Helen

Det år som snart är till ända, 2010 har i mitt liv varit ett starkt år i den bemärkelse att den innehållit såväl stark sorg som stark glädje.

Året började med en välbehövlig resa till Gran Canaria för mig och Calle. Det var skönt med värmen för min rygg och vi behövde verkligen få komma iväg på semester. Den möjliggjordes tack vare vår underbara Emma som tog hand om gård och djur mitt i smällkalla vintern. Tack Emma!

Kanske behövde vi den veckan för att orka med det som komma skulle. Det fanns inte i min värld att jag detta år skulle mista min allra bästa vän Marie. Marie fick bröstcancer i slutet av 2009 och jag föstod att behandlingen skulle bli tuff, men tvivlade aldrig att hon skulle bli frisk. Nu blev det inte så och morgonen den 4 juni, när Maries mamma Dorothy ringde och berättade det hemska, att min bästa vän inte fanns mer, att vi aldrig mer skulle ses, aldrig mer prata inpå småtimmarna, aldrig mer skulle resa ihop, aldrig mer skulle gå på Harrys och ha kul, aldrig mer skulle ventliera våra bekymmer och glädjeämnern, aldrig mer skulle har vår dagliga chat på msn, aldrig mer skulle flessa så vi fick ont i magen... aldrig mer..... aldrig..

Då var det som att dra ner en svart gardin. Det har inte gått en enda dag sen dess som jag inte känt en vanmäktig saknad. Hon fattas mig, varje dag och varje sekund. Orkar inte skriva mer om det nu för då kan jag inte sluta gråta.

Sommaren tillbringades på mitt älskade Öland. På Löttorps Camping givetvis. Det behövdes som lite balsam på själen. Var där i tre veckor. Sommaren var tung, lite som ett töcken. Minns att vi planterade och fixade i trädgården och att Sessan och Hugo fick en valp som inte var väntad. Vi kallade honom Miraklet.

Mina ryggproblem blev bara värre. Träffade ortoped, fick en MRT och remiss till såväl Ackis som Spinecenter.

Sessan flyttade till hundhimlen bara 5 ½ år. Jag tror att hon är hos Marie nu. För jag tror att hundar å folk är i samma himmel jag.

Den starkaste glädje inträffade i september då jag blev mormor till lilla Vendela. Det är så underbart att få snosa på denna ljuvliga lilla bebis och veta att jag är en länk i hennes kedja av släkt, att jag är hennes mormor och hon är mitt barnbarn.

Naturligtvis har mycket annat hänt också. Framförallt vårt beslut att sälja gård, 2 hästar och 2 katter och flytta in till en villa på byn. Pga att min rygg inte längre orkade bo på gård på landet. Men vi fick några fina år på vårt Målda och vi trivs jättebra i vårt nya hus med. Har förlikat oss med detta och vet att detta var ett helt rätt beslut.

Nu väntar nya utmaningar inför 2011. I början av januari ska jag göra min stora ryggoperation där man ska ta ben ifrån min höft och använda när man ska steloperera 3 diskar med skruvar och stag. Hoppas bli hyfsat fri från denna gräsliga värk i och med detta. Så hoppas jag att jag kan börja jobba igen. Jag har saknat det så under året som gått.

Slutligen vill jag önska er alla bloggläsare ett Gott Slut och ett Gott Nytt År!

Hittade den hos en vän på FB. Tycker den är så rolig.

och kan inte annat. Försöker att vila ryggen för att orka sitta i bilen ikväll och hämta barnen vid bussen. Ska bli härligt att få hem dem nu äntligen! Har längtat så!

Funderar på hur man ska göra för att få myset att stanna kvar när julsakerna åker bort. Vad ska jag ha för gardiner? Skulle vilja ha en sån där röd persisk matta under matsalsbordet - men FY vad dyra de är. Får nog titta på nån second hand affär efter såna. Sen har jag funderat på att köpa nya toasitsar (intressant va?) :)
Vill ha såna med några kul motiv. Lite barnsligt kanske - men det är ju jag så då passar det bra :)

Sen gillar jag en möbelserie som kallas Äpplet. Den i riktigt mörk, mörk brun ek. Den skulle jag vilja ha ett tungt matsalsbord och sådär 6-7 stolar till, och ett likadant sideboard. Tror det skulle bli kanonsnyggt i vårt vardagsrum.

