Helen

Som jag säkert skrivit om förut så hade min make och jag en förälskelse i gymnasiet. När vi träffades igen nästan 30 år senare så kändes det rätt från början - vi visste att vi ville vara tillsammans. Vårt förhållande har haft en tuff start. Vi har bl a kämpat med arbetslöshet, sjukdom och förlusten av en mycket kär vän.

Jag var sjukskriven i nästan ett och ett halvt år, den största tiden mestadels sängliggande med svåra smärtor i ryggen. Under den här tiden tog min älskade C hand om i stort sett allt som rörde vårt hem. Han arbetade heltid, tog hand om gård, djur, hem och barn. Aldrig under denna tid hörde jag ett ont ord, en suck, eller minsta tendens till självömkan hos min man. Nej lyckan av att vi fick vara tillsammans överglänste allt annat. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar denna människa!

Jag har tänkt orden "i nöd och lust". Ord är handling och i vårt fall har detta verkligen prövats och bestått provet. Jag är ödmjukt tacksam för att jag har min C vid min sida och det är inget jag tar för självklart.

Vårt liv i dag, efter min ryggoperation, är helt annorlunda. Visserligen lider jag av en, vad man kallar invalidiserande sjukdom, jag har fortfarande ont i rygg och nacke, men det kan inte tillnärmelsevis jämföras med smärtorna jag hade innan operationen.

Jag jobbar heltid och även om jag inte orkar göra lika mycket hemma som tiden innan jag blev sjuk, så är jag så tacksam att jag idag kan jobba och vara på benen så otroligt mycket mer än jag kunde tidigare.

Fortfarande gör maken väldigt mycket här hemma och jag vill tillägna denna underbara sång till mannen i mitt liv. Jag brukar kalla honom "den mest ognälliga människa jag mött". Jag älskar dig Calle! På tusen goda grunder. Men mest av allt för att just du är du.

Ja det var jag när jag vaknade i natt kl 01.41. Så in i norden pigg att jag inte sov något mer förrän en halvtimma innan klockan ringde och det var dags att gå upp, då var jag inte fullt lika pigg kan jag meddela. Så efter en intensiv arbetsdag säckade jag ihop och sov lite middag när jag kom hem. Riktigt skönt var det.

Idag har jag jobbat, kommit hem, fixat lite och så har sonen och jag ätit makens goda pannkakor. Renaulten har varit på besiktningen och ska få en ny spindelled på måndag. Volvon har fått ena broms"någonting" bytt av min duktiga man. Nu är det bara den andra broms"någonting" kvar sedan ska den väl gå som en klocka... hoppas jag. Audin står så fint och väntar på att det ska bli torsdag så den också får åka till besiktningen. Klarar den det då hoppas vi naturligtvis på rusning av hugade spekulanter.... (sa hon med rösten drypande av ironi-hö hö).

I slutet av veckan ska jag ta itu med vårt kläd- och skoförråd. Det är nere i källaren och maken har redan plockat fram kartonger till mig. Sen ska dom få påfyllning på Erikshjälpen igen. Jag och dottern gick igenom hennes kläder och skor för ett par veckor sedan så nu är det bara vi övriga som ska gå igenom vårt också.

På fredag ska valparna till veterinären för id-märkning, vaccinering och veterinärbesiktning. På lördag kommer E och hämtar sin lilla Chanel. Som hon väntat på i 3 år och även Armani ska få åka på prov till en familj här i närheten. Spännande att se hur det ska gå för de små liven, men de får de allra bästa hemmen så det känns riktigt bra.

Näpp nu ska jag fortsätta glo på House på TV sen blir det till att sova.

Tjo!

Idag lyckades parningen för första gången så framåt nyår hoppas vi på malteservalpar hos oss. I helgen som kommer flyttar Dollys tikvalp till vår goa Emma. Armani är kvar för hugade spekulanter. En riktigt mysig kille är han.

Annars har det varit en vanlig dag för oss. Jobbat och stått i och fixat lite hemma med. I morgon blir det besiktning för vår Renault Megane och på torsdag för Audin. Bara att hålla tummarna. Sen ska Audin säljas och Volvon ska få nya bromsskivor. Det är nåt hela tiden med dessa bilar, men tror nog allt går bra.

Lite halvdant inlägg i dag men vänta ni.... snart kommer inspirationen tillbaka :D

Trevlig kväll!

Kände mig lite förkyld i går, men trotsade detta och var i farten och fixade och donade trots att jag bestämt mig att ta det lugnt. Så i natt har jag haft feber och ömsom frusit och ömsom svettats. Så idag har jag minsann fått stanna i sängen. Men nu känns det bättre så det blir att gå till jobbet i morgon som tur är.

Kom hem halv tolv i natt från vår tripp till Stockholm. Så idag är jag bra trött. Dessutom har jag nån liten släng av förkylning tror jag. Så idag ska jag bara ta det lugnt. Hunden Hugo kommer med sin matte på em och sedan ska maken och jag till svärmor på middag.

I går när vi åkte ner till Stockholm så tog maken en tur in till Storvik på vägen för att hämta en elgitarr med förstärkare som han köpt. Blocketfynd för billig penning. Vi planerar göra ett musikrum i källaren så småningom. När han åkte till Storvik stannade jag och lilleman i Valbo för att gå på IKEA en sväng. Jag köpte en massa ljus och en handdukshängare till badrummet. Jag hittade en sängstomme också som jag blev förälskad i. (lägger strax ut en bild via telefonen).  En sån vill jag ha, så det är bara att sätta igång och spara till den. Det är en ny modell så den lär inte gå att få tag i på Blocket ännu kan jag gissa så jag får kanske krypa till korset och köpa nytt då.

