Helen

Älskar den här sången och tillägnar alla mina vänner den! Har den här helgen blivit påmind om hur gott det är att ni finns.

Ett riktigt härligt vårväder, äntligen! Maken har skottat av altanen så nu kan vi sitta i vårsolen och bara ha det gott.
Lilleman har dragit till fjälls med sin pappa och dotra åker med farmor och farfar upp mot slutet av nästa vecka.
Maken och jag körde en storstädning av huset i morse så nu är det  så skönt att bara få slappa idag.

Dottern och jag var på en liten promenad i solen med hundarna. Jättehärligt och jag hoppas verkligen att vintern ger sig iväg för den här gången nu. Jag vill sitta i vårsolen och äta mjukglass och jag vill åka till växthuset och köpa växter att plantera och göra fint i vår trädgård.

Nåja.. man får ge sig till tåls. Den tiden kommer den med.... snart :)

Ska nog köpa blomjord och plantera om krukväxterna inne i alla fall, så får jag lite utlopp för min trädgårdsiver :))

Kom hem ifrån Stockholm igår kväll. Det var en intensiv dag, med frukost redan halv sju. Vi åkte sedan till Sollentuna där jag var med på Lillemans skoldag och sedan var jag och pappan även med på utvecklingssamtal som följdes av en fika på Balders. Sedan gick vi lite i affärer där jag, Lilleman och maken och passade även på att träffa bonusdottern som jobbar där, för att sedan förflytta oss till nästa köpcentrum, Stinsen.

Där hade jag bestämt träff med min härliga tjejer från Rälsentiden, Gunilla och Monica. (Eller var det Gumilla och Mågita) Ja eftersom vi jobbade på dagis då, så fanns det många alternativa namn som de små barnen uttalade på olika sätt :) Då blev det en ny fika, fast inget kaffe för min del utan en god smoothie istället.
Oj vad många minnen vi hade att dela. Jättetrevligt tjejer - det gör vi om!

Vi var hemma vid halv tio i går kväll och då var jag så trött i både ögon och rygg att jag knappt orkade hålla mig vaken. Lilleman hade somnat i bilen så han gick in på sitt rum och somnade direkt och sov till 9 i morse. Dotra hade haft feber så hon var också utslagen när vi kom hem.

Idag blir en soft dag. Ska fixa lite här hemma och umgås med familjen. Min rygg talar om för mig att den inte gillar att åka bil i 3 ½ timme. Men med lite vila så blir den säkert glad igen.

Noterar med glädje att termomern ligger runt noll-strecket idag. Härligt! Ingen mer kyla nu!

Ha en underbar dag - det tänker vi ha.

Jag skrev i går att jag ville ha vår. Men vad får jag? -32 på termometern! Snart emigrerar jag till varmare breddgrader. Svenska skolor finns ju lite överallt i världen, där dom kanske behöver en kompetent om än lite frussen lärare. :)

I dag ska vi åka ner till Stockholm, men först ska det plockas och donas lite efter middagen igår och så ska vi handla lite mjölk, men sen bär det av. Jolly ska få följa med och sova hos Lillmans pappa, så hämtar maken henne i morgon bitti. Han längtar så efter sin hund den lille grabben.

Ett bord med skrattande glada vuxna, ett bord med skrattande glada barn. Vilken fin kväll maken, jag och dottern haft tillsammans med våra underbara vänner från Björklinge och Lillbo. Tack Lotta, Tomas, Elina, Jonathan, Emelie, Elicia, Allan och Hanna för att ni kom och gjorde vår kväll så trevlig! Gott att ha så fina vänner som ni.

I morgon bär det av ner till Stockholm för mig och maken. Sen hem igen på fredag, då med en mycket efterlängtad Lilleman med. Idag har jag gjort färdigt Maltesernytt och skickat till tryckeriet, så har dottern och jag sänt in hennes gymnasieval. Nu väntar lite tv och sen blir det till att sova.

Åter i morgon!

Ha de!

Men kan vintern ta slut nån gång? Jag tycker vi har haft en otroligt härlig vinter, men mycket vit och fin snö. Men nu är det snart mars och jag vill känna att våren är på väg. En sak har jag upptäckt som är ett vårtecken i alla fall. Det är fåglarna som kvittrar utanför mitt sovrumsfönster på morgonen. Vi hade en dag för någon vecka sedan då det var riktigt skönt på altanen, sol och takdropp, så nu kan det faktiskt få sätta igång igen.

Jag är egentligen ingen vintermänniska. Jag brukar skoja och säga att jag borde varit född vid Medelhavet. Men jag uppskattar ändå de årstider vi har i Sverige. Även om jag tycker att vintern är för lång.

Jag är så nyfiken på vår trädgård. Längtar att se vad som finns planterat och vad som kommer upp. Längtar också att plantera våra pioner och åka till Mobackes och handla fler växter och plantera i rabatterna, eller byta med vänner. Jag har många favoriter. Förutom pioner och rosor så älskar jag riddarsporrar, liljor, löjtnantshjärtan, lavendel, akleja och mycket mer.

I dag har jag pratat med Hoppets Stjärna på morgonen. De berättade att vårt fadderbarn som vi haft under alla hans förskoleår börjat skolan. Han bor i Brasilien och där kostar det att gå i förskolan. För att få börja i skolan måste man ha gått i förskolan. Snacka om dilemma för de som inga pengar har. Skolan han börjat i är statlig och kostnadsfri, så nu ska vi få ett nytt fadderbarn att stödja och hjälpa genom förskolan.

Jag har haft fadderbarn sedan 1985. När mitt första barn föddes i december -84, kände jag sån tacksamhet över att ha fått ett så fint och välskapt barn att jag kände att jag ville göra något för de barn som föds i fattigare delar av världen. Sedan dess har vi haft fadderbarn på bl a Haiti och Sri Lanka och de senaste åren i Brasilien.

Jag har ett par resor jag skulle vilja göra i livet. Det ena är att få åka till Montes Claros i Brasilien och på plats få se Hoppets Stjärnas arbete där. Det andra är att jag skulle vilja åka Hurtigrutten.

