Min fantastiska dotter
Min fantastiska dotter har ägnat en del av sin dag åt att städa köket. Helt på eget initiativ. I går kväll bakade hon kladdkaka och bjöd familjen på. Fina överraskningar som gör att vi får en tår i ögat. Jag har så duktiga och fina barn. Alla fyra! Älskar er gränslöst!
God morgon!
En ny härlig dag! Idag har sonen idrottsdag och ska åka slalom i backen. Så jag har gjort en riktigt smarrig matsäck till honom. Själv ska jag till jobbet och bl a planera sportlovet. Ovant för mig att inte vara ledig på sportlovet, men det gör ingenting för jag är bara så glad att jag har mitt jobb.
Mitt lilla projekt går alldeles strålande och bättre än förväntat så jag är så nöjd med detta.
Maken väntar på ett spännande besked också, så vi håller alla tummar och tår att allt ska gå i lås.
I kväll ska hela familjen gå på bio och se Chronicle.
Glömde ju säga att vi ska i väg och hämta Hugo idag, för Loulou har börjat löpa så vi ska se om hon blir parad denna gång. Hon är en liten bestämd fröken Loulou och det är inte alltid som hon tycker att hanhundar är något att vurma för. Kanske går det bättre i dag när det är skottdagen. För då får ju tjejerna fria och det kanske är det hon väntat på den lilla loppan.
Ha en riktigt bra dag, nu ska jag dricka mitt morgonkaffe!
Här är det sopat!
Trött på att få meningen "sopa rent framför egen dörr" slängd i ansiktet varje gång jag skriver minsta lilla som är åsiktsbetonat i min blogg. Jag har OCKSÅ rätt att skriva och jag gör det så att alla kan se. Här är det sopat, sen lång tid tillbaka!
Det jag skrivit om är det sätt som JAG trivs på. Hur JAG vill ha det i mitt hem. Sen får andra ha det som DE vill. Jag har t ex skrivit om att jag trivs med lugn och harmoni och ogillar skrik och bråk. Det är ingen konstig åsikt tycker jag. Om jag istället skulle skriva t ex att jag gillar vita möbler, vilket jag också gör, så innebär väl inte det per automatik att de som gilla bruna möbler, gröna möbler eller vad du vill behöver känna sig angripna.
Man måste väl få skriva om det som man själv trivs med, utan att de som trivs med andra saker ska känna sig träffade? Eller?
Jag publicerade en länk härom dagen. Som en mamma skrivit efter ett samtal med sin dotter. Jag tyckte det var fint skrivet eftersom det kom från barnet själv.
Jag är inte ensam om att länkat till denna. På Lotta G´s blogg läste jag följande härom dagen:
"Jag snubblar över den här texten i facebookflödet. Det är beteendevetaren Petra Krantz Lindgren som lägger ut den på sin logg. Den sprids viralt av mig och många andra. Hennes hemsida som heter En annan du, exploderar och får 100 000 besökare på bara några dagar. Det säger en del om texten. Framför allt att det är ett barn som uttrycker sig så berör oss mer än alla experter i världen. Jag är mycket förtjust i hennes sätt att resonera kring barn. Hennes tänk påminner mycket om kände danske familjeterapeuten Jesper Juuls resonemang."
Resten är för mig historia! Antingen tycker man väl att det är en bra text eller så tycker man det inte. Det kvittar mig vilket. JAG tycker att den är bra. Därför lägger jag ut den på min blogg. Fattade väl inte att det var en sån het potatis. Men jag struntar i det med. För fler än jag har publicerat den på sin blogg, så jag är långt ifrån ensam.
Nästa gång ska jag prata om en konstnär i Paris och om Skalle-Per i Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter. Kan vara bra att förvarna om det ifall någon har något emot konstnärer eller skalliga gubbar så kan det vara bra att inte läsa då.
Tänd ett ljus
Förbanna inte mörkret. Tänd ett ljus. När jag var liten fick jag lära mig att inte viska i någons öra inför andra. Att inte säga saker om någon som jag inte kan säga till någon. Jag försöker efterleva detta så gott jag kan. Men det är svårt med det skrivna ordet. Det missförstås lätt och man ser inte nyanserna i det. Men jag vill att det jag skriver ska kunna läsas av alla. Finns det frågor och funderingar så fråga på. Jag ska gärna svara så gott jag kan. MEN jag lämnar aldrig ut några namn eller personer. Men jag diskuterar gärna sakfrågor. Jag har aldrig, och skulle aldrig heller skriva anonyma kommentarer på någon annans blogg eller använda ett annat namn än mitt eget. Man kan tycka olika om mycket. Så måste det få vara. Men att på ett dolt sätt förtala en annan människa som inte har möjlighet att försvara sig, det tycker jag är lågt. Min man och jag pratar ofta sinsemellan precis som makar gör. Men vi skulle aldrig drömma om att ventilera vissa saker med släkt, vänner och bekanta. Diskutera gärna sak med mig. Men inte person. Det är en konst det.
Gästinlägg av min make
Den här bloggen pratar ofta om hänsyn, trygghet, värme och vikten av att försöka skapa en lugn och harmonisk hemmiljö. Personligen håller jag med om allt som den här bloggen säger om de här sakerna. Så jag frågade om jag kunde få skriva ett gästinlägg med mina egna tankar, och det fick jag.
Ofta ser man att föräldrar skriver om att dom genom sin uppfostran vill bygga sina barns självkänsla och det är naturligtvis beundransvärt. Alla föräldrar vill väl att deras barn skall klara sig igenom livets grynnor och stormar med hjälp av de verktyg man som förälder har försökt ge de små liven.