Men det får bli sen, när jag börjat jobba och fått en anständig inkomst. Försäkringskassepengar är ju inget att leva på direkt. Nä en lärartjänst i vår vill jag ha. Eller nåt annat skoj som inte innebär tunga lyft. Får se vad det blir när vi vet hur jag har det efter operationen.

Från det ena till det andra så är våra katter skvatt galna. I förrgår natt välte Zelda omkull julgranen. Så i år har jag klätt granen 2 gånger kan man säga. Men alla katter ska minsann vara där och tassa. Blir Max rastlös så jagar han Flisan och dom far omkring och klättrar på saker dom inte ska klättra på osv. Så ibland får jag faktiskt sätta ut dom på trappan, en och en. Dom har varit inomhus alldeles för länge, men det är ju vinter och de gillar inte snö.

Nä nu ska jag vila mitt värkande huvud en stund. Ha en bra kväll :)

Dagarna just nu är rätt enformiga. Det känns som jag förflyttar mig mellan sängen och soffan och en gång per dag till badkaret. Tråkigt att ha så här ont men i och med att operationsdagen kryper allt närmre så ser jag en ljusning i allt detta jobbiga.

Börjar bli rätt duktig på Tv programmen för det blir mycket tv-tittande, surfande, läsande och massor med gos med djuren. Just nu ligger tre belåtna hundar bredvid mig i soffan. Något de sällan får göra för vardagsrummet är en hundfri zon. Men vi har bestämt att soffan är ok när vi är med. Dom går inte in förrän vi säger att det är ok, oftast... Tycker dom är riktigt duktiga.

I morgon kommer goungarna hem. Längtar så efter dom. Idag ska maken åka och handla. Lite annat än julmat då :) som vi ledsnat på vid det här laget. Jag längtar efter mina goda kycklingsallader och dinkelbröd, proviva och morotsjuice.

Blir lite normalare rutiner nu när julen är över. Nyårsafton och sen är det back to basic.

Undrar om det är nån som går och gömmer saker för mig här hemma förresten. Min favorit munkjacka är borta. Har letat och letat och letat. Älskar den, har fått överta den av min man, den är marinblå och är så där välanvänd och mysig. Men ben har den fått tydligen.... irriterande....

till operationen. Nu längtar jag verkligen efter den. Har så fruktansvärt ont nu. Kan inte gå eller stå mer än ett par minuter på sin höjd, innan värken letar sin väg ner i höger ben. Ovanför svanskotan, upp emot ländkotorna känns det som jag fått en fet spark så sitta är nästan omöjligt. Eller snarare att resa sig upp sedan man suttit -  det gör skitont!

När jag ligger ner måste jag byta ställning ideligen för även då värker det. Att vända sig gör också så ont så svetten kommer fram i pannan. Kanske behöver jag det här skovet nu för att verkligen inse hur mycket jag behöver den här operationen.

Nästa tisdag bär det av till Löwet. Där har jag varit en gång förut och haft ont. Då föddes min lilla Linnéa, femton år sedan var det i somras.

Näpp nu ska jag och gubben äta filét Oskar. Vi ledsnade på julmaten och tog ett brejk!

Tjo!

En God Jul hoppas jag ni haft kära bloggläsare. Här har vi haft en helt underbar julafton med mor och far, svärmor och 3 av våra 6 barn. Den 4e kommer i morgon och de två yngsta kommer ett par dagar innan nyår.
Jag har orkat vara med fram till nu, men nu ligger jag för ankar. Fick ett nytt skov med värk i ryggen i går, så idag har det varit riktigt kämpigt. Speciellt eftersom jag inte vill äta några smärtstillande fram till operationen. Jag får inte göra det pga blödningsrisk vid operationen. Men envis till tusen är jag så jag har varit med.

Fick så många fina julklappar av min underbara familj. Fina böcker, myskläder, undergörande krämer mm

Nu är jag så trött så nu ska jag bara slappna av och bläddra lite i en underbar bok om inredning som jag fick av mina goa bonusdöttrar.

Älskar min familj!