Just nu finns inte utrymme för det, men det kan ju ändras. Jag tror ändå det viktigaste är att känna förnöjsamhet. Tänk vad härligt att vara förnöjsam. Jag minns en gång när jag var på en husvisning. Jag lade speciellt märke till ett par där kvinnan talade om för sin man vad som skulle göras om hon skulle tänka sig flytta in där. Jag lovar att allt skulle göras om och det i rödaste rappet. Den arme mannen torkade svetten ur pannan och såg riktigt trött ut. Han såg säkert framför sig ett antal övertidstimmar för att få råd med fruns nycker. Alltså huset var helt ok, absolut inget renoveringsobjekt eller så, men jag minns att jag tänkte hur olika vi är ändå. Jag hade innan gått och tänkt på att om jag skulle bo där så skulle jag fixa eftersom, så blir inte ekonomin så hårt belastad. Jag köpte inte huset. Om dom gjorde det vet jag inte. Men om dom gjorde det så ser jag för min inre bild hur damen pekar med hela handen och mannen utför.

Osökt kan man ju komma att tänka på den här damen:

Allas vår Hyacinth.... Förövrigt en favorit hos både mig och min äldste son.

Jag skulle nog kunna skriva hur mycket som helst om detta ämne. Att vara förnöjsam och att ta tillvara sånt som finns och att allt vi köper inte behöver vara nytt och att vi säkert inte behöver hälften av grejorna vi tror oss behöva.

Min mamma brukar berätta att när jag var bebis så hade hon några få plagg till mig som hon tvättade varje kväll och hängde på tork. Själv minns jag när mina barn var små att man var jätteglad åt en kasse ärvda plagg. Allt kunde inte vara nytt hela tiden. Jag minns när jag precis flyttat till Sollentuna och hade helt andra mått på fönster så väldigt få av mina gardiner passade. Då fick jag tips av en kollega om en tygaffär som hette Pallinis och låg i Rinkeby. Dit åkte jag och mamma och köpte jättebillig lakansväv i olika färger och så åkte jag hem och satte mig att sy gardiner (vilket var en stor prövning eftersom sy inte är min starka sida, men det gick i alla fall).

Som jag har köpt begagnat, målat om och fixat till. Tur jag tycker det kul med vintage :))

Vi brukar skoja min make och jag att vi inte är speciellt dyra i drift. Maken behöver av naturliga orsaker inga frisörbesök, jag går till frissan ett par gånger om året, färgar gör jag själv. Våra hobbies finns här hemma, familj, hus, trädgård, våra djur.

Ja ja... vi är inte så präktiga alltid. Har jag råd går jag gärna och gör nagelförlängning och vi älskar att resa, när ekonomin tillåter. Men på det stora hela så lever vi sådär.

Då ska vi städa, förbereda för kvällens middag med våra vänner och så ska jag färga håret. Sen ska vi packa för på torsdag åker vi ner till Stockholm för jag ska vara med Lilleman på hans skola på fredag. Vi ska även ha utvecklingssamtal. Sen blir det en fika med ett par underbara tjejer som jag jobbade med när jag bodde i Sollentuna. Härligt tycker jag!

Idag har jag varit på sjukgymnastiken och påbörjat min träning på allvar. Känns skönt att jag kommit igång och det var riktigt roligt att träna. Så nu blir det två gånger i veckan framöver, till att börja med.

Maken och jag har även varit till Bollnäs och levererat varor till svärmor som är Cambridgekonsulent, sen tog vi en tur på Erikshjälpen och Röda korset. Köpte en fin somrigt blåvit trasmatta till badrummet för 15 kr, en blomkruka för 10, 6 kaffeskedar i silver för 30, 2 speglar för 15 kr st och en bordslöpare för 15 kr. Jättefina allihop. Tänk vad billigt man kan handla om man bara vill :)

I morgon kommer "söstra mi" Lotta hit med hela sin familj. Då ska vi äta god mat, prata och skratta. Ska bli hur kul som helst.

Jag tycker så mycket om den här sången. Jag brukade ofta sjunga den i kyrkan när jag var ung, fast den svenska texten då som Christina Gunnardo brukade sjunga den.

Ju äldre jag blir, ju mer sann blir texten för mig. Om jag inte fått hålla hans hand genom livet så vet jag inte hur det hade gått. Det har nog inte gått en dag i mitt liv då jag inte bett, gråtit, tackat eller bara vardagspratat med min himmelske far. Även de gånger jag gjort fel och misslyckats så har han funnits vid min sida och viskat i mitt öra hur oerhört älskad jag är.

Jag är ödmjukt tacksam att jag i mitt barndomshem fick lära mig att gå den här vägen. För mig har det varit tryggt i livets alla skiften.



You may ask me how I know my Lord is real
You may doubt the things I say and doubt the way I feel
But I know he's real today he'll always be
I can feel his hand in mine and that's enough for me

I will never walk alone he holds my hand
He will guide each step I take
And if I fall I know he'll understand
Till the day he tells me why he loves me so
I can feel his hand in mine
That's all I need to know

I will never walk alone he holds my hand
He will guide each step I take
And if I fall I know he'll understand
Till the day he tells me why he loves me so
I can feel his hand in mine
That's all I need to know

I can feel his hand in mine
That's all I need to know

Den här underbara sången av Ulf Lundell sjöng Kicki och Thomas på vårt bröllop. Jag tycker den är så vacker!

Idag överväger jag allvarligt att inte kliva upp ur sängen ens. Det har varit runt 30 grader kallt ute i natt, nu är det "bara" -19,3.  Jag hatar kyla och jag hatar att frysa. Jag lovar att den som skickar en biljett utrikes där medeltemperaturen är på cirka 25 plusgrader kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta för tid och evighet.

Det är inte bara det att jag fryser. Mina leder gör ont och värker hela tiden. Tog nyss ett hett bad i ett försök att mjuka upp kroppen, har ju en del jag vill få gjort hemma idag och då går det inte att ha det så här. Men ryggen blir bättre och bättre i alla fall. Det är bra. Ja vissa dagar är det bakslag, men det går som sagt åt rätt håll.