Den stora frågan är väl hur man som förälder bygger denna självkänsla. Vissa kanske anser att man gör det genom disciplin, lydnad och konflikthantering. Själv tror jag benhårt på att skapa en miljö där barnet känner sig trygg i att våga prova olika saker. Om man känner sig trygg i att prova en massa olika saker och olika lösningar kommer man ibland att lyckas och ibland att misslyckas. Lyckas barnet är det naturligtvis viktigt att berömma. Misslyckas barnet är det ännu viktigare att få barnet att förstå att det är okay ändå, att det är naturligt att misslyckas ibland! Detta tror jag är ett nyckelelement för att bygga upp självkänslan hos ett barn. Att pusha och uppmuntra även när det blir tokigt och fel. Ett barn som känner att det inte är okay att misslyckas, kommer med ganska stor säkerhet att ljuga för att dölja ett misslyckande och det är väl inte ett helt optimalt beteende?
En annan sak som är minst lika viktig, men som kan vara svårt som förälder, det är att ibland låta barnet vinna diskussioner och få sin vilja igenom. Säg att du har en uppsättning regler som gäller hemma. Förr eller senare så kommer någon eller några av dessa regler att komma upp för debatt. Då måste man som vuxen ibland rucka på dessa regler och låta barnen få sin vilja igenom. Det är otroligt viktigt för deras självkänsla. Som förälder har man ju oftast den lyxen att man kan välja vilka diskussioner man låter barnen vinna. Men vinna måste de få göra ibland. Det gäller att välja sina strider, och då väljer an såklart att låta barnet vinna, och bryta en regel som känns stor för barnet men som egentligen kanske inte är så våldsamt viktig i det långa loppet. Som förälder sitt man i en maktposition och man måste vara otroligt noga med att inte missbruka den makten.
Sedan är det ju så också att precis som vuxna är barn väldigt olika. Vissa är av naturen slarviga, andra är pedantiska. På vissa verkar det som om skäll rinner av som vatten på en gås, andra blir osäkra och inbundna. Vissa kanske verkar vara starka medan de lider inombords andra är mer öppna med sina innersta känslor.
Oavsett detta så måste barn få vinna diskussioner mot sina föräldrar ibland och dom måste få känna att det är okay att misslyckas ibland.
Ofta ser man att föräldrar skriver om att dom genom sin uppfostran vill bygga sina barns självkänsla och det är naturligtvis beundransvärt. Alla föräldrar vill väl att deras barn skall klara sig igenom livets grynnor och stormar med hjälp av de verktyg man som förälder har försökt ge de små liven.
Den stora frågan är väl hur man som förälder bygger denna självkänsla. Vissa kanske anser att man gör det genom disciplin, lydnad och konflikthantering. Själv tror jag benhårt på att skapa en miljö där barnet känner sig trygg i att våga prova olika saker. Om man känner sig trygg i att prova en massa olika saker och olika lösningar kommer man ibland att lyckas och ibland att misslyckas. Lyckas barnet är det naturligtvis viktigt att berömma. Misslyckas barnet är det ännu viktigare att få barnet att förstå att det är okay ändå, att det är naturligt att misslyckas ibland! Detta tror jag är ett nyckelelement för att bygga upp självkänslan hos ett barn. Att pusha och uppmuntra även när det blir tokigt och fel. Ett barn som känner att det inte är okay att misslyckas, kommer med ganska stor säkerhet att ljuga för att dölja ett misslyckande och det är väl inte ett helt optimalt beteende?
En annan sak som är minst lika viktig, men som kan vara svårt som förälder, det är att ibland låta barnet vinna diskussioner och få sin vilja igenom. Säg att du har en uppsättning regler som gäller hemma. Förr eller senare så kommer någon eller några av dessa regler att komma upp för debatt. Då måste man som vuxen ibland rucka på dessa regler och låta barnen få sin vilja igenom. Det är otroligt viktigt för deras självkänsla. Som förälder har man ju oftast den lyxen att man kan välja vilka diskussioner man låter barnen vinna. Men vinna måste de få göra ibland. Det gäller att välja sina strider, och då väljer an såklart att låta barnet vinna, och bryta en regel som känns stor för barnet men som egentligen kanske inte är så våldsamt viktig i det långa loppet. Som förälder sitt man i en maktposition och man måste vara otroligt noga med att inte missbruka den makten.
Sedan är det ju så också att precis som vuxna är barn väldigt olika. Vissa är av naturen slarviga, andra är pedantiska. På vissa verkar det som om skäll rinner av som vatten på en gås, andra blir osäkra och inbundna. Vissa kanske verkar vara starka medan de lider inombords andra är mer öppna med sina innersta känslor.
Oavsett detta så måste barn få vinna diskussioner mot sina föräldrar ibland och dom måste få känna att det är okay att misslyckas ibland.
En helt underbar dag!
Vi har det så bra här i backen. Jag tar lite kaffe medans man och barn åker skidor.
Varm choklad.
Sonen gillar också varm choklad.
Matsäckstime
Dotter och kompis tar lite varm choklad och smörgås efter första etappen av åk i backen.
Promenad idag med.
Vilken härlig dag vi har i backen. Maken och jag har tagit en stavpromenad runt gamla Lillbo på 75 minuter. Sen smakade det bra med grillkorv.
Sol!
En härligt solig dag idag! Maken står på huvudet i förrådet och letar fram slalomskidor och pjäxor till barnen som ska till backen idag. Tror vi tar matsäck och korv att grilla så kan maken och jag ta en promenad i Lillbo och sedan sammanstråla med barnen och äta.
Vad mysigt det är när solen skiner! Jag blir alltid på så gott humör när vädret är så här härligt!
Ha en bra dag! Kanske det dyker in lite bilder från vår dag så småningom under dagen.
