Konstnärer och Skalle-Per
Har haft en mysig middag med make, föräldrar och äldste sonen. Vad härligt att bara sitta ner och umgås över en bit mat och skratta, prata minnen och bara må bra.
Jag lovade ju att berätta om kostnären i Paris. Det är förmodligen en skröna och han kan säkert finnas i olika länder och städer. Men budskapet är bra!
"En ung konstnär satt vid floden Seine i Paris och målade. Människor passerade, några tittade på hans duk, medan andra bara gick förbi. Någon blev mera intresserad och stannade för att se en stund när han målade. Ingen kunde se vad det han målade skulle föreställa. Det såg mest ut som konstigt kludd. Bredvid sig hade mannen en skylt där det stod: "Ingen kritik förrän verket är färdigt". När verket fram emot kvällen blev färdigt kunde de som då stod där och tittade se den mest fantastiska målning av katedralen Notre Dame på hans duk".
Just den där frasen: "Ingen kritik förrän verket är färdigt" tycker jag är så bra. Vi människor har lätt att placera varandra i fack. Där någon tycker sig vara bättre än någon annan. Det är lätt att kritisera andra när det gäller hur vi själva tycker att man ska förhålla sig till vissa företeelser. Aldrig vet man så bra hur små barn ska uppfostras som innan man själv fått egna. Aldrig vet man så bra hur tonåringar ska uppfostras som innan ens egna kommit ur koltåldern. När jag gick min förskollärarutbildning pratade vi om att man som pedagog fostrar de barn man har i sin vård mestadels med hjälp av de kunskaper man har. Men när man får egna barn kommer en viktig aspekt med. Känslorna man har för sina egna barn. Det är naturligt och måste få finnas där, de ska finnas där.
Själv är jag utbildad pedagog och jobbar som det hela dagarna och har gjort så i nästan 30 år. När jag var nyutexaminerad förskollärare vid 21 års ålder hade jag svar och lösningar på det mesta. Jag hade principer och visste minsann hur en slipsten skulle dras.
Nu efter snart 30 års arbete är inte allt så svart och vitt. Jag vet att jag inte har svaren och lösningarna på allt. Jag vet att det finns nyanser i allt och att alla individer jag träffar är sina egna små personligheter. Men jag vet också att jag är en bra pedagog, mycket bättre än jag var då när jag trodde jag visste och kunde allt. Ödmjukheten och förståelsen har vuxit väsentligt.
Hemma är jag mamma. Mamma har jag varit nästan lika länge som jag varit pedagog. En utav skillnaderna mellan att vara mamma och pedagog är att i min mammaroll styr kärlek och känslor mina handlingar på ett mera påtagligt sätt. Det är så det ska vara, att när jag är hemma är jag mamma i första hand, även om jag naturligtvis kan ha nytta av mina pedagogiska kunskaper.
Generellt så finns det nog fler mätmöjligheter att se hur pass duktig pedagog man är. T ex om man har haft ansvar för en klass hela matematikundervisning i 6 år och det visar sig att klassen i jämförelse är outstanding i just det ämnet så kanske man kan sträcka lite extra på sig och tänka att det gjorde vi bra.
Men under föräldraskapet är det svårare att mäta om man varit en bra förälder eller inte. Om ett barn t ex alltid gör som man säger, alltid har välstädat på sitt rum och alltid plockar undan efter sig så tycker inte jag att det är en värdemätare på hur bra förälder man är, därför att jag anser att föräldraskapet handlar om att försöka forma ett barn till att bli en harmonisk, väl fungerande vuxen och då får man kanske inte facit förrän barnet är vuxet. Kanske kommer man närmare det målet genom att skapa en harmonisk och kärleksfull milljö. Så tror jag i alla fall.
Det är nu den utlovade "Skalle-Pers repliken" kommer in. Har ni sett filmen Ronja Rövardotter? När Mattis och rövarna rider ut och säger att "Nu ska de ta itu med alla fogdeknektar som finns i skogen". Det är då Skalle-Per säger: "Skryt när du rider hem, det sa alltid mor min".
Kommentarer
Trackback