Ja det är det en dryg timme till. Har en rygg som inte riktigt varit på min sida de senaste två dagarna. Men jag har i allafall lyckats damma lite, bakat struvor och varit med på uppesittarkväll med maken och Carro. Men nu ligger jag och ska strax sova så jag orkar vara med i morgon. Ser fram emot att få fira jul med min fina familj. Maken har gjort så mycket god mat och Carro och jag har tjuvsmakat och ett hett tips är att vi nog ska sikta in oss på den gravade vitlöksströmmingen. Den var himmelsk. Mums!

Nä nu är jag så trött och ska nog strax titta in i huvvet! Kommer en liten julhälsning här i morgon.

Må så gott!

Eller hur det nu är det heter. I går blev tapetseringen klar i vårt kök, men av nån anledning fattades en liten bit tapet. Det var den bit som skulle suttit över en av arbetsbänkarna, där katterna har sin matskål. Vi funderade och funderade. Skulle vi verkligen kosta på en ny rulle för flera hundra kronor eller skulle vi ta den del av kaklet vi hade kvar sen badrumsrenoveringen på gården och kakla den lilla delen. Kaklet visade sig inte passa så då blev det till att fortsätta fundera. Ett alternativ var naturligtvis att helt sonika måla ytan men det verkade lite tråkigt. Eftersom vi ska sätta Brandéns pärlspont runt bardelen så skulle det ju funka att sätta pärlspont där ovanför också. Men efter att ha mätt och räknat så insåg vi att i så fall räckte inte en förpackning utan vi skulle behöva köpa två.

Vi började fundera vad vi hade i huset som vi skulle kunna använda i stället. Då kom vi på att vi hade tapetrester efter sovrumtapetseringarna. Så nu sitter den fina tapeten som vi har som fondvägg i sovrummet där i svart-brunt och guld. Det blev kanonfint. Så ikväll hoppas jag att pärlsponten kommer på plats runt bardelen. SEN är det dags att julpynta på allvar.

Eftersom vår stora bil är utlånad och kommer åter på onsdag kväll ska maken ut och ta julgran först på torsdag. Längtar att få se den på plats. I vår familj blir det mycket matförberedelser också och eftersom mannen är ledig från och med onsdag så hoppas vi få allt färdigt i tid. Julen är en härlig tid och den behövs verkligen i den mörkaste av årstider. Det är så vackert ute med all snö som fått ligga kvar hela tiden sen den först kom ner i november.

Dags för våra tre hundar att få ett bad, bli kammade och julfina. Ska försöka hinna det idag eller i morgon. I morgon kväll är det julfest med mannens jobb.

Försöker att fokusera på operationen också. Den är så nära förestående nu och jag fattar det väl inte riktigt förrän jag blir inlagd en 11e. Till min vän Nilla vill jag säga att du är jättevälkommen att hälsa på mig på sjukhuset. Jag kan tänka mig att jag är rätt flummig såväl torsdag som fredag, men jag pratar väl mest tok ändå jag så det kanske inte är så stor skillnad... ha ha ha....

Så nu är det dags att fånga denna dag med :)

Ha en underbar dag!

I morse när jag vaknade så var det med ett sånt där litet lyckorus som jag kan drabbas av ibland, mitt i vardagen. Detta trots att inget egentligen hänt, mer än att jag i går såg två dammråttor i hallen och likt en general beordrade familjen till städning i går kväll. Nu var det ju mannen som åkte på grovgörat när det gällde städningen. Men jag linkade runt och dammade och plockade jag med.

När jag var liten så älskade jag att städa. Men mamma lät mig på sin höjd dammsuga, så en gång lär jag ha myntat uttrycket: "När jag blir stor så ska det minsann inte bara bli nån dammsugning, då ska det bli storskurning!" Att ungar skulle "kladda med vatten" var inte så poppis när jag växte upp.

Det blir ofta så när jag städar. Att det ska dammas och torkas och dammsugas och skuras och fejjas. Det var en sån städning vi gjorde igår. Bäddade rent också. Därav den sköna känslan när jag slog upp mina blå (eller gröna då) runt sjutiden.

Efteråt belönade jag mig själv med att sjunka ner i soffan och se på ett favoritprogram på tv: Lyxfällan. Jag gillar program när det blir bra på slutet och det blir det där, trots knölig tillvaro i början av programmet.

