Ibland
Jag minns att jag och en kollega ibland brukade skoja att "nu tar vi på oss en blommig rock och blir tanter". Ibland så skulle det kännas lite befriande att ta på sig tjocka strumpbyxor, städrock, kappa, fotriktiga skor och hatten hårt nedtryckt i pannan. Tillhörande handväska förstås och kanske ett paraply i fall man skulle få lust att hötta åt någon.
Tänk att få bli så där heligt tant arg ibland... skulle inte det vara befriande?
Nog finns det saker att hötta över minsann... förutom bildrullar och fetmagade gubbar som tränger sig före i köer t ex. Eller osnutna ongar som inte kan bete sig som folk.... ja lite alltmöljligt alltså.
Pratade med en kompis härom dagen om detta med att bli vuxen. När blir man det? Många som passerat 20 kan snabbt åka ner till tiden innan tonåren när det passar. När de förväntas ta eget ansvar så händer det ofta.
Annat var det när jag var i den åldern säger tanten i mig då och hötter bara lite med paraplyet. Då var man vuxen, skötte eget hem och barn, tog hand om allt som vuxenlivet innehöll antingen man tyckte det var kul eller inte.
Detta med vuxenpoäng som det snackas om idag och som många inte verkar vilja befatta sig med, det var det bara att ta tag i då.... förr..... suckar tanten och snörper på munnen.... Nu för tiden är ordet brat ett faktum alldeles för högt upp i åldern.
Man fascineras när man inte alltför sällan möter dessa i ålder pendlande individer iförda kläder och skor som man själv aldrig skulle haft råd att köpa trots att man är heltidsarbetande vuxen. Oftast handlar det inte om att de lagt pengar på hög och sparat för att kunna ha råd med denna konsumtion, nej lönen kommer och så vips.... har man handlat.... och oj då...nu tog pengarna slut.... hmmm typ 27 dagar kvar av månaden vad gör man??
Man vill vara vuxen men ändå inte.
Det är då det bär nerför i ålderns berg och dalbana och ofta är det väl nån curlare som får rycka in.
Det är då man får lust att dra på sig tantkläderna och med grabbarna i tvs Lyxfällans pondus gå och ha ett riktigt allvarssamtal. Hötta med paraplyet och tala om att nu får det vara nog. Använda sig av ord som ansvar, mognad och that´s life.... Hur har du nu tänkt göra? Byta ut curligsopen mot tantkläderna, sätta ner foten och säga NEJ!
Jag kan också tänka mig bli en sån där Astrid Lingren tant som reagerar när folk är dumma mot djur. Jag tycker man läst för ofta nu hur djur hittats vanvårdade eller t o m döda, än här och än där. I Sverige... men alla våra lagar och inspektioner.... kanske då man får lust att gå upp på de myndigheter det berör och vifta extra mycket med paraplyt.
Tänk att få bli så där heligt tant arg ibland... skulle inte det vara befriande?
Nog finns det saker att hötta över minsann... förutom bildrullar och fetmagade gubbar som tränger sig före i köer t ex. Eller osnutna ongar som inte kan bete sig som folk.... ja lite alltmöljligt alltså.
Pratade med en kompis härom dagen om detta med att bli vuxen. När blir man det? Många som passerat 20 kan snabbt åka ner till tiden innan tonåren när det passar. När de förväntas ta eget ansvar så händer det ofta.
Annat var det när jag var i den åldern säger tanten i mig då och hötter bara lite med paraplyet. Då var man vuxen, skötte eget hem och barn, tog hand om allt som vuxenlivet innehöll antingen man tyckte det var kul eller inte.
Detta med vuxenpoäng som det snackas om idag och som många inte verkar vilja befatta sig med, det var det bara att ta tag i då.... förr..... suckar tanten och snörper på munnen.... Nu för tiden är ordet brat ett faktum alldeles för högt upp i åldern.
Man fascineras när man inte alltför sällan möter dessa i ålder pendlande individer iförda kläder och skor som man själv aldrig skulle haft råd att köpa trots att man är heltidsarbetande vuxen. Oftast handlar det inte om att de lagt pengar på hög och sparat för att kunna ha råd med denna konsumtion, nej lönen kommer och så vips.... har man handlat.... och oj då...nu tog pengarna slut.... hmmm typ 27 dagar kvar av månaden vad gör man??
Man vill vara vuxen men ändå inte.
Det är då det bär nerför i ålderns berg och dalbana och ofta är det väl nån curlare som får rycka in.
Det är då man får lust att dra på sig tantkläderna och med grabbarna i tvs Lyxfällans pondus gå och ha ett riktigt allvarssamtal. Hötta med paraplyet och tala om att nu får det vara nog. Använda sig av ord som ansvar, mognad och that´s life.... Hur har du nu tänkt göra? Byta ut curligsopen mot tantkläderna, sätta ner foten och säga NEJ!
Jag kan också tänka mig bli en sån där Astrid Lingren tant som reagerar när folk är dumma mot djur. Jag tycker man läst för ofta nu hur djur hittats vanvårdade eller t o m döda, än här och än där. I Sverige... men alla våra lagar och inspektioner.... kanske då man får lust att gå upp på de myndigheter det berör och vifta extra mycket med paraplyt.
Kommentarer
Trackback