Underbara lördag
Det var så otroligt skönt att ta en riktig långpromenad med stavarna. Massor av sol, frisk luft och motion. Är helnöjd med både mig själv och dagen.
Maken och sonen har varit på Skoter Em och de var också helnöjda med sin dag. Dotter har varit hos sin kompis och maken är precis på väg och hämt upp henne på norr.
När jag kom hem i dag efter min nästan två timmar långa promenad, så upptäckte jag att jag var utlåst, eftersom alla givit sig iväg på sina aktiviteter och jag klantat mig och inte tagit med mig någon nyckel. Tur då att jag har svärmor så nära och att hon har en reservnyckel. Så jag kunde gå dit och hämta den och ta mig in, vilket var mycket skönt kan jag lova.
När jag kommit hem så drack jag ett stort glas citronvatten, ett lite mindre glas ramlösa och så tog jag ett långt bad, där jag gjorde kropps- och ansiktspeeling samt även hårinpackning. Sen fick det bli en Cambridge och sängen.
När maken kom hem blev jag serverad en macka med fläskfile på. Smaskens!
I kväll blir det "mellomys" med god mat. Maken ska laga kyckling.
Men innan dess tar jag mig en kopp grönt te med färsk ingefära, citron och en knivsudd med honung.
Trevlig lördag allihop!
Yes! I did it!
Jag tog en promenad med stavarna Ullungen runt. Det tog 1 timme och 50 minuter. Jag är stolt över mig själv. Solen sken och det var SÅ härligt. Tänk att för lite drygt ett år sedan kunde jag knappt ta mig på toaletten själv. Nu efter operationen återtar jag mitt liv igen. Step by step! Till de som tvivlat säger jag bara: Klart jag kan!
Hi hi - den här var lite kul!
Morrn
God morgon. Börjar jobba kl 7 idag så jag gick upp tidigt. Ett stort glas citronvatten och en Cambridge får bli min frukost idag. Men lite tända ljus och morgonmys med katterna hinner jag med. Övriga i huset sover fortfarande. Ha en bra dag allihop!
Grattis till lilla prinsessan
Tänk att vi fått en alldeles ny liten prinsesa i Sverige. Vilken fin presskonferens han höll i morse Prins Daniel. Då grät jag...
Jag gillar Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel för de verkar vara så varma människor och så folkliga. Ska bli spännande att få följa denna nya lilla sessa.
Underbar sång!
Älskar texten i den här sången. Framförd av världens bästa Guy!
Me
Snart fyller jag 50. Jag funderar ibland på om vi ska göra som min svärmor vill och ha en 100 års fest ihop maken och jag, eller om jag helt enkelt flyr fältet och åker ner till Öland och firar där, eller som jag ska göra som maken och ha öppet hus här hemma.... eller.... ja det finns många alternativ. Jag har ju några månader kvar att fundera över detta som tur är.
Jag har de senaste åren funderat mycket omkring livet. Jag känner att jag har en djupare dimension i mitt liv nu än förut. Livet varar inte för evigt och vi måste vara generösa mot oss själva, förlåta oss själva för misstag i våra liv. Välja människor som får oss att må gott. Naturligtvis finns det människor som vill få oss att inte vara försonade med vårt eget jag. Som drar upp våra tillkortakommanden i tid och otid. Som kanske kallar saker för fel namn och förvränger dina intentioner.
Men vet ni... det som varit ligger bakom och det är nuet och framtiden som räknas. Vem har inte gjort fel ibland? Den som aldrig gjort fel kastar första stenen.
Inre harmoni heter en cd skiva jag fick av en vännina för några år sedan. Jag känner att det är något jag funnit mer av de senaste åren. "Ett hem om det är gott - är världens bästa lott" stod det på en bonad hos en dam som vi hälsade på när jag var liten. Jag har förstått det mer och mer hur viktigt det är att ha harmoni i sitt hem. Jag är ödmjukt tacksam att atmosfären här hemma är fridfull, harmonisk och kärleksfull. Vi accepterar varandra som vi är, med fel och brister men också med alla fina egenskaper som vi alla i familjen har.
Jag har lärt mig så mycket av min man, som är lugnet och tålamodet själv. Han är rätt lik min egen pappa i den egenskapen. Brusar aldrig upp, ställer upp för sin omgivning och åker och hämtar min tonåring mitt i natten när hon partajat med kompisar och detta utan minsta gnäll eller suck. (Det är så skönt att han haft två egna tonårstjejer, så han varit med om tonårsföräldraskapet tidigare).
Vi har mycket få strider i vårt hem. Vi står liksom på samma nivå och har en samsyn på hur vi vill ha det hemma maken och jag. Det är jag otroligt tacksam för.
Jag uppskattar lugnet och ron och jag är gärna töntig då för att jag trivs i hemmets vrå, men så är det. Mitt hem är min borg. Jag har tidigare skrivit om att jag trivs i vardagen. Jag behöver inte kickar för att må bra. Det behöver inte ständigt och jämt vara aktiviteter med "wow-effekt" som ligger framför som gör att jag älskar tillvaron.
Det behövs inte mycket för att göra mig lycklig. Solskenet idag kan räcka :))
Vi är alla olika och jag säger absolut inte att något är rätt och något annat är fel. Jag bara berättar hur jag är. Det är därför som detta inlägg heter "me".
Fettisdag
Min lediga förmiddag. Har gjort lite nytta och tvättat och plockat lite, men även hunnit njuta av en kaffe med maken, gosat med djuren och ett långt bad. Sonen är i skolan och vi hade en mysig högläsningsstund i går kväll. Tänk vad härligt att man fortfarande får läsa högt för dem.
