Vet inte
vilken rubrik som passar bäst på detta inlägg... så därför blev det ingen riktig rubrik. Får man göra så? Klart man får!
I dag tänker jag "svära i kyrkan". Alltså bildligt talat, inte på riktigt eftersom jag mycket sällan svär och absolut inte i kyrkan.
MEN dock tänker jag skriva något som jag funderat lite omkring. Det finns två saker som man ska akta sig som ögat för att ha åsikter om. Det ena är sport och det andra är rökning. Tänkte jag skulle våga mig på att skriva lite om det ena, nämligen rökning.
För det första så kan jag inte för mitt liv förstå att folk kan vara så dumma att de ens börjar. För de andra kan jag inte förstå att föräldrar röker och så talar man samtidigt om för sina barn hur farligt det är med rökning. Snacka om dubbelmoral. Rökning drabbar dessutom alltid andra runtomkring. Oavsett hur och var man väljer att dra i sig giftet. Lukten känns direkt och även om många rökare tror att det inte känns för att de står ute och röker, tuggar tuggummi eller äter halstabletter så luktar en rökare ändå. Mysigt för ett barn att krama sin förälder - eller hur?
Tänker på strofen "när ditt liv slår ihjäl dina ord". Människor som röker och samtidigt gärna pratar om hälsa är för mig inte trovärdiga. Häso och träningscoacher som röker - nej tack!
Jag var på Akademiska sjukhuset i Uppsala för min rygg innan jag opererades på Spine Center. Jag faschinerades av att vid en av ingångarna står massor av personal och röker. Men herregud - tänk att det finns folk som jobbar inom vården och vet om farorna och ser dem varje dag och ändå röker man.
Tänk att det finns folk som väljer att börja röka som vuxna. De kan ju inte ens skylla på att de var unga och dumma, utan bara det senare då kanske.
Tänker lägga ut en bild - av lungcancer. Håll tillgodo!
I dag tänker jag "svära i kyrkan". Alltså bildligt talat, inte på riktigt eftersom jag mycket sällan svär och absolut inte i kyrkan.
MEN dock tänker jag skriva något som jag funderat lite omkring. Det finns två saker som man ska akta sig som ögat för att ha åsikter om. Det ena är sport och det andra är rökning. Tänkte jag skulle våga mig på att skriva lite om det ena, nämligen rökning.
För det första så kan jag inte för mitt liv förstå att folk kan vara så dumma att de ens börjar. För de andra kan jag inte förstå att föräldrar röker och så talar man samtidigt om för sina barn hur farligt det är med rökning. Snacka om dubbelmoral. Rökning drabbar dessutom alltid andra runtomkring. Oavsett hur och var man väljer att dra i sig giftet. Lukten känns direkt och även om många rökare tror att det inte känns för att de står ute och röker, tuggar tuggummi eller äter halstabletter så luktar en rökare ändå. Mysigt för ett barn att krama sin förälder - eller hur?
Tänker på strofen "när ditt liv slår ihjäl dina ord". Människor som röker och samtidigt gärna pratar om hälsa är för mig inte trovärdiga. Häso och träningscoacher som röker - nej tack!
Jag var på Akademiska sjukhuset i Uppsala för min rygg innan jag opererades på Spine Center. Jag faschinerades av att vid en av ingångarna står massor av personal och röker. Men herregud - tänk att det finns folk som jobbar inom vården och vet om farorna och ser dem varje dag och ändå röker man.
Tänk att det finns folk som väljer att börja röka som vuxna. De kan ju inte ens skylla på att de var unga och dumma, utan bara det senare då kanske.
Tänker lägga ut en bild - av lungcancer. Håll tillgodo!
Barndomshemmet
Jag har tänkt på detta med att ha ett barndomshem de senaste dagarna. Vi har kanske olika relationer till våra barndomshem. Själv har jag förmånen att mitt barndomshem ligger där det alltid legat och mina föräldrar finns där hemma. Men jag tror kanske att även för dig som har det annorlunda så är det ändå vissa tankar som väcks när man tänker på sitt barndomshem. Jag har haft turen att ha underbara föräldrar, en underbar uppväxt i mitt barndomshem. Så min bild av hur ett hem ska vara är starkt präglat av min egen uppväxt. Även om jag har flyttat en del och även om jag och min make träffades för fyra år sedan (igen kanske ska tilläggas, vi hade ju ett gott öga till varandra även när vi var 16 år :)) så har vi samma syn på hur vi vill att vårt hem ska vara.
Jag tänker nu skriva ner mina tankar om detta. Jag vill att mitt hem ska vara välkomnande. Barnen ska kunna känna att här är man alltid välkommen, även om man är vuxen och utflugen. Här får man vara sig själv. Alla de krav som finns ute i samhället, skola och arbete gör att tröttheten kan kännas överväldigande ibland, men hemma ska man alltid kunna koppla av utan krav på att vara perfekt. Vi gör så gott vi kan hemma och hjälps åt. Är jag trött så hjälper du mig och när du är trött så hjälper jag dig.
För många år sedan var jag på en föreläsning där föreläsaren berättade om sina kontakter med en kamrats hem när hon själv var tonåring. Där var barnen tvungna att fråga om lov innan de tog ett glas mjölk i kylen bl a. Både föreläsaren och jag själv tyckte att detta var rätt galet. Men det finns säkert många människor som tycker att detta inte är något konstigt. Vi har alla olika referensramar alltså.
Jag minns att min mor en dag kom hem helt förfärad efter att en dam hon träffat berättat att hon "gömde körven å limpan för pöjkane annars tar det slut på en gång". I mitt hem fick man ta vad man ville i kylen och tog det slut så fanns det ju mer i affären. Samma princip råder i mitt eget hem. Jag får ju ta vad jag vill i kylskåpet i mitt hus, varför ska inte barnen då få det, och som sagt... tar det slut finns det mer på affärn. Barnen är fullvärdiga medlemmar i hushållet och inte några andraklassens medlemmar, som ska ha sämre utdelning än oss vuxna.
I mitt barndomshem, liksom i mitt eget hem idag, så behöver man inte heller vara perfekt. Det är få forum i livet där man kan få vara sig själv helt och fullt, men i sitt hem måste man få vara det. Det gäller både barn och vuxna. Vi bor alla i hemmet på samma villkor tycker jag, frånsett att vi vuxna på grund av att vi är vuxna har ett större ansvar.
Jag avskyr verkligen kadaverdisciplin och rigid hållning. I hemmet råder en tillåtande atmosfär utan att det för den skull är regellöst. Jag tror att tänker man med kärlekens förtecken så ger det sig självt. Jag är hellre utan själv, bara barnen har det de behöver. Men så tänker nog de flesta föräldrar tror jag.
Det fanns inte så många regler om allting när jag växte upp. Ändå var mina föräldrar absolut inga "låt gå" föräldrar a´la 70-talet. Nej de regler som fanns var väl att behandla andra väl, inte vara vulgär och rå i truten, att sköta sitt skolarbete, skaffa sig en utbildning och att inte vara ute och röja.
Men aldrig nåt tjat vid matbordet över hur man skulle sitta, hålla bestick etc. Trots frånvaron av förmaningar så fixade vi detta galant ändå. Måltiderna hemma var alltid trevliga tillställningar och inte som ett genrep inför en nobelmiddag.
Sällan tjatades det om städning eller andra ordningsprylar. Visst plockade föräldrarna efter en ibland, men städade gjorde man ändå, ok inte på ett perfektionisktiskt sätt kanske (utom då jag fick mina stora städryck då städades varje millimeter).
Vi älskades högt för de personer vi var och kritiserades inte. Jag kan verkligen känna obehag när jag hör föräldrar som tjatar och hånar sina barn i t ex matsituationer. Där det blir ett väsen om de t ex välter ut ett mjölkglas. Omdömen som "meeeen vad du är klantig" får mig att se rött. Själv brukar jag tänka "det kunde lika gärna varit jag och spiller det gör alla någon gång". Ska man ha så höga krav måste man vara perfekt själv som vuxen och det är jag långt ifrån. Tänk vad stressande att ha så höga krav på andra så man måste vara snäppet bättre själv.
Mindre tjat och mer kärlek är min filosofi. Då får vi en bättre värld och ibland mår man bara bra av att stanna upp och fundera över vad som egentligen är viktigt i livet och vad som faktiskt är bagateller.
Jag tänker nu skriva ner mina tankar om detta. Jag vill att mitt hem ska vara välkomnande. Barnen ska kunna känna att här är man alltid välkommen, även om man är vuxen och utflugen. Här får man vara sig själv. Alla de krav som finns ute i samhället, skola och arbete gör att tröttheten kan kännas överväldigande ibland, men hemma ska man alltid kunna koppla av utan krav på att vara perfekt. Vi gör så gott vi kan hemma och hjälps åt. Är jag trött så hjälper du mig och när du är trött så hjälper jag dig.
För många år sedan var jag på en föreläsning där föreläsaren berättade om sina kontakter med en kamrats hem när hon själv var tonåring. Där var barnen tvungna att fråga om lov innan de tog ett glas mjölk i kylen bl a. Både föreläsaren och jag själv tyckte att detta var rätt galet. Men det finns säkert många människor som tycker att detta inte är något konstigt. Vi har alla olika referensramar alltså.
Jag minns att min mor en dag kom hem helt förfärad efter att en dam hon träffat berättat att hon "gömde körven å limpan för pöjkane annars tar det slut på en gång". I mitt hem fick man ta vad man ville i kylen och tog det slut så fanns det ju mer i affären. Samma princip råder i mitt eget hem. Jag får ju ta vad jag vill i kylskåpet i mitt hus, varför ska inte barnen då få det, och som sagt... tar det slut finns det mer på affärn. Barnen är fullvärdiga medlemmar i hushållet och inte några andraklassens medlemmar, som ska ha sämre utdelning än oss vuxna.
I mitt barndomshem, liksom i mitt eget hem idag, så behöver man inte heller vara perfekt. Det är få forum i livet där man kan få vara sig själv helt och fullt, men i sitt hem måste man få vara det. Det gäller både barn och vuxna. Vi bor alla i hemmet på samma villkor tycker jag, frånsett att vi vuxna på grund av att vi är vuxna har ett större ansvar.
Jag avskyr verkligen kadaverdisciplin och rigid hållning. I hemmet råder en tillåtande atmosfär utan att det för den skull är regellöst. Jag tror att tänker man med kärlekens förtecken så ger det sig självt. Jag är hellre utan själv, bara barnen har det de behöver. Men så tänker nog de flesta föräldrar tror jag.
Det fanns inte så många regler om allting när jag växte upp. Ändå var mina föräldrar absolut inga "låt gå" föräldrar a´la 70-talet. Nej de regler som fanns var väl att behandla andra väl, inte vara vulgär och rå i truten, att sköta sitt skolarbete, skaffa sig en utbildning och att inte vara ute och röja.
Men aldrig nåt tjat vid matbordet över hur man skulle sitta, hålla bestick etc. Trots frånvaron av förmaningar så fixade vi detta galant ändå. Måltiderna hemma var alltid trevliga tillställningar och inte som ett genrep inför en nobelmiddag.
Sällan tjatades det om städning eller andra ordningsprylar. Visst plockade föräldrarna efter en ibland, men städade gjorde man ändå, ok inte på ett perfektionisktiskt sätt kanske (utom då jag fick mina stora städryck då städades varje millimeter).
Vi älskades högt för de personer vi var och kritiserades inte. Jag kan verkligen känna obehag när jag hör föräldrar som tjatar och hånar sina barn i t ex matsituationer. Där det blir ett väsen om de t ex välter ut ett mjölkglas. Omdömen som "meeeen vad du är klantig" får mig att se rött. Själv brukar jag tänka "det kunde lika gärna varit jag och spiller det gör alla någon gång". Ska man ha så höga krav måste man vara perfekt själv som vuxen och det är jag långt ifrån. Tänk vad stressande att ha så höga krav på andra så man måste vara snäppet bättre själv.
Mindre tjat och mer kärlek är min filosofi. Då får vi en bättre värld och ibland mår man bara bra av att stanna upp och fundera över vad som egentligen är viktigt i livet och vad som faktiskt är bagateller.
Syskonkärlek
Idag är det syskonkärlek på två fronter. Barnen har varit på promenad med sina hundar och handlat ingredienser till filmmys. Nu sitter de tillsammans i det adventsfina vardagsrummet med bl a varm choklad med marshmallows och vispgrädde och så har de hyrt film via vår Teliabox. Riktigt eftermiddagsmys alltså.
De andra syskonen som har haft en bra dag är valparna Armani och Chanel som äntligen träffats igen och har lekt och busat och haft det så härligt ute i solen. Ja så kul att Armani fick ta sig ett välbehövligt bad efter att ha blivit nedbrottad av syrran i blomlandet. Här kommer en bild på två glada valpsyskon.
Chanel längst fram och Armani längst bak.
Katten Mimmi
Bättre med Mimmikatt än Lussekatt tycker husets okrönte kattdrottning och placerar sin person på bordet.
Advent i vårt hus.
I vardagsrummet lyser stjärnorna.
Dotter på väg hem
Snart kommer dottern hem till ett nystädat adventsfint rum. Alla rum har fått sin släng av sleven när vi adventsstädade.
En glimt av vårt sovrum
En glimt av vårt sovrum med vår nya säng. Åh vad jag gillar den! Det är Ikeas Birkeland och jag tycker den är helt underbar.
Nu är den vår!
Fick tag på min favoritsängstomme på Blocket idag. Mycket billigt dessutom. I morgon ska vi hämta madrasserna. Jättefina och billiga de med. Sen lovar jag att lägga ut bilder. :)
Slavgöra?
Står i vår verkstad och sorterar spik och skruv. Sånt kan man också ägna en onsdagkväll åt. Men om en timme ska jag se på Arga Snickaren.
Äntligen tagit mig i kragen
Men det tänkte jag en doktor kan få ta reda på så slipper jag fundera på det.
Så idag ringde jag och beställde tid. Så om tre veckor ska jag träffa en läkare jag fått rekommenderad för mig och för en koll av detta.
Annars har även denna dag förlöpt bra och jag är så nöjd. Finns inte så mycket mer att säga just nu. Tittar på House och sen blir det till att sova.
Ha en skön kväll
Önskar er alla en skön söndagskväll. Idag har vi varit till min goa pappa och uppvaktat honom på Fars dag. Vi köpte en god stekost till honom ifrån ostkiosken i Norrby. Maken fick en hemost eftersom han gillar den bättre än stekosten. Ja ni utsocknes vet väl inte vad hemost och stekost är, men jag kan berätta att det är supergoda lokala delikatesser. Sedan lyxade vi oss med hämtmat och nu är det slapparkväll här fram till läggdags. På bilden kan ni se ljuslyktan jag köpte på Erikshjälpen igår. Trevlig kväll!
Lördag kväll
Dagen har varit väldigt soft. Först lite sovmorgon sedan fixade jag frukost till familjen och så åt vi frukost och löste melodikrysset samtidigt. Efter lite fixande här hemma tog maken och jag en tur till Erikshjälpen. Där köpte jag två dukar, en ljuslykta och en liten änglakruka.
När vi kom hem tog vi fyra hundar, en son och en valp på promenad i solen. Det var jätteskönt och lille Armani trippade fram så fint med de stora hundarna på sina små ben. Bara ibland fick sonen bära honom.
Åt en tidig middag eller sen lunch då..... blir ju så på helger när man äter frukost så sent. Sen har jag och sonen hyrt en film på vår teliabox och nu sitter jag och tittar på "så mycket bättre". Det är ju Timbuktus dag idag och jag minns när jag i somras satt på stranden på Öland och lyssnade på hans sommarprogram i hörlurarna. Berördes starkt av hans berättelse när hans kompis omkom i den bilolycka de båda var med om.
I kväll blir det nog hyfsat tidigt i säng. Jag har märkt att jag mår så bra när jag går och lägger mig i tid. Jag är jättepigg på morgonen och under dagen men kroknar snabbt på kvällen.
Men jag har lovat att jag ska ta tag i detta nu och gå och kolla sköldkörteln, för hjärtklappningen finns där mer eller mindre hela tiden. Nästa vecka ska jag ta tag i det, även om det är gruvsamt. Mest för att jag sprungit så mycket till doktorn med min rygg och fått tjata och ligga i för att få rätt till den vård jag skulle ha och vet inte riktigt om orken finns att gå en rond till. Varför måste man alltid tjafsa med sjukvården? Nån som vet det?
Fredag kväll
Har precis haft Tacomys med make och son. Nu sitter jag i soffan och slötittar lite på Tv och med mig i soffan finns 4 hundar och en valp. Alla sover som små grisar. Själv känner jag mig trött så det blir nog inte alltför sent i kväll.
Har haft en jättebra arbetsvecka men gläds åt att slippa ställa klockan i morgon bitti.
Hela helgen är blank sånär som på besök hos min goa pappa på söndag. Annars ingenting. Blir nog mest hemmapyssel och mys med familjen.
I morse vaknade jag av att jag låg och nynnade på refrängen i denna sång. Håll tillgodo och ha en riktigt mysig fredagskväll!
Bättre och bättre dag för dag
Nu känner jag mig så mycket piggare och sover gör jag på nätterna. Det ena leder till det andra så att säga. Jag har börjat ta Blutsaft en halvtimma innan frukost varje morgon och så har jag lyxat mig och köpt Fredrik Pauluns müsli och lite Proviva som jag tycker är bra för min mage.
7
Ska inte skriva så mycket mer nu. Ska äta lite middag med familjen och sonens kompis om en stund och sen ska jag vila och se på Tv en stund. Arga Snickaren blir det ju i kväll.
Ha en trevlig kväll!
Sömn
blev det inte alltför mycket av den gångna natten. Sov nog sisådär 50 minuter för att mitt hjärta bestämt sig att rusa den natten. Så fort jag var på väg att somna så körde det igång... Ska gå och kolla ifall det kan vara något med sköldkörteln (vi har ju de problemet i släkten) eller om det helt enkelt är klimakteriebesvär.
Det tråkigaste med att bli äldre (något vi alla blir) är att kroppen inte riktigt samarbetar alla gånger. Men jag ska försöka få bukt med detta nu så ska det väl bli nån ordning. Är beredd att lägga om kost och sånt bara det blir bättre.
Konstigt nog har det gått bra att jobba. Jag har inte känt mig trött och så. Jag hoppas få sova gott i natt så känns det nog bättre i morgon.
Maken skjutsar sin dotter till tåget och på hemvägen skulle han införskaffa Tigerbalsam så ska min nacke få lite massage sedan.
Näpp nu ska den här skruttgumman ta och kolla på tv och vila resten av kvällen.
Tjo!
Lite gnäll som omväxling..
Jag brukar inte gnälla men jag tänker faktiskt göra ett undantag idag. Min kropp har inte samarbetat ett dugg med mig den här helgen. Diskbråcket i nacken gjorde mig sängliggande igår och idag har lederna värkt och det har även värkt i bröstryggen. Det jobbigaste är när ingen lindring finns att få och man känner sig ensammast i världen med sin smärta. Men envis som jag är har jag iallafall badat hundarna. Jag vill försöka göra nån nyttig sak varje dag. I morgon börjar jobbet igen och jag längtar. Älskar mitt arbete för jag har världens bästa jobb.
Sängläge
Vaknade med en fruktansvärd huvudvärk i dag och den har hållit i sig, så dagen har mestadels präglats av sängläge. Jag har ju tre diskbråck i nacken och de bråkar med mig ibland. Maken har arbetat, men när han kom hem fick min rygg och nacke en skön massage. Så nu känns det bättre även om det inte är helt borta. Fick en god Skipperdrink med ingefära, vitlök, citron och persilja i så jag känner mig riktigt hälsosam.
Vi har två av våra tjejer hemma den här helgen och det är så mysigt, så jag hoppas jag mår bättre i morgon så jag kan vara med mera. Idag hade jag som ambition att åka och tända ljus i minneslunden och att bada hundarna. Detta fick dock läggas på hyllan idag, men det kommer väl andra dagar då diskbråcken håller sig lugna.
I går fick sig den ena bilen en grundlig städning. Renaluten var ju snäll och gick igenom besiktningen efter bytet av spindelleden så då passade jag på att höststäda den ordentligt. Det är ju så skönt nu när det inte är så kallt, så det går lätt att dammsuga och torka i bilen när man inte behöver frysa fingrarna av sig. Nästa vecka ska bilen tvättas också vilket kan behövas.
Volvon är inne på verkstan igen för den behövde också byta en spindelled och så ska den få lite bättre begagnade dubbdäck till vintern. Sen hoppas jag att det är avklarat med bilarna på ett bra tag framöver.
Ha en underbar lördagkväll allihop!
November
Blommor plockade i min trädgård idag! Förra året den här tiden var det kallt och snön hade kommit för att stanna resten av vintern. Som luttrad villaägare med eluppvärmt hus så njuter man av att det inte är så kallt ute :)
Mums
Blev serverad nygriljerad skinka med bröd och ett glas mjölk av min underbara man. :)
Piggelin?
Får se om jag bli odrägligt pigg nu. Hö hö hö
Nytt försök med gårdagens lunchbild. Kyckl...
Nytt försök med gårdagens lunchbild. Kycklingwook - smaskens.
Skolforum
I går var jag på Skolforum på Stockholmsmässan i Älvsjö. Å vad roligt det var att få gå och titta på läromedel och nya saker inom mitt arbetsområde. Roligt med lite nya idéer och uppslag.
Det roligaste av allt var att jag fick träffa några gamla vänner och kolleger från Stockholmstiden. Inte utan att det rann en glädjetår faktiskt. För ååå vad man kan sakna vissa människor.
Var även på en föreläsning med Pär Johansson från Glada Hudikteatern. En riktig inspiratör är han och vi fick även förklarat för oss hur otoligt fult vissa journalister (läs Uppdag Granskning) kan arbeta. Hur de vinklar och förvränger allt till sitt eget syfte, dvs sensationsjournalistik.
Fick både skratta och gråta en skvätt under den föreläsningen. Den handlade om att bli sedd och accepterad för den man är. Otroligt viktigt och aktuellt tema, speciellt i dagens samhälle där vi människor gärna vill göra om både oss själva och andra för att vi ska passa in.
Jag skckade en bild igår firån min mobil på den goda kycklingwook vi åt till lunch. Men den verkar ha försvunnit i cyberrymden någonstans. Så jag får väl försöka igen om en stund.
Nej nu ska jag återgå till arbetet, slut med lunchpaus nu.
Ha det gott!
Det roligaste av allt var att jag fick träffa några gamla vänner och kolleger från Stockholmstiden. Inte utan att det rann en glädjetår faktiskt. För ååå vad man kan sakna vissa människor.
Var även på en föreläsning med Pär Johansson från Glada Hudikteatern. En riktig inspiratör är han och vi fick även förklarat för oss hur otoligt fult vissa journalister (läs Uppdag Granskning) kan arbeta. Hur de vinklar och förvränger allt till sitt eget syfte, dvs sensationsjournalistik.
Fick både skratta och gråta en skvätt under den föreläsningen. Den handlade om att bli sedd och accepterad för den man är. Otroligt viktigt och aktuellt tema, speciellt i dagens samhälle där vi människor gärna vill göra om både oss själva och andra för att vi ska passa in.
Jag skckade en bild igår firån min mobil på den goda kycklingwook vi åt till lunch. Men den verkar ha försvunnit i cyberrymden någonstans. Så jag får väl försöka igen om en stund.
Nej nu ska jag återgå till arbetet, slut med lunchpaus nu.
Ha det gott!
