Helnöjd!
Jag är SÅ nöjd med mig själv idag. Efter en skön sovmorgon så tog maken och jag en Cambridgeshake och en kopp kaffe till frukost och så gick vi en långpromenad Ullungen runt. (Ullungen är en sjö, för den som inte känner till Bynns geografi :)) 1 timme och 45 minuter tog det idag. Solen sken och det var så härligt!
Väl hemkommen var jag mest törstig så jag gjorde i ordning en stor tillbringare med vatten med lite färskpressad citron och lime i. Så satte jag mig i solen på altanen i en baden-baden som min gulliga man tog fram åt mig och drack vatten. Sen tog jag ett långt härligt bad och drack en kopp grönt te med färsk ingefära.
Nu är maken och handlar, sen ska vi äta helgrillad fläskfilé med goda tillbehör innan vi åker och plockar upp svärmor. Vi ska tillsammans med mina föräldrar gå på "Minns du sången" på Salemkyrkan i kväll.
I går somnade jag kl nio, det var riktigt skönt att få sova så länge som jag gjort i natt. Jag kan tänka mig att jag somnar ovaggad i kväll med. I morgon blir det en ny långpromenad med stavar och make.
Bilder glömde jag att ta i dag. Vi gick väl för snabbt för det :)) Får se om jag bättrat mig till i morgon.
Trevlig lördag!
Långpromenad
Lördag och strålande väder, dags att locka med sig maken på en långpromenad. Lutar åt Ullungen runt, förra lördagen tog det mig 1 timme och 50 minuter. Så det blir en rejäl träning, stavarna tar jag med förstås.
Ska försöka ta några bilder :)
Allt gott!
Helg!
Så skönt med fredag. Sol ska det visst också bli i helgen - härligt! Barnen är hos sin pappa kommande vecka, sonen har ju sportlov så då blir det mysigt för honom att få rå om sin pappa och vice versa. Men det är tomt och tyst i huset när barnen inte är här. Jag är en sån mamma som trivs bäst när dom är hemma och kan ibland "klättra på väggarna" av saknad när de inte är här.
Maken och jag har inga speciella planer för helgen. Vi blir nog hemmavid och pysslar hemma, njuter av det fina vädret och går några långpromenader och äter lite god mat. Vi har ju vår hanhund Hugo här också som uppvaktar vår tik Loulou. Får se hur det lyckas denna gång. Går det som vi hoppas har vi små malteservalpar i mitten av maj månad.
Om en stund ska vi skjutsa sonen till bussen, handla lite och ikväll blir det kinamat! Det ser vi fram emot sen ska vi bara slappa.
Ha en trevlig fredagskväll....
I morgon ska ni få höra berättelsen om den parisiske konstnären.
Ja det är våååååren
Ja så har känslan varit idag i alla fall. Men så var det inte i morse. Det regnade! Vi skulle ha utedag med skid- och pulkaåkning med förskoleklassen och så regnade det och mycket av snön hade försvunnit. Skjutsade sonen till skolan så han skulle slippa bli blöt. Maken skjutsade dottern till bussen i Bollnäs, vi möttes med bilarna i Viken och vinkade åt varandra. Rusade in på jobbet och var SÅ besviken på vädret. MEN när förskolebarnen väl haft samling, lekt en stund och haft fruktstund så började de klä sig, plocka med ryggsäckar osv och ställt upp i fint led på gården DÅ kom solen och den var så varm och skön. Fönvindar sa dom på nyheterna i morse och det var det nog, för vips kändes det att våren kommit. Fåglarna sjöng och vädret var toppen hela dagen.
Så jag har haft en underbar utedag idag och t o m fått lite färg i ansiktet. Fast bra trött var jag när jag kom hem, men vad gör väl det. Har en underbar make som vattnat blommor, städat och vikt tvätt så jag kunde bara slappa och ta det lugnt när jag kom hem. I kväll blir det riktig vardagsmat, nämligen blodpudding. Men det är ju rikt på järn så jag kanske blir pigg som en lärkvinge i morgon, vem vet :))
God morgon!