Maken har börjat arbeta för Manpower och jobbar för närvarande i Ljusdal så han har lite resväg. Men å andra sidan är det "bar å åk" här på landet och inga köer så restiden känns ändå inte så lång. Jag har ju själv jobbat i Ljusdal i ett halvår.
Själv drar jag strax till mitt jobb i Alfta. Dit tar det max 20 min :)) Idag ska vi ägna oss åt en, som jag tror, lokal Alftaföreteelse. Fritidsbarnen ska gå Fettisdagsgubbe. Sen ska vi bjuda dem på semlor. När jag var liten så gick vi påskkärring. Det gör man ju nu också överallt i Sverige vad jag förstår, men i stället för Fettisdagsgubbe så gick vi Mattisgubbe. Det gjorde vi på den dag Mattias har namnsdag i almanackan. Har ingen aning om varifrån denna tradition kom. Någon som vet?
Ha en riktigt härlig dag allihop! Här skiner solen och det är VÅR i luften. I allafall för en optimist som jag.
Detta borde alla läsa!
Jag har alltid ogillat skrik, gap och skäll. Denna artikeln är otrolgt tänkvärd. Tänk vad mycket klokskap det bor i barn och om alla kunde ta till sig och lära av detta.
Grattis!
I dag grattar vi den här pinglan som fyller 23 år! Grattis Johanna! KRAM!
Familjen Annorlunda
Ja Tv-programmet alltså. Jag ser på det ibland när jag har tid. Oftast blir jag alldeles krypig i kroppen för jag fattar inte hur dom ska få ihop allt dom håller på med. Men jag beundrar dem. Min favoritfamilj är den där mamman bryter på finska (ja jag tror det är finska hon bryter på kanske jag skulle säga).
Här hittade jag en bild.
Jag såg ett reprisavsnitt idag där de tog med hela barnaskaran på Grönan. De är så måna om att barnen ska få göra en massa roliga saker och drar sig inte för att genomföra det, trots att det måste vara väldigt jobbigt.
De lever verkligen för sina barn känns det som.
När jag var liten hade vi nästan aldrig barnvakt. Vi var alltid med mamma och pappa på det de gjorde. Skulle de till skogen och plocka bär så följde vi med. Skulle vi bort på middag eller om vi hade bjudning hemma var vi självklart med. Deras liv har alltid gått ut på att vi ska ha det bra och för dem var det självklart att det liv man levde var MED familjen.
Jag vet inte om jag har rätt i en känsla jag har, och jag törs väl knappt skriva den för det kan lätt missförstås, men jag gör ett försök i alla fall.
Idag känns det som många föräldrar lever parallella liv. Familjeliv och ett "ungdomsliv" som man inte törs släppa taget om (oavsett hur gammal man är). Jag samtalade med en ung tjej omkring detta för något år sedan och hon sa: "Först längtar folk efter familj och när de väl får dem så vill dom inte umgås med dem. Man har väl familj för att man vill vara med dem".
Jag säger inte att något är rätt eller fel, vi har olika behov vi människor. Men jag tänker ofta på hur korta våra liv egentligen är och framförallt hur kort tid barnen är små. Jag rannsakar mig själv, det jag gjort bra och det jag kunnat gjort annorlunda. Det som är viktigtast tror jag, oavsett hur man väljer att leva sitt liv är att barnen i alla lägen känner att de är viktigast. Att man sätter barnen först och att man behandlar dem rättvist. Jag beundrar de här stora familjerna i Tv programmet att de verkar få det rättvist mellan barnen, så att de inte känner att någon får förmåner som de själva inte får. Det är nog en konst det.... tror jag.
Semlor!
Egenhändigt gjorda semlor! Mums! Maken och jag kanske skulle öppna konditori.... ha ha.
Where No One Stands Alone
Whitneys homegoing
Ser på Whitney Houstons begravning på Tv. Vilken mäktig begravning och så mycket vacker sång! Jag tänker osökt på Nils F Nygrens sång om Johan Petter. Jag tror vår himmelske far såg hennes nöd och tänkte att nu är det dags för dig att komma hem flickebarn. Så här kan du inte ha det.
Tack för din musik Whitney, speciellt gospelmusiken. Det var då du var som bäst! Blessings!
Nöjd med min nya plattång.
Nöjd med min nya plattång.
Belöning
Jag har belönat mig själv idag. För att det är en sak jag varit väldigt duktig med. Så nu är jag ägare till en sån här:
Man kan både platta och locka håret efter behag med den. Jag är SÅ glad!
Jag glömde ju skriva om vad vi åt för gott på hjärtedagen. Min man är en fantastiskt duktig kock. Så han lagade en suveränt god lax i ugn med god sås till, till det serverades god klyftpotatis och så en underbar sallad. Han kan det där med matlagning min man! Det var SÅ gott. Jag hade köpt choklad till sonen och maken hade köpt tre chokladpraliner var till oss från chokladfabriken här i byn. MEN vilka goda bitar. Kan varmt rekommendera deras produkter!
Själv hade jag kört Cambridge de övriga måltiderna den dagen så inte ens chokladen gjorde något överskott på kalorier. Sånt gillas!
Snart är det helg. Då är barnen hos sin pappa och jag och maken ska göra lite nytta här hemma. Jag har en tidning som ska färdigställas och så är det lite papper på kontoret som ska sorteras. Sen ska vi naturligtvis äta god mat och mysa.
Jag är rätt trött idag så det blir en slapp kväll i kväll.
Hjärtedagen
Skickar en STOR allahjärtansdagsKRAM till alla som har det svårt på ett eller annat sätt. Jag har, som ni säkert vet, väldigt blandade känslor för såna här dagar. Speciellt när de tenderar att bli mer och mer kommersialiserade och egocentrerade.
