Helen

Ja rekommendationerna från Spine Center blev desamma som de jag fick på Akademiska. På Ackis fick jag träffa en ung mild läkare och på Spine Center en annan variant av samma yrke. Som hade en jargong som stundtals fick nackhåren att resa sig på mig. Vi kom bättre överens mot slutet av besöket än i början kan jag säga. I början tyckte jag han var lite nedlåtande och förklarade att jag hade hela tre diskar som behövde stelopereras, vilket jag förvisso visste sedan besöket på Ackis. Redan en operation där man stelopererar bara en är att betrakta som stor så detta är väl en trippelstor operation då kan man förmoda... Hö hö hö Han förklarade att jag minsann inte kunde förvänta mig att bli helt frisk. Jag har en invalidiserande sjukdom och jag får förmodligen leva med dessa besvär mer eller mindre. Nu är det ju så med mig, att jag aldrig förväntat mig att hoppa över några gärsgårdar heller efter operationen. Men jag hoppas att jag tillhör de där 75 % som blir bättre och min förväntningar är väl lite mera moderata om jag så säger. Tex så är jag glad om jag kan utföra hyfsat normala sysslor hemma, som städning, tvättning och matlagning, utan att få sätta mig efter 3 minuter. Om jag kan ta enkla promenader bara. Klara av att jobba, om så bara halvtid. Övriga 25 % märker inte av någon förändring sa han. Men det finns inga andra alternativ heller, än operation fick jag veta så valet känns väl ändå ganska givet. Det blir operation. "Vi har en plan" var läkarens avskedsord när jag gick. Dock gruvar jag mig lite för smärtan och konvalescensen, som är både lång och intensiv. Men men... ett steg i taget får man ta och smärtstillande verkar man få proppa i sig efter vad jag kan se då jag läst olika bloggar i ämnet. Det jag fascinerades av när jag satt i väntrummet, förutom att jag tyckte det var skumt att ha en tid halv sju på kvällen, var att alla människor som skulle träffa läkare där seglade in tillsynes utan smärta. Själv linkar jag som om jag var 80 bast. Jag fick vänta en extra halvtimma pga förseningar vilket gav mig tid att fundera över vart människorna hade ont. Kom till slutsatsen att alla nog var opererade och friska och på efterkontroll. Kändes som en rätt bra slutsats av mig, om än grymt fabulerad. Tur ändå att jag har min humor mitt i allt elände. Även om dalarna finns också när jag tycker det känns hopplöst. Innan jul hoppades läkaren att operationen skulle äga rum, även om han inte kunde lova nåt. Så detta blir väl en jul man sent ska glömma förstås... Det tar mellan 6 månader och ett år innan man är back in business så att säga. För att återgå till nåt helt annat så lät mäklaren hoppfull efter visningen i går. Det fanns några seriösa spekulanter, så vi håller tummarna.