Jag vann!
Hade ett litet meningsutbyte med min käre make alldeles nyss. Vi sitter nämligen och ser på programmet "Rock and Roll Hall of Fame 25 år" på svt2. Bruce Springsteen mfl gamla artister uppträder. Maken säger att Bruce blivit gammal och vi konstaterar att ja det var väl ca 25 år sedan han var riktigt i ropet. Jag säger att jag minns att han brukade ha nån sorts pannband på huvudet förut. Maken tittar lite medlidsamt på mig och säger... "jamen älskling det var inte han det var Mark Knopfler det". Men jag stod på mig för jag vet att jag sett Brucan med nåt pannbandsliknande på huvudet. Då gjorde maken sig ännu roligare och sa att sånt på huvet hade Rambo du har kanske blandat ihop med honom....
Då blev jag liiite envis och som tur är så finns ju nätet att tillgå. Jag tog fram min lilla bärbara och sa till min kärlek att nu minsann skulle jag bildgoogla så han kunde få bildbevis. "Lycka till älskling" svarade den käre maken med ett litet skratt. "Du lär inte hitta nåt".
Detta var en av bilderna jag hittade... och som sagt älskling.. en bild säger mer än tusen ord... även om orden kommer ifrån en så söt mun som din.
Då blev jag liiite envis och som tur är så finns ju nätet att tillgå. Jag tog fram min lilla bärbara och sa till min kärlek att nu minsann skulle jag bildgoogla så han kunde få bildbevis. "Lycka till älskling" svarade den käre maken med ett litet skratt. "Du lär inte hitta nåt".
Detta var en av bilderna jag hittade... och som sagt älskling.. en bild säger mer än tusen ord... även om orden kommer ifrån en så söt mun som din.
21-28
En vecka flög iväg. Mycket att göra inför julen och för lite tid att blogga. Men ska försöka summera lite.
Städat och städat och plockat och burit saker från ena stället till det andra. Knökfullt med folk i varje vrå. Sovandes på soffor, tillfälliga lösningar hit och dit för att få plats med alla i vårt trånga lilla hus. Gjorde så gott vi kunde.... men men....
Trött - har plockat och städat idag och hittad diverse kvarlämnade, glömda, slängda grejer i olika högar... vems är vems... ja det vette katten!
Ska blir riktigt skönt att få komma iväg till Gran Canaria (Puerto Rico) som vi beställt en sista minuten till den 2/1. En vecka i solen och bara mannen och jag. HÄRLIGT!
Sen hoppas jag att jag får tid för kontraströntgen så jag får veta vad som fattas min rygg. En bra missförstådd sjukdom detta med dåliga ryggar. Det syns ju liksom inte utanpå.
Hoppas det finns nåt att göra i alla fall.
Nu ska jag fortsätta pyssla lite.... har vilat ryggen en stund nu så kanske jag orkar ett tag till.
Städat och städat och plockat och burit saker från ena stället till det andra. Knökfullt med folk i varje vrå. Sovandes på soffor, tillfälliga lösningar hit och dit för att få plats med alla i vårt trånga lilla hus. Gjorde så gott vi kunde.... men men....
Trött - har plockat och städat idag och hittad diverse kvarlämnade, glömda, slängda grejer i olika högar... vems är vems... ja det vette katten!
Ska blir riktigt skönt att få komma iväg till Gran Canaria (Puerto Rico) som vi beställt en sista minuten till den 2/1. En vecka i solen och bara mannen och jag. HÄRLIGT!
Sen hoppas jag att jag får tid för kontraströntgen så jag får veta vad som fattas min rygg. En bra missförstådd sjukdom detta med dåliga ryggar. Det syns ju liksom inte utanpå.
Hoppas det finns nåt att göra i alla fall.
Nu ska jag fortsätta pyssla lite.... har vilat ryggen en stund nu så kanske jag orkar ett tag till.
Lucköppning 20 dec
Snacka om korsdrag i plånboken när man ska handla de sista julklapparna. Var till Valbo köpcentrum idag och fixade det allra sista. Vilket inte visade sig vara helt enkelt eller billigt. Men det är många som det ska handlas åt.
Har lite andra roliga upptåg i görningen som jag inte tänker skriva om eftersom de som det berör kanske läser min blogg och då blir det ju ingen överraskning.
Nu ska jag "gära el i spissn" för det känns kallt här inne. Sen blir det en stunds TV medans mannen jobbar på bion.
Ha det bäst!
Har lite andra roliga upptåg i görningen som jag inte tänker skriva om eftersom de som det berör kanske läser min blogg och då blir det ju ingen överraskning.
Nu ska jag "gära el i spissn" för det känns kallt här inne. Sen blir det en stunds TV medans mannen jobbar på bion.
Ha det bäst!
Lucköppning 19 dec
Lördagen började med en rejäl sovmorgon, vilket behövdes. Sedan lite pyssel hemma. Avslutades på Gästis i Alfta med ett mycket välsmakande julbord.
Proppmätt!
Proppmätt!
Lucköppning 18 dec
Dagens lucka handlar om kreativitet.
Igår kände jag mig gnällig och tyckte synd om mig själv som bara fick ligga i sängen och ha ont i ryggen. Jag var uttråkad också. Min kusin Marina påminde mig om att Astrid Lindgren brukade säga att det var bra för kreativiteten att ha tråkigt. Fortfarande inte helt övertygad muttrade jag till svar att kreativ är jag nog men inget går att genomföra efter som ryggen gör ont hela tiden.
- Skriv en bok då, svarade min kära kusin. Pippi Långstrump kom ju till under konvalescens, fortsatte hon. Tror jag ska försöka mig på det. Ska jag behöva ta det så här lugnt mot min vilja så kan jag nog låta fingertopparna trumma mot tangenterna i stället.
Ingen aning vad den ska handla om eller vilken typ av bok det ska bli. Men jag ska baske mig försöka. Så det så!
I dag har jag varit hos sjukgymnasten och köpt ett gummiband i en rödrosa färg. Det ska ja sätta fast i en dörr och så ska jag träna mina armar och min nacke... mmm kan vara värt ett försök det med.
Hämtade mitt sjukintyg på vårdcentralen för vbf till Icka på jobbet. Samtidigt var min käre make in på Gästis i Alfta och beställde tid på julbordet i morgon. Det ska bli gott. För stackars mig som inte varit på ett enda i år.
Sedan har jag hämtat ut valparnas stamtavlor för en nätt summa pengar. Tack för det Svenska kennelklubben. Jag är glad att ni finns men ni är grym på att ta betalt.
I morgon ska jag förhoppningsvis klippa Sessan. Hon är rätt tovig efter 6 veckor som valpmamma. Tänkte hon skulle få bli lite julfin.
Barnen är hos sin pappa och firar lilla julafton idag. De kommer att vara här på julafton i år vilket är underbart. Det innebär att vi får träffa alla 6 barnen på julafton, för även de övriga kommer hem. Härligt!
Har lite julklappspyssel kvar, men är förhoppningsvis klar på söndag då vi ska åka till Valbo.
Sen väntar storstäding och julmatsfixande.
BTW så har vi just nu 6 katter och 5 hundar inne. Katterna vägrar sätta sina ädla morrhår utanför dörren så länge termometern visar på minus 27. Inte ens Bollnäs bandylag är dumma nog att vistas utomhus idag.
Hästarna fick dock vara ute någon timme med varma täcken idag. Men nu är dom i sitt goa stall.
Igår kände jag mig gnällig och tyckte synd om mig själv som bara fick ligga i sängen och ha ont i ryggen. Jag var uttråkad också. Min kusin Marina påminde mig om att Astrid Lindgren brukade säga att det var bra för kreativiteten att ha tråkigt. Fortfarande inte helt övertygad muttrade jag till svar att kreativ är jag nog men inget går att genomföra efter som ryggen gör ont hela tiden.
- Skriv en bok då, svarade min kära kusin. Pippi Långstrump kom ju till under konvalescens, fortsatte hon. Tror jag ska försöka mig på det. Ska jag behöva ta det så här lugnt mot min vilja så kan jag nog låta fingertopparna trumma mot tangenterna i stället.
Ingen aning vad den ska handla om eller vilken typ av bok det ska bli. Men jag ska baske mig försöka. Så det så!
I dag har jag varit hos sjukgymnasten och köpt ett gummiband i en rödrosa färg. Det ska ja sätta fast i en dörr och så ska jag träna mina armar och min nacke... mmm kan vara värt ett försök det med.
Hämtade mitt sjukintyg på vårdcentralen för vbf till Icka på jobbet. Samtidigt var min käre make in på Gästis i Alfta och beställde tid på julbordet i morgon. Det ska bli gott. För stackars mig som inte varit på ett enda i år.
Sedan har jag hämtat ut valparnas stamtavlor för en nätt summa pengar. Tack för det Svenska kennelklubben. Jag är glad att ni finns men ni är grym på att ta betalt.
I morgon ska jag förhoppningsvis klippa Sessan. Hon är rätt tovig efter 6 veckor som valpmamma. Tänkte hon skulle få bli lite julfin.
Barnen är hos sin pappa och firar lilla julafton idag. De kommer att vara här på julafton i år vilket är underbart. Det innebär att vi får träffa alla 6 barnen på julafton, för även de övriga kommer hem. Härligt!
Har lite julklappspyssel kvar, men är förhoppningsvis klar på söndag då vi ska åka till Valbo.
Sen väntar storstäding och julmatsfixande.
BTW så har vi just nu 6 katter och 5 hundar inne. Katterna vägrar sätta sina ädla morrhår utanför dörren så länge termometern visar på minus 27. Inte ens Bollnäs bandylag är dumma nog att vistas utomhus idag.
Hästarna fick dock vara ute någon timme med varma täcken idag. Men nu är dom i sitt goa stall.
Lucköppning 17 dec
En vecka kvar till jul. Tur man inte är lättstressad. Här går allt långsamt. Var uppe i morse och la i en tvätt, gjorde mat till valparna, dammade i sovrummet och körde igång diskmaskinen. Det var vad min rygg orkade just då.
Har legat och vilat, försökt förströ mig med allt ifrån farmville till värdelösa tv program. Tur dom visade Emil på TV4 film iaf. Det gick ju att se.
Just nu är jag bara uttråkad och trött på att vara ensam och utan kontakt med yttervärlden. Hoppas vi kan åka till Valbo i helgen. Har lite saker att fixa innan jul och proppar jag i mig lite smärtstillande truddeluttpiller så ska det nog gå. Annars försöker jag vara utan dom. Vill inte bli beroende av sån skit.
Ja ja... ska till sjukgymnasten igen i morgon. Får höra vad han säger.
Hade hoppats att golvläggaren skulle komma och lägga golvet i badrummet, men dom hade inte tid förrän efter jul.
Tänk att det ska ta sån tid att få ett litet badrum klart.
Nu ska jag släppa ut hundarna och koka soppa och slänga i ytterligare en tvätt.
Det kanske blir jul ändå... fast kroppen inte kan städa som den brukar.... Ernst sa i allafall så på tv igår. Att det inte var så noga.... svårt att acceptera för en sån som mig... men men...
Ha de´!
Lite deppigt känns det just nu, men det går väl över.
Har legat och vilat, försökt förströ mig med allt ifrån farmville till värdelösa tv program. Tur dom visade Emil på TV4 film iaf. Det gick ju att se.
Just nu är jag bara uttråkad och trött på att vara ensam och utan kontakt med yttervärlden. Hoppas vi kan åka till Valbo i helgen. Har lite saker att fixa innan jul och proppar jag i mig lite smärtstillande truddeluttpiller så ska det nog gå. Annars försöker jag vara utan dom. Vill inte bli beroende av sån skit.
Ja ja... ska till sjukgymnasten igen i morgon. Får höra vad han säger.
Hade hoppats att golvläggaren skulle komma och lägga golvet i badrummet, men dom hade inte tid förrän efter jul.
Tänk att det ska ta sån tid att få ett litet badrum klart.
Nu ska jag släppa ut hundarna och koka soppa och slänga i ytterligare en tvätt.
Det kanske blir jul ändå... fast kroppen inte kan städa som den brukar.... Ernst sa i allafall så på tv igår. Att det inte var så noga.... svårt att acceptera för en sån som mig... men men...
Ha de´!
Lite deppigt känns det just nu, men det går väl över.
Lucköppning 16 dec
Hörde just ett underbart uttryck på tv:
"Life doesn´t have to be perfect to be wonderful"
Såna ord får mig att tänka till lite extra.
Jag tror att vi människor ibland har en tendens att lägga hela livet på en "vänta-lista"
Vi tänker.... "när jag är färdig med min utbildning, när jag är färdig med renoveringen, när jag har fått mitt drömjobb, när jag hittat min drömpartner DÅ!......"
Men det som går oss förbi under tiden vi väntar.... det är det som är livet.... alla dagar som kommer och går.
Livet kan vara perfekt i några avseenden och ha lite mer att önska i andra. Jag tror det är så för oss alla.
Mitt liv har sett olika ut i olika tider av livet. Jag har haft tider då det mesta varit perfekt eller tider då bara en del känts perfekt. Vi är kanske vår egen lyckas smed ibland - vad vet jag?
Idag kan jag säga: Jag är 47 år, år så otroligt tacksam att jag har min älskade man vid min sida. Att jag har mina fina barn och bonusbarn, att jag får bo här ute på Målda, att jag har nära till mina föräldrar och svärmor och att vi kan få umgås med den generationen.
Sen finns det givetvis saker som jag väntar på... som t ex att få ett fast arbete, att slippa hanka mig fram på vikariat, jag längtar också efter att våra badrum ska bli klara, jag längtar efter att få åka till varmare breddgrader med min man...
När man varit med i några år, som jag har (oj nu lät det som jag är lastgammal.... men... ja ni förstår säkert) så är det väl saker som varit riktigt jobbiga också. Saker som smärtat mer än annat. De saker som smärtat mig ska jag inte gå in på här - det blir alldeles för personligt. Men man lär sig av det. Som att försöka skilja på sak och person. Att trots att vissa försöker "platta till dig" försöka tro på sig själv, vara snäll mot sig själv och säga: "Jag är inte perfekt - men jag är good enough!"
Blev väldigt inspirerad av sommarpratare och livscoachen Elisabeth Gummessons
program som jag i somras lyssnade på när jag låg på stranden på Öland. Hon pratar just om detta. Att vara "good enough". Läs gärna hennes böcker. Det ska jag göra.
Jantelagen - är den bara svensk? Jag vet inte. "Du ska inte tro att du är nåt....." Vilka följder får detta? Jag har alltid försökt peppa alla elever jag under mina lärarår stött på (och även mina egna barn). Du är värdefull! Du betyder något! Du kan göra skillnad! Du är DU och du DUGER!
"Life doesn´t have to be perfect to be wonderful"
Såna ord får mig att tänka till lite extra.
Jag tror att vi människor ibland har en tendens att lägga hela livet på en "vänta-lista"
Vi tänker.... "när jag är färdig med min utbildning, när jag är färdig med renoveringen, när jag har fått mitt drömjobb, när jag hittat min drömpartner DÅ!......"
Men det som går oss förbi under tiden vi väntar.... det är det som är livet.... alla dagar som kommer och går.
Livet kan vara perfekt i några avseenden och ha lite mer att önska i andra. Jag tror det är så för oss alla.
Mitt liv har sett olika ut i olika tider av livet. Jag har haft tider då det mesta varit perfekt eller tider då bara en del känts perfekt. Vi är kanske vår egen lyckas smed ibland - vad vet jag?
Idag kan jag säga: Jag är 47 år, år så otroligt tacksam att jag har min älskade man vid min sida. Att jag har mina fina barn och bonusbarn, att jag får bo här ute på Målda, att jag har nära till mina föräldrar och svärmor och att vi kan få umgås med den generationen.
Sen finns det givetvis saker som jag väntar på... som t ex att få ett fast arbete, att slippa hanka mig fram på vikariat, jag längtar också efter att våra badrum ska bli klara, jag längtar efter att få åka till varmare breddgrader med min man...
När man varit med i några år, som jag har (oj nu lät det som jag är lastgammal.... men... ja ni förstår säkert) så är det väl saker som varit riktigt jobbiga också. Saker som smärtat mer än annat. De saker som smärtat mig ska jag inte gå in på här - det blir alldeles för personligt. Men man lär sig av det. Som att försöka skilja på sak och person. Att trots att vissa försöker "platta till dig" försöka tro på sig själv, vara snäll mot sig själv och säga: "Jag är inte perfekt - men jag är good enough!"
Blev väldigt inspirerad av sommarpratare och livscoachen Elisabeth Gummessons
program som jag i somras lyssnade på när jag låg på stranden på Öland. Hon pratar just om detta. Att vara "good enough". Läs gärna hennes böcker. Det ska jag göra.
Jantelagen - är den bara svensk? Jag vet inte. "Du ska inte tro att du är nåt....." Vilka följder får detta? Jag har alltid försökt peppa alla elever jag under mina lärarår stött på (och även mina egna barn). Du är värdefull! Du betyder något! Du kan göra skillnad! Du är DU och du DUGER!
Lucköppning 15 dec
ÄNTLIGEN!!!!
Lyssnar på nyheterna. Denna dag blir jag riktigt glad. Vår skolminister Jan Björklund kommer att skärpa behörighetskraven vid anställning av lärare.
I min irritation över att behöva gå arbetslös med mina meriter så kontaktade jag en kille jag känner som sitter i riksdagen. Han skulle direkt undersöka om det gick att strama åt detta med behörighet och prata med sina allierade i riksdagen.
Snacka om att jag blev glad när jag såg Jan Björklund i tv idag och hörde honom säga:
"Självklart ska lärare vara behöriga, ingen vill väl blir opererad av en obehörig läkare, lika viktigt är det att behöriga undervisar våra barn"!
TACK JAN BJÖRKLUND OCH TACK MIKAEL OSCARSSON!!!! och självklart alla som varit med i processen.
Det finns hopp!!!
Det var en bra julklapp tycker jag!
Lyssnar på nyheterna. Denna dag blir jag riktigt glad. Vår skolminister Jan Björklund kommer att skärpa behörighetskraven vid anställning av lärare.
I min irritation över att behöva gå arbetslös med mina meriter så kontaktade jag en kille jag känner som sitter i riksdagen. Han skulle direkt undersöka om det gick att strama åt detta med behörighet och prata med sina allierade i riksdagen.
Snacka om att jag blev glad när jag såg Jan Björklund i tv idag och hörde honom säga:
"Självklart ska lärare vara behöriga, ingen vill väl blir opererad av en obehörig läkare, lika viktigt är det att behöriga undervisar våra barn"!
TACK JAN BJÖRKLUND OCH TACK MIKAEL OSCARSSON!!!! och självklart alla som varit med i processen.
Det finns hopp!!!
Det var en bra julklapp tycker jag!
Lucköppning 14 dec
Jag hade ju en bild på sönerna häromdagen. Här kommer en bild på mina jättefina flickor.
Älskar dem otroligt!
Michalea
och
Linnéa
Lucköppning 13 dec
Minneslucka luciadagen
Det starkaste minnet jag har med den här dagen utspelar sig på Bollnäs BB luciamorgonen 1984. Jag var 22 år och blev kl 07.03 mamma till en underbar liten tjej. Min dotter Michaela föddes då. Idag fyller hon 25 år och är stora damen. Hon föddes till Luciasång. Luciatåget passerade korridoren utanför förlossningsrummet när hon föddes.
Sen minns man ju alla luciatåg i skolan. Speciellt på mellanstadiet när vi i tidig morgontimme lussade för vår magister John. Hela klassen uppradade i magisterns sovrum med sånger och verser. Sedan fika innan vi återvände till skolan och skoldagen.
1980 var också ett speciellt år. Då blev jag Edsbyns lucia. Det är ett roligt minne eftersom jag aldrig i världen kunde tro att jag skulle bli vald så var jag nog den ende av kandidaterna som inte brydde mig om att lära mig luciaversen. Jag tyckte bara det var fantastiskt att jag kommit med bland de 7 kandidaterna. Men sedan blev det att lära sig den snabbt innan kröningen. Det gick ju det med men oj vad nervös jag var.
Sedan minns jag alla luciatåg jag hållit i på skolor och förskolor jag arbetat på. Oj vad mycket kul det har varit.
Denna luciamorgon satt jag i vårt tv rum med min svärmor Alice och såg på luciamorgon från Växjö. Vilket fantastiskt luciatåg och vilka sångare och musiker. Det var ett otroligt tjusigt program.
Nu ska jag avsluta för idag. Ha en fortsatt trevlig kväll!
Det starkaste minnet jag har med den här dagen utspelar sig på Bollnäs BB luciamorgonen 1984. Jag var 22 år och blev kl 07.03 mamma till en underbar liten tjej. Min dotter Michaela föddes då. Idag fyller hon 25 år och är stora damen. Hon föddes till Luciasång. Luciatåget passerade korridoren utanför förlossningsrummet när hon föddes.
Sen minns man ju alla luciatåg i skolan. Speciellt på mellanstadiet när vi i tidig morgontimme lussade för vår magister John. Hela klassen uppradade i magisterns sovrum med sånger och verser. Sedan fika innan vi återvände till skolan och skoldagen.
1980 var också ett speciellt år. Då blev jag Edsbyns lucia. Det är ett roligt minne eftersom jag aldrig i världen kunde tro att jag skulle bli vald så var jag nog den ende av kandidaterna som inte brydde mig om att lära mig luciaversen. Jag tyckte bara det var fantastiskt att jag kommit med bland de 7 kandidaterna. Men sedan blev det att lära sig den snabbt innan kröningen. Det gick ju det med men oj vad nervös jag var.
Sedan minns jag alla luciatåg jag hållit i på skolor och förskolor jag arbetat på. Oj vad mycket kul det har varit.
Denna luciamorgon satt jag i vårt tv rum med min svärmor Alice och såg på luciamorgon från Växjö. Vilket fantastiskt luciatåg och vilka sångare och musiker. Det var ett otroligt tjusigt program.
Nu ska jag avsluta för idag. Ha en fortsatt trevlig kväll!
Lucköppning 12 dec
Minnesluckan för denna lördag... ja undrar vad den kommer att innehålla....
Kikar på dansbandskampen på tv... mest för att få förfasa mig lite. Såg ett dansband som hette Bhonus.... förvisso med bra stämsång, men med en sångare som såg så smörig ut så jag kom på ett uttryck som M´s mutter brukade säga: "Määän åcken vämjig kär".... Det passade in på deras sångare....
Å nu så hotade dom med nakenchock också.... då blir det nog ännu mer vämjigt.... hua...
Jamen kolla. Är det inte gräsligt...
Nä nu ska jag sluta språka elände å minnas nåt annat istället.
Inredning tycker jag är kul. Jag springer runt med Alcros 701 å kletar på det mesta i möbelväg. För den oinvigde så är det vit färg och jag älskar det.
Jag tror jag har fått det efter min kära mor. När andra satte brun-orange murriga tapeter på väggarna i sina vardagsrum på 70 talet så valde min mamma vita väggar i vardagsrummet.
Min kära make och jag har samma smak när det gäller inredning. Det är tur det. Vi kan bli helt hänförda av vissa möbler och andra inredningsdetaljer. Det vi tyvärr inser att vi faktiskt behöver ett större hus. Eftersom vi ovillkorligt vill bo på gård och lite utanför byn så finns det inte så jättemycket att välja på. Men vem vet... en vacker dag kanske det dyker upp något stort vitt "Madickenhus" till oss också. Fast helst vill vi ju bara lyfta ett sånt hus rakt upp och ställa ner det här på Målda för vi har så underbart läge här tycker vi.
Mannen har försökt ett par gånger. (inte lyfta hus... men få folk att sälja) Knackat på hos folk som har stora tomma (eller halvtomma) hus, men tillsvidare utan större framgång.
Men vi letar vidare och tips om "Madickenhus" emottages tacksamt.
Innan jag slutar passar jag på att skicka en kram till min stora kille Alexander som har namnsdag idag. (Om han nu läser morsan blogg - det ska man inte ge sig tusan på)
Här kommer en bild på mig och mina pojkar. (Får lägga ut en bild på mina flickor en annan gång).
Kikar på dansbandskampen på tv... mest för att få förfasa mig lite. Såg ett dansband som hette Bhonus.... förvisso med bra stämsång, men med en sångare som såg så smörig ut så jag kom på ett uttryck som M´s mutter brukade säga: "Määän åcken vämjig kär".... Det passade in på deras sångare....
Å nu så hotade dom med nakenchock också.... då blir det nog ännu mer vämjigt.... hua...
Jamen kolla. Är det inte gräsligt...
Nä nu ska jag sluta språka elände å minnas nåt annat istället.
Inredning tycker jag är kul. Jag springer runt med Alcros 701 å kletar på det mesta i möbelväg. För den oinvigde så är det vit färg och jag älskar det.
Jag tror jag har fått det efter min kära mor. När andra satte brun-orange murriga tapeter på väggarna i sina vardagsrum på 70 talet så valde min mamma vita väggar i vardagsrummet.
Min kära make och jag har samma smak när det gäller inredning. Det är tur det. Vi kan bli helt hänförda av vissa möbler och andra inredningsdetaljer. Det vi tyvärr inser att vi faktiskt behöver ett större hus. Eftersom vi ovillkorligt vill bo på gård och lite utanför byn så finns det inte så jättemycket att välja på. Men vem vet... en vacker dag kanske det dyker upp något stort vitt "Madickenhus" till oss också. Fast helst vill vi ju bara lyfta ett sånt hus rakt upp och ställa ner det här på Målda för vi har så underbart läge här tycker vi.
Mannen har försökt ett par gånger. (inte lyfta hus... men få folk att sälja) Knackat på hos folk som har stora tomma (eller halvtomma) hus, men tillsvidare utan större framgång.
Men vi letar vidare och tips om "Madickenhus" emottages tacksamt.
Innan jag slutar passar jag på att skicka en kram till min stora kille Alexander som har namnsdag idag. (Om han nu läser morsan blogg - det ska man inte ge sig tusan på)
Här kommer en bild på mig och mina pojkar. (Får lägga ut en bild på mina flickor en annan gång).
Lucköppning 11 dec
Till Marie, som liksom jag kommer att flessa åt den här... men varför??? - Ja det kan ni hundra sa Heddie
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
TOMTEN.
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Lucköppning 10 dec
Dags att öppna dagens minneslucka.
I dag är det Nobeldagen! Säg den skola som inte uppmärksammar det. Man har Nobeltema, Nobelfest, Nobelpris... ja allt vad man kan hitta på. Trevligt men det kan kanske ibland bli lite tjatigt när det ständigt återkommer och med så stora evenemang som följd.
Jag och min man är födda samma år, 1962. Jag minns inte att det ens uppmärksammades när jag gick i skolan. Var tvungen fråga mannen. Han minns som jag, dvs inga Nobelarrangemang.
Därför slänger jag ut frågan till Er kära bloggläsare: Ni som är runt min ålder. Kommer Ni ihåg några Nobelföreteelser från Er skoltid? Skriv gärna en kommentar och berätta.
Kan ju vara så att jag har minneslucka på riktigt.
Ha det gott.... nu MÅSTE jag i säng!
I dag är det Nobeldagen! Säg den skola som inte uppmärksammar det. Man har Nobeltema, Nobelfest, Nobelpris... ja allt vad man kan hitta på. Trevligt men det kan kanske ibland bli lite tjatigt när det ständigt återkommer och med så stora evenemang som följd.
Jag och min man är födda samma år, 1962. Jag minns inte att det ens uppmärksammades när jag gick i skolan. Var tvungen fråga mannen. Han minns som jag, dvs inga Nobelarrangemang.
Därför slänger jag ut frågan till Er kära bloggläsare: Ni som är runt min ålder. Kommer Ni ihåg några Nobelföreteelser från Er skoltid? Skriv gärna en kommentar och berätta.
Kan ju vara så att jag har minneslucka på riktigt.
Ha det gott.... nu MÅSTE jag i säng!
Lucköppning 9 dec
Grattis alla som heter Anna. Idag är det Annadagen. Det jag minns med denna dag är att jag alltid brukade baka pepparkakor med mina två äldsta barn på Annadagen. Kanske även någon gång med de två yngre.
Men de yngsta och jag tjuvstartade i lördags och bakade då, eftersom lilleman var här då.
Idag ska jag inte skriva länge. Jag har nämligen suttit till långt över "miss i nassen" för att göra klart tidningen Maltesernytt som ska in för tryck i morgon.
Tog sin lilla tid pga att jag hjälpt folk att färdigställa sina julannonser. Hoppas alla blir nöjda nu.
Sen har jag jobbat som en tok med utskickslistan också. Verkar vara svårt att få alla adresser och namn att stämma. Men skam den som ger sig.
För övrigt kan jag meddela att jag har 3 otroligt mysiga Malteservalpar till salu. Världens härligaste hundras i praktisk förpackning. Inte fäller dom heller. 2 hanar och 1 tik. Leveransklara 1 januari.
NU är klockan halv tre och snart ska jag öppna nästa lucka för nu är det 10 dec - Nobeldagen.
Men först sova några timmar.
Huj på er hörs snart igen!
Loulou, Leopold och Lillen söker matte och husse.
Men de yngsta och jag tjuvstartade i lördags och bakade då, eftersom lilleman var här då.
Idag ska jag inte skriva länge. Jag har nämligen suttit till långt över "miss i nassen" för att göra klart tidningen Maltesernytt som ska in för tryck i morgon.
Tog sin lilla tid pga att jag hjälpt folk att färdigställa sina julannonser. Hoppas alla blir nöjda nu.
Sen har jag jobbat som en tok med utskickslistan också. Verkar vara svårt att få alla adresser och namn att stämma. Men skam den som ger sig.
För övrigt kan jag meddela att jag har 3 otroligt mysiga Malteservalpar till salu. Världens härligaste hundras i praktisk förpackning. Inte fäller dom heller. 2 hanar och 1 tik. Leveransklara 1 januari.
NU är klockan halv tre och snart ska jag öppna nästa lucka för nu är det 10 dec - Nobeldagen.
Men först sova några timmar.
Huj på er hörs snart igen!
Loulou, Leopold och Lillen söker matte och husse.
Lucköppning 8 dec
Då var det dags för denna tisdags minneslucka.
Idag minns jag.... djur.
Inget ovanligt för att vara mig eller hur?
Min första kärlek när det gäller djur var morfars jakthund "Gammel-Björn". Han fanns med under mina första uppväxtår på gården Espespellas där jag är uppvuxen.
Han brukade vakta mig. När mamma en gång blev arg på mig så morrade han åt henne. Ingen fick göra mig något. Sedan skaffade morfar hunden Ruff. En vinter när Ruff och Björn varit inne i köket och fått mat (Min underbara mormor Nea lagade mat till hundarna - stekte pannkaka och sånt) och morfar var på väg ut till stallet med dem där de sov om natten så försvann Gammel-Björn. Ruff och Björn brukade ta en liten lov bort mot postlådan och kissa innan de gick in till stallet. Denna gång var det bara Ruff som kom tillbaka. Björn sågs aldrig mer... varken levande eller död.
Vad vi letade. Alla letade i många många dagar. Under hus och byggnader, i diken, i skogen osv. Men ingen hund.
Han var en otroligt duktig jakthund. Spekulationerna var många. Hade han känt sig gammal och sjuk och gått iväg för att dö? Men varför hade ingen sett honom eller varför hittade vi honom inte? Eller var det så illa att han blivit kidnappad? Fanns det nån som i ren avundsjuka snott honom???? Ingen förklaring verkade rimlig och åren gick och än idag vet vi ingenting om hans försvinnande.
När Ruffs liv många år senare var till ända skaffade morfar en lite tik vid namn Jenka. Jämthund tror jag att hon var. Jenka parades och fick en liten hanvalp som också fick namnet Björn (han hade stor fantasi min morfar när det gällde hundnamn - vänta bara ska ni få höra). Eftersom jag var med från det att Björn föddes så blev han mycket kär för mig. Han var en underbar hund och jag brukade träna honom inför varje jakt. Cyklade nog åtskilliga mil med honom. Fick nån tia av morfar för jag var så duktig, något som var mycket värt för mig.
Björn hängde med ända tills jag kom en bra bit upp i tonåren. Men en dag var buren tom. Nytt sågspån låg där och jag förstod att någonting hade hänt. Ingen hade sagt nåt till mig... inte vågat göra mig ledsen... ingen hade berättat för mig att man tänkte ta bort Björn för att han inte var tillräckligt bra jakthund.
Jag minns att jag stod på gården helt tyst medan tårarna bara rann utför mina kinder. Jag kände mig iakttagen men ingen människa fanns inom synhåll. Då såg jag borta vid lagårdsporten, en underlig figur med alldeles för stora tassar och öron som med huvudet på sned och med bekymrad min satt och iakttog mig. Morfars nya valp.
Hundälskare som jag är satte ja mig ner på huk. Mer behövdes inte förrän valpen rusade fram till mig och överöste mig med valppussar! En liten tröst i eländet var det ju. Hunden döpte morfar till.... Ruff (jo det var ju det där med variationen då... he he) Men jag kallade honom alltid för Skuffen.... Jag fick inte samma band till denna hund som till Björn. Mycket för att jag nu var så pass gammal och inte var hemma och pysslade med djuren så mycket som jag gjort då jag var yngre. Men kanske också för att denna morfars sista hund en gång vid en jakt blev sparkad i huvudet av en älg och aldrig blev sig riktigt lik i och med detta. Han blev aggresiv och vaktade allt. En gång bet han mig i ansiktet när jag skulle ge honom mat. En annan gång smet han och bet en grabb. Sen fick han sluta sina dar. Såna hundar ska man inte ha kvar.
Nåväl... hemma fick vi inte ha hund... min käre far var inte så förtjust i "hunneländen". Men jag fick på prov överta en gammal tax efter min kusin en gång, men det gick inte så bra. Han kunde ibland göra utfall och han jagade allt på gården. Katter.. men dom hann ju undan eller upp i nåt träd. Värre var det för en av våra kaniner, den jagade han ihjäl. Så han blev inte långvarig heller.
Men lyckan var gjord därför att i skolan fanns ett ämne som hette FVA (fritt valt arbete). Det var på högstadiet. De tre första terminerna valde jag att tillbringa mina fredageftermiddagar i Jössebo Vinterstallar och sköta om en massa shetlandsponnies. Men de tre sista terminerna på högstadiet var ändå bäst. Då fick jag vara hos Britta Malmberg på Mostådalens kennel i Rävaberg och sköta hennes härliga hundar. Mest fäst blev jag vid rasen Cavalier King Charles Spaniel.
Min favorithund hette Berry. En black and tan tik som kom från England. Man fick alltid låna hem en hund om man ville över någon helg eller lov eller så. Det hände faktiskt att jag lyckades tjata på mina föräldrar så jag fick det. Någon helg och ett sportlov hade jag hundar. Först en helg en hund som hette Vanna och sedan min älskade Berry. Å vad det var roligt! Britta var världens underbaraste kennelinnehavare också och var alltid så snäll och vänlig mot oss tjejer. En gång hyrde hon en buss och så fick vi åka till Hundskolan i Sollefteå på studiebesök. Det var för den ersättning hon fick ifrån skolan hon hyrde bussen. "Inte ska väl jag ha några pengar för att ni kommer hit, det är ju bara roligt" sa hon. Tänk vilken underbar förebild hon var.
Min kompis M hade en hund som kom därifrån. Han hette Jojje. Men ibland kallade vi honom förr "lille Oj". Han var inte så liten. Han var en lagom tjock man i sina bästa år, precis som Karlsson på taket. Hemma hos oss hade vi katt. Världens snällaste och mysigaste Kurre (kallad lille Urr). Innan hade vi haft två katter. Min mormor hade en katt som hette Pia. Hon fick ungar stup i kvarten. En gång sparade dom en grå hane till mig. Då var jag 5 år. Han var med på mitt 5 årskalas. Vi brukade leka kurragömma han och jag. Han hette Tittian och var så fin och snäll. Tyvärr var det någon som lagt ut råttgift som Tittian fick i sig. Det var på vintern och jag minns att mamma och pappa och jag varit ut och åkt längdskidor och när vi kom hem berättade de för mig att Tittian inte längre fanns.
När jag var 8 år fick Pia tre kattungar. En svart-vit, en grå-vit och en vit med röda fläckar. ÅÅh vad jag ville ha den grå-vita. Den påminde mig så mycket om Tittian. Men både den grå och den svart-vita var honor och det ville man inte ha så dom fick nog fara till katthimlen dom men den vit-röda behöll vi. Han fick heta Ludde (fast M och jag kallade honom Dudd-Olov). När Ludde var 1 ½ år så flyttade vi från övervåningen på mormors hus och till huset intill. Det gillade inte Ludde så han blev kvar hos mormor.
När min mamma åkte på resa till Israel 1974 passade pappa på att beställa en kattunge hos min kusin Ture. Deras katt hade fått 3 ungar och en var svanslös (som sin mamma Twistan) och långhårig (som sin pappa Miren) och grå. Det finns sina förklaringar till att jag alltid haft grå katter som mina favoritkatter. Min lillasyster var 6 år när vi fick Kurre. Eftersom han var svanslös så kunde han ha bebiskläder och det tycke min lillasyster var bra. Hon klädde på honom, satte en docknapp i munnen på honom och skjutsade runt med honom i sin dockvagn. Det fann han sig i Kurre. Så fort syster var färdig och gick iväg så kikade han upp, hoppade ner och ålade snabbt ur sina bebiskläder.
Inne brukade han sova i vår mormors gamla docksäng. Ja han var nog världens snällaste katt. Han fick leva tills han var 13 ½ år. Då hade han i ett par års tid haft en tumör på frambenet. Veterinären sa att det gick bra så länge den inte växte. Men växte den skulle vi ta bort honom.... det gjorde vi hösten 1987 tror jag det var. Åh vad det var ledsamt. Trots att jag hade min egen familj och inte bodde hemma så saknade jag honom.
Ja efter Kurre så har det i mitt liv funnits många djur. Men det får jag nog ta och minnas en annan gång.
Nu ska jag ta och vila lite.... min rygg har en dålig dag idag. Igår hade den en bra dag. Det går lite upp och ner.....
Inga bilder idag... men kanske i mören!
Huj!
Idag minns jag.... djur.
Inget ovanligt för att vara mig eller hur?
Min första kärlek när det gäller djur var morfars jakthund "Gammel-Björn". Han fanns med under mina första uppväxtår på gården Espespellas där jag är uppvuxen.
Han brukade vakta mig. När mamma en gång blev arg på mig så morrade han åt henne. Ingen fick göra mig något. Sedan skaffade morfar hunden Ruff. En vinter när Ruff och Björn varit inne i köket och fått mat (Min underbara mormor Nea lagade mat till hundarna - stekte pannkaka och sånt) och morfar var på väg ut till stallet med dem där de sov om natten så försvann Gammel-Björn. Ruff och Björn brukade ta en liten lov bort mot postlådan och kissa innan de gick in till stallet. Denna gång var det bara Ruff som kom tillbaka. Björn sågs aldrig mer... varken levande eller död.
Vad vi letade. Alla letade i många många dagar. Under hus och byggnader, i diken, i skogen osv. Men ingen hund.
Han var en otroligt duktig jakthund. Spekulationerna var många. Hade han känt sig gammal och sjuk och gått iväg för att dö? Men varför hade ingen sett honom eller varför hittade vi honom inte? Eller var det så illa att han blivit kidnappad? Fanns det nån som i ren avundsjuka snott honom???? Ingen förklaring verkade rimlig och åren gick och än idag vet vi ingenting om hans försvinnande.
När Ruffs liv många år senare var till ända skaffade morfar en lite tik vid namn Jenka. Jämthund tror jag att hon var. Jenka parades och fick en liten hanvalp som också fick namnet Björn (han hade stor fantasi min morfar när det gällde hundnamn - vänta bara ska ni få höra). Eftersom jag var med från det att Björn föddes så blev han mycket kär för mig. Han var en underbar hund och jag brukade träna honom inför varje jakt. Cyklade nog åtskilliga mil med honom. Fick nån tia av morfar för jag var så duktig, något som var mycket värt för mig.
Björn hängde med ända tills jag kom en bra bit upp i tonåren. Men en dag var buren tom. Nytt sågspån låg där och jag förstod att någonting hade hänt. Ingen hade sagt nåt till mig... inte vågat göra mig ledsen... ingen hade berättat för mig att man tänkte ta bort Björn för att han inte var tillräckligt bra jakthund.
Jag minns att jag stod på gården helt tyst medan tårarna bara rann utför mina kinder. Jag kände mig iakttagen men ingen människa fanns inom synhåll. Då såg jag borta vid lagårdsporten, en underlig figur med alldeles för stora tassar och öron som med huvudet på sned och med bekymrad min satt och iakttog mig. Morfars nya valp.
Hundälskare som jag är satte ja mig ner på huk. Mer behövdes inte förrän valpen rusade fram till mig och överöste mig med valppussar! En liten tröst i eländet var det ju. Hunden döpte morfar till.... Ruff (jo det var ju det där med variationen då... he he) Men jag kallade honom alltid för Skuffen.... Jag fick inte samma band till denna hund som till Björn. Mycket för att jag nu var så pass gammal och inte var hemma och pysslade med djuren så mycket som jag gjort då jag var yngre. Men kanske också för att denna morfars sista hund en gång vid en jakt blev sparkad i huvudet av en älg och aldrig blev sig riktigt lik i och med detta. Han blev aggresiv och vaktade allt. En gång bet han mig i ansiktet när jag skulle ge honom mat. En annan gång smet han och bet en grabb. Sen fick han sluta sina dar. Såna hundar ska man inte ha kvar.
Nåväl... hemma fick vi inte ha hund... min käre far var inte så förtjust i "hunneländen". Men jag fick på prov överta en gammal tax efter min kusin en gång, men det gick inte så bra. Han kunde ibland göra utfall och han jagade allt på gården. Katter.. men dom hann ju undan eller upp i nåt träd. Värre var det för en av våra kaniner, den jagade han ihjäl. Så han blev inte långvarig heller.
Men lyckan var gjord därför att i skolan fanns ett ämne som hette FVA (fritt valt arbete). Det var på högstadiet. De tre första terminerna valde jag att tillbringa mina fredageftermiddagar i Jössebo Vinterstallar och sköta om en massa shetlandsponnies. Men de tre sista terminerna på högstadiet var ändå bäst. Då fick jag vara hos Britta Malmberg på Mostådalens kennel i Rävaberg och sköta hennes härliga hundar. Mest fäst blev jag vid rasen Cavalier King Charles Spaniel.
Min favorithund hette Berry. En black and tan tik som kom från England. Man fick alltid låna hem en hund om man ville över någon helg eller lov eller så. Det hände faktiskt att jag lyckades tjata på mina föräldrar så jag fick det. Någon helg och ett sportlov hade jag hundar. Först en helg en hund som hette Vanna och sedan min älskade Berry. Å vad det var roligt! Britta var världens underbaraste kennelinnehavare också och var alltid så snäll och vänlig mot oss tjejer. En gång hyrde hon en buss och så fick vi åka till Hundskolan i Sollefteå på studiebesök. Det var för den ersättning hon fick ifrån skolan hon hyrde bussen. "Inte ska väl jag ha några pengar för att ni kommer hit, det är ju bara roligt" sa hon. Tänk vilken underbar förebild hon var.
Min kompis M hade en hund som kom därifrån. Han hette Jojje. Men ibland kallade vi honom förr "lille Oj". Han var inte så liten. Han var en lagom tjock man i sina bästa år, precis som Karlsson på taket. Hemma hos oss hade vi katt. Världens snällaste och mysigaste Kurre (kallad lille Urr). Innan hade vi haft två katter. Min mormor hade en katt som hette Pia. Hon fick ungar stup i kvarten. En gång sparade dom en grå hane till mig. Då var jag 5 år. Han var med på mitt 5 årskalas. Vi brukade leka kurragömma han och jag. Han hette Tittian och var så fin och snäll. Tyvärr var det någon som lagt ut råttgift som Tittian fick i sig. Det var på vintern och jag minns att mamma och pappa och jag varit ut och åkt längdskidor och när vi kom hem berättade de för mig att Tittian inte längre fanns.
När jag var 8 år fick Pia tre kattungar. En svart-vit, en grå-vit och en vit med röda fläckar. ÅÅh vad jag ville ha den grå-vita. Den påminde mig så mycket om Tittian. Men både den grå och den svart-vita var honor och det ville man inte ha så dom fick nog fara till katthimlen dom men den vit-röda behöll vi. Han fick heta Ludde (fast M och jag kallade honom Dudd-Olov). När Ludde var 1 ½ år så flyttade vi från övervåningen på mormors hus och till huset intill. Det gillade inte Ludde så han blev kvar hos mormor.
När min mamma åkte på resa till Israel 1974 passade pappa på att beställa en kattunge hos min kusin Ture. Deras katt hade fått 3 ungar och en var svanslös (som sin mamma Twistan) och långhårig (som sin pappa Miren) och grå. Det finns sina förklaringar till att jag alltid haft grå katter som mina favoritkatter. Min lillasyster var 6 år när vi fick Kurre. Eftersom han var svanslös så kunde han ha bebiskläder och det tycke min lillasyster var bra. Hon klädde på honom, satte en docknapp i munnen på honom och skjutsade runt med honom i sin dockvagn. Det fann han sig i Kurre. Så fort syster var färdig och gick iväg så kikade han upp, hoppade ner och ålade snabbt ur sina bebiskläder.
Inne brukade han sova i vår mormors gamla docksäng. Ja han var nog världens snällaste katt. Han fick leva tills han var 13 ½ år. Då hade han i ett par års tid haft en tumör på frambenet. Veterinären sa att det gick bra så länge den inte växte. Men växte den skulle vi ta bort honom.... det gjorde vi hösten 1987 tror jag det var. Åh vad det var ledsamt. Trots att jag hade min egen familj och inte bodde hemma så saknade jag honom.
Ja efter Kurre så har det i mitt liv funnits många djur. Men det får jag nog ta och minnas en annan gång.
Nu ska jag ta och vila lite.... min rygg har en dålig dag idag. Igår hade den en bra dag. Det går lite upp och ner.....
Inga bilder idag... men kanske i mören!
Huj!
Lucköppning 7 dec
Dags att öppna dagens minneslucka.... jag minns nog under tiden som jag skriver hoppas jag :)
Jag tänkte minnas lite mera musik idag.
Börjar med följande gentleman:
Hugh Cornwell från The Stranglers. Jag minns att M gillade honom. Jag har också för mig att det var en del diskussioner mellan M och en annan tjej om hur Hugh uttallades. Om det var "hjuuug" eller "hagg"... tillslut fick en av engelskafröknarna lösa konflikten och talade om att det var det första uttalet som var rätt.
En gång satt vi och ritade, jag och M. Till saken hör att M har anlag och är jätteduktig att rita - till skillnad från mig då. Jag satt och kämpade och försökte rita ett ansikte. Till sist gav jag upp och ritade ett rutnät över hela bilden. M undrade vad jag gjort och jag svarade: "Hugh i fängelse" med det felaktiga uttalet kan tilläggas... sen fick vi ett hystersikt skrattanfall och för en lång tid framöver räckte det att någon av oss sa "Hugh i fängelse" så började vi flessa.
Nåt annat som diskuterades mellan M och en annan tjej i vårt gäng var vilken stereo som var bäst.
Om det var.......
Tandberg (som vår andra kompis tyckte)
Eller
Sony som M tyckte.
Själv hade jag en National Panasonic i "pannkaksmodell"
och en sån skulle man ju enligt expertisen inte ha.
Men som så mycket annat så struntade jag även i det. Jag var glad för min lilla stereo jag och spelade glatt mina skivor på den. Trots att det bara var en billig och enkel grej.
M gillade punk och lite tuffare music. Jag gillade pop och gospel. Vi möttes nånstans på mitten. Någonstans i närheten av
10 cc (eller tempenti som min lillasyster sa när hon var liten).
och
Queen fanns väl musik vi båda kunde lyssna på. Det är inom det områden som jag har mycket av det jag kallar "värdelöst vetande".
Jag vet till ex att Brian May, gitarristen i Queen byggde sin första gitarr med delar av bland annat en spis och en stol och att han är astronom. Fråga mig inte hur gitarren såg ut för det vet jag däremot inte.
Jag vet också att Freddie Mercury föddes i Zanzibar och att han egentligen hette Bulsara i efternamn. Att hans föräldrar hette Bomi och Jer och att de var av persiskt ursprung.
Basisten John Deacon är född i Leicester (där hade jag för övrigt en brevkompis när jag gick i skolan som hette Laura).
Roger Taylor vet jag knappt nåt om så han var väl inte så intressant för mina kompisar som proppade in den här informationen i min skalle.
Queen var hos oss kända inte bara för sin musik utan också för sina munnar. Brian May hade en mun som såg ut ett coda. John Deacons mun såg ut som en mås. För att inte tala om Freddies.... jättestor stora tänder...
Om 10 cc vet jag att Eric Stewart och Lol Creme var svågrar. Till M´s stora förtret för det innebar ju förmodligen att Eric (som var hennes favorit) med stor sannorlikhet var gift.
Kan ju bara trösta M med att så här ser Eric Stewart ut idag:
Tror han skulle kunna tillhöra den kategori som M brukar beskriva som
"Gubbar mä böxene uppdrajjen täll armölene".
Ge We undrade om det jag skrev tidigare om träskor fulla med gips.....
Så här var det: Lol Creme i 10cc hade ett par blå träskor på en idolbild som M hade. På dom var det nån vit fläck... antingen hade han väl haft dom på sig när han målat eller så hade någon mås skitit på dom..
Men nu var det så att jag hade ett par träskor som liknade hans, fast utan vit färg på. Men det målade vi dit och så hade någon av oss dom i skolan... minns faktiskt inte vem... förmodligen jag. Till dessa skor hade vi hemstickade raggsockor av den typ som skogsarbetarna har i sina stövlar alltså med höga skaft.
När vi skrev sången "Får man inte vara glad"? så passade det där med träskorna in, vi skrev "full med gips" för det passade bättre textmässigt att skriva så istället för "träskor fulla med vit färg". :)
Nåja.. jag har mer värdelöst vetande om 10cc oxå, men det får vänta till en annan gång.
Vad spelade jag på min stereo då... förutom 10cc och Queen... som det var OK att spela...
Jo jag spelade:
Samuelsons
och
Abba
och
Shaun Cassidy
som för övrigt ser ut så här idag
Gillade ju körsång så lyssnade en del på
Choralerna
och
Ja ja... nog för idag..... blir nog mer musik och annat jåll senare...
Nu ska jag äta den underbara fiskgratäng som min man lagat....
Tjolahopp.... hörs igen i mören!
Jag tänkte minnas lite mera musik idag.
Börjar med följande gentleman:
Hugh Cornwell från The Stranglers. Jag minns att M gillade honom. Jag har också för mig att det var en del diskussioner mellan M och en annan tjej om hur Hugh uttallades. Om det var "hjuuug" eller "hagg"... tillslut fick en av engelskafröknarna lösa konflikten och talade om att det var det första uttalet som var rätt.
En gång satt vi och ritade, jag och M. Till saken hör att M har anlag och är jätteduktig att rita - till skillnad från mig då. Jag satt och kämpade och försökte rita ett ansikte. Till sist gav jag upp och ritade ett rutnät över hela bilden. M undrade vad jag gjort och jag svarade: "Hugh i fängelse" med det felaktiga uttalet kan tilläggas... sen fick vi ett hystersikt skrattanfall och för en lång tid framöver räckte det att någon av oss sa "Hugh i fängelse" så började vi flessa.
Nåt annat som diskuterades mellan M och en annan tjej i vårt gäng var vilken stereo som var bäst.
Om det var.......
Tandberg (som vår andra kompis tyckte)
Eller
Sony som M tyckte.
Själv hade jag en National Panasonic i "pannkaksmodell"
och en sån skulle man ju enligt expertisen inte ha.
Men som så mycket annat så struntade jag även i det. Jag var glad för min lilla stereo jag och spelade glatt mina skivor på den. Trots att det bara var en billig och enkel grej.
M gillade punk och lite tuffare music. Jag gillade pop och gospel. Vi möttes nånstans på mitten. Någonstans i närheten av
10 cc (eller tempenti som min lillasyster sa när hon var liten).
och
Queen fanns väl musik vi båda kunde lyssna på. Det är inom det områden som jag har mycket av det jag kallar "värdelöst vetande".
Jag vet till ex att Brian May, gitarristen i Queen byggde sin första gitarr med delar av bland annat en spis och en stol och att han är astronom. Fråga mig inte hur gitarren såg ut för det vet jag däremot inte.
Jag vet också att Freddie Mercury föddes i Zanzibar och att han egentligen hette Bulsara i efternamn. Att hans föräldrar hette Bomi och Jer och att de var av persiskt ursprung.
Basisten John Deacon är född i Leicester (där hade jag för övrigt en brevkompis när jag gick i skolan som hette Laura).
Roger Taylor vet jag knappt nåt om så han var väl inte så intressant för mina kompisar som proppade in den här informationen i min skalle.
Queen var hos oss kända inte bara för sin musik utan också för sina munnar. Brian May hade en mun som såg ut ett coda. John Deacons mun såg ut som en mås. För att inte tala om Freddies.... jättestor stora tänder...
Om 10 cc vet jag att Eric Stewart och Lol Creme var svågrar. Till M´s stora förtret för det innebar ju förmodligen att Eric (som var hennes favorit) med stor sannorlikhet var gift.
Kan ju bara trösta M med att så här ser Eric Stewart ut idag:
Tror han skulle kunna tillhöra den kategori som M brukar beskriva som
"Gubbar mä böxene uppdrajjen täll armölene".
Ge We undrade om det jag skrev tidigare om träskor fulla med gips.....
Så här var det: Lol Creme i 10cc hade ett par blå träskor på en idolbild som M hade. På dom var det nån vit fläck... antingen hade han väl haft dom på sig när han målat eller så hade någon mås skitit på dom..
Men nu var det så att jag hade ett par träskor som liknade hans, fast utan vit färg på. Men det målade vi dit och så hade någon av oss dom i skolan... minns faktiskt inte vem... förmodligen jag. Till dessa skor hade vi hemstickade raggsockor av den typ som skogsarbetarna har i sina stövlar alltså med höga skaft.
När vi skrev sången "Får man inte vara glad"? så passade det där med träskorna in, vi skrev "full med gips" för det passade bättre textmässigt att skriva så istället för "träskor fulla med vit färg". :)
Nåja.. jag har mer värdelöst vetande om 10cc oxå, men det får vänta till en annan gång.
Vad spelade jag på min stereo då... förutom 10cc och Queen... som det var OK att spela...
Jo jag spelade:
Samuelsons
och
Abba
och
Shaun Cassidy
som för övrigt ser ut så här idag
Gillade ju körsång så lyssnade en del på
Choralerna
och
Ja ja... nog för idag..... blir nog mer musik och annat jåll senare...
Nu ska jag äta den underbara fiskgratäng som min man lagat....
Tjolahopp.... hörs igen i mören!
Lucköppning 6 dec
Dags för ytterligare en minneslucka att öppna!
Utlovade igår att jag skulle berätta hur uttrycket "högsäsongen" myntades. Jo för det har en alldeles speciell betydelse för mig och några av mina vänner.
Det börjar så här:
När vi gick i 9 an skulle vi på skolresa till Stockholm. Det var en solig och varm dag i maj månad. 1978 var året och TRB (Tom Robinson Band)
spelade i Stockholm samma dag. Min kompis M var så arg för att vi inte kunde få gå på den konserten. Jag minns inte vad det var för studiebesök vi var på... förmodligen några museeum eller nåt. Men en del andra saker minns jag desto tydligare. En i tjejkompisgänget sumpade sina nya solglasögon på den resan... de satt inte så fint i halsringningen på t-shirten och glänste längre. Hennes fasta övertygelse var att busschaffisen hade snott dem.
Hursomhelst denna dag började med att vi åkte förbi Kilafors och M skrek när hon såg de 10 likadana radhusen på höger sida "Titta!!! Hus för Earth Wind and Fire!!!" Allt som det fanns många och likadant av var för EWF.
Sedan skulle vi stanna och rasta strax norr om Uppsala. Då slängde sig en kille i klassen i en hög med brännässlor
i tron att det var gräs.... stackars honom...
Så var det väl studiebesök eller nåt annat nyttigt osh SEN skulle vi få gå på Gröna Lund!
Väl inkommen på området kollade vi in alla åkattraktioner vi ville åka. Detta var innan det fanns åkband, så man löste sina biljetter vid en lucka vid varje attraktion. M och jag ville åka upp i utsiktstornet först av allt. Det är den som idag blivit ombyggd och kallas fritt fall.
Men en kompis i vårt tjejgäng hävdade att den var skitdyr att åka så det var ingen idé. 50 spänn minst kostade det sa hon. Men jag och M gav oss inte. Vi banade oss fram för att kolla vad det stod för pris på biljettluckan, under tiden som vår andra kompis gick bakom oss och muttrade.
5 kr stod det på luckan... HA! sa vi! Det var väl inte så dyrt... men kompisen som inte tyckte om att erkänna att hon haft fel muttrade: "Det var väl under högsäsongen som det kostade så".
Så i fortsättningen när någon envisas och inte vill erkänna att man haft fel så säger vi alltid: "Ja ja... det var väl under högsäsongen".
M var ju fortfarande sur för att hon inte fått gå på TRB´s koncert så i ilskan så sa hon: "Får jag inte gå på TRB så ska vi i alla fall åka den där!" och så pekade hon på Enterprisern.... den nyaste och mest läskiga åkattraktionen på Grönan 1978. VI - det innebar att även jag var tvungen häva upp mig i den där hemska attraktionen och jag lovar att vi båda nog var lite gröna i ansiktet när vi kom buack to earth igen.
Men M´s ilska över den missade koncerten gick i alla fall över.
Apropå grön i ansiktet.... En annan kompis var väldigt kräsmagad. En gång i matsalen på gymnasiet så hittade hon ett hårstrå i maten när vi satt och åt. Äcklad sköt hon tallriken ifrån sig. Då tittade M upp och sa: "Det är nog mattanterna som kliat sig under armarna". Som för att förstärka det hon sa så visade hon med gester också hur man kliar sig under armarna.
Då tog den kräsmagade kompisen sin bricka och marscherade ut ifrån matsalen utan ett ord. Lektionen efter lunch var hon inte med på. Hon mådde så illa så hon åkte hem.
Tur inte alla var så. Då hade nog jag och M fått en egen hörna i matsalen.
Vad morgondagens minneslucka ska handla om har jag inte klurat ut än. Men det kommer det med.... i mören!
Tjo
Utlovade igår att jag skulle berätta hur uttrycket "högsäsongen" myntades. Jo för det har en alldeles speciell betydelse för mig och några av mina vänner.
Det börjar så här:
När vi gick i 9 an skulle vi på skolresa till Stockholm. Det var en solig och varm dag i maj månad. 1978 var året och TRB (Tom Robinson Band)
spelade i Stockholm samma dag. Min kompis M var så arg för att vi inte kunde få gå på den konserten. Jag minns inte vad det var för studiebesök vi var på... förmodligen några museeum eller nåt. Men en del andra saker minns jag desto tydligare. En i tjejkompisgänget sumpade sina nya solglasögon på den resan... de satt inte så fint i halsringningen på t-shirten och glänste längre. Hennes fasta övertygelse var att busschaffisen hade snott dem.
Hursomhelst denna dag började med att vi åkte förbi Kilafors och M skrek när hon såg de 10 likadana radhusen på höger sida "Titta!!! Hus för Earth Wind and Fire!!!" Allt som det fanns många och likadant av var för EWF.
Sedan skulle vi stanna och rasta strax norr om Uppsala. Då slängde sig en kille i klassen i en hög med brännässlor
i tron att det var gräs.... stackars honom...
Så var det väl studiebesök eller nåt annat nyttigt osh SEN skulle vi få gå på Gröna Lund!
Väl inkommen på området kollade vi in alla åkattraktioner vi ville åka. Detta var innan det fanns åkband, så man löste sina biljetter vid en lucka vid varje attraktion. M och jag ville åka upp i utsiktstornet först av allt. Det är den som idag blivit ombyggd och kallas fritt fall.
Men en kompis i vårt tjejgäng hävdade att den var skitdyr att åka så det var ingen idé. 50 spänn minst kostade det sa hon. Men jag och M gav oss inte. Vi banade oss fram för att kolla vad det stod för pris på biljettluckan, under tiden som vår andra kompis gick bakom oss och muttrade.
5 kr stod det på luckan... HA! sa vi! Det var väl inte så dyrt... men kompisen som inte tyckte om att erkänna att hon haft fel muttrade: "Det var väl under högsäsongen som det kostade så".
Så i fortsättningen när någon envisas och inte vill erkänna att man haft fel så säger vi alltid: "Ja ja... det var väl under högsäsongen".
M var ju fortfarande sur för att hon inte fått gå på TRB´s koncert så i ilskan så sa hon: "Får jag inte gå på TRB så ska vi i alla fall åka den där!" och så pekade hon på Enterprisern.... den nyaste och mest läskiga åkattraktionen på Grönan 1978. VI - det innebar att även jag var tvungen häva upp mig i den där hemska attraktionen och jag lovar att vi båda nog var lite gröna i ansiktet när vi kom buack to earth igen.
Men M´s ilska över den missade koncerten gick i alla fall över.
Apropå grön i ansiktet.... En annan kompis var väldigt kräsmagad. En gång i matsalen på gymnasiet så hittade hon ett hårstrå i maten när vi satt och åt. Äcklad sköt hon tallriken ifrån sig. Då tittade M upp och sa: "Det är nog mattanterna som kliat sig under armarna". Som för att förstärka det hon sa så visade hon med gester också hur man kliar sig under armarna.
Då tog den kräsmagade kompisen sin bricka och marscherade ut ifrån matsalen utan ett ord. Lektionen efter lunch var hon inte med på. Hon mådde så illa så hon åkte hem.
Tur inte alla var så. Då hade nog jag och M fått en egen hörna i matsalen.
Vad morgondagens minneslucka ska handla om har jag inte klurat ut än. Men det kommer det med.... i mören!
Tjo
Lucköppning 5 dec
Minneslucka 5 dec
Man kan ha ett Palleminne också. Det har M på sin ena hand. Det var en bråkig kille i en parallellklass som muckade med henne på träslöjden. Han höll en kniv i handen. Det var inget bra alls. Man ska vara försiktig med sånt. Minst bra var det för M´s hand som kom i närkontakt med den. Det blev en massa stygn på läkarstation det. Kanske 18 stygn…
Men det var inte alltid M som blev skadad på träslöjden. En gång tappade jag den vassa delen utav en hyvel på mitt ben. Det blev inga stygn… i alla fall inte på benet. Men M fick sy dit ett grönt hjärta på mitt byxben på syslöjden, medan jag fick sitta på toa i bara underbyxorna och vänta på mina nystajlade brallor.
Våra slöjdlokaler.....
Min mamma blev mindre glad när jag kom hem. Jag hade nämligen precis fått ett par nya svarta gabardinbyxor (jo det var modernt på slutet av -70 talet det) och eftersom jag tillhörde den där kategorin ungar som sällan fick ha nåt snyggt eller senaste modet på mig så var jag överlycklig över mina byxor och ville gärna ha dom i skolan. Men på slutet av -70 talet fanns fortfarande begreppet ”finkläder” och den kategorin tyckte min kära moder att dessa nya byxor skulle tillhöra. Det tyckte inte jag. Det var ju på skolan jag ville vara fin….
Så jag började operation övertalning. Ni som känner min mor vet kanske att hon är rätt svår att övertala. MEN hon måste dock haft en rätt mild dag denna, så jag FICK ta de nya byxorna (efter mycket tjat givetvis) till skolan om jag dyrt och heligt lovade att vara försiktig…. Något jag naturligtvis lovade. Jag brukade inte ha sönder mina kläder (tappade dock bort en lovikavante en gång… nåt som jag sedan fick höra under hela min uppväxt). Ja så ni förstår ju då hur jag kände mig när jag gick hem den dagen…. Även om hjärtat på byxorna var illgrönt och fint så åkte det av i en farlig fart och lilla mamma lappade och lagade tills det knappt syntes ett enda dugg. Hon är duktig hon.
Om vi nu kanske ska hålla oss till träslöjden så kan jag tala om att en gång när M spikade snett
och svor så långa ramsor
att jag fick ett hysteriskt skrattanfall
så tog hon helt sonika brädan och drämde den i skallen på mig. Vår klasskompis Kilis som delade plats med oss tittade lugnt på M och sa: ”Spika du snett”…. Det gjorde INTE saken bättre kan tilläggas.
I morgon govänner ska vi reda ut begreppet HÖGSÄSONG!
De ni…..!
Lucköppning 4 dec
Här kommer dagens minneslucka att öppna... håll i er!
Om att skratta och vara glad.... och lite till
Nåja.. för att återgå till våra tokerier så hade vi världens bästa musikmajje i gymnasiet.
Han är INTE lätt att hitta på bild, men jag hittade allt en smal liten stripe med honom
Magnus Bergwall - Världens bästa musikmajje!!
Han inspirerade oss och lärde oss våga spela på alla möjliga instrument. Speciellt oss tjejer. Grabbar har ju alltid haft en förmåga att ta för sig och spela antingen dom kan eller inte. Men han tyckte det var bra att vi vågade.
En gång hade vi stängt in oss i det lilla instrumentrummet som fanns på Torsbergs på den tiden. M spelade trummor och jag elgitarr och så hade vi mikrofoner så det hördes ordentligt när vi rockade loss.... och det gjorde vi så till den milda grad att någon av våra klasskompisar tittade in och förvånat tittade bakom dörren och sen på oss igen och så sa han: -Oj, är det bara ni? Låten vi rockade loss till var en Jerusalemlåt om jag inte minns fel.
Kul var det i alla fall.
En annan dag när vi satt i musikrummet och lirade så upptäckte vi en lucka i taket. Den var vi ju tvungen undersöka. Den visade sig leda upp på taket... Hmm tänkte vi då... kunde Beatles så kan vi
(ja... ha takkonsert alltså)
Så vi tog med oss instrumenten för dagen... jag en banjo och M en gitarr och så körde vi lite musik på Torsbergsskolans tak. Då kom farbror polisen! Men tydligen var det inte oss dom ville åt... dom flinade bara lite och gick iväg nån annanstans... kanske fanns större förbrytare än vi i Bollnäs även på den tiden vad vet jag....
Nåja.... nog från minnenas kavalkad för idag...
Vill bara svara min fd kollega Nilla (du du Gumilla... som Danne sa ;)) Du har helt rätt i att jag har svårt att vara still. Desto jobbigare när man måste. Idag har jag dock varit igång hela dagen och det märks.... började dagen hos sjukgymnasten som kollade på mina röntgenplåtar och konstaterade att "gammeln" tagit mig... jag hade visst åldersrelaterade förändringar i rygg och nacke med viss förslitning i diskarna.... SUCK
Ska prata med doktorn på måndag - hon var inte där idag och höra när jag får tid för kontraströntgen...
Vill önska dig Nilla, Ellinor och alla övriga tappra läsare som orkar ta er igenom allt tok jag skriver en otroligt trevlig och underbar helg!
Stor kram!
Om att skratta och vara glad.... och lite till
Det fanns ju en hel del folk som tyckte vi var barnsliga. Det gjorde inget, det var vi gärna. Hellre det än att gå i kappa, sticka strumpor och vara sur. Eller att ha kragen utanför å cykla vackert med väskan på därbak….. Nej hellre var vi barnsliga och skrattade och hade kul å hade raggsockor långt uppöver benen och träskor full med gips.
Vi skrev sånger i stället. Om alla folk och företeelser som vi diskuterade. En gång tog vi M´s moppe, (som för övrigt hette Jeff Lynne efter en medlem i ELO)
och min gitarr (en Bjärton som hette Melvin Gayle efter en annan medlem i ELO)
och så klädde M sig i en gammal kostym och Espespellas Algots (min morfar alltså) hatt medans jag hade en snäv glansig 60 tals klänning i ljusblått och min mammas brudskor på fötterna och så åkte vi runt och sjöng på Lillboområdet. Mina föräldrar har oss på film…
Så feck bybonen glåma lite.
Sångerna jag minns hette
· Får man inte vara gla
· Fnupp Jonathan King
· Det var en fattig riddare
· Vi bor i Edsbyn (en ironisk text om bybor, bandy och dansband)
Vi hade våra ideal också... M´s ideal var
Patti Smith (eller Smatti Pitt som Pson så vitsigt kallade henne)
Mitt ideal var
Olivia Newton-John
men även
Prinsessan Caroline av Monaco. (Var svårt att hitta nån ungdomsbild på henne - men hon ser ju bra ut i vilken ålder som helst).
Jag kommer ihåg hur jag brukade sitta i timmar och plocka ögonbrynen och sminka mig som mina ideal.
En skådespelserska jag alltid beundrat är:
Nåja.. för att återgå till våra tokerier så hade vi världens bästa musikmajje i gymnasiet.
Han är INTE lätt att hitta på bild, men jag hittade allt en smal liten stripe med honom
Magnus Bergwall - Världens bästa musikmajje!!
Han inspirerade oss och lärde oss våga spela på alla möjliga instrument. Speciellt oss tjejer. Grabbar har ju alltid haft en förmåga att ta för sig och spela antingen dom kan eller inte. Men han tyckte det var bra att vi vågade.
En gång hade vi stängt in oss i det lilla instrumentrummet som fanns på Torsbergs på den tiden. M spelade trummor och jag elgitarr och så hade vi mikrofoner så det hördes ordentligt när vi rockade loss.... och det gjorde vi så till den milda grad att någon av våra klasskompisar tittade in och förvånat tittade bakom dörren och sen på oss igen och så sa han: -Oj, är det bara ni? Låten vi rockade loss till var en Jerusalemlåt om jag inte minns fel.
Kul var det i alla fall.
En annan dag när vi satt i musikrummet och lirade så upptäckte vi en lucka i taket. Den var vi ju tvungen undersöka. Den visade sig leda upp på taket... Hmm tänkte vi då... kunde Beatles så kan vi
(ja... ha takkonsert alltså)
Så vi tog med oss instrumenten för dagen... jag en banjo och M en gitarr och så körde vi lite musik på Torsbergsskolans tak. Då kom farbror polisen! Men tydligen var det inte oss dom ville åt... dom flinade bara lite och gick iväg nån annanstans... kanske fanns större förbrytare än vi i Bollnäs även på den tiden vad vet jag....
Nåja.... nog från minnenas kavalkad för idag...
Vill bara svara min fd kollega Nilla (du du Gumilla... som Danne sa ;)) Du har helt rätt i att jag har svårt att vara still. Desto jobbigare när man måste. Idag har jag dock varit igång hela dagen och det märks.... började dagen hos sjukgymnasten som kollade på mina röntgenplåtar och konstaterade att "gammeln" tagit mig... jag hade visst åldersrelaterade förändringar i rygg och nacke med viss förslitning i diskarna.... SUCK
Ska prata med doktorn på måndag - hon var inte där idag och höra när jag får tid för kontraströntgen...
Vill önska dig Nilla, Ellinor och alla övriga tappra läsare som orkar ta er igenom allt tok jag skriver en otroligt trevlig och underbar helg!
Stor kram!
Minnen
Detta blir en adventskalender fram till jul. Men eftersom jag är lite eljest ibland så är det givetvis ingen vanlig lucköppning. Nej det blir nåt som kallas "Minnesluckor" i denna kalender.... HA va ja e vitsig!
3 dec
Undrar om jag börjar bli gammal, men jag sitter och flessar (skrattar för den oinvigde) och minns allt kul som jag och min bästis Marie, alias Babbis, alias Klabbarparn, alias Arparn brukade hitta på när vi gick i högstadiet och gymnasiet.
Ni som gillar allvarsamma å ordentliga bloggar slutar att läsa här.
För er som vågar så fortsätter jag här, det kommer att bli lite hoppig, från tid till tid men jag skriver som tankarna flödar just nu och då kan det bli hur jålligt som helst.
Jag börjar med en bild:
Ian å blockhuvvena.
Jag försökte leta den bild som Arparn hade på insidan av pärmen i sin mattebok (tror jag det var). Men hittade inte den. Så jag tog en som liknade.
Vid varje lektions början slog M upp bilden och så fick jag säga vad medlemmarna hette. Lyckades jag inte fick jag bakläxa. Hon pekade och jag rabblade:
Charley Charles; Norman Watt-Roy; Mickey Gallagher; John Turnbull; Davey Payne ja så långt jag kommer ihåg nu.....
Vi var lite less på mattelektionerna på gymnasiet. För vi hade en lärare som bara hjälpte dom som satt längst fram. Han såg aldrig oss lite längre bak som satt och räckte upp handen så det var kanske inte konstigt att man istället pluggade in namnen på blockhuvvena. :)
En gång ledsnade jag på att jag och M aldrig fick hjälp av majjen som bara gick längst fram och hjälpte Isac, Göran å Nina.... så då ropade jag: "Hallå! Vi är faktiskt före för vi är efter" varpå hela klassen fick ett smärre skrattanfall. Om vi fick någon hjälp förtäljer inte historien. Det har jag glömt.
Vissa lektioner ägnade jag åt att skriva upp allt vad M sa under en lektion, det kunde bli mycket det. Allt ifrån musikprat om olika grupper och sångare som:
Elvis Costello
10 cc
Nick Lowe
Dave Edmunds
och allt möjligt annat som hon gillade
eller sånt hon inte gillade
Smitt-Ruttan t ex.
Vi hade en fingerad grupp (eller var den på riktig... kanske det ja)
Den hette Druttens Svänggäng. Nu ska vi se om jag minns medlemmarna i den:
Jo det var förstås:
Drutten (kapellmästare) och Gena
Banarne
Mariza Horn (och hennes hornsektion)
Får se om jag kommer på flera... Jo det var ju Smack också, men henne hittar jag ingen bild på. Men hon spelade oboe i allafall.
Å så Kuslige Oskar. Han hette nåt annat men jobbade på vår skola som nån sorts vaktis å M var övertygad om att han var dataspion så därför fick ha det namnet. Inte lätt att hitta bild på honom heller... he he Men han var nog inte med i bandet. Han roddade nog bara.... Apropå rodda så kanske
Rod
var med.. eller? Här får nog M rycka in å hjälpa mig....
Hur som helst så var svänggänget på turné ganska ofta. Bl a var dom till Honduras. I Honduras huvudstad Honda såg Gena en Mc... sen spela dom fotboll mot Honduras fotbollslag. Gena stod i mål... ibland.
Nåja.. det var lite om Druttens svänggäng... ingen mer än Marie kommer att fatta nåt av det här, men det räcker för mig om hon får ett gott fless.... mera kommer.... i mören.
3 dec
Undrar om jag börjar bli gammal, men jag sitter och flessar (skrattar för den oinvigde) och minns allt kul som jag och min bästis Marie, alias Babbis, alias Klabbarparn, alias Arparn brukade hitta på när vi gick i högstadiet och gymnasiet.
Ni som gillar allvarsamma å ordentliga bloggar slutar att läsa här.
För er som vågar så fortsätter jag här, det kommer att bli lite hoppig, från tid till tid men jag skriver som tankarna flödar just nu och då kan det bli hur jålligt som helst.
Jag börjar med en bild:
Ian å blockhuvvena.
Jag försökte leta den bild som Arparn hade på insidan av pärmen i sin mattebok (tror jag det var). Men hittade inte den. Så jag tog en som liknade.
Vid varje lektions början slog M upp bilden och så fick jag säga vad medlemmarna hette. Lyckades jag inte fick jag bakläxa. Hon pekade och jag rabblade:
Charley Charles; Norman Watt-Roy; Mickey Gallagher; John Turnbull; Davey Payne ja så långt jag kommer ihåg nu.....
Vi var lite less på mattelektionerna på gymnasiet. För vi hade en lärare som bara hjälpte dom som satt längst fram. Han såg aldrig oss lite längre bak som satt och räckte upp handen så det var kanske inte konstigt att man istället pluggade in namnen på blockhuvvena. :)
En gång ledsnade jag på att jag och M aldrig fick hjälp av majjen som bara gick längst fram och hjälpte Isac, Göran å Nina.... så då ropade jag: "Hallå! Vi är faktiskt före för vi är efter" varpå hela klassen fick ett smärre skrattanfall. Om vi fick någon hjälp förtäljer inte historien. Det har jag glömt.
Vissa lektioner ägnade jag åt att skriva upp allt vad M sa under en lektion, det kunde bli mycket det. Allt ifrån musikprat om olika grupper och sångare som:
Elvis Costello
10 cc
Nick Lowe
Dave Edmunds
och allt möjligt annat som hon gillade
eller sånt hon inte gillade
Smitt-Ruttan t ex.
Vi hade en fingerad grupp (eller var den på riktig... kanske det ja)
Den hette Druttens Svänggäng. Nu ska vi se om jag minns medlemmarna i den:
Jo det var förstås:
Drutten (kapellmästare) och Gena
Banarne
Mariza Horn (och hennes hornsektion)
Får se om jag kommer på flera... Jo det var ju Smack också, men henne hittar jag ingen bild på. Men hon spelade oboe i allafall.
Å så Kuslige Oskar. Han hette nåt annat men jobbade på vår skola som nån sorts vaktis å M var övertygad om att han var dataspion så därför fick ha det namnet. Inte lätt att hitta bild på honom heller... he he Men han var nog inte med i bandet. Han roddade nog bara.... Apropå rodda så kanske
Rod
var med.. eller? Här får nog M rycka in å hjälpa mig....
Hur som helst så var svänggänget på turné ganska ofta. Bl a var dom till Honduras. I Honduras huvudstad Honda såg Gena en Mc... sen spela dom fotboll mot Honduras fotbollslag. Gena stod i mål... ibland.
Nåja.. det var lite om Druttens svänggäng... ingen mer än Marie kommer att fatta nåt av det här, men det räcker för mig om hon får ett gott fless.... mera kommer.... i mören.
Tv kväll
Ligger i min säng och tittar på "Arga Snickaren" på tv.
Blir fascinerad över hur folk så totalt kan förstöra sitt hus när de ska renovera. Det som jag tycker kännetecknar dessa människor är två saker. Det ena är att de kör på i 110 från början. River väggar hej vilt utan och tänka sig för eller ha någon genomtänkt plan. Det andra är att man inte slutför ett projekt innan man börjar med nästa. Sen har de ju förresten tummen mitt i handen också, men det är en annan sak.
Vi har ju också renoverat och renoverar fortfarande. Men vi har tagit rum för rum. Ekonomin har fått styra mycket och vi har fått göra det mesta själva. Sedan är vi båda av samma åsikt att vi försöker ta tillvara det som vi har och saker vi hittat på olika ställen. Bland bråten i stallet när vi flyttade in, på röda korset, erikshjälpen och "fådda" saker.
Riktigt roligt faktiskt! Jag skulle nog kunna skriva en bok med tips och berättelser om det.. fast det får bli en annan gång.
Vi slängde ut hela badrummet uppe för några dagar sedan. Det körde mannen till soptippen igår. När han kom andra vändan tittade mannen på sopstationen på honom och undrade var ha hittade all skit! Men ni ska veta att det har blivit en del turer eftersom vi köpte stället med tillhörande skrot, samlat från 50 talet och framåt.
Men man får ta saker lite pö om pö. Det tar tid att renovera. Men vad roligt det är när man blir klar och når sina delmål. Just nu väntar vi på rörmokaren, sen på golvläggaren och SEN är det bara för team Embretsen att köra med väggar och tak. Blir båda badrummen förövrigt. Får ta det där nere när vi är klara med det på övervåningen eftersom det behövdes sättas nya rör hela vägen ner. Så ska väggarna rivas kan vi lika gärna göra om där också.
Nä nu ska jag ta och se om det är nåt annat skoj på dumburken. I morgon har jag bestämt mig för att ta en promenad. Om än aldrig så liten.... men nu är jag trött på att inte kunna röra mig och jag längtar efter frisk luft.
Det värsta som kan hända är väl att ryggen låser sig och jag blir stående vid vägkanten... men det finns ju mobiler så jag kan ju ringa efter hjälp då tack och lov.
För övrigt kan tilläggas att nu VILL jag ha snö. Är trött på att allt är mörkt och dovle ute.
Tjing so long!
Blir fascinerad över hur folk så totalt kan förstöra sitt hus när de ska renovera. Det som jag tycker kännetecknar dessa människor är två saker. Det ena är att de kör på i 110 från början. River väggar hej vilt utan och tänka sig för eller ha någon genomtänkt plan. Det andra är att man inte slutför ett projekt innan man börjar med nästa. Sen har de ju förresten tummen mitt i handen också, men det är en annan sak.
Vi har ju också renoverat och renoverar fortfarande. Men vi har tagit rum för rum. Ekonomin har fått styra mycket och vi har fått göra det mesta själva. Sedan är vi båda av samma åsikt att vi försöker ta tillvara det som vi har och saker vi hittat på olika ställen. Bland bråten i stallet när vi flyttade in, på röda korset, erikshjälpen och "fådda" saker.
Riktigt roligt faktiskt! Jag skulle nog kunna skriva en bok med tips och berättelser om det.. fast det får bli en annan gång.
Vi slängde ut hela badrummet uppe för några dagar sedan. Det körde mannen till soptippen igår. När han kom andra vändan tittade mannen på sopstationen på honom och undrade var ha hittade all skit! Men ni ska veta att det har blivit en del turer eftersom vi köpte stället med tillhörande skrot, samlat från 50 talet och framåt.
Men man får ta saker lite pö om pö. Det tar tid att renovera. Men vad roligt det är när man blir klar och når sina delmål. Just nu väntar vi på rörmokaren, sen på golvläggaren och SEN är det bara för team Embretsen att köra med väggar och tak. Blir båda badrummen förövrigt. Får ta det där nere när vi är klara med det på övervåningen eftersom det behövdes sättas nya rör hela vägen ner. Så ska väggarna rivas kan vi lika gärna göra om där också.
Nä nu ska jag ta och se om det är nåt annat skoj på dumburken. I morgon har jag bestämt mig för att ta en promenad. Om än aldrig så liten.... men nu är jag trött på att inte kunna röra mig och jag längtar efter frisk luft.
Det värsta som kan hända är väl att ryggen låser sig och jag blir stående vid vägkanten... men det finns ju mobiler så jag kan ju ringa efter hjälp då tack och lov.
För övrigt kan tilläggas att nu VILL jag ha snö. Är trött på att allt är mörkt och dovle ute.
Tjing so long!
Morgon
Vaknade när mannens klocka ringde halv 8 och kunde inte somna om. Hämtade upp Hugo-Boss och nu har vi legat i sängen och lyssnat på julmusik, den söta lilla valpen och jag.
Han har anpassat sig bra här lille Hugo. Även om han är en mycket försiktig kille så kommer han väl överens med våra tjejer. Lizzie är han nog lite småförtjust i och dom busar och har kul.
Ska ta mig i kragen och boka tid hos sjukgymnasten nu. Sen ska jag ringa Agria och försäkra Hugo och lämna ID nummer på Flisan, Zeke och Theo som var in och kastrerade, vaccinerade och ID märkte sig förra veckan.
Har lite administrativt pyssel idag och det är nog lite snällare mot ryggen. Igår ledsnade jag otroligt på att vara sjuk och tyckte att... jo jag kände mig liiite bättre i ryggen (intalade kanske mig det) så jag målade lite hemma. En stol och insidan av altandörren. Ja det blev jättefint, men i gengäld värker både rygg och leder idag.... men jag blir envis och tänker att bråkar kroppen med mig kan jag minsann bråka tillbaka. Otroligt korkat... ja jag vet... men när man går så här så går känslorna och humöret lite upp och ner.... igår kväll tänkte jag se till att resten av ljusstakar och stjärnor kom upp, men det slutade med att jag satt och lipade vid bordet en stund för att allt går så sabla långsamt när man har ont.
Hoppas jag får tid för kontraströngen snart och att man hittar vad som felas min rygg. Min underbara pappa har sin egen teori han och det ligger väl nåt i den kanske: -" Du har fäll lyfta å böre å ärbetta du å aldrig vöre stillen sa du har fäll lyfta sönner dä du". Ja han pratar mål min pappa. Bymål parat med lite norsk/värmländsk touch.
Han är världens bästa pappa, snäll så till den grad att när jag var liten och gick i söndagsskolan och min fröken visade flanellografbilder och berättade om Jesus och barnen och hur snäll Jesus var så tänkte jag att.. ja men han kan i alla fall inte vara snällare än min pappa. Har lite svår än idag att tro att någon kan vara det.
Har i allafall hittat en man som kan vara med i den jämförelsen. Min Calle han är den snällaste och mest hjälpsamma man kan hitta. Ognällig är han också. Man kan be honom om hjälp och aldrig suckar eller gnäller han. Han är mitt livs kärlek och jag älskar honom gränslöst. Han ställer upp till tusen, speciellt nu när min rygg säger ifrån och jag ideligen måste gå och vila ryggen.
Nu tror jag det blivit dags för mig och Hugo att gå och äta frukost.... magen börjar kurra.... och kaffet är efterlängtat....
Vill skicka hälsning till min bästis Marie som förgyller mina dagar på msn med sin härliga humor. Gott att få flessa ibland. Marie... alldeles nyss lyssnade jag på den där låten som du kallar för.. hmm minns inte riktigt men är det ein schnabelmann.....?? Å så alla andra julsånger som du har alternativa texter på... men dom lämpar sig inte i tryck så därför avslutar jag här och nu.... alldeles bestämt!
Ha en go dag allesammen!!!!
Han har anpassat sig bra här lille Hugo. Även om han är en mycket försiktig kille så kommer han väl överens med våra tjejer. Lizzie är han nog lite småförtjust i och dom busar och har kul.
Ska ta mig i kragen och boka tid hos sjukgymnasten nu. Sen ska jag ringa Agria och försäkra Hugo och lämna ID nummer på Flisan, Zeke och Theo som var in och kastrerade, vaccinerade och ID märkte sig förra veckan.
Har lite administrativt pyssel idag och det är nog lite snällare mot ryggen. Igår ledsnade jag otroligt på att vara sjuk och tyckte att... jo jag kände mig liiite bättre i ryggen (intalade kanske mig det) så jag målade lite hemma. En stol och insidan av altandörren. Ja det blev jättefint, men i gengäld värker både rygg och leder idag.... men jag blir envis och tänker att bråkar kroppen med mig kan jag minsann bråka tillbaka. Otroligt korkat... ja jag vet... men när man går så här så går känslorna och humöret lite upp och ner.... igår kväll tänkte jag se till att resten av ljusstakar och stjärnor kom upp, men det slutade med att jag satt och lipade vid bordet en stund för att allt går så sabla långsamt när man har ont.
Hoppas jag får tid för kontraströngen snart och att man hittar vad som felas min rygg. Min underbara pappa har sin egen teori han och det ligger väl nåt i den kanske: -" Du har fäll lyfta å böre å ärbetta du å aldrig vöre stillen sa du har fäll lyfta sönner dä du". Ja han pratar mål min pappa. Bymål parat med lite norsk/värmländsk touch.
Han är världens bästa pappa, snäll så till den grad att när jag var liten och gick i söndagsskolan och min fröken visade flanellografbilder och berättade om Jesus och barnen och hur snäll Jesus var så tänkte jag att.. ja men han kan i alla fall inte vara snällare än min pappa. Har lite svår än idag att tro att någon kan vara det.
Har i allafall hittat en man som kan vara med i den jämförelsen. Min Calle han är den snällaste och mest hjälpsamma man kan hitta. Ognällig är han också. Man kan be honom om hjälp och aldrig suckar eller gnäller han. Han är mitt livs kärlek och jag älskar honom gränslöst. Han ställer upp till tusen, speciellt nu när min rygg säger ifrån och jag ideligen måste gå och vila ryggen.
Nu tror jag det blivit dags för mig och Hugo att gå och äta frukost.... magen börjar kurra.... och kaffet är efterlängtat....
Vill skicka hälsning till min bästis Marie som förgyller mina dagar på msn med sin härliga humor. Gott att få flessa ibland. Marie... alldeles nyss lyssnade jag på den där låten som du kallar för.. hmm minns inte riktigt men är det ein schnabelmann.....?? Å så alla andra julsånger som du har alternativa texter på... men dom lämpar sig inte i tryck så därför avslutar jag här och nu.... alldeles bestämt!
Ha en go dag allesammen!!!!