Jag tänker på alla ensamma, på alla som kämpar med sjukdom, arbetslöshet, dålig ekonomi, låg självkänsla mm.
Jag brukar på denna dag skicka något litet bistånd till någon välgörenhetsorganisation i stället för att maken och jag ska ge varann en massa presenter. Men jag tänker på alla de i vårt land som också har saker att kämpa med.
Mitt budskap idag, blir som så många gånger förr: Du är värdefull! Låt ingen få dig att tro något annat. Försök att omge dig med människor som ger dig positiv energi. Såna som accepterar dig för den du är och inte försöker göra om dig. Såna som är snälla och inte skriker och skäller och bär sig åt. Människor som hela tiden klagar på en stjäl ens energi och får oss att må dåligt.
Nej bättre då att bygga upp varandra. Har fördrag med varandras fel och brister och älska varandra som vi är. Det är det som denna dagen får betyda för mig. Att visa kärlek medan vi kan. Medan vi är här.
While I´m here - denna gång med Samuelsons får avsluta för nu.
Måndag
Så var det måndag och ny vecka. Vi har haft en härlig helg med 50-fest med öppethus, där många kära vänner kom och avlöste varandra under dagen och kvällen. Mycket trevligt hade vi och jag vill verkligen tacka Er alla som kom och gjorde Calles 50-årsdag minnesvärd.
Idag har jag jobba full dag och fullt ös. En kanondag har jag haft. Blev glatt överraskad i morse av mitt hemliga projekt, mer om det kommer sen. Nu har jag precis ätit en god kycklingsallad och strax ska jag ta mig ett skönt varmt bad, för jag känner mig lite frusen idag.
Kort blogginlägg idag men en annan dag blir det längre, det lovar jag.
Trevlig måndagkväll på er!
Härliga söndag!
Vilket härligt vinterväder vi har idag. Det är vår i luften och jag har precis tagit en härlig långpromenad i Borgenbackarna med stavarna. Make, dotter och hundar hängde också med. Hade ingen kamera med så jag tog en bild från vårt hus. Nu bli det vila och en liter citronvatten. Sen blir det bastu! Ha en härlig söndag!
Städa, städa varje fredag......
Idag har maken och jag storstädat hela huset. För i morgon blir det öppet hus här hemma. Då ska 50-åringen firas ordentligt. Envis som han här ska han laga all mat själv. Jag har efter lite tjat från min sida fått lov att medverka lite med. Så jag tänker göra en couscoussallad till bufféen och en princesstårta till fikat.
Så han har varit och handlat också maken medan jag fortsatte med att städa och så har vi ätit en jättegod middag bestående av fläskfilé i citron och dragonsås. Filibabba!
Nu vilar jag en stund medans maken härjar i köket. Ikväll blir det tidig kväll för mig som började kl 7 i morse och därmed steg upp kl 5. Maken ska laga mat och sedan ska han hämta dottern senare än mitt i natten, för hon är på galej ikväll hon. Visst är han snäll, han skjutsar och ställer upp hela tiden utan gnäll och suckar. Han är underbar min man.
Mannen i mitt liv!
När jag var 16 år började jag på gymnasiet i Bollnäs. Jag och min bästa kompis Marie, vi som alltid höll ihop i vått och torrt skulle gå i samma klass även på gymnasiet. Vi tyckte det var mycket intressant att spana in alla nya killar på skolan. För vi kände ju mest bybor vi, så Bollnäsborna var ett intressant kapitel.
Jag lade speciellt märke till en otroligt glad, snygg och charmig kille som gick i E-klassen i vår årgång. Han var mörk, hade ett busigt, vågigt hår och mustach. Han var alltid klädd i rutiga flanellskjortor, jeans och gympadojjor. En lätt sviktande gång var också ett kännetecken. Vi spanade och fnissade som dom dryga 16-åringar vi var, Marie och jag. För en gångs skull så enades vi båda om att han var snygg, men Marie var inte intresserad, det var bara jag som var det. Marie tyckte att han nog såg lite kriminell ut med det ostyriga håret och muschingen. Som en följd därav fick han gå under namnet Krim, när vi pratade om honom.
Så kom den första skoldansen som jag efter MYCKET tjat på mamma fick gå på. Julfesten i Haneborg i Kilafors. Det gick bussar från Edsbyn med förväntansfulla Edsbyungar.
Vi hade inte varit där så länge, vi minglade och pratade med folk vi kände, när HAN kom. Jag vill minnas att han försvann in i folkvimlet, men kom strax tillbaka och gick rakt fram till mig. Jag höll på att svimma. Skolans snyggaste kille och han går fram till lilla blyga mesiga Helen som aldrig i hela sitt liv varit på en skoldans.
Men mig valde han och vi var tillsammans hela den kvällen och fick många nyfikna blickar.
Som han tjatade att jag skulle följa med hem och sova över hos honom. Ha ha... det var inte att tänka på. Min mor skulle bussat såväl SÄPO som Interpol och allt möjligt annat på den som "rövade bort" hennes dotter.
Men han fick i allafall åka med Edsbybussen och klev snällt av i närheten av där han bodde.
Det blev inte mer den gången.... Åter i skolan så försökte han nog få kontakt, men jag var alldeles för blyg och tafatt för att det skulle bli något.
Men 29 år senare hittar jag av en slump honom på Facebook. Jag sa högt för mig själv: Är det min Calle? Så efter en stunds funderande drog jag iväg ett mail och frågade om han mindes mig. Klart han inte gör tänkte jag. Klart han gjorde skrev han tillbaka. Den där kvällen i Haneborg var det enda värt att minnas från gymnasietiden skrev han också... och han hade tänkt på mig under åren... och jag hade tänkt på honom också. Så efter en fika på Krokanen i Bollnäs var det kört. Hjälplöst förälskade båda två....