Får se om jag får lust och ork att ta lite foton och lägga ut här idag. Är dags för det tycker jag :)

Tjingsolong

-28,9 grader har vi här. Inte kul för en tjej som borde varit född vid Medelhavet. Inte roligt för den älskade maken heller som måste gå ut med hundarna. Tror inte hundarna uppskattar kylan heller. I kväll har Lizzie och Dolly sina polotröjor på sig när dom ska ut på promenad. Burr.....

Vi har precis kommit hem från Bollnäs, maken och jag. Termometern visade på -18 grader.  Vi har skjutsat dottern till bussen och svärmor som behövde till jobbet en sväng. Under tiden vi väntade på svärmor åkte vi till en second hand butik på Gärdet som vi blivit tipsade om. Mycket kul fanns det att se där, men prislappar saknades på säkert hälften av prylarna. Eftersom jag inte har lust att gå fram till  damen i butiken och fråga om priset varje gång (dessutom såg hon så sur ut så frågan är om man ens vågade) så blev det inget handlat.

Handlade gjorde vi däremot på Willys på vägen hem. Tack och lov att de etablerat sig i Bollnäs. Snacka om billigare matkasse.

Annars har dagen förlöpt i maklig takt. Har fixat lite här hemma. Hjälpt svärmor att beställa resa till Teneriffa i påsk och så har jag även varit till sjukgymnasten och lagt upp min träning.

Nu vankas snart god mat som min mästerkock till man står och fixar.

En trevlig kväll önskar jag Er alla!

Då var en hel hoper kläder och prylar överlämnade till Erikshjälpen. Skafferiet har utökats eftersom vi organiserade om och flyttade ut städgrejerna till hallgarderoben och gjorde ett till skafferi av den som var i köket. Så nu är hela vårt skafferi storstädat och nyorganiserat med små lappar om vad som är vad och vilken hylla sakerna ska stå på.
Mycket praktiskt och väldigt skönt att ha det gjort.

Ska fortsätta vår utrensning och skicka mera saker till Erikshjälpen på måndag.

I helgen är barnen hos sin pappa. Inte har jag hört att någon annan onge dimper in heller så kanske jag och maken blir helt ensamma. Tur att vi aldrig har långtråkigt tillsammans. Vi hittar säkert på lite nyttosaker att göra och så blir det i vanlig ordning en massa god mat. Låter som en mysig helg är i antågande.

Fördelen när man flyttar är att det blir en del utrensat av saker man inte behöver. När maken och jag slog våra påsar ihop för 3 år sedan blev den en del dubbletter och även vissa kompletteringar. Nu har vi börjat gå igenom allt pryl för pryl och plagg för plagg. Allt vi inte behöver ska köras till Erikshjälpen i omgångar. Första omgången blir idag.

Vissa saker har vi sålt på annons, men allt går inte att sälja där så då är det bra att få skänka dugliga saker till välgörande ändamål.

Annars tycker jag vi är rätt duktiga på att återvinna möbler och prylar. När jag ser mig omkring i vårt hus så är det inte mycket som köpts nytt. I köket står mormors gamla kökssoffa, bord och stolar köpta på blocket. I vardagsrummet har vi matsalsbord och stolar fyndade på blocket, en gammal köpmansdisk som min man hade med sig som jag vitmålat och bytt knoppar på, ett litet glasskåp också köpt på annons, ett rött Ikeaskåp Meråker, soffgrupp, bokhylla köpt på annons, mina föräldrars gamla vardagsrumsbord, ett piano fyndat på en av skolorna jag jobbat på, en piedestal för 20 kr med fina svängda ben från Röda korset som jag vitmålat.... ja sådär kan jag fortsätta för varje rum i huset. Vi har faktiskt en nyinköpt möbel. Det är Lillemans byrå. Allt annat tror jag är fyndat eller ärvt.

Jag är glad att jag och maken har samma intresse av gamla möbler och prylar. Marie och jag brukade ofta diskutera heminredning. Vi gillade att besöka Myrorna och Bröd till bröder när jag var i Örebro och hälsade på. Ofta hände det att vi fyndade något kul. Marie gillade gedigna mörka ekmöbler och jag gillade vitmålat. Men just nu är drömmen en matsalsmöbel i mörk ek av modell äpplet med tillhörande sideboard. Så jag har nog rätt skiftande smak numera.

Men jag älskar att gå i butiker också. Ofta kommer jag därifrån med några småprylar. Ljus, ljuslyktor, nån läcker detalj till köket, badrummet eller så.

För att återgå till rubriken så blir det skönt när det kommer undan saker till Erikshjälpen, för då ska vi fortsätta plocka in och gå igenom de kvarvarande kartongerna som står i garaget just nu. Sedan blir det väl ytterligare vändor till E-hj.

Målet är att tömma garaget. Sätta upp hyllor längs väggarna och ha nödvändiga garage och utesaker där. I vårt stora förråd nere blir det mest fövaring av säsongsprylar och sånt som inte ska slängas men inte heller ska stå framme. Vi stuvar ner allt i nya kartonger och märker upp. Sånt gillar jag. När man hittar sina grejer snabbt.

Jag är väldigt lik min käre far som är rätt pedantisk av sig. Men vid två tillfällen i livet har jag fått lära mig släppa kontrollen och låta saker vara. Det ena är när jag pluggade till lärare. Då jobbade jag heltid, pluggade halvtid, hade fyra hemavarande barn och hunduppfödning. Då får man släppa på det där med att vara husets nav som har full koll. Det andra har varit under min sjukdomstid, då kroppen satte stopp för att jag ska firra runt och ordna allt.

Men nu ser jag en ljusning. De dagar som jag känner mig riktigt bra blir det mycket gjort. Medans andra dagar, jo för det finns sådana med, får det bli mindre utträttat.