En ny härlig dag! Idag har sonen idrottsdag och ska åka slalom i backen. Så jag har gjort en riktigt smarrig matsäck till honom. Själv ska jag till jobbet och bl a planera sportlovet. Ovant för mig att inte vara ledig på sportlovet, men det gör ingenting för jag är bara så glad att jag har mitt jobb.
Mitt lilla projekt går alldeles strålande och bättre än förväntat så jag är så nöjd med detta.
Maken väntar på ett spännande besked också, så vi håller alla tummar och tår att allt ska gå i lås.
I kväll ska hela familjen gå på bio och se Chronicle.
Glömde ju säga att vi ska i väg och hämta Hugo idag, för Loulou har börjat löpa så vi ska se om hon blir parad denna gång. Hon är en liten bestämd fröken Loulou och det är inte alltid som hon tycker att hanhundar är något att vurma för. Kanske går det bättre i dag när det är skottdagen. För då får ju tjejerna fria och det kanske är det hon väntat på den lilla loppan.
Ha en riktigt bra dag, nu ska jag dricka mitt morgonkaffe!
Här är det sopat!
Trött på att få meningen "sopa rent framför egen dörr" slängd i ansiktet varje gång jag skriver minsta lilla som är åsiktsbetonat i min blogg. Jag har OCKSÅ rätt att skriva och jag gör det så att alla kan se. Här är det sopat, sen lång tid tillbaka!
Det jag skrivit om är det sätt som JAG trivs på. Hur JAG vill ha det i mitt hem. Sen får andra ha det som DE vill. Jag har t ex skrivit om att jag trivs med lugn och harmoni och ogillar skrik och bråk. Det är ingen konstig åsikt tycker jag. Om jag istället skulle skriva t ex att jag gillar vita möbler, vilket jag också gör, så innebär väl inte det per automatik att de som gilla bruna möbler, gröna möbler eller vad du vill behöver känna sig angripna.
Man måste väl få skriva om det som man själv trivs med, utan att de som trivs med andra saker ska känna sig träffade? Eller?
Jag publicerade en länk härom dagen. Som en mamma skrivit efter ett samtal med sin dotter. Jag tyckte det var fint skrivet eftersom det kom från barnet själv.
Jag är inte ensam om att länkat till denna. På Lotta G´s blogg läste jag följande härom dagen:
"Jag snubblar över den här texten i facebookflödet. Det är beteendevetaren Petra Krantz Lindgren som lägger ut den på sin logg. Den sprids viralt av mig och många andra. Hennes hemsida som heter En annan du, exploderar och får 100 000 besökare på bara några dagar. Det säger en del om texten. Framför allt att det är ett barn som uttrycker sig så berör oss mer än alla experter i världen. Jag är mycket förtjust i hennes sätt att resonera kring barn. Hennes tänk påminner mycket om kände danske familjeterapeuten Jesper Juuls resonemang."
Resten är för mig historia! Antingen tycker man väl att det är en bra text eller så tycker man det inte. Det kvittar mig vilket. JAG tycker att den är bra. Därför lägger jag ut den på min blogg. Fattade väl inte att det var en sån het potatis. Men jag struntar i det med. För fler än jag har publicerat den på sin blogg, så jag är långt ifrån ensam.
Nästa gång ska jag prata om en konstnär i Paris och om Skalle-Per i Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter. Kan vara bra att förvarna om det ifall någon har något emot konstnärer eller skalliga gubbar så kan det vara bra att inte läsa då.
Gästinlägg av min make
Den här bloggen pratar ofta om hänsyn, trygghet, värme och vikten av att försöka skapa en lugn och harmonisk hemmiljö. Personligen håller jag med om allt som den här bloggen säger om de här sakerna. Så jag frågade om jag kunde få skriva ett gästinlägg med mina egna tankar, och det fick jag.