Att jag gillar programmet Rent hus är förmodligen ingen överraskning heller, men det programmet går ju inte just nu. Å så alla härliga inredningsprogram: Bygglov, Arga Snickaren, Från koja till slott, Sveriges fulaste hem, Äntligen hemma. Tur att inte alla går samtidigt för då skulle nog undertecknad sitta på sin rumpa å glo på tv hela tiden.

I helgen ska maken fortsätta med de eländiga köksväggarna så vi får upp tapeten innan jul. Sen i nästa vecka ska jag julpynta och maken ta gran och laga mat. Jag har ju turen att vara gift med en man som lagar mat lika bra som en gourmetkock och som dessutom tycker det är kul att göra det.

Så har vi tre hundar som ska julkruseras. Alla ska badas och kloklippas, de två långhåriga kammas, Lizzie ska få en röd rosett i luggen. En omgång städning till av samma kaliber som den igår ska vi väl också hinna med. Sen är jag ju lite av en tvättoman så jag kommer nog att befinna mig i tvättstugan en del också. Sen ska väl julfriden infinna sig.

Själv har jag inte riktigt fattat att det bara är en vecka kvar till jul. Har några julklappar kvar att handla, men det tänkte jag försöka hinna med i eftermiddag eller i helgen. Ska köpa några fler julblommor och så ska det göras lite apelsiner med nejlikor instuckna. Det doftar jul tycker jag. Lite julgodis blir det också till att göra. Nåt ska man väl pyssla med på uppesittarkvällen. Familjens konditor Johanna anländer ett par dar innan jul och hon har alltid fria händer i vårt kök.

Ja så ser dagarna ut hos oss just nu. Inte helt olikt resten av Sveriges kan jag gissa. Men jag hoppas att det inte blir nån stress. För sånt gillar jag inte.

Just nu är jag fokuserad till tusen och otroligt taggad. Jag vill vara i så bra form som jag hinner innan operationen.
Jag har provat att cykla på motionscykel och det fungerar ganska bra. Det känns bättre när man sitter med ryggen lite i "krum" för då lättar trycket på diskarna. Så jag har som målsättning att cykla 4-5 km varje dag på den.
Sen tar jag en liten promenad de dagar ryggen tillåter. Allt detta gör väldigt ont i min rygg, men jag känner att jag måste få upp lite flås även om jag måste plåga mig.

Det känns så skönt att äntligen ha ett datum för operationen. Så de veckor som är kvar ska jag verkligen göra mitt bästa för att vara i så bra skick som möjligt med tanke på tiden.

Tur att internet finns. Man får massor med bra tips. Jag har läst Anna Skipper, Fredrik Paulun och sett på I form med Anna Anka på web tv. Jag är en sån person som måste ha en massa pep talk för att känna motivationen.

Nu är operationen ett delmål, för jag måste fortsätta med detta även efteråt. Det är mycket träning under tiden som konvalecent. Benläkningen i ryggen kan ta upp till ett år. Men jag är på väg nu, med mitt tillfrisknande och jag känner stor tillförsikt!

Nu blir det operation! Äntligen! Den 11 januari läggs jag in på Spinecenter i Upplands-Väsby för operation den 12 januari. Som jag har väntat! Tack tack tack! Jag är så glad! (Fast liiite nervös oxå - förstås :))

Jag tror att du kan fixa många önskningar. Vissa rätt galna också faktiskt. Om du nu känner att du har lite tid över kanske du kan fixa till min med. Vet du... jag skulle vilja vakna på julaftonsmorgonen och upptäcka att jag har en klädkammare full med makalöst vackra kläder. Såna som inga andra har och såna som ger mig en egen stil. När jag kliver ur sängen ska det inte längre göra ont i ryggen, för till min fantastiska klädgarderob ska det naturligtvis finnas helt underbara högklackade skor i alla möjliga färger och fasoner. När jag slänger en snabb blick i spegeln upptäcker jag att jag inte är samma tråk-grå Helén, utan en mycket glassigare variant av mig själv. Smal naturligtvis och med en perfekt figur för att hänga på alla de makalösa kreationerna som hänger i min garderob.
Smyckena ska vi inte tala om... naturligtvis matchar de allt jag har i min garderob och det är mycket som bling-blingar där kan jag tala om.