Hmmm bäst att sluta nu, annars kommer min goda vän P att säga att det är Marievarning på mig igen :D

Höll på att glömma att titta in här igen, men här har ni mig. :D

En på det stora hela bra dag. Jag har städat klo (som Marie brukade säga när hon städat på toaletten). Så har jag dammat lite här och var. Maken har skottat bort snö på garagetaket och på taket till cykelskjulet. Han har även sorterat och vikt ren tvätt, vilket är hur härligt som helst. Min rygg har inte varit på humör för pyssel idag tydligen. Hoppas den bättrar sig och tar två steg fram i morgon, istället för ett tillbaks. Hundarna har fått lammben att tugga på, så dom har haft en riktig festdag.

I morgon ska vi lämna in lite kläder och prylar till second hand. Sedan tror jag visst att maken hade bio också. Vi fick vår leverans av tvättmedel mm idag. Till vår gamla adress. Trots att jag mycket tydligt talade om den nya adressen då jag beställde. Så K´s stackars mamma fick åka hit med den. Jag ska ringa försäljaren i morgon och kolla vad som gick snett.

Så där... har säkert glömt hälften men då tar vi det vid annat tillfälle. Dags att sova strax!

Må gott och natti natt!

Idag blir det en pyssledag här hemma. Maken och jag skrev varsin göralista. Så synkade vi dem och blev fulla i skratt hur lika vi tänker. Återkommer lite senare och berättar vad vi fick gjort.

Kylan har givit med sig en aning. -12 i morse... ja det är i alla fall bättre än -23.

Nu ska jag skrida till handling så hörs vi igen lite senare  :)

eller nglo-ngliffning som Marie och jag brukade säga. Det har varit en del av dagens aktiviteter idag. Jag och maken tog oss en tur till Maries föräldrar D och S idag för att ngliffa nglonen på lilla Candy

Här är en bild på vår hund Lizzie och hennes syster Candy. Rasen heter Malteser och de är från vår uppfödning på Månstrålens kennel. Bilden togs för ett par år sedan när vi var och hälsade på Marie i Örebro.

Lizzie var med idag och fick hälsa på sin syrra en stund.

Sedan var jag och maken in på ICA och handlade och när vi kom hem så körde maken igång en storstädning av husets samtliga golv. Själv dammade jag och plockade lite. Nu är maken på jobbet på biografen så vi ska äta middag "Barcelonesisk" tid idag. Men det går bra det med.

Har suttit och hämtat inredningsinpiration till kommande hall och vardagsrumsrenovering. Finns mycket spännande och fint att se på nätet. Lutar lite åt att hallen får bli ganska ljus och ren med bra förvaring. Vardagsrummet däremot är jag inte helt säker på än. Samtidigt som jag gillar det ljusa, så gillar jag även lite indisk/orientalisk stil. Vardagsrummet får gärna ha en varm inredningston. Så jag letar vidare så får vi se vad det blir sen.

Kallt som bara den är det idag med. Men vad gör väl det, vi eldar i öppna spisen och myser maken och jag. Dottern fick skjuts idag till skolan av mannen och sedan fick hundarna gå sin morgonpromenad. Tur vi bara har tikar annars kanske detta hade inträffat:


Om en stund ska vi åka till D och S och klippa klorna på lilla Candy. Kanske Lizzie ska få följa med och säga hej till syrran. Nu ska jag i alla fall ta ett varmt bad och sedan göra mig i ordning för färd ner på bynn.

Tittar in igen lite senare.

Ha de!

Det bor en liten Karl Bertil Jonsson i både mig och min make. Dock stjäl vi inte av de rika, men ger med varm hand till de fattiga, av det vi har.


Så vi har valt att denna dag ge ett gäng varma filtar till barn i länder som inte har det så bra som vi. Det har vi gjort via Hoppets Stjärnas sida hoppfull.se


Mitt måtto när det gäller hjälparbete har alltid varit "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något".
Fadderbarn har jag haft i 26 år i bl a hjälporganisationen Hoppets Stjärna.

Själv tycker jag att den dagen som idag är går i kommersialismens tecken, så det känns skönt att få göra något för de som inget har.

I Bibeln står det i Predikaren 11:1
"Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka."

En sång på detta tema kommer så småningom i nästa blogginlägg.

Alla som vill är välkomna att anta utmaningen: "Ge en gåva till någon behövande på Alla Hjärtans Dag"

Ja idag blir det till att pylta på sig en massa kläder när man ska ut.(-22,3 på solsidan av huset) De två småhundarna fick ta på sig sina stickade polos idag. Jolly måste ha nån Sibirian Husky eller nåt i sina gener för hon fryser aldrig.

Själv tänker jag ta på mig mycket för jag hatar att frysa. Maken och jag ska in till Bollnäs en sväng idag. Vi ska skjutsa svärmor och hennes varor och sen får vi se vad vi hittar på för skoj.

Återkommer om det senare. Nu KAFFE :D

My beautiful daughters Michaela and Linnéa.

If it had not been for you standing on my side where would I be




Verse One:
You gave me courage to believe that all your goodness I will see and if it had not been for you standing on my side where would I be

Chorus:
If not for your goodness if not for your grace I don't know where I would be today if not for your kindness I never could say I'm still standing if not for your mercy if not for your love I most likely would have given up if not for your favor I never could say I'm still standing but by the grace of God

Verse Two:
To you I lift my offering and set my heart on higher things for if it had not been for you standing on my side where would I be

Vamp:
I'm still standing I'm standing I'm still standing but by the grace of God

Nu har jag och barnen också varit och sett filmen Trassel på fina Röda Kvarn i Edsbyn. Känns bra att vi har en sån nyrustad och påkostad biograf i byn! I 3D var den också och det var första gången jag såg det på bio (talar lite om hur ofta jag är på bio då rå:))

Kan verkligen rekommenera den filmen. Den var jättebra.

Lilleman följde med sin kompis M hem för att leka en stund. Min kärlek har precis också kommit hem och biltransporten gick bra! Tack goa Lotta, söstra mi, för att du gav grabbarna fika. Du är bara bäst du!

Tack till alla som hjälpte till att få bilen på trailern också (A och T).

Nu är maken ute med de fyrbenta och dottern pluggar. Själv ska jag lägga mig i badet och sen blir det lite ryggvila.