Nu är det bara en vecka kvar till höstlovet. Då jobbar vi i tre dagar. På tisdagen den 1/11 ska jag ner till Stockholm på Skolfourm på Älvsjömässan. Hoppas nån "gammal" kollega eller vän har lust att ta en fika. Saknar många av mina vänner från Stockholmstiden.

Nu blir det frukost och melodikrysset om en stund. Ha en god morgon!

Söta lilla Armani är valpen till höger. Han är en jättemysig kille och är leveransklar nästa söndag (30/10). Det är min dotter som säljer honom och valpens mamma är en fin chihuahuablandning. Bra hem och genomtänkt hundköp efterlyses.

Blåser ner till Stockholm en snabbis i morgon och lämnar Lilleman hos hans pappa, för det är pappahelg för honom. Så passar vi på att lämna store sonen A´s bil till honom och hämtar även upp Lillemans nya telefon hos en av bonusdöttrarna. Bäst att passa på att göra så många saker samtidigt medan vi ändå ska ner.

Snälla E kommer att vara hos oss och passa djuren. Ja de där två illmonstren med vassa tänder också. Valparna med rätt att döda. Rackarns vad vilda de är och vilka vassa tänder de har.

Igår tog sig hanvalpen för med att bita upp en katt. Tur för honom att det var tålmodiga Flisan, som haft kattungar själv en gång. För hon fann sig bra länge, men till sist bet hon tillbaka, fast bara försiktigt. Då gav han sig på hennes baktassar i stället, för de sitter ju en bit ifrån huvudet.

I morse skulle han testa samma sak med katten Mimmi. Tjong sa det så kom tassen farande, valpen ylade och kände sig mycket förorättad. Ingen skada dock som tur var.

I början var tiken mest framåt och hanen lite mer avvaktande. Nu är det tvärtom. Han far fram mellan högt och lågt, biter i allt han kan.... inte konstigt att mamma Dolly hellre sitter på sängen och glor än att umgås med "dom där".

Medan vi ändå är inne på djurtemat så kan jag meddela att tesern fortfarande morrar åt fästmannen men att vi hoppas kunna para henne i morgon. Zelda är fortfarande på rymmen. Men vi vet var hon snor mat någonstans. I ett hus på Ullungsforsvägen har hon hittat en veranda med kattmat där hon varit och ätit. Så jag hoppas snart få ett telefonsamtal att någon fångat in henne. Vi saknar vår fina kisse.

Själv är jag ordentligt trött så nu blir det ryggläge och tv en stund.

Ha det gott!

Konstaterade nyss på bästa Edsbymålet: Kan jag a! Sa dä sa!

Alla dagarna som kommer och går, det är de som är livet!

Livet är olika för olika människor. Ibland ter sig vårt eget liv olika mot vad det gjorde nyss. Ibland händer saker och inget blir sig någonsin mer likt igen. Men oftast är livet fyllt av vanliga dagar. Vi vaknar, går till jobbet, går hem från jobbet, kanske handlar vi, hämtar barn på dagis eller skola, kommer hem, lagar mat, städar, tvättar, gör läxor med barn, äter middag, nattar, har förhoppningsvis en liten stund för oss själva innan det är dags att sova.

Vissa av de ovan nämnda sakerna har jag lämnat bakom mig. Min yngsta är 12 och behöver inte hämtas på något dagis längre. När man går sista året på mellanstadiet tar man sig fram och åter själv för det mesta. De blir ju rätt självgående i den där åldern.

I går satt jag och maken kvar vid middagsbordet och blev sådär sentimentala som man kan bli när man tänker tillbaka. Makens döttrar och mina båda äldsta har varit vuxna och självständiga ett bra tag nu och min näst yngsta börjar ta sina steg mot vuxenlivet också. Så just nu har jag bara Lilleman att dalta och pjoska med. Inte för att jag gör daltar så ofta, men det händer och då säger han "meeeeen mamma....."

Min underbara mormor Linnéa, min stora förebild här i livet. Visst har jag nämnt henne nån gång förut va? Hon hade 5 barn. Min mamma och hennes tvillingbror H, sedan lillebror T och så ytterligare ett tvillingpar minsta småbröderna C och G. Mamma och H var små när dom föddes. 1,9 resp 2,1 kg och skrikiga och gnälliga så till den milda grad. Mormor var ofta så trött att hon gick i dimma berättade hon. Ofta gick hon in i dörrposter sa hon, eller somnade när hon mjölkade korna. Hon hade ju gård, djur och hus att sköta också och på den tiden gjorde väl inte männen ett dyft hemma, som det oftast gör idag.

Tvillingarna, de yngsta alltså, där var ett av dem öronbarn. Han skrek och hade ont stackarn och tystnade när trumhinnan värkt hål och det rann var ur örat. Usch vad plågsamt det måste vara. Morfar jobbade ibland borta, kom hem till helgen, tog bössan och åkte och jagade hare.

Jag älskar att läsa böcker om olika livsöden. För de ger mig ofta ett annat perspektiv på mitt eget liv. För jag tror att vi måste spegla oss i andra för att förstå oