Helen

Ja det är inte lätt det här med dieter. Vi har ju under någon vecka nu använt oss av Cambridgemetoden. Minus 5,5 kg och minus 10 cm kring midjan ungefär är väl resultatet just nu...... Men ibland misströstar man. När man inte gått ner mer än ynka ett hekto fast man varit duktig.... då blir man lite deppig. Men det är ju bara att bryta ihop och komma igen.

Så när mensen dessutom infinner sig med sedvanlig mensvärk och svullen mage DÅ känner man verkligen sig inte i form.

Jag är inte den som brukar tröstäta.... men i helgen slank det ner en och annan av mammas goda kolakakor som jag hittade i en burk när jag städade skafferiet.

Så i morse när jag skulle ställa mig på vågen var det ju med viss bävan..... mens och kolakakor.... det kan ju inte ha nåt annat än en förfärlig effekt på vikten.

MEN!!!

Så var det inte.... i morse hade jag på en vecka gått ner 7 ggr så mycket som jag gjorde veckan innan. Veckan innan var det 1 hg. Denna gång var det hela 7 hg.

Följaktligen så kan det vara så att kolakaksdieten inte är så dum ändå!

Men för vän av ordning kan jag meddela att denna inte praktiseras speciellt ofta. Så idag är jag tillbaks som en duktig Cambridgare och nyss hemkommen från en långpromenad med Chelsea...... alias Kessie.... min Cavalier King Charles Spaniel.



Mattes bebis - en stor mattefjant och världens underbaraste tjej!

Nu har jag nästan gjort färdig tidningen Maltesernytt. Vill ni prenumerera på den så sätter ni in 225 kr på Plusgiro. 80 64 38-8. Enkelt va? Förutom att Ni får denna underhållande tidning så blir Ni också medlem i Malteserringen.

Hursomhelst så tycker jag det är jättekul att göra tidningen. 52 sidor lutar det åt i detta numret. Julnumret var på 48 sidor så jag lyckades ju lite bättre här.

Har jagat på sambon att skriva ett reportage i kåseriform om när han och jag tillsammans med vår yngsta hund Lizzie var med och representerade Malteserringens monter på Hund 08 på Stockholmsmässan i Älvsjö. Även kallad Stora Stockholm.

Så nu sitter han i köket och svetten pärlar i pannan på honom för att tota ihop sitt bidrag till tidningen.

Idag fyller min bonusdotter Johanna 20!!! HURRA HURRA HURRA HURRA för henne! Hon kommer hem till Västerlima nästa helg så då får vi gratta ordentligt.

Förövrigt tycker jag ni ska titta på Nyhetsmorgon på tv på lördag, för enligt säker källa så ska flickebarnet vara med där i ett reportage med tjejen hon jobbar med.

Min yngsta dotter är på ridklubben och försöker få nån ordning på Indy. Ja ni vet... hoppning å dressyr och sånt. Själv är jag helnöjd bara den söta lilla hästen skrittar lugnt de gånger jag sitter på hennes rygg. Det gör hon. Hon är toppen!

Någon som INTE är nöjd med att dottern är på ridhuset är hennes lilla chihuahuablandis till hund. Hon går och vankar runt ylande och olycklig i huset och saknar sin matte stackarn. Undrar hur det ska bli nästa vecka när dottern ska till fjällen i en hel vecka.

Nu ska jag ta paus från helvetesmaskinen som min gamla kollega Göte kallade datorn.

Jag ska pussa på sambon sen ska jag lägga mig å glo på tv ett skuv!

Huj!

Är rädd att jag håller på att bli sjuk. Det har jag inte råd med! Inte när jag har bara 75 % lön och ingen a-kassa. Då behövs varenda öre. Fryser och har ont i kroppen.

I lördags var jag ute och red Indy. Det var jätteroligt och hon har allt en häst ska ha tycker jag. Helt underbar är hon. Vet att sambon lagt ut en bild på oss på sin blogg. Men det tänker jag göra här också, i alla fall. Kallt var det så jag fick bylsa på mig en massa extra kläder men solen sken och det var härligt.


Visst är hon alldeles underbar våran Indy.

Grymling och hans fodervärd Jenny hängde med ett tag. Men sen vände dom för dom hade redan varit ute ett tag. Då tyckte Indy det blev lite tråkigt, så hon försökte stanna några gånger, men gav upp när hon insåg att den här nya ryttarinnan är minst lika envis som sin dotter som normalt brukar rida henne.

Dottern åker upp till fjällen på lördag för att fira sportlov med farmor och farfar. Lilleman kommer hit och firar sportlov med sin mamma.... bra ord det där tycker jag.... firar sportlov.

En annan tråkig sak är att det nog inte blir någon hundutställning på länge för Lizzie. På kort tid har hon lyckats tova ihop fullständigt. Så nu blir det saxen. Men klippta maltesrar är också fina och så blir dom så glada när tovorna är borta och pälsen kort.



Hon är bara finast ändå vår lilla Lizza-frizza.

Ja ja.... ska inte gråta över spilld mjölk. Det är som det är med detta och jag har så otroligt mycket annat att glädjas åt.

Nu ska jag ta en kopp hett tea, krypa ner i sängen och samla krafter till kvällens möte.....

Ha de´!

Jag har blivit utmanad av bums i Bloggosynk. Jag är inte sen att anta utmaningen:

Om alla var som jag:

Då skulle inte någon bo i lägenheter eller trånga radhusområden. Alla skulle ha en egen täppa med knappt synavstånd till närmaste granne. Regeringen skulle få göra om sin bostadspolitik med omedelbar verkan och som en följd av detta skulle svenskarna få upp ögonen för att Sverige består av annat än Stockholm. Sverige skulle verkligen bli avlångt med jämn fördelning av människor.

Alla skulle ha ett gäng katter, som fångar möss på den egna täppan, gosar med sina mattar och hussar så dom mår bra och hittar på hyss för att det inte skulle bli för mycket av det goda. Ett gäng hundar som alltid är glada och positiva när de får se sin flocks ledare. Även här behövs en motpol till allt svansviftande. Det består i att vovvarna skäller som tok varje fullmåne och håller sina flockledar vaken, antingen dom vill eller inte.

Om alla var som jag, skulle alla ha ett fadderbarn och fler av världens barn skulle ha mätta magar och gå i skolan.

Om alla var som jag skulle vi med gemensam embretsen-envishet se till att vintern var begränsad till 2 månader resten skulle vara underbar vår och sommar och en månad höst så alla hinner ut i svampskogen.

Alla skulle ha hästar på sin gård och kommunerna skulle tvingas göra en massa mysiga ridvägar och stigar runt om i naturen.

Ingen skulle köra fortare än 50 på Grängsbovägen.

Alla skulle ha badkar i sina hus. Duschar skulle i det närmaste vara bannlysta. Alla tar ett skönt bad varje morgon och mår riktigt bra efteråt.

Alla idrottsarenor skulle gapa tomma, utom Dina Arena i Edsbyn när Byn har hemmamatch. Då skulle alla vara där. Men förresten.... om alla var som jag skulle ingen vara duktig på skridskor, då skulle alla hata att spela bollsport... oj oj...
hur skulle det se ut i Guldbyn och allt.

Husvagnsförsäljningen skulle öka drastiskt och Löttorps camping skulle få bygga ut på hela Öland. Ölandsbron skulle behöva förstärkas med tanke på att alla vill semestra på Öland.

Om alla var som jag skulle alla måla om sina möbler vita. Alla skulle tillvarata det gamla och ärvda och göra det bästa av det. Alla fina butiker med dyra designermöbler och kläder skulle obönhörligt få lägga ner eller tänka om.

Alla skulle gilla att släktforska och vara intresserade av hur människor levde och tänkte förr. Alla skulle slita bort mazonit på dörrar och väggar för att se om det möjligtvis inte skulle finnas spegel och pärlspont bakom.

Alla auktioner skulle vara proppfulla av hugade spekulanter på samma saker.

Gospelkörerna skulle frodas och technomusiken skulle dö ut.

Alla skulle vimsa runt allt som oftast och fundera vart dom förlagt alla saker dom borde ha reda på.

Jamen lite så skulle det vara....... fast det skulle nog inte vara så kul tror jag.... länge leve mångfalden!!!


Bums eget inlägg "Om alla vore som jag"

.... när man snubblar på en chihuahua.....

Ja inte jag, å inte sambon heller... men dottern var nyss på toa. Med sig hade hon sin lilla chihuahua Dolly. Ibland är hundar i vägen och det var Dolly ikväll. Så dottern trillade över hunden, rakt ner på toastolen. Hunden klarade sig som tur var, men det gjorde inte toastolen. Tänka att min lilla spensliga dotter lyckats med konststycket att pajja en toastol.....

Så nu är sambon sysselsatt ett tag framöver. Själv fick jag ont i skallen och jag tackar gud att jag har min underbara sambo som tar allt med jämnmod och att jag inte är en ensam mamma.....

Då hade jag definitivt inte varit så här lugn....