Ikväll ska vi ha tacomys i vår familj! Det ser vi fram emot allihopa.

FILMEN TRASSEL

Underbara Carola med en tänkvärd text



If I could be you, if you could be me For just one hour, if we could find a way To get inside each other's mind If you could see you through my eyes Instead your own ego I believe you'd be I believe you'd be surprised to see That you've been blind

Walk a mile in my shoes just walk a mile in my shoes Before you abuse, criticize and accuse Then walk a mile in my shoes

Now if we spend the day Throwin' stones at one another 'Cause I don't think, 'cause I don't think Or wear my hair the same way you do Well, I may be common people But I'm your sister And when you strike out You're tryin' to hurt me It's hurtin' you, Lord HAVE mercy

Walk a mile in my shoes just walk a mile in my shoes Before you abuse, criticize and accuse Then walk a mile in my shoes

Now there are people on reservations And out in the ghetto And brother there, but, for the grace of God Go you and I, If I only had wings of a little angel Don't you know, I'd fly To the top of a mountain And then I'd cry, cry, cry

Walk a mile in my shoes just walk a mile in my shoes Before you abuse, criticize and accuse Then walk a mile in my shoes

Eller god förmiddag är det väl snarare. Men det är lördag och då tycker jag att det kan vara lite som det vill med vad som är vad. Här hemma kör vi långsamhetens lov idag. Utom min älskade make då som sitter i bil med vår vän A och kör till Björklinge för att försöka få hem Audin.... igen... Dock slipper han köra denna gången för det gör A, och så är vädret bra mycket bättre. Strålande sol här idag med.

Funderar på om jag ska ta en tur till Erikshjälpen, men är nog för slö för det idag. Den här helgen har vi tre barn hemma. Jag och sonen och ev dottern ska på bio i eftermiddag och se Trassel. Har inte hunnit fråga dottern som kom hem sent i går kväll och fortfarande sover. Men sonen vill gärna gå på bio med sin mor. Det är kul. Bonusdottern har party på gång ikväll hon.

Fast helt slö har jag inte varit. Städade av både kök och badrum på morgonen. Sen ska jag ner i tvättstugan en sväng och så ska jag stryka lite nya dukar och lägga på borden, byta ljus, vattna blommor och lite sånt pyssel.

I går skulle vi ätit taco, men maken hade ju bio. Så det blev pizza igår och taco i kväll när min kärlek kommit hem.

Ha en bra lördag allihop!

Vi ska strax åka in till Bollnäs och lämna tillbaka hyrbilen och hämta Meganen. Tänkte passa på att handla och ta en tur in på Röda Korset också och se om vi kan fynda nåt kul :)

Här skiner solen från en blå himmel och gårdagens oväder har bedarrat tack och lov. MEN vad mycket snö det kom. Oj oj oj...

I kväll blir det pizza från Lilla Huset och i morgon blir det tacomys har maken utlovat. Det ser vi fram emot allihop.

Har fortfarande ont i huvudet, hoppas det ger sig när jag kommer ut i friska luften.

Nästa vecka ska jag träffa M som jobbar på försäkringskassan. Hon är min personliga handläggare och hon har varit ett fantastiskt stöd under hela min sjukdomstid. Nu ska vi diskutera arbetsträning. Det ser jag verkligen fram emot. Nu är allt på väg åt rätt håll känns det som och det känns så fantastiskt bra. Vilken resa jag varit med om och vad den lärt mig!

Nu är det dags för sonen att redovisa Stormaktstiden och sen bär det av till Bollnäs.

I natt kl 4 kom den älskade maken hem efter sin vådliga färd i stormen. Han fick krypköra både till och från Uppsala. Dessutom körde han fast i snön stackarn när han skulle åka därifrån. Men pga en massa strul så kom inte bilen hela vägen hem utan bara en bit, så i morgon blir det ny färd med vår gode vän A, som faktiskt har E körkort. Så då var det väl själva sjutton om inte bilen ska komma hem! Börjar ledsna på det här jag nu. Dels på strulet och dels på kostnaden som detta innebär.

Själv har jag vaknat med en ordenlig huvudvärk. Jag har sällan det nu för tiden, men ibland händer det. Oftast beror det på vätskebrist. Så en kanna vatten, en kopp kaffe och en panodil borde få mig på fötter.. eller va? Idag ska jag och Lilleman jobba med ämnena historia och engelska. Då har han gjort alla veckans uppgifter inklusive läxpapper. Duktig och flitig är han min son.

Igår provkörde han den nya radiostyrda helikoptern. Våra katter tyckte det var lika roligt som Lilleman och försökte fånga den. Riktigt fin var den. Liten och med blinkande lampor. Uj uj uj inte hade jag sånt när jag var liten heller. Men jag hade en Televinkendocka. Den hittade jag nu när jag flyttade. Fast händer och fötter har han mist den stackaren. Men han sitter på en hylla i vardagsrummet och ser lika glad ut för det.



Fast jag lekte sällan med dockor när jag var liten. Nej höjden av lycka var när man sparat några kronor och fick gå till Edmarks och lyfta på locket till en stor röd kartong framme vid kassan där alla smådjur fanns. Hästar var bäst och deras föl. Men kossor, kalvar, grisar, höns, hundar och katter fanns det med. Jag hade ett helt gäng som jag lekte med. Byggde stall och hagar. Inte så konstigt kanske att jag även i vuxen ålder är djurälskare. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli säger ordstävet.

Vi brukade vara till Furuvik varje sommar när jag var liten. Ibland lyckades jag tjata mig till en sån där lurvig marionettapa. Men trådarna klippte jag genast bort. Drömmen var förstås en sån apa som min idol Pippi Långstrump hade.


Men djur fanns det alltid omkring mig. Dels morfars djur på gården och även min egna. Katter, kaniner, undulater.... Vilken underbar barndom jag haft!

Nu är det dags för frukost. Men jag kanske återkommer lite senare.

Ha det gott!