Tänk ni om den önskan slog in. För jag känner att efter ett års sjukskrivning så skulle jag definitivt behöva hotta till mig lite. Jösses jag har ju inte ens ett jobb att klä upp mig för. Så jag tror ju allvarligt talat att tomten snarare går på mitt tidigare inlägg om mjukisböxer å raggsocker. Men nån dag så kanske... kanske... kanske... jag tar å fixar en egen stil som är så snygg så fölk tapper hakan.

Tål att tänka på... men först lärer jag få den där uuuunderbara figuren... hö hö hö....

Jålligt inlägg va... men jag säger som Johanna jag: Skiter man väl i!

Hea hea fless fless

Idag har varit en riktigt soft dag. Ja vad gör man när ryggen inte riktigt är med på noterna. Åkte ju bil igår ner till Bålsta för att uppvakta min äldsta dotter som fyller 26 år idag och gosa med barnbarnet. Hur mysigt som helst, men ryggen gjorde så ont igår kväll att jag fick ta ett hett bad och en Tramadol för att kunna sova. Följden av detta är att jag är trött hela dagen efter, plus att ryggen värkt och benen domnat från och till idag så därför har jag bara tagit det lugnt. Sovit middag ett par gånger också. Usch man blir trött av att ha ont. Min underbara man handlade på vägen hem och jag beställde grillad kyckling till middag. Maken och dottern åt med potatissallad och själv fick jag middagen serverad i sängen. Jag valde kyckling med keso, avocado och tomat serverad på dinkelbröd. Jättegott och nyttigt. Har även lyxat dagen med proviva och en färskpressad morotsjuice. Det är så att jag låter som min idol, Maria Montazami efter det... MUMS!

I morgon hoppas jag att jag mår bättre så jag kan vara uppe lite mera. Men jag har fyllt kyl och skafferi med god och mat som varvas med Cambridge påsar. Dvs alla måltider utom en byter jag ut mot Cambridge. Måltiden kommer att bestå av nåt magert kött på dinkelbröd och lite goda grönsaker. Så en proviva och en morotsjuice per dag så känns det lite lyxigt. Det är min filosofi just nu.

Julen tycker jag inte är så svår eftersom det jag tycker är godast på julbordet är sill, lax och skinka och kokt potatis till. Ja lite annat smått och gott med men visst kan man äta nyttigt och gott även fast det är jul. Tror det är godiset som är farligast jag och mängden mat möjligen. Men jag ska försöka vara hyfsat duktig i alla fall.

Brukar ni kolla på Böda camping på Tv? Det gör jag ibland när det inte finns nåt annat att se. För varje gång jag ser det är jag tacksam att jag campar på Löttorp och inte på Böda. Kära nån vilka udda människor som verkar samlas där.

De två loppisdamerna tycker jag är kul. Den ena både ser och låter som en förklädd man och jag är SÅ nyfiken om hur det verkligen är med den saken.

Nån som vet?  :)

Tycker det är skönt att det är helg. Även fast jag går sjukskriven och inte har något jobb att vila ifrån. Gläds åt att få ha maken hemma och nära. Gläds åt att bonusdottern kommer ikväll och hälsar på ett par dagar. Gläds åt att vi på söndag ska åka och gratta stora dottern som bor 25 mil ifrån oss och att då äntligen få träffa mitt fina barnbarn igen. Dottern fyller 26 år på måndag. Hon är född på luciamorgonen hon :)

Snart är det jul och då får vi tillfälle att träffa alla våra 6 barn i olika omgångar. Ska bli härligt.

Jag tycker det är så fint med all snö vi har utanför. Försöker ta en liten promenad de dagar ryggen orkar. Ser fram emot att kunna promenera mer när operationen är över och ryggen färdigläkt.

Fick igår tips på ytterligare ett par sjukhus som ska vara bra på ryggkirurgi. Ska ringa vårdgarantienheten på måndag och se vad som kan göras. Idag orkade jag inte. Har haft en gräslig huvudvärk som inte givit med sig treo och kaffe till trots. Så det blir att försöka vila bort detta.

Ha en trevlig helg allihop!

