Helen

Man blir lätt dygnavill.... varje morgon känns seg och tung. Vet att det kommer att vara så här nu ett tag framöver....

Tack alla vänner som hört av er. Alla era tröstande ord har betytt mycket. Har försökt fylla dagarna med innehåll så gott det går. Fixat lite i trädgården, med hundarna osv. Katten Max är en underlig filur. Han känner alltid när jag är ledsen och kommer och tröstar. Stryker sig mot mig, klättrar upp i knät ska vara så nära så han är upp i ansiktet. Tittar bekymrat på matte med sina guldögon.

Undrar om det inte är så som min vän Nilla skrev. Att Sessans valp kom i rättan tid. Att jag får något annat att tänka på mellan varven. Valpen som inte skulle kommit, han kom ändå i exakt rätt tid.

Man förundras över små saker.

I går kom två av tjejerna hem. Johanna var så snäll och bakade bröd och lagade en god middag. Linnéa fick budet i går kväll. Hon grät länge. Jag sov hos henne i natt. Marie betydde mycket även för barnen.

Vardagssysslor idag är bilbesiktning och läkarbesök. Ska försöka orka.

Tänker på Maries älskade J och hennes föräldrar. Det är inte lätt och vi får ta en dag, en stund i taget. Finna styrka i de ljusa, fina minnena.