Älskar den här sången. Älskar trubaduren med, Nils F Nygren som jag är säker på träffat Johan-Petter nu. För han sjunger med änglarna sedan några år tillbaka. De behövde väl nån härlig trubadur däruppe med kan jag tro. Lyssna och grips i hjärtat. Det gör jag när jag hör den här sången.

Gårdagen gick i flygande fläng.  Den födelsedagsfirande maken jobbade med skolbio hela dagen och jag och Lilleman var på Lillboskolan och hälsade på i den klass där han kanske ska börja i höst. Mycket positiv upplevelse tyckte både jag och Lilleman.

Efter skolan blev det ett besök på leksaksaffären här i byn, där sonen hade lite pengar till godo pga att hans förra radiostyrda helikopter gick sönder på sin premiärtur. Så det blev lite nya roliga saker inhandlade för hans del.

Väl hemkommen blev det en stunds undervisning. Svenska och matematik jobbade vi med, Lilleman och jag. Han är så duktig. Maken kom hem och började förbereda middagen. Jag skjutsade dottern till affären för att inhandla födelsdagspresent. Väl hemma dök sonens kompis M upp. Jag lekte konditor och slängde ihop en princesstårta.

Kl 19 dök våra föräldrar upp. Vi åt en god födelsedagsmiddag och drack kaffe och åt tårta. Sedan var det lite filmtajm.

Hade rätt ont i min rygg efteråt. Blir ibland påmind om att läkningen i ryggen tar längre tid än jag tror. För när man känner sig så bra som jag gör så gör man oftast mer än man borde. Det märks att det är mycket inuti som ska läka och det tar tid. Benläkning... det nya "cementet" (som jag kallar det) som ska läka ihop och bilda nya ben. Hur otroligt djupt de har skurit och härjat fattar jag nog inte riktigt än. Men jag är så tacksam för att jag gjorde den här operationen.

Många nya bloggläsare har tillkommit på senare tiden vilket jag tycker är jätteroligt. Jag vill verkligen uppmana er som har problem med er rygg att strida för er sak och bli utredda ordentligt. Kräv en magnetröntgen om ingen kan säga exakt vad dina ryggbesvär beror på. Finn dig inte i att bli hänvisad till smärtstillande och sjukgymnastik om du själv märker att det inte gör någon skillnad. Det är du själv som känner din kropp bäst och läkaren ska lyssna på dig och ska inte bara behandla symptom, utan verkligen utreda varför du har ont.

Näpp nu är det dags för mig att fylla i en enkät ifrån Stockholm Spine Center, där jag opererades. Nån sorts skriftlig uppföljning tror jag.



Ha en bra förmiddag!

Säger jag idag till min älskade make som fyller år idag. Mannen i mitt liv, mitt livs kärlek! Ikväll blir det middag med våra föräldrar och ett par av barnen. De två yngsta som fortfarande bor hemma.

Här kommer ett par bilder på den underbaraste!



Återkommer lite senare i dag!

So long!

till att skriva infinner sig inte riktigt idag. Har för mycket strul att lösa känns det som. Största irritationsmomentet är att vår ena bil står i Uppsala och vill inte starta och att vi försökt sälja den men bilhandlarna ska helst ha den gratis. Att transportera hem den kostar skjortan. Så vad ska man göra?

Det trista är att den var servad, fixad och besiktigad u a för ett halvår sen och nu känns det som att det är skroten nästa. Bilar är skit! Ok den är gammal, men den hade räckt för oss att ha som andra bil här hemma. Nu blev det inte så.

Inte rår jag för det själv heller, men kostar gör det ändå och det gör mig sur! Så jag morrar lite här och jag morrar lite där.... inte för att jag tror det hjälper men pysa måste man få ibland. Det finns ingen rättvisa i världen, men intalar mig att det bara är plåt. Men tycker det är trist i alla fall.

Så man kanske är för snäll..... eller för dum.... eller helt enkelt bara arg.

Som Lilla My!

Eftersom jag är en sån där helt vanlig människa så finns det olika dagar i mitt liv. Vissa dagar är jag stark, andra är jag lite ynkligare. Mia Törnblom sa på TV igår att man ska jämföra sig med andra. Så därför stressas jag inte längre av att vissa människor ibland framstår som perfekta och har kontroll.

I de jobbiga delarna av livet behöver vi bli buren. Det talar dikten "Fotspår i sanden" om. Efter den kommer återigen en sång med Lynda Randle: "He will carry you"

En natt hade en man en dröm. Han drömde att

han gick längs en strand tillsammans med Gud.

På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram.

Han märkte att vid varje period i livet fanns

spår i sanden av två par fötter:

Det ena spåret var hans, det andra var Guds.

 

När den sista delen av hans liv framträdde,

såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han

att många gånger under sin levnads vandring fanns

det bara ett par fotspår. Han märkte också att

detta inträffade under hans mest ensamma

och svåra perioder av sitt liv.

 

Han frågade Gud om detta, "Herre, du sa att du

aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen.

Men under de allra svåraste tiderna i mitt liv

har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå,

att du lämnade mig när jag behövde dig mest."

 

Herren svarade: Jag skulle aldrig lämna dig under

tider av prövningar och lidande.

När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Efter frukost, bad och styschning for vi till Bollnäs. Tjejerna skulle på tåget tillbaka till Stockholm och maken skulle lämna lite saker på sitt gamla jobb och jag skulle passa på att handla födelsedagspresent till min älskling och doppresent till mitt älskade lilla barnbarn som ska döpas på söndag.



Är hon inte söt mormors gull? Själv tycker jag förstås att hon är världens vackraste bebis. En kopia av sin vackra mor när hon var liten är hon också.

Maken släppte av mig först, innan han åkte till tåget med tjejerna och så hade han ett par andra ärenden att uträtta också. Så jag gick runt och handlade födelsedagspresent, doppresent och han även handla lite nytt till mig själv att ha på mig på dopet. Bar på kassarna och väntade på maken. Trots att kassarna inte var speciellt tunga så fick jag så otroligt ont i ryggen. Då dök sjukgymnast R´s ord upp i mitt huvud: "Du får inte bära! Det är inte farligt men du kommer att få vansinnigt ont." Hmmmm jag tänkte ju mera att han avsåg tunga resväskor och kånkande på bokyllor och sånt. Så vi får väl se om några små fjuttiga kassar kan ställa till nåt.