Ofta ser man att föräldrar skriver om att dom genom sin uppfostran vill bygga sina barns självkänsla och det är naturligtvis beundransvärt. Alla föräldrar vill väl att deras barn skall klara sig igenom livets grynnor och stormar med hjälp av de verktyg man som förälder har försökt ge de små liven.
Den stora frågan är väl hur man som förälder bygger denna självkänsla. Vissa kanske anser att man gör det genom disciplin, lydnad och konflikthantering. Själv tror jag benhårt på att skapa en miljö där barnet känner sig trygg i att våga prova olika saker. Om man känner sig trygg i att prova en massa olika saker och olika lösningar kommer man ibland att lyckas och ibland att misslyckas. Lyckas barnet är det naturligtvis viktigt att berömma. Misslyckas barnet är det ännu viktigare att få barnet att förstå att det är okay ändå, att det är naturligt att misslyckas ibland! Detta tror jag är ett nyckelelement för att bygga upp självkänslan hos ett barn. Att pusha och uppmuntra även när det blir tokigt och fel. Ett barn som känner att det inte är okay att misslyckas, kommer med ganska stor säkerhet att ljuga för att dölja ett misslyckande och det är väl inte ett helt optimalt beteende?
En annan sak som är minst lika viktig, men som kan vara svårt som förälder, det är att ibland låta barnet vinna diskussioner och få sin vilja igenom. Säg att du har en uppsättning regler som gäller hemma. Förr eller senare så kommer någon eller några av dessa regler att komma upp för debatt. Då måste man som vuxen ibland rucka på dessa regler och låta barnen få sin vilja igenom. Det är otroligt viktigt för deras självkänsla. Som förälder har man ju oftast den lyxen att man kan välja vilka diskussioner man låter barnen vinna. Men vinna måste de få göra ibland. Det gäller att välja sina strider, och då väljer an såklart att låta barnet vinna, och bryta en regel som känns stor för barnet men som egentligen kanske inte är så våldsamt viktig i det långa loppet. Som förälder sitt man i en maktposition och man måste vara otroligt noga med att inte missbruka den makten.
Sedan är det ju så också att precis som vuxna är barn väldigt olika. Vissa är av naturen slarviga, andra är pedantiska. På vissa verkar det som om skäll rinner av som vatten på en gås, andra blir osäkra och inbundna. Vissa kanske verkar vara starka medan de lider inombords andra är mer öppna med sina innersta känslor.
Oavsett detta så måste barn få vinna diskussioner mot sina föräldrar ibland och dom måste få känna att det är okay att misslyckas ibland.
Ofta ser man att föräldrar skriver om att dom genom sin uppfostran vill bygga sina barns självkänsla och det är naturligtvis beundransvärt. Alla föräldrar vill väl att deras barn skall klara sig igenom livets grynnor och stormar med hjälp av de verktyg man som förälder har försökt ge de små liven.
Den stora frågan är väl hur man som förälder bygger denna självkänsla. Vissa kanske anser att man gör det genom disciplin, lydnad och konflikthantering. Själv tror jag benhårt på att skapa en miljö där barnet känner sig trygg i att våga prova olika saker. Om man känner sig trygg i att prova en massa olika saker och olika lösningar kommer man ibland att lyckas och ibland att misslyckas. Lyckas barnet är det naturligtvis viktigt att berömma. Misslyckas barnet är det ännu viktigare att få barnet att förstå att det är okay ändå, att det är naturligt att misslyckas ibland! Detta tror jag är ett nyckelelement för att bygga upp självkänslan hos ett barn. Att pusha och uppmuntra även när det blir tokigt och fel. Ett barn som känner att det inte är okay att misslyckas, kommer med ganska stor säkerhet att ljuga för att dölja ett misslyckande och det är väl inte ett helt optimalt beteende?
En annan sak som är minst lika viktig, men som kan vara svårt som förälder, det är att ibland låta barnet vinna diskussioner och få sin vilja igenom. Säg att du har en uppsättning regler som gäller hemma. Förr eller senare så kommer någon eller några av dessa regler att komma upp för debatt. Då måste man som vuxen ibland rucka på dessa regler och låta barnen få sin vilja igenom. Det är otroligt viktigt för deras självkänsla. Som förälder har man ju oftast den lyxen att man kan välja vilka diskussioner man låter barnen vinna. Men vinna måste de få göra ibland. Det gäller att välja sina strider, och då väljer an såklart att låta barnet vinna, och bryta en regel som känns stor för barnet men som egentligen kanske inte är så våldsamt viktig i det långa loppet. Som förälder sitt man i en maktposition och man måste vara otroligt noga med att inte missbruka den makten.
Sedan är det ju så också att precis som vuxna är barn väldigt olika. Vissa är av naturen slarviga, andra är pedantiska. På vissa verkar det som om skäll rinner av som vatten på en gås, andra blir osäkra och inbundna. Vissa kanske verkar vara starka medan de lider inombords andra är mer öppna med sina innersta känslor.
Oavsett detta så måste barn få vinna diskussioner mot sina föräldrar ibland och dom måste få känna att det är okay att misslyckas ibland.
Sol!
En härligt solig dag idag! Maken står på huvudet i förrådet och letar fram slalomskidor och pjäxor till barnen som ska till backen idag. Tror vi tar matsäck och korv att grilla så kan maken och jag ta en promenad i Lillbo och sedan sammanstråla med barnen och äta.
Vad mysigt det är när solen skiner! Jag blir alltid på så gott humör när vädret är så här härligt!
Ha en bra dag! Kanske det dyker in lite bilder från vår dag så småningom under dagen.
Underbara lördag
Det var så otroligt skönt att ta en riktig långpromenad med stavarna. Massor av sol, frisk luft och motion. Är helnöjd med både mig själv och dagen.
Maken och sonen har varit på Skoter Em och de var också helnöjda med sin dag. Dotter har varit hos sin kompis och maken är precis på väg och hämt upp henne på norr.
När jag kom hem i dag efter min nästan två timmar långa promenad, så upptäckte jag att jag var utlåst, eftersom alla givit sig iväg på sina aktiviteter och jag klantat mig och inte tagit med mig någon nyckel. Tur då att jag har svärmor så nära och att hon har en reservnyckel. Så jag kunde gå dit och hämta den och ta mig in, vilket var mycket skönt kan jag lova.
När jag kommit hem så drack jag ett stort glas citronvatten, ett lite mindre glas ramlösa och så tog jag ett långt bad, där jag gjorde kropps- och ansiktspeeling samt även hårinpackning. Sen fick det bli en Cambridge och sängen.
När maken kom hem blev jag serverad en macka med fläskfile på. Smaskens!
I kväll blir det "mellomys" med god mat. Maken ska laga kyckling.
Men innan dess tar jag mig en kopp grönt te med färsk ingefära, citron och en knivsudd med honung.
Trevlig lördag allihop!
Hi hi - den här var lite kul!
Grattis till lilla prinsessan
Tänk att vi fått en alldeles ny liten prinsesa i Sverige. Vilken fin presskonferens han höll i morse Prins Daniel. Då grät jag...
Jag gillar Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel för de verkar vara så varma människor och så folkliga. Ska bli spännande att få följa denna nya lilla sessa.
Underbar sång!
Älskar texten i den här sången. Framförd av världens bästa Guy!
Me
Snart fyller jag 50. Jag funderar ibland på om vi ska göra som min svärmor vill och ha en 100 års fest ihop maken och jag, eller om jag helt enkelt flyr fältet och åker ner till Öland och firar där, eller som jag ska göra som maken och ha öppet hus här hemma.... eller.... ja det finns många alternativ. Jag har ju några månader kvar att fundera över detta som tur är.
Jag har de senaste åren funderat mycket omkring livet. Jag känner att jag har en djupare dimension i mitt liv nu än förut. Livet varar inte för evigt och vi måste vara generösa mot oss själva, förlåta oss själva för misstag i våra liv. Välja människor som får oss att må gott. Naturligtvis finns det människor som vill få oss att inte vara försonade med vårt eget jag. Som drar upp våra tillkortakommanden i tid och otid. Som kanske kallar saker för fel namn och förvränger dina intentioner.
Men vet ni... det som varit ligger bakom och det är nuet och framtiden som räknas. Vem har inte gjort fel ibland? Den som aldrig gjort fel kastar första stenen.
Inre harmoni heter en cd skiva jag fick av en vännina för några år sedan. Jag känner att det är något jag funnit mer av de senaste åren. "Ett hem om det är gott - är världens bästa lott" stod det på en bonad hos en dam som vi hälsade på när jag var liten. Jag har förstått det mer och mer hur viktigt det är att ha harmoni i sitt hem. Jag är ödmjukt tacksam att atmosfären här hemma är fridfull, harmonisk och kärleksfull. Vi accepterar varandra som vi är, med fel och brister men också med alla fina egenskaper som vi alla i familjen har.
Jag har lärt mig så mycket av min man, som är lugnet och tålamodet själv. Han är rätt lik min egen pappa i den egenskapen. Brusar aldrig upp, ställer upp för sin omgivning och åker och hämtar min tonåring mitt i natten när hon partajat med kompisar och detta utan minsta gnäll eller suck. (Det är så skönt att han haft två egna tonårstjejer, så han varit med om tonårsföräldraskapet tidigare).
Vi har mycket få strider i vårt hem. Vi står liksom på samma nivå och har en samsyn på hur vi vill ha det hemma maken och jag. Det är jag otroligt tacksam för.
Jag uppskattar lugnet och ron och jag är gärna töntig då för att jag trivs i hemmets vrå, men så är det. Mitt hem är min borg. Jag har tidigare skrivit om att jag trivs i vardagen. Jag behöver inte kickar för att må bra. Det behöver inte ständigt och jämt vara aktiviteter med "wow-effekt" som ligger framför som gör att jag älskar tillvaron.
Det behövs inte mycket för att göra mig lycklig. Solskenet idag kan räcka :))
Vi är alla olika och jag säger absolut inte att något är rätt och något annat är fel. Jag bara berättar hur jag är. Det är därför som detta inlägg heter "me".
Fettisdag
Min lediga förmiddag. Har gjort lite nytta och tvättat och plockat lite, men även hunnit njuta av en kaffe med maken, gosat med djuren och ett långt bad. Sonen är i skolan och vi hade en mysig högläsningsstund i går kväll. Tänk vad härligt att man fortfarande får läsa högt för dem.
Maken har börjat arbeta för Manpower och jobbar för närvarande i Ljusdal så han har lite resväg. Men å andra sidan är det "bar å åk" här på landet och inga köer så restiden känns ändå inte så lång. Jag har ju själv jobbat i Ljusdal i ett halvår.
Själv drar jag strax till mitt jobb i Alfta. Dit tar det max 20 min :)) Idag ska vi ägna oss åt en, som jag tror, lokal Alftaföreteelse. Fritidsbarnen ska gå Fettisdagsgubbe. Sen ska vi bjuda dem på semlor. När jag var liten så gick vi påskkärring. Det gör man ju nu också överallt i Sverige vad jag förstår, men i stället för Fettisdagsgubbe så gick vi Mattisgubbe. Det gjorde vi på den dag Mattias har namnsdag i almanackan. Har ingen aning om varifrån denna tradition kom. Någon som vet?
Ha en riktigt härlig dag allihop! Här skiner solen och det är VÅR i luften. I allafall för en optimist som jag.
Detta borde alla läsa!
Jag har alltid ogillat skrik, gap och skäll. Denna artikeln är otrolgt tänkvärd. Tänk vad mycket klokskap det bor i barn och om alla kunde ta till sig och lära av detta.
Grattis!
I dag grattar vi den här pinglan som fyller 23 år! Grattis Johanna! KRAM!
Familjen Annorlunda
Ja Tv-programmet alltså. Jag ser på det ibland när jag har tid. Oftast blir jag alldeles krypig i kroppen för jag fattar inte hur dom ska få ihop allt dom håller på med. Men jag beundrar dem. Min favoritfamilj är den där mamman bryter på finska (ja jag tror det är finska hon bryter på kanske jag skulle säga).
Här hittade jag en bild.
Jag såg ett reprisavsnitt idag där de tog med hela barnaskaran på Grönan. De är så måna om att barnen ska få göra en massa roliga saker och drar sig inte för att genomföra det, trots att det måste vara väldigt jobbigt.
De lever verkligen för sina barn känns det som.
När jag var liten hade vi nästan aldrig barnvakt. Vi var alltid med mamma och pappa på det de gjorde. Skulle de till skogen och plocka bär så följde vi med. Skulle vi bort på middag eller om vi hade bjudning hemma var vi självklart med. Deras liv har alltid gått ut på att vi ska ha det bra och för dem var det självklart att det liv man levde var MED familjen.
Jag vet inte om jag har rätt i en känsla jag har, och jag törs väl knappt skriva den för det kan lätt missförstås, men jag gör ett försök i alla fall.
Idag känns det som många föräldrar lever parallella liv. Familjeliv och ett "ungdomsliv" som man inte törs släppa taget om (oavsett hur gammal man är). Jag samtalade med en ung tjej omkring detta för något år sedan och hon sa: "Först längtar folk efter familj och när de väl får dem så vill dom inte umgås med dem. Man har väl familj för att man vill vara med dem".
Jag säger inte att något är rätt eller fel, vi har olika behov vi människor. Men jag tänker ofta på hur korta våra liv egentligen är och framförallt hur kort tid barnen är små. Jag rannsakar mig själv, det jag gjort bra och det jag kunnat gjort annorlunda. Det som är viktigtast tror jag, oavsett hur man väljer att leva sitt liv är att barnen i alla lägen känner att de är viktigast. Att man sätter barnen först och att man behandlar dem rättvist. Jag beundrar de här stora familjerna i Tv programmet att de verkar få det rättvist mellan barnen, så att de inte känner att någon får förmåner som de själva inte får. Det är nog en konst det.... tror jag.
Where No One Stands Alone
Whitneys homegoing
Ser på Whitney Houstons begravning på Tv. Vilken mäktig begravning och så mycket vacker sång! Jag tänker osökt på Nils F Nygrens sång om Johan Petter. Jag tror vår himmelske far såg hennes nöd och tänkte att nu är det dags för dig att komma hem flickebarn. Så här kan du inte ha det.
Tack för din musik Whitney, speciellt gospelmusiken. Det var då du var som bäst! Blessings!
Belöning
Jag har belönat mig själv idag. För att det är en sak jag varit väldigt duktig med. Så nu är jag ägare till en sån här:
Man kan både platta och locka håret efter behag med den. Jag är SÅ glad!
Jag glömde ju skriva om vad vi åt för gott på hjärtedagen. Min man är en fantastiskt duktig kock. Så han lagade en suveränt god lax i ugn med god sås till, till det serverades god klyftpotatis och så en underbar sallad. Han kan det där med matlagning min man! Det var SÅ gott. Jag hade köpt choklad till sonen och maken hade köpt tre chokladpraliner var till oss från chokladfabriken här i byn. MEN vilka goda bitar. Kan varmt rekommendera deras produkter!
Själv hade jag kört Cambridge de övriga måltiderna den dagen så inte ens chokladen gjorde något överskott på kalorier. Sånt gillas!
Snart är det helg. Då är barnen hos sin pappa och jag och maken ska göra lite nytta här hemma. Jag har en tidning som ska färdigställas och så är det lite papper på kontoret som ska sorteras. Sen ska vi naturligtvis äta god mat och mysa.
Jag är rätt trött idag så det blir en slapp kväll i kväll.