Idag är vi gifta! Han är världens lugnaste, snällaste och han ställer upp i alla väder, både för mig och mina barn. Skjutsar, fixar med allt möjligt hemma, en fena på att laga mat, gnäller aldrig, flippar aldrig ur och blir arg. Han är världens mest tålmodiga.
Trots att åren har gått är han lika snygg som då. Vi har så roligt tillsammans. Skrattar, pratar, umgås t o m att bara åka bil ihop med honom är ett rent nöje.
När jag blev sjuk och sängliggande i ett år fanns han vid min sida och ställde upp på ett helt osannolikt sätt.
Min kärlek, han med det vackra namnet Carl-Adam, min Calle, han fyller 50 år idag. Så i liiite drygt 5 månader till kan jag busa och säga att jag är 40 nånting och han är 50 nånting. Men i sommar är vi båda 50 och det är en stor tacksamhet och glädje jag känner idag att få gratulera MIN man på 50 års dagen.
Calle du är fantastisk och jag älskar dig! Grattis och hoppas du är nöjd med din dag. På lördag blir det öppet hus här hemma!
Jag lade speciellt märke till en otroligt glad, snygg och charmig kille som gick i E-klassen i vår årgång. Han var mörk, hade ett busigt, vågigt hår och mustach. Han var alltid klädd i rutiga flanellskjortor, jeans och gympadojjor. En lätt sviktande gång var också ett kännetecken. Vi spanade och fnissade som dom dryga 16-åringar vi var, Marie och jag. För en gångs skull så enades vi båda om att han var snygg, men Marie var inte intresserad, det var bara jag som var det. Marie tyckte att han nog såg lite kriminell ut med det ostyriga håret och muschingen. Som en följd därav fick han gå under namnet Krim, när vi pratade om honom.
Så kom den första skoldansen som jag efter MYCKET tjat på mamma fick gå på. Julfesten i Haneborg i Kilafors. Det gick bussar från Edsbyn med förväntansfulla Edsbyungar.
Vi hade inte varit där så länge, vi minglade och pratade med folk vi kände, när HAN kom. Jag vill minnas att han försvann in i folkvimlet, men kom strax tillbaka och gick rakt fram till mig. Jag höll på att svimma. Skolans snyggaste kille och han går fram till lilla blyga mesiga Helen som aldrig i hela sitt liv varit på en skoldans.
Men mig valde han och vi var tillsammans hela den kvällen och fick många nyfikna blickar.
Som han tjatade att jag skulle följa med hem och sova över hos honom. Ha ha... det var inte att tänka på. Min mor skulle bussat såväl SÄPO som Interpol och allt möjligt annat på den som "rövade bort" hennes dotter.
Men han fick i allafall åka med Edsbybussen och klev snällt av i närheten av där han bodde.
Det blev inte mer den gången.... Åter i skolan så försökte han nog få kontakt, men jag var alldeles för blyg och tafatt för att det skulle bli något.
Men 29 år senare hittar jag av en slump honom på Facebook. Jag sa högt för mig själv: Är det min Calle? Så efter en stunds funderande drog jag iväg ett mail och frågade om han mindes mig. Klart han inte gör tänkte jag. Klart han gjorde skrev han tillbaka. Den där kvällen i Haneborg var det enda värt att minnas från gymnasietiden skrev han också... och han hade tänkt på mig under åren... och jag hade tänkt på honom också. Så efter en fika på Krokanen i Bollnäs var det kört. Hjälplöst förälskade båda två....
Idag är vi gifta! Han är världens lugnaste, snällaste och han ställer upp i alla väder, både för mig och mina barn. Skjutsar, fixar med allt möjligt hemma, en fena på att laga mat, gnäller aldrig, flippar aldrig ur och blir arg. Han är världens mest tålmodiga.
Trots att åren har gått är han lika snygg som då. Vi har så roligt tillsammans. Skrattar, pratar, umgås t o m att bara åka bil ihop med honom är ett rent nöje.
När jag blev sjuk och sängliggande i ett år fanns han vid min sida och ställde upp på ett helt osannolikt sätt.
Min kärlek, han med det vackra namnet Carl-Adam, min Calle, han fyller 50 år idag. Så i liiite drygt 5 månader till kan jag busa och säga att jag är 40 nånting och han är 50 nånting. Men i sommar är vi båda 50 och det är en stor tacksamhet och glädje jag känner idag att få gratulera MIN man på 50 års dagen.
Calle du är fantastisk och jag älskar dig! Grattis och hoppas du är nöjd med din dag. På lördag blir det öppet hus här hemma!
Kärlekens lov
En del av ett av mina favoritkapitel i Bibeln! Blir ibland påmind om detta, eftersom vi lever i ett samhälle som har så mycket surface. Ytan kan se fin ut men utan kärlek blir vi endast en skrällande cymbal. Det handlar om så mycket. Att älska de omkring oss. Se det som är viktigt och låta bagateller vara bagateller. Att hålla fred och inte kräva perfektionism av människor runtomkring oss. Risken är stor att det blir för mycket tjat och gnat och för lite kärlek.
Astrid Lindgren sa en gång: "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."
Jag tror detta gäller både barn och vuxna. Vem växer inte av kärlek? Ett fridfullt hem och ett hem i kärlek är livets bästa lott.... tycker jag.
1 Kor 13
Kärlekens lov
1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
2 Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter
och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.
3 Och om jag delade ut allt vad jag ägde
och om jag offrade min kropp till att brännas,
men inte hade kärlek,
så skulle jag ingenting vinna.