Här kommer en bild av liten dotter som stjälper stor toastol...... med sin ena häst denna gången och inte en chihuahua

Sitter och påtar och duttar med tidningen Maltesernytt nummer 1/2009. En tidning som jag är redaktör för. Sänder en tacksamhetens tanke till de medlemmar som lämnat bidrag till tidningen i form av små notiser, spännande artiklar etc...

Önskar fler gjorde så. Men mycket får jag tota ihop själv. Tycker i och för sig det är rätt så roligt, annars hade jag ju aldrig tagit på mig uppdraget.

När jag sitter här på övervåningen och jobbar, sitter sambon vid datorn nere och ropar. "har du läst din blogg idag älskling, du har fått en kommentar av killen som skriver bloggen bums.nu ".

Eftersom jag vet att det är en bloggare som sambon beundrar blev jag ju lite mallig av att ha fått celebert besök på min enkla blogg! Det tackar jag för!

Tycker gott ni kan läsa hans blogg för han skriver bra.

Idag har jag jobbat ända till kl 16. De´ni. Hade lite städdille och städade lite på jobbet också. Sorterade pärlor och sorterade pennor i pennburkar och annat trams för att få tiden att gå medan övriga var i gympasalen.

Känner mig trött nu och ska nog glida ner mellan lakanen och se på lite tv en stund....

Ha en trevlig kväll!

VAD? Undrar du säkert - jo en MALTESER!!!!!

Från sambons blogg. Måste bara visa hur söt han var när han gick i nian... men hockeyfrilla å allt! Jag älskar honom av allt mitt hjärta!!



Lite allvarlig och tuff på den tiden.... ;)

Valde att ta bort min gnällblogg om folk som lämnar anonyma kommentarer. Kan vara pinsamt för den som skrev en sån igår om hans fru kommer på hans böjelse för mustacher. I övrigt vidhåller jag att det är löjligt med anonyma kommentarer!

Så de så!

Förresten tycker jag synd om mig själv idag. Jag fryser och har definitivt inte lust att "äta" nån kall vaniljshake till middag. Sambon steker nåt gott kött där nere i köket och jag känner hur hungrig jag är. Ska gå och krypa ner i badet och tända lite ljus och ta min smarriga shake ändå..... jag kanske känner mig lite mättare.

I dag vill jag gratulera min älskade sambo och blivande man som fyller år. I december förra året var det exakt 30 år sedan vi hade en magisk kväll på gymnasiets julfest på Haneborg i Kilafors.

Minns det tydligt hur jag blev "uppraggad" av skolans snygging, och jag som var en alldeles vanlig tjej blev alldeles knäsvag.... Vi var tillsammans hela kvällen och sedan när bussen hem till Byn gick så ville han att jag skulle följa med honom hem....

MEN jag var ju blott 16 år och fram till innan den kvällen så gott som okysst... samtidigt hade jag en stark misstanke om att OM jag nu inte skulle kommit med bussen hem den kvällen så skulle min mor ha skickat SÄPO, Interpol och allt hon kunde hitta på för att få sin dotter åter. SÅ det var inte att tänka på.... då.....

Men snyggingen har genom hela mitt liv passerat mina tankar allt som oftast. När vi senare fick kontakt och beslöt oss för att ta en fika så flammade känslorna åter upp. Sen har jag bara blivit mer och mer kär i den karln. I sommar blir jag hans fru och det känns SÅ bra.

Så följaktligen alla kvinnor som nu sitter och gråter.... han är för evigt förlorad.... han är min och jag är hans.... Spelar ingen roll hur mycket ni försöker han är här hos mig för att stanna.... Denne otroligt "gubbsnygge" jubilar.

Mitt livs kärlek!

       

Undrar ibland vart vanligt hyfs har tagit vägen. När jag var liten vill jag minnas att det fanns några oskrivna lagar om när och hur och vid vilka tillfällen man "stör" folk på deras fritid.

När man, som jag, bor med en snäll man som dessutom är duktig på datorer blir detta mycket påtagligt. Så han försöker hjälpa folk som ringer.... tidigt som sent, närhelst det är på dygnet. Vilket kan vara en källa till irritation för övriga i familjen, i synnerhet den snälle mannens blivande fru. Denna helg är den första på riktigt länge då vi var ensamma hemma. Vi har haft mycket trevliga besök av goda vänner flera helger i rad, så jag klagar inte över det - sånt tycker jag bara är roligt.

Men när så äntligen denna helgen infinner sig vad händer då? Jo då rings det... närsomhelst och hursomhelst....  Alltså skulle det tas betalt för allt timmar i supporttelefon på fritiden så skulle vi ha det mycket gott ställt.... ja antingen det eller så skulle vi kanske kunna få ha lugn och ro en helg ibland.

Här hemma finns också alltid någon i bekantskapens datorer för att fixas. Trångt bor vi och de står i vägen överallt. Vissa glömmer t o m att sambon inte längre är anställd som "datanisse", utan ringer ändå och ska ha hjälp. Vissa tycker det är helt naturligt att den datakunnige ska sätta sig i sin bil och köra 3,5 mil för att antingen hämta dator för fix eller hjälpa på stället.

Trots avsaknad av "Ämnebogener" kan jag morra ändå: MÖÖÖÖÖÖÖRRRRRRRRRRRRR!!!!!!

Jag blir bara så trött på att folk utnyttjar andra människors snällhet och att de bara tar för givet att så ska det vara. De ägnar inte en tanke åt att vi som familj också har saker för oss som kanske också behöver bli gjorda och där vi inte behöver blir hindrade hela tiden av andra människors problem.

Men herregud, inte ringer väl jag hem till min doktor på hans lediga tid och frågar om mina krämpor. Men det verkar inte ens nu för tiden gå att göra den jämförelsen.

Annat var det förr..... eller???

Oprah Winfrey brukar med jämna mellanrum uppmana sina tittare att skriva tacksamhetsdagbok. Jag har själv uppmanat min bästis också till positivt tänkande när hon tyckt att tillvaron varit usel.

Jag glömde visst det idag. Idag hade jag ett bloggämne som skulle handla om att jag, som jobbar 75 % just nu men som jobbat heltid hela mitt yrkesverksamma liv fram tills nu, inte får stämpla upp till heltid pga att jag varit sjuk (inte alls mycket men tydligen tillräckligt) och tagit hand om mina barn när dom varit sjuka (ensamma mammor är alltid förfördelade här).  Det räcker tydligen inte att man får mindre pengar över huvudtaget när man stämplar för det man varit sjuk eller vabbat.

Jag blev så ledsen när jag fick mailet från lärarnas a-kassa att jag började gråta. Det är svårt att klara sig på 75 %. Sambon får också bara 75% lön och ingen a-kassa av en ännu mer underlig anledning som jag inte ens orkar går in på.

Men så innan jag började mitt bloggande läste jag ett par andra bloggar om människor som har det mycket värre än jag och jag blev med ens tacksam över att jag har det så bra.

För trots att jag får gå i samma vinterjacka denna vintern med som de 5 senaste och trots att jag vet att det inte blir vare sig några nya kläder eller skor eller ja faktiskt inte ens vet hur vi skall får råd med bröllopet så är jag otroligt tacksam för en massa saker. Dem ska jag fokusera på undertiden som jag ska nynna på en sång som jag hörde i min barndom.
"Bär ej på bekymmer för den dag du inte sett - morgondagen ligger i Guds hand"
Så jag lämnar bekymren där och så ska jag tala om vad som är positivt i mitt liv i stället.

Jag är så glad för att jag och de mina är friska.
Jag är otroligt tacksam att jag äntligen har en underbar man vid min sida som gör allt för att  vi alla ska ha det bra.
Jag är tacksam för alla våra underbara barn. Mina fyra egna och mina två bonustjejer.
Jag är tacksam för att jag får bo som jag gör med natur och alla våra djur.
Jag är tacksam för att jag HAR ett jobb att gå till, om är 75 %  och bara fram till sommaren, så är det ändå ett jobb.
Jag är tacksam för mina vänner. Både de som funnits vid min sida länge och de som är nya.
Jag är tacksam för att jag ändå djupt inne i mitt hjärta har en tro som bär när allting annat vacklar.
Jag är tacksam för att det faktiskt finns så många positiva människor med varma hjärtan som gör att den här världen går att leva i.

Ja det var en del. Finns mycket mera. Nu ska jag vila en stund innan dagens arbete här hemma tar vid.
Ha en underbar fredagskväll!
Kram
Helén

Duktigaste kören i körslaget vann! Helt otroligt nog har svenskarna visat att dom förstår sig på musik! Såvida inte alla Hälsingar tokröstade som jag och sambon gjorde. Väljer att tro att hela svenska folket tokröstade.

Hursomhelst så märktes skillnaderna mellan körerna hela serien igenom, men mest tydligt blev det ju när Nessun Dorma sjöngs..... Där hördes vilka som kunde stämsång och ta rena toner.

Här kommer en av mina favoritlåtar som dom sjöng! Efterfest av Uggla. Så häftigt och proffsigt gjord!