Vet inte

vilken rubrik som passar bäst på detta inlägg... så därför blev det ingen riktig rubrik. Får man göra så? Klart man får!

I dag tänker jag "svära i kyrkan". Alltså bildligt talat, inte på riktigt eftersom jag mycket sällan svär och absolut inte i kyrkan.

MEN dock tänker jag skriva något som jag funderat lite omkring. Det finns två saker som man ska akta sig som ögat för att ha åsikter om. Det ena är sport och det andra är rökning. Tänkte jag skulle våga mig på att skriva lite om det ena, nämligen rökning.

För det första så kan jag inte för mitt liv förstå att folk kan vara så dumma att de ens börjar. För de andra kan jag inte förstå att föräldrar röker och så talar man samtidigt om för sina barn hur farligt det är med rökning. Snacka om dubbelmoral. Rökning drabbar dessutom alltid andra runtomkring. Oavsett hur och var man väljer att dra i sig giftet. Lukten känns direkt och även om många rökare tror att det inte känns för att de står ute och röker, tuggar tuggummi eller äter halstabletter så luktar en rökare ändå. Mysigt för ett barn att krama sin förälder - eller hur?

Tänker på strofen "när ditt liv slår ihjäl dina ord". Människor som röker och samtidigt gärna pratar om hälsa är för mig inte trovärdiga. Häso och träningscoacher som röker - nej tack!

Jag var på Akademiska sjukhuset i Uppsala för min rygg innan jag opererades på Spine Center. Jag faschinerades av att vid en av ingångarna står massor av personal och röker. Men herregud - tänk att det finns folk som jobbar inom vården och vet om farorna och ser dem varje dag och ändå röker man.

Tänk att det finns folk som väljer att börja röka som vuxna. De kan ju inte ens skylla på att de var unga och dumma, utan bara det senare då kanske.

Tänker lägga ut en bild - av lungcancer. Håll tillgodo!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0