Vi lunchade på kinarestaurangen och på väg hem stannade vi till hos mina föräldrar en stund. Mysigt!

Nu har vi kommit hem och maken har varit ut med hundarna och jag har tagit ett varmt bad och ligger nu och vilar ryggen en stund.

I kväll kommer de yngsta barnen hem. Skönt för jag har längtat halvt ihjäl mig efter mina juveler.

Nu ska jag vila lite, sen ska jag göra lite fint i dotterns rum. Det hände visst nåt märkligt där i fredags innan hon åkte. Orkanen Gudrun drog fram tror jag. Förödelsen var stor. Men det grejar mamma plättlätt :) Är det nåt jag kan så är det att städa och det är riktigt kul nu när ryggen börjar bli bättre att åter få hugga in i vardagsbestyren sakta men säkert. Jag är så glad för varje del av mitt liv jag återerövrar, t o m städning. Tänk att man kan sakna den förmågan.

Maken har gjort upp eld i öppna spisen i gillestugan. Vi köpte en mycket billig dammsugare för 299 kr till källarvåningen idag, så kan vi ha den andra på övervåningen. Skönt att slippa kånka och bära.

Efter en sån här ryggoperation så får man lära sig att ta en dag i taget.

Lyssna på Lynda Randle och One Day At A Time:

En sång som är min ledstjärna. Jag älskar texten i den.

I natt har jag sovit! Yes! Jag var så glad för det när jag vaknade kl 8 i morse. Har vaknat några gånger under natten men kunnat somna om direkt. Men som jag har svettats! Helt otroligt! Det var som om någon hällt en kanna vatten över mig. Men det känns som jag är på bättringsvägen. Kanske var detta nån form av influensa ändå.

Nu ska jag joina min älskade make vid frukostbordet. Tjejerna sover nog fortfarande. För dom var ute på galej i går dom. Själv blir jag trött bara av att tänka på party.

Återkommer nog under dagen!

Ha de!

Hoppas det håller i sig så jag får sova i natt. Har haft goa Lotta, söstra mi och två av hennes döttrar på middag. Mina bonusdöttrar också förstås så vi har varit en riktig storfamilj ikväll. Mysigt.

Nu har söstra mi och barnen åkt och tjejerna ska snart ut och göra Bollnäs osäkert. Själv har jag tagit ett varmt bad och krupit ner i sängen.

Ska se lite på tv och sen hoppas jag att få sova en hel natt.

Såg ni melodifestivalen förresten. Tråkigt och enformigt tyckte jag. Den enda sång jag hoppades skulle gå vidare gjorde det inte. Jag tyckte den där killen som började sin låt sittande i en solstol hade en hyfsad låt i alla fall, Jonas Mattson "On my own" Men det var nog bara jag det som sagt. För den kom väl näst sist.

Nåja vad gör väl det.

Nu ska jag vila och glo lite på TV

Huj!

I natt har kroppen varit i uppror. Jag har frusit, svettats, haft ont precis överallt och legat sömnlös till halv 5 på morgonen. Somnade sedan en orolig sömn, fortsatte frysa och svettas om vartannat. Egentligen började det natten innan, då jag vaknade kl 2 och låg vaken till 5 med precis dom här besvären. Men då trodde jag att det var nån reaktion på att jag slutat med smärtstillande. Abstinensbesvär eller nåt.

Men nu undrar jag om det är nån släng av influensa jag fått. Men jag är inte förkyld eller nåt. Får hoppas att det ger sig, för sån här natt vill jag inte ha igen. Gick efter ett par timmar och la mig i dotterns rum med hennes hund, eftersom dottern själv inte är hemma. Ville att maken i alla fall skulle få en god natts sömn och inte bli störd av mig som snurrade runt i sängen som ett kvarnhjul.

Ryggen mår bra och det är i alla fall huvudsaken.

Så nu tog orken slut. Kommer orken tillbaka kanske det blir ett mer ordentligt inlägg sedan.

Ha de!

Trots att jag är sjukskriven just nu och inte blir ledig från jobbet när det blir helg så uppskattar jag helgerna jättemycket ändå. De bästa helgerna är när så många som möjligt av barnen är hemma. I helgen är mina två yngsta hos sin pappa, men i gengäld kommer bonusdöttrarna hit. Det ska bli mysigt att träffas och umgås. God mat äter vi förvisso alltid eftersom maken är en strålande kock, men lite extra festligt till helgerna.

I morgon kväll kommer söstra mi Lotta på besök. (Bilden är från min möhippa juli 2009)


Jag längtar så för hon står mig så nära. Hon är inte min riktiga syster utan vi har varit vänner sen vi gick i första klass. Men vi är systrar i anden, som man brukar säga. Var så säker. Sen blir det en kanonvecka, nästa vecka, för då ska Lilleman vara här en hel vecka. Han brukar få göra så ibland så vi får träffas längre stunder än enbart helger. Då sköter jag undervisningen med honom hemma och det går jättebra. Bra att ha en mamma som är lärare :)

Vi kommer kanske att kunna besöka ett par skolor här också under veckan, eftersom Lilleman haft funderingar att flytta hit. Då kan det ju vara bra att få en liten uppfattning om skolor och kompisar. Yngsta dottern vill gå i gymnasiet i Stockholm och det kan ju vara spännande.

Jag minns när jag och Marie gick ut gymnasiet i Bollnäs 1980. Vi var så grymt trötta på Edsbyn, att vi till och men skrev en sång om det. Vi uppträdde med den på Superstartävlingarna som gymnasiet hade i Sporthallen. Sen flyttade Marie till London och jag till Gävle.

Men hur det än är så älskar jag min bardoms hembygd och med ålder kommer livserfarenhet och jag älskar lugnet och ron häruppe. Att återigen möta vänner från förr. Stockholm besöker vi ofta och gärna, eftersom vi har både barn och vänner där, men jag lovar att varje gång vi åker norrut igen och passerar Dalälven, då tutar vi med bilen.

