Morgonens funderingar

Sitter i solen... familjen sover men jag är en sån där sort som har svårt att sova länge på morgonen. Har ägnat en stund åt att läsa mina favoritbloggar. Så har jag även suttit och sett campingen vaknat till liv, funderat över livet och människor. Inte kommit fram till nån som helst slutsats, men det kanske man inte alltid behöver? Jag har så lätt att bli resultatstyrd ibland....

Jag har funderat över livets förgänglighet. På att jag saknar Marie så oerhört och hur lite vi egentligen vet om någonting. Försöker lära mig leva i nuet. Ta vara på varje dag.

Har också funderat över vad det är som gör att vi människor ibland hindrar varandra att växa. För jag tror att vi gör det. Vissa näst intill aldrig och andra alldeles för ofta. Personligen tycker jag att det är våra olikheter som gör tillvaron berikad. Medans någon annan trivs bäst om alla är lika.

Jag är kanske inte någon "lagom" person alla gånger. Jag gör ofta som det stod i styrdokumentet för en förskola jag jobbade på i Stockholm. Där stod att vi skulle lära barnen reagera aktivt mot förtryck. Jag reagerar mot orättvisor... ibland....  Jag har lärt mig att vara försiktig, vilket jag i och för sig kan tycka är synd. Företeelser har gjort att den gren av mig som är den agerande, den som engagerar sig politiskt och ideellt har fått sig en törn. Nån som trodde att häxprocesser hörde till det förgångna? Nej tyvärr tror jag de finns även idag.

Ofta hos människor med låg självkänsla och ointressanta liv. För är det så att man har god självkänsla och intressanta liv så har det kanske inte så hög prioritet att springa i rum ur rum med skvaller (laddat ord - funderade en stund om jag skulle skriva nån synonym).

En egenskap jag har är att jag kan vara oerhört blåögd. Jag tror alltid människor om gott och saknar förmågan att kalkylera hur människor kan komma att bete sig. Gissa om jag gått på hårda smällar ibland?

När jag var barn, i förskoleåldern som vi säger idag, så var jag framåt, livlig, oblyg. I lågstadiet hade vi en lärare som kuvade mig rejält. Det var först i gymnasiet jag kände att jag kunde återta en del av det som var jag. Min personlighet, rätten att få vara jag! Kommer igen att tänka på sången Born this way. Om rätten att få vara den man är.

Vi är alla spännande blommor, var och en på sitt sätt. Låt varandra utveckas till det fina som var meningen från början. Vi får en vacker värld om vi tar hand om varandra istället för att motarbeta.

Nu till nåt annat!

Det blir en dag på stranden idag... härlig sol på härliga Öland. Som att vara utomlands ungefär.

Ha en underbar dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0