När man går hemma och är sjuk blir man lite lullig i huvudet. I alla fall blir jag det. Jag måste skriva komihåglappar både till mig och till maken. Jag känner mig ibland lite som huset sambandscentral. Den som tänker och planerar vad som måste göras och ser till att logistiken stämmer. Då är det bra med papper och penna. Har dem alltid till hands.

Vissa perioder kan jag vakna runt 3 på natten och inte kunna somna igen för då går hjärnan på högvarv. Tjong säger det bara och så löser jag världsproblemet i ett nafs. Njae... ibland bara... för det mesta grubblar jag på hur de ska lösas.

Nu till huset - Åh vad jag älskar vårt nya hus!! Det finns inte ord! Det är inte tip-top och klart, men jag älskar det i alla fall. Det är så fint, och lättstädat och nu när adventpyntet gör det ännu mysigare så kan man inte ha det bättre.
En sak jag skrivit på mannens lista är att fotografera några rum. Så jag kan lägga ut här i bloggen som jag lovat så ni får se hur det ser ut. Sovrummen är ju klara, alla tre i stort sett så dem kan man fota. Köket kommer på bild så snart tapeten är på plats. Vet ni hur länge vi skjutit på att skrapa bort den gamla tapeten (det vet inte jag och vill inte veta heller, men länge är det).

Mannen är en bättre fotograf än jag (i alla fall klarar han all teknik mycket bättre än jag) Därför får han fota. Så slipper ni iPhone bilder som känns som det är det enda jag kan ta just nu.

Det jag hoppas blir gjort innan jul är tapetsering i köket och målning av "fulfurutak" i hallen. Förresten kanske det är gran eller nåt... men det får heta "fulfuru" i alla fall. Bra ord tycker jag till sån där hemsk gulnad trä.

Nej vitt ska det bli i taket. Så känns hallen mycket ljusare.

Så just nu är det mest färg och tapeter som gäller. Längre fram blir det lite annat med, men det dröjer.

Tror jag för övrigt har fått in alla trasmattor nu så nu kan man välja och vraka igen. Inte för att jag har så många golv med mattor. Har en trasmatta i badrummet, det är väl där jag kan variera. Eftersom jag är tvättoman så har jag inte större mattor än de kan tvättas i maskin. I vardagsrummet dock så har jag köpt en sån där härlig grön ryamatta som de brukar visa i alla inredningsreportage på tv. Men i vardagsrummet är det hundförbud så där går det att ha lite sånt. Barnen har en varsin också fast lite mindre. Dottern en beige som passar till hennes brun- och guldinredning. Sonen en svart som passar till hans svart-vita rum. Dom finns på Rusta för en billig peng.

I morgon ska gästsängarna bäddas och göras i ordning för nu börjar det rassla in med underbara "storbarn" som kommer och hälsar på.

Nu har lilleman beställt nudelsoppa, så då ska jag gå och fixa det. Han har haft några extra" hos mammadagar", vilket varit härligt för hela familjen att få rå om varandra. Skolarbetet har han jobbat så bra med här hemma. På dagarana har han vilat, sett på tv, spelat alla möjliga spet, bakat och en massa annat. På kvällarna har han åkt spark när hundarna skulle rastas. Det har varit en riktigt bra vecka.

Avslutar med en nytagen bild på Sessans valp Maya, som bor i Skåne. Pappa till henne är Rikki från Valbo och kullsyskonen heter Teddie och Leo. Andra helsyskon fast ur annan kull är vår Lizzie, Candy och King. Halvbror är Malte (Miraklet).

Som ryggpatient får man vara utrustad med en stor portion tålamod. När jag var till Ackis i september sa de att jag skulle bli opererad inom tre månader. Men nu är svaret 6-9 månader. Bara vetskapen att jag ska gå och vänta till mars eller fram till sommaren med en rygg som blir bara sämre och sämre är väl inget man jublar åt.

I bland brister tålamodet, när det är en sån dag som följer på en sömnlös natt när man har svårt att röra sig och sköta sitt dagliga liv. När det känns som man har knivar instuckna på strategiska ställen i ryggen som vrids åt vid minsta rörelse. När benen domnar och man blir rädd för att följderna.