4 Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna skall upphöra
och tungomålstalen skall tystna
och kunskapen skall förgå.
Astrid Lindgren sa en gång: "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."
Jag tror detta gäller både barn och vuxna. Vem växer inte av kärlek? Ett fridfullt hem och ett hem i kärlek är livets bästa lott.... tycker jag.
1 Kor 13
Kärlekens lov
1 Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek,
vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
2 Och om jag ägde profetisk gåva
och kände alla hemligheter
och hade all kunskap,
och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg
men inte hade kärlek,
så vore jag ingenting.
3 Och om jag delade ut allt vad jag ägde
och om jag offrade min kropp till att brännas,
men inte hade kärlek,
så skulle jag ingenting vinna.
4 Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
5 den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.
6 Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
7 Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.
8 Kärleken upphör aldrig.
Men profetiorna skall upphöra
och tungomålstalen skall tystna
och kunskapen skall förgå.
GRATTIS MIN KÄRLEK!
Idag fyller min älskade Calle 50-år. Hipp hipp HURRA för världens bästa, snyggaste och snällaste make!
Mer om detta i kväll! Nu ska jag strax ila till jobbet, men vi har varit uppe och sjungit, serverat lite frukost på säng och så har älsklingen fått öppna ett paket. En stor bok med 4 tillhörande dvd:er med en av makens musikaliska förebilder:
Mr Bob Dylan, från mig och barnen. På lördag blir det öppet hus här hemma från kl 14. Vill man vara med så anmäler man det till mig här i kommentatorsfältet (publiceras ej) eller på min eller Calles mail.
Ha en bra dag!
Sådär ja
Då var det onsdag och snart helg, eller hur? I morgon fyller mitt livs KÄRLEK 50 år. Det kan man inte tro. Världens snyggaste, snällaste och mysigaste man. I morgon blir han firad "light" :)) För på lördag har vi öppet hus här hemma med smarrig buffé och god tårta. Hoppas många kommer!
Idag har jag jobbat min 9 to 5 dag. Har haft en toppendag på jobbet, men så tycker jag det är för det mesta. Älskar mitt jobb och att jag faktiskt har ett jobb att gå till. Otroligt tacksam för det!
Sedan började jag med en ny spännande grej i söndags. Men det tänker jag inte berätta om än, det ska jag göra om några veckor... he he.
Finns inte så mycket mer att orda om nu, så jag ska kolla lite på Tv, sen ska jag ta ett bad innan jag kryper till kojs.
Agenda
Såg på kvällens Agenda och jag blev oerhört upprörd av debatten efter det att reportaget om en arbetslös kvinna visats. Hon lever alltså på 500 kr i månaden efter det att hyra och räkningar är betalda. Det heter att arbetslösa får ut 80 % av sin lön, men det stämmer bara bland de riktigt lågavlönade. De flesta arbetslösa får ut långt mindre än så.
När Hillevi Engström får frågan om varför inte A-kassan höjs, så pratar hon bara om "arbetslinjen". Att det inte är viktigt att höja A-kassan pga att man hellre vill att folk ska få jobb. Som om det ena utesluter det andra då?
Det är skamligt att människor som år efter år som arbetsverksamma sitter och betalar in höga a-kasseavgifter varje månad och inte får ut mer när arbetslöshet drabbar dem.
Jag vet av egen erfarenhet hur hemskt det är att ligga och oroa sig på nätterna över ekonomin, och att "problemet" endast beror på att vi inte har heltidsinkomster i vår familj, trots att vi ingenting hellre vill. Jag tror inte att vanliga människor med heltidsjobb förstår hur de arbetslösa har det. Än mindre verkar politiker förstå det. Min man hade ett hyfsat bra avlönat jobb innan han blev arbetslös. Nu får han inte ens ut hälften av vad han fick ut när han arbetade. Själv har jag efter min långa sjukdomstid tagit mig fram på vikariat.
Otaliga nätter ligger jag och vrider mig i ångest och oroar mig för hur vi ska klara nästa månadsskifte. Så har vi politiker som säger att det är bättre med jobb än A-kassa. Jamen se till att det finns jobb då??
De allra flesta arbetslösa vill inget hellre än att ha ett jobb. Man kan inte grunda en hel arbetslöshetspolitik på att det finns en liten klick människor som inte vill jobba. Dom är ytterst få.
Nej jag tänker inte bli sosse, jag är kristdemokrat, däremot har jag alltid befunnit mig på kd´s vänsterflajjel och där kommer jag att förbli. När det gäller rättvisefrågor för de sämst ställda i samhället bangar jag inte. Då kommer jag att fortsätta skrika tills nån fattar hur illa ställt det är i vårt land idag.
Dagens lunch
En matbild får det bli. Eftersom jag är dunderförkyld och sängliggande idag så blev jag serverad denna goda kycklingsallad av min älskade make.
Hemma bäst
Blir bara text idag... Inga egobilder på bloggeska med röd och snuvig näsa eller på shoppingfynd (som jag tycker är rätt dyrt även i taxfreebutiker). Så shoppade gjorde vi inte men vi hade en riktigt härlig kryssning, maken och jag. Trots att jag var sjuk och hade feber så lyckades vi ha en kanonkväll. Eftersom vi är musikfreaks så hade kvällen vissa inslag av att kolla märken på gitarrer, sättet gitarristen spelar på etc. Blev riktigt nyfiken på en bas med fem strängar... bl a.
Men för att börja från början så var vi på plats i Bollnäs strax innan bussens avgång. Jag hann in på pressbyrån för att köpa oss varsin tidning. Maken ville ha "Illlustrerad vetenskap" medan jag valde "Drömhem och trädgård". Sen bar det iväg. Förutom oss två så var det tre unga tjejer som hoppade på i Bollnäs. I Gävle klev några fler på och resan var lugn och behaglig. Vi stannade på Strutscafét och käkade, så nu kan vi beta av Strutscafét från vår "att göra" lista.... hö hö.....
I Uppsala klev ett helt gäng på. Diverse folk och fasoner som hade ett gemensamt. Dricka öl och springa på toa. Tur att jag var på toa innan Uppsala. För ett gäng fulla 40-åriga män som låter som dom är 18, där alla springer på toa en gång i kvarten (och förmodligen står när dom kissar i en krängande buss) är inte speciellt imponerande och man vill ju inte gå på toa efter dem.
Så var vi till slut framme vid båten och vi tog en macka på fiket innan vi gick ombord. Medelhavsbuffén gillades av maken och jag tyckte väl den var sådär, men det kan bero på min förkylning. Vi hade en härlig kväll och jag var i farten till kl 2, vilket jag tycker är imponerande med tanke på min förkylning.
Dagen efter softade vi, lyssnade på musik, tittade på vacker skärgård och roliga människor. Pratade med "mannen från vildmarken" mm.
Bussresan hem gick väl ungefär som hemvägen. Uppsalafolket höll ställningarna och drack 40% sprit direkt ur flaskan. Kan väl säga så här att aldrig har vägen mellan Stockholm och Uppsala verkat så lång som igår. När vi släppt av dom blev det ett besök på Strutscafét och vi blev varse där en Gävlebo fick ledas av sin flickvän, stackars tjej.
Ja det är väl så att det krävs en hel massa personligheter för att forma en värld och vi är alla olika.
Idag kurerar jag min förkylning så jag kan gå och jobba i morgon. Maken lagar hälsosam kycklingsallad till lunch.... mums!
Ha en fortsatt trevlig söndag. I morgon blir det en ny härlig vecka, hoppas kylan ger med sig.
Men för att börja från början så var vi på plats i Bollnäs strax innan bussens avgång. Jag hann in på pressbyrån för att köpa oss varsin tidning. Maken ville ha "Illlustrerad vetenskap" medan jag valde "Drömhem och trädgård". Sen bar det iväg. Förutom oss två så var det tre unga tjejer som hoppade på i Bollnäs. I Gävle klev några fler på och resan var lugn och behaglig. Vi stannade på Strutscafét och käkade, så nu kan vi beta av Strutscafét från vår "att göra" lista.... hö hö.....
I Uppsala klev ett helt gäng på. Diverse folk och fasoner som hade ett gemensamt. Dricka öl och springa på toa. Tur att jag var på toa innan Uppsala. För ett gäng fulla 40-åriga män som låter som dom är 18, där alla springer på toa en gång i kvarten (och förmodligen står när dom kissar i en krängande buss) är inte speciellt imponerande och man vill ju inte gå på toa efter dem.
Så var vi till slut framme vid båten och vi tog en macka på fiket innan vi gick ombord. Medelhavsbuffén gillades av maken och jag tyckte väl den var sådär, men det kan bero på min förkylning. Vi hade en härlig kväll och jag var i farten till kl 2, vilket jag tycker är imponerande med tanke på min förkylning.
Dagen efter softade vi, lyssnade på musik, tittade på vacker skärgård och roliga människor. Pratade med "mannen från vildmarken" mm.
Bussresan hem gick väl ungefär som hemvägen. Uppsalafolket höll ställningarna och drack 40% sprit direkt ur flaskan. Kan väl säga så här att aldrig har vägen mellan Stockholm och Uppsala verkat så lång som igår. När vi släppt av dom blev det ett besök på Strutscafét och vi blev varse där en Gävlebo fick ledas av sin flickvän, stackars tjej.
Ja det är väl så att det krävs en hel massa personligheter för att forma en värld och vi är alla olika.
Idag kurerar jag min förkylning så jag kan gå och jobba i morgon. Maken lagar hälsosam kycklingsallad till lunch.... mums!
Ha en fortsatt trevlig söndag. I morgon blir det en ny härlig vecka, hoppas kylan ger med sig.
Ett stopp
Bussen stannar i Gävle för att plocka upp några Gävlebor som också ska på kryssning.
Kurera kurera
Jag är ordentligt förkyld! Som tur var har jag ingen feber. Så nu har jag precis klivit ur ett varmt bad och ner i en renbäddad säng. På nattygsbordet står bafucin, nässpray, fishermans mm. Maken är och handlar eucalyptiska tabletter att koka upp och så blir det mycket honung- och ingefärste.
I morgon ska vi ha kul jag och maken. I morgonbitti tar vi bussen ner till Stockholm för att åka på kryssning. Det är så sällan vi gör något sånt här ihop så nu ska vi bara slappna av och må bra. Vi har inte riktigt behov av att fly vår verklighet, vi trivs så bra med vår vardag. Men det ska ändå bli skönt att få göra något vi inte brukar. Det är en av mina presenter till maken som fyller 50 om en vecka.
Jag kunde ta ut en semesterdag i morgon tack vare att min goa kollega A tar mina lektioner i morgon. Jag har ett underbart jobb och fina kolleger. Är så tacksam för att detta med jobb löste sig.
Nej nu ska jag inte anstränga mig mer genom att skriva. Kommer mer i morgon.
Ha det gott!
Host och snörvel
Sjukstuga har det blivit hemma hos oss. Lilleman är förkyld och jätteont i halsen. Själv är jag snorig och eländig. Hoppas vi snart blir friska för i morgon åker Lilleman till sin pappa och på fredag har jag tagit en semesterdag för då ska maken och jag ut på skoj och då vill jag vara frisk.