Underbara Barbro Hörberg

"...har man rumpan bak, har man rumpan bak
Böjer och stäcker och tänjer sig har man ändå rumpan bak"

Ja sången fortsätter med en massa roliga verser, men jag tänker inte plåga er med dagissånger.... bara ibland.. nån gång sådär.

Jag funderade i morse på detta med att blogga. Det är alltid en balansgång med vad som ska skrivas. Jag vill gärna skriva personligt, utifrån mina åsikter och känslor och hur jag upplever företeelser i min vardag. Men jag har märkt att jag drar mig ofta för det av rädsla att någon ska missuppfatta eller ta åt sig. Samtidigt vill jag inte vara en utslätad person som bara skriver på ett "mesigt sätt". För det är inte jag.

Jag lever, jag känner, jag skrattar, jag gråter, jag har känslor och åsikter. Jag är precis som du, en människa med mänskliga känslor och behov, men tillräckligt vis för att veta att vi alla är olika och får så vara.

Kom att tänka på en tänkvärd ramsa som jag hörde för många år sedan.

"Om somliga visste vad somliga säger om somliga
så skulle somliga inte säga så mycket om somliga
som somliga säger om somliga"

Jag har aldrig riktigt förstått det där med människors behov av lägga över sina egna åsikter om vissa människor på andra människor. Att man måste säga: "Så här är den här personen, så här har den gjort/gör". Jag tycker alltid det är bättre att folk själva får bilda sin egen uppfattning och att man frågar och tar reda på istället för att förutsätta och kategorisera. Det kommer aldrig något gott ur skvaller och man blir aldrig vit av att svärta ner andra.

Att dömas ohörd och utan att få säga ett enda ord till sitt försvar måste vara hemskt. Jag har jobbat med människor i hela mitt liv. Vissa människor har jag kommit mycket nära och samtalen har ibland varit många och långa. Har hört många som blivt illa behandlade. Människan är verkligen uppfinningsrik när det gäller att göra andra människor illa.

Tänk om vi kunde tillsammans vända en trend. Försöka göra gott istället. En klok arbetsledare jag haft en gång brukade säga: "Varje gång man träffar en människa man inte begriper sig på, ska man fråga sig: Vad kan jag lära mig av detta". Istället för att gripa telefonluren och ringa och beklaga sig eller tala illa om personen. Eller att tala illa om den i andra sammanhang. Speciellt sårande är det om förtalet infiltrerar personer som betyder mycket för den drabbade. Hör du något, gå till källan. Ta reda på från den person det gäller om det verkligen är så här. Prata med personen. Fråga : "Hur tänkte du där?" Istället för att förutsätta att allt du hör är sant.

Nej, jag säger inte att jag är perfekt på det här området. Men jag jobbar på det. Jag tror jag kommit en bra bit på väg. Det är först när man identifierar problem som man kan göra nåt åt dem.

Jaha, nu skrev jag utifrån mina tankar och värderingar. Jag skriver generellt utan att slå nån i huvudet. Det är bara reflektioner på saker jag funderat över.

Det kommer säkert mera lättsamma blogginlägg alldeles snart - för det som så föredrar.

Ha en riktigt bra dag!

Nu är äntligen stygnen borttagna. Det gick jättebra och det hade läkt så fint. Det finns många fördelar med att stygnen är borta. Men det bästa av allt är att jag äntligen får krypa ner i badkaret och bara njuta. Nu har jag just klivit upp ur badet och fast klockan bara är fem så har jag krupit i det fina vita nattlinnet som jag fick av maken innan jag åkte in på sjukhuset. Vill inte att något ska skava mot ärret nu när bandaget är borta. Det känns lite när byxlinningen skaver emot. Jag ska be maken ta en bild som jag kan lägga ut senare.

Idag har vi kunnat sitta lite i solen på altanen. Maken gick ut i morse och skottade bort all snö. Det var så skönt att äntligen känna solen värma ansiktet, höra takdropp och fåglar som kvittrar.

Efter besöket på vårdcentralen var vi och handlade. Sedan blev det sen lunch bestående av Tillmans blodpudding, bacon, keso och mammas hemlagade lingonsylt. Mums! Jag har alltid haft svårt för blodpudding, men Tillmans är jättegod.

Dottern är hemma och är förkyld och eländig idag. Men hon har lite böcker hemma som hom jobbar i. Gäller att inte komma efter nu när hon går i nian.

Själv är jag jättetrött som vanligt. Har försökt att sova lite middag, men eftersom jag håller på att sluta med smärtstillande så känns kroppen alldeles för ansträngd och pulsen känns lite hög. Så det ät lite svårt att koppla av.

Ska försöka med lite Lars Roos (hissmusik enligt maken), men jag somnar så gott till det. Kanske kan slappna av en liten stund i alla fall.

Ha det gott!

då ska stygnen bort. Doktorn sa 3 veckor, i papprena stod det 2 veckor. Så jag gick på doktorns råd. Så då ska det väl sitta ihop ordentligt i alla fall. Har varit lika trött idag. Sovit middag som ett litet barn. Har inte haft så ont och därför har det gått bra att minska ner på smärtstillande. Men det kan vara en anledning till att jag är trött också att det är en massa gift som ska ut ur kroppen. Får nog bli en Skipperdrink i morgon. Den har en renande effekt på kroppen.

Men det kan vara nåt som går också för såväl make som dotter har känt sig hängiga. Hoppas det bara är nåt tillfälligt för jag har varit sjuk så det räcker. Nu vill jag vara i farten.

Lärde mig ett nytt uttryck av Willy i TV-programmet Bygglov. Hawaii på buggen... ett annat ord för lite knas, efter vad jag förstår. Har man Hawaii på buggen är man inte riktigt som man ska, eller så är det nån företeelse som inte är som den ska. Om jag fattade rätt. Ja man är aldrig för gammal för att lära sig nåt nytt :)

Sov nu så gott så hoppas jag vi hörs i morgon och att jag är pigg och alert igen.

Tjingeling