Vissa människor inom sjukvården har svårt att höra att folk blir ledsna och deppade av att operationen skjuts upp hela tiden. De behöver inte vara förknippade med ryggkirurgi överhuvudtaget utan bara jobba inom vården så känner de sig manade att direkt försvara sjukvården och de drar sig inte heller för att angripa den sjuke.

Nu är det ju faktiskt inte personer inom sjukvården jag blir irriterad på när min operationstid skjuts upp hela tiden. Utanpå systemet i sig. Vad beror det på att man bara får vänta och vänta och att inte vårdgarantin hålls?

Man funderar ju. Jag undrar om det är så att kirurger inte är knutna till ett sjukhus utan frilansar runt och opererar de med privata fallskärmar inom vården eller om det är så att de som skriker högst blir opererade först. Är det så att de endast gör några timmar på allmänna sjukhus och den mesta tiden till operation av "höjdare". Är vården på lika villkor? Jag vet inte hur det funkar men det känns inte som det finns nån som helst rättvisa i systemet.

En ortoped jag talat med sa att man på vissa sjukhus har "opererat slut på pengarna" i slutet av året och inte kan operera nåt mer innan det blir nytt budgetår. Man häpnar!

Hur många av oss lärare har inte arbetat på skolor där man får inköpsstopp redan i september. Tänk om vi skulle skicka hem eleverna för det. Förstår bara inte hur det kan bli så här.

Handkirurgin på Ackis klarar tydligen vårdgarantin utan problem, men inte ryggkirurgin. Varför?

Jaja, ikväll deppar jag men i morgon ska jag komma igen och ringa runt och leva om igen och igen och igen. Det gäller att inte ge sig. På´t igen alltså.

I fredags kom Lilleman som stannar ända till torsdag denna gång. Luttan hade tjejkväll med pizza och film och då valde vi andra (dvs jag, maken och lilleman också att köpa hämtpizza). Lilla Huset har SÅ goda pizzor. I lördags var det fixardag och i söndags med. Man vet knappt vad man håller på med för det är så mycket plock och fix när man nyss har flyttat. Men några kartonger blev i alla fall uppackade och några sladdar blev dragna och gästsängarna bäddade och tvättstugan ordentligt uppsorterad. Soffan i gillestugan har försetts med kuddar och filtar. Förrådet har sorterats upp i väntan på att nya kartonger ska välla in ifrån garaget. Hå hå ja ja....

På lördag kväll blev det tacos. Både med vanlig köttfärs och med makens special (kött som är specialstekt i coca cola bl a. - jättegott). Svärmor bor så nära oss nu (eller vi bor nära henne) så hon tog en promenad över åkern bara så kunde hon också äta middag med oss. Mysigt!

I går blev det fläskfilé och potatisgrätäng. Underbart det med och mycket uppskattat av hela familjen. Jag har en underbar make jag.

I helgen har barnen bakat pepparkakor. Åh vad gott det doftade i hela huset. Glaserade blev de också, pepparkakorna alltså - inte barnen :D

Vi går och gruvar oss lite för den eländiga köksväggen med superlimmad struktur tapet. Vi har fått tips på easycover bl a men vi vill nog ha bort den så det blir nog till att skrapa bort eländet. Trök!

Sen kommer den fina grå-vitrandiga tapeten upp. Då blir det snyggt till jul i köket. Härligt!

Har ni klarat er från förkylning? Det har inte vi. I helgen har vi snorat i kapp alla fyra, men vi hoppas det går över snabbt för sånt har man inte tid med innan jul.

Annars skulle väl inte den älskade maken skriva önskelistor i sin blogg. Själv brukar jag sällan komma på nåt annat än tofflor. Men det fick jag förra året och dom är fortfarande fina, så jag måste klura ut nåt annat då.

Eftersom jag ska tillbringa månader av konvalecens efter min operation så önskar jag mig mjukisbyxor. Eller mupuppuppor som ett dagisbarn sa för många år sen.

Så snälla tomten... mupuppuppor tack.


Sen får du gärna slänga ner dvdn med Carolas konsert i Dalhalla med.


Ett nytt nattlinne eller några riktigt stora T-shirts skulle inte heller sitta fel.


Raggsockar... ja det behöver jag med.


Som ni hör så är jag redo för en pansjistillvaro, men det struntar jag i... Jag kan inte komma på nåt annat och jag än "sköne klän".