Planer och skratt
Sitter och planerar och drömmer om att få gå pilgrimsleden som jag skrev om igår. Maken och jag har kollat olika varianter på hur en resa skulle kunna se ut. Diskuterat allt ifrån packning till längd på vandringen. Hoppas den går att genomföra.
Någon som har gått den och har tips? Maila mig gärna på: [email protected] eller skriv i kommentatorsfältet. Skriv gärna ifall du inte vill att jag publicerar din kommentar så låter jag i så fall bli det.
Det är några som gör det och jag tycker det är helt ok.
Jag har berättat historien som min svärmor brukar berätta i ett tidigare inlägg. Den om mannen, pojken och åsnan. Jag tycker den är så bra. Jag behöver själv påminnas om den allt som oftast. För det är helt omöjligt att göra alla till lags. Skriver jag om kärlek så finns de såna som tycker att det behöver man inte skriva om, eller tala om för andra, skriver jag om min viktnedgång så finns de såna som tycker att jag använder fel metod. Skriver jag om saker som engagerar mig så finns det alltid någon som tycker att jag borde vara engagerad i andra saker.
Jag beundrar min svärmor. Hon har alltid haft sin egen stil och hon har aldrig varit rädd att säga vad hon tycker. Den här berättelsen har varit hennes ledstjärna genom livet. Här kommer den igen.
Berättelsen om mjölnaren, pojken och åsnan.
Skriven av den här mannen:
Jean de La Fontaine
En mjölnare gick med sin son till marknaden för att sälja sin åsna. För att åsnan skulle vara i god form när han kom fram, så band de hans ben vid en stör och bar honom mellan sig. Den förste de mötte skrattade, när han såg dem och sade: "Jag har då aldrig sett maken till dumma människor".
Då tog de och ställde åsnan på fötterna och pojken red på honom medan mjölnaren gick bakom. Snart mötte de en man som sade: " Varför rider du, unge man, medan din stackars far får gå?"
Då klev sonen av och mjölnaren klev upp på åsnans rygg.
Efter en stund gick de förbi en flicka, som sade: "Titta på den där själviske gamle mannen, som rider ensam på sin åsna och inte låter sonen dela plats med honom."
Då sade mjölnaren till sonen att klättra upp bakom honom och så red de båda två på åsnan. De hade inte ridit långt förrän de mötte en annan som sade: "Ni båda stora, starka karlar skulle skämmas för att rida båda på den stackars lilla åsnan."
Då klev mjölnaren och hans son av och gick bredvid åsnan. De hade knappt gjort det förrän en annan person sade: "Titta på de där dumbommarna. Är det riktigt, att en åsna skall gå och ha det bekvämt, medan hans stackars husbonde måste traska och gå?"
"Du har rätt", sade mjölnaren. "jag är en dumbom, som lyssnar till er alla. Från och med nu skall jag göra, som jag själv vill." Och det gjorde han.
Den som vill vara alla till lags, tillfredställer ingen. Man kan helt enkelt inte vara alla till lags. Alltid finns det folk som har andra synpukter.
Då tog de och ställde åsnan på fötterna och pojken red på honom medan mjölnaren gick bakom. Snart mötte de en man som sade: " Varför rider du, unge man, medan din stackars far får gå?"
Då klev sonen av och mjölnaren klev upp på åsnans rygg.
Efter en stund gick de förbi en flicka, som sade: "Titta på den där själviske gamle mannen, som rider ensam på sin åsna och inte låter sonen dela plats med honom."
Då sade mjölnaren till sonen att klättra upp bakom honom och så red de båda två på åsnan. De hade inte ridit långt förrän de mötte en annan som sade: "Ni båda stora, starka karlar skulle skämmas för att rida båda på den stackars lilla åsnan."
Då klev mjölnaren och hans son av och gick bredvid åsnan. De hade knappt gjort det förrän en annan person sade: "Titta på de där dumbommarna. Är det riktigt, att en åsna skall gå och ha det bekvämt, medan hans stackars husbonde måste traska och gå?"
"Du har rätt", sade mjölnaren. "jag är en dumbom, som lyssnar till er alla. Från och med nu skall jag göra, som jag själv vill." Och det gjorde han.
Den som vill vara alla till lags, tillfredställer ingen. Man kan helt enkelt inte vara alla till lags. Alltid finns det folk som har andra synpukter.
Kommentarer
Trackback
