Helen

Här får ni en dikt på Ovanåkersmål som heter Guss fre. I fall ni har svårt med översättningen så handlar den om att ha frid och lugn i själen - nåt som vi nutidsmänniskor kanske sällan har.....

1. "Guss fre" av Olle Svensson.

Poteterne feck ja ur jola, å säa å hö hem te la.
Å linnbär från skojjen ja fola, sex fjälingar bärmos är bra.
Å strömming å skarspbulla har ja, velire fullt å mä ve.
Så snällt kan en tycha ja har dä, öm bara ja hadde guss fre.

Guss fre är en unnele psalm dä, en unnele låt må ni tro.
Dä är anna än höfre å halm dä, å mera än bya å bo.
Guss fre dä ä söva om natta, å sjonga fast vintern är vass.
Å dä är täll å kunna skratta, fast tom är ens näverkass.

Guss fre är dä bästa på jola, dä är härda i vardasvant.
Dä är öga söm önser sola, i tongeles selverslant.
Dä är ongdom söm bor i ens hjärsta. fast gammel en börjer å bi;
täll å mista guss fre är dä varsta, dä är varre än nöår å kri.

Gussfre är så ovarsle myche,
ja kan inte säja dä allt; täll å mä kvinnfölkstyche, täll å älska i varmt å kallt.
Poteterne feck ja ur jola, velire är fullt å mä ve.
Ja hadde dä villst unner sola, öm bara ja hade guss fre.