Helen

Har ju haft förmånen att i två dagar nu suttit i  en värmestuga med servering i Trysil och studerat olika människor som passerat. Det är rätt intressant för här finns folk av olika nationaliteter. Mest svenskar, danskar och norrmän, men även tyskar mfl.

Nu ska jag generalisera grovt, så ta inte allt jag skriver på allvar nu, men lite av det jag sett och mina paraleller till olika nationaliteter och deras sätt att agera.

Svensk familj: Föräldrar är rätt tysta och lågmälda, men deras barn väsnas desto mer. Barnen löper stundtals amok. Gapar, skriker smäller i stolssätena (jo för dom har stolar med lock här där man kan lägga mössor, vantar odyl under sitsen). Sällan för att inte säga aldrig gör föräldrarna någonting. Känns som barnuppfostran i bästa 70-tals anda där föräldrarna verkar tro att barn får oåterkalleliga sår i själen vid minsta tillrättavisning eller så har föräldrarna givit upp och resignerat. Här pratar vi om barn i 1-5 års åldern. De äldre sköter sig överlag bra tycker jag.

Dansk familj: Här är det de vuxna som låter. På ett rätt gemytligt sätt ändå. Man är inte som svenskarna rädd att höras. De små sitter världsvant och fint bredvid sina föräldrar och äter, alla verkar trivas. Inget tjat på barnen om bordsskick eller sånt... eller att de ska äta upp. Man bara har det mysigt.

Tysk familj: Du hör dom redan i dörren. Dom låter högljutt alla, såväl barn som vuxna. Men det är dom vuxna man lägger märke till. Speciellt en liten smal kvinna i knallrosa skidoverall. Hon har vass näsa och kortklippt ljust hår som står åt alla håll. Dom vältrar sig in och trots att dom inte är fler i antalet än de övriga familjerna jag studerat så får jag känslan av att det nog är bäst att samla mina väskor och klämma in mig i ett hörn för dom här människorna kommer nog att behöva all plats dom kan få, min också. Det finns många lediga bord men dom klämmer naturligtvis in sig bredvid mig. En man ställer sig och skakar snön av sina kläder så det bara yr runt omkring. Skräckslaget försöker jag skydda min lilla laptop från snöskred. Kvinnan i rosa overall överröstar alla vid måltiden med ett skratt och ett röstläge som skulle vara ett fall för den lärare vi hade i ämnet röst och talvård på högskolan i början av 80-talet.

Norrmännen märker jag inte.. var är dom.... förmodligen har dom vardag i dag. Några tonåringar sitter vid ett bord och spiser lugnt och stilla med lite småprat, men några familjer har jag inte haft förmånen att studera ännu. Men det kanske kommer det med. Vem vet.

Min egen familj var nyss in och drack lite varm choklad. Om dom kan jag säga att dom skötte sig bra. Barnen var dock hungriga, trots att det då var bara 2 timmar sedan vi åt frukost. Dom tyckte att två tallrikar soppa a´90 kr styck var ett bra val. Det tyckte dock inte deras arma mor som håller i plånboken så det blev för dem att dela på en stor skål pommes frites i stället kostade knappa 60 kr.

Äta ska vi göra senare... inte 2 timmar efter frukost... anser den ömsinte modern...

Hå hå ja ja...

Nu ska jag fortsätta glåma lite på fölk....

Ha de!