Tyst minut
Kl 12 har talmannen i Sveriges riksdag utlyst en tyst minut för de döda i katastrofen i Norge. Jag och dottern tänder ett ljus och sörjer. Det har varit ett par hemska nätter med dålig sömn. Jag tänker så på alla dessa ungdomar som inte fick fortsätta leva. Tänker på deras familjer, kamrater och på vilka sår i själen de överlevande får leva med. Alla hemska minnen.
Återigen blir jag påmind om en mening jag hörde för många år sedan: "Låt det viktiga vara viktigt och låt bagateller vara bagateller".
Allt vårat gnäll över småsaker får en helt annan proportion i skuggan av detta hemska som hänt. Jag vill aldrig mer gnälla över futtigheter.
Tänker på dessa föräldrar som aldrig får hem sina tonåringar igen. Aldrig nånsin kommer de att få höra deras skratt, samtala med dem, höra dem smälla i dörrar när de är arga, höra dem spela musik på hög volym, äta frukost tillsammans, åka på semester, tvätta deras kläder, plocka efter dem, aldrig, aldrig mer. Strupen snörs i hop när jag tänker på det.
Kärleken till mina egna barn svämmar över. Tacksamheten över att få ha dem. Jag står gärna ut med er musik och plockar gärna era skitiga strumpor i fortsättningen, bara ni finns hos mig. Varje dag är en gåva! Ta vara på den. Gå inte till rätta med allt, för vi är alla människor. Älska era nära och kära - förutsättningslöst!
Det bästa vi har är varandra!
I dag ska jag tända ett ljus, i dag ska jag be, i ödmjuk tacksamhet över allt fint jag har.
För alla de som saknar någon i dag.
Återigen blir jag påmind om en mening jag hörde för många år sedan: "Låt det viktiga vara viktigt och låt bagateller vara bagateller".
Allt vårat gnäll över småsaker får en helt annan proportion i skuggan av detta hemska som hänt. Jag vill aldrig mer gnälla över futtigheter.
Tänker på dessa föräldrar som aldrig får hem sina tonåringar igen. Aldrig nånsin kommer de att få höra deras skratt, samtala med dem, höra dem smälla i dörrar när de är arga, höra dem spela musik på hög volym, äta frukost tillsammans, åka på semester, tvätta deras kläder, plocka efter dem, aldrig, aldrig mer. Strupen snörs i hop när jag tänker på det.
Kärleken till mina egna barn svämmar över. Tacksamheten över att få ha dem. Jag står gärna ut med er musik och plockar gärna era skitiga strumpor i fortsättningen, bara ni finns hos mig. Varje dag är en gåva! Ta vara på den. Gå inte till rätta med allt, för vi är alla människor. Älska era nära och kära - förutsättningslöst!
Det bästa vi har är varandra!
I dag ska jag tända ett ljus, i dag ska jag be, i ödmjuk tacksamhet över allt fint jag har.
För alla de som saknar någon i dag.
Kommentarer
Trackback
