Värda

Kom och tänka på en sång (igen) som jag ofta sjungit med elever. Det är en av Perla Bjurenstedts sånger och den heter "Alla är lika mycket värda". Den är bra tycker jag, det är förresten alla Perlas sångtexter. Men vissa fastnar man kanske mera för än andra.

Refrängen går:

"Värda, alla är lika mycket värda. Värda, alla är lika mycket värda.
För om man är sist eller den som är först.
Råkar va´minst eller den som är störst så är alla, alla lika mycket värda"

Eftersom jag jobbar med barn, och har fyra egna, så ligger detta mig varmt om hjärtat.  Jag vill få alla att förstå, både barn och vuxna, att vi är värdefulla.

Vi kan ha gjort misstag, eller jag kanske ska ta bort ordet kan, för nog tror jag att alla människor på denna planet gjort misstag ibland. Ibland stora ibland små misstag. Men vet ni, det visar bara att vi är mänskliga och vi har alla rätt till förlåtelse och en nystart.

En liten tänkvärd dikt går så här:

"Det finns ett litet ord, ej ofta använt på vår jord.
Det stillar smärta, stillar gråt,
det lilla orden är: FÖRLÅT"

Att ge och att få, vad skönt det känns båda delarna.



Jag samtalade med en person, för något år sedan, som var så översiggiven och ledsen därför att ett misstag som hon en gång gjort, drogs upp i tid och otid av en annan person. Hon hade lånat en sak som var ganska dyr och slarvat bort den, eller om den kom bort på annat sätt, minns inte riktigt. Givetvis hade hon ersatt den och händelsen borde varit utagerad om nu inte hennes motpart varit en sån som tyckte att det var ok att påminna henne ideligen om det. Hennes person jämfördes med en olycklig handling.

Förlåta är att glömma. Nu vet jag väl att man inte kan radera saker i sin hjärna på samma sätt som man raderar en hårddisk eller suddar ett papper, men visst kan vi människor tänka oss för innan vi sänker någon med dumma kommentarer?

Jag tror att den som söker fel hittar inget annat än just det man söker - fel.

Själv har jag svårt att ha krav på omgivningen. Därför att jag inte är perfekt själv. Är man en petimeter så slår det tillbaka på en själv som en bumerang endera dagen. Det är vad jag tror. Däremot frågar jag gärna om det är saker jag inte förstår. T ex om jag hör någon säga något som påverkar mig eller de mina. Då kan jag ställa en fråga: "Jag har hört att detta hände och då fick X detta besked. Stämmer det eller har du en annan förklaring?" Får vi saker förklarade för oss kan vi ändra uppfattning eller få en utökad förståelse för det inträffade. Skrev lite om detta igår med.

När jag tänker på de barn jag mött och även när jag tänker på mina egna så ser man ju så otroligt många personligheter och läggningar. Någon är ordningssam, en annan skulle lätt tappa bort huvudet om det inte så praktiskt satt fast mellan axlarna. Någon har ett strålande morgonhumör medan en annan inte blir människa förrän flera timmar efter uppvaknandet. Någon gör saker fort och fel, en annan fort och rätt, en tredje långsamt och rätt och en fjärde långsamt och fel. Vissa är snabba andra har lååååång startsträcka. Vissa drömmer både dagar och nätter medan andra knappt drömt ett enda dugg.

Så tror vi ibland att personer går att ändra på, med diverse metoder, tjat och gnat, samtal i lugn ton eller med skrik och ilska, kanske genom jämförelser etc, listan kan göras lång.

Jag minns att jag hörde Arne Höglund föreläsa om detta under ämnet "Duett eller duell". Då jämförde han i relationen man och kvinna och hur vi tror vi kan ändra varandras sätt och peronlighet. Tills man kommer på att: "Jamen han eller hon är en kopia av sin farfar och han var minsann en riktig tjurskalle han också".



Nu menar jag ju inte att man inte kan ändra på sig, det är klart man kan. Men är man en slarver kanske man inte kan bli en perfektionist. Man kanske bara kan bli mindre slarvig och att det kan få vara gott nog. Att det är good enough och att vårt eget värde inte ligger i det vi presterar och kan och i hur duktiga vi är.

Astrid Lindgren sa en gång: "Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem".

Det är kanske bättre att tänka i "Mindfullness" banor:
SOAL - dvs Stop, Observe, Accept, Let go.

Att reta upp sig gör oss bara till sura tanter och gubbar. Kanske vi ska släppa prestation och perfektionskrav ibland och testa om det inte är så att livet faktiskt kan bli aningen trevligare om vi släpper en del prestationskrav på oss själva och omgivningen. I alla fall kanske det uppskattas av människor runt omkring.

Två saker, dels min ryggoperation och dels förlusten av min bästa vän som gick bort förra året, har fått mig att tänka i helt andra banor.  Ordet "kris" har i det kinesiska språket två innebörder. Det kan antingen betyda fara eller möjlighet. För mig har det inneburit en möjlighet till ett nytt sätt att se. Att värdesätta det jag har och alla de som finns runt omkring mig. Att "predika" kärleksbudkapet, trots att jag inte är perfekt är något jag gärna gör. För om bara de fåglar som sjöng bäst skulle sjunga så blev skogen bra tyst, eller hur?

På återhörande! Kom ihåg att du är värdefull, du duger och du är good enough!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0