger. För det är min livsnerv och något jag tror starkt på. Tilläggas bör att jag absolut inte sätter mig på några höga hästar själv, men jag gör så gott jag kan för att de fina ord jag skrev om här ovan ska bli sagda och användas oftare.

Ha en riktigt skön helg och ta hand om varandra, tänk på att det bästa vi har är faktiskt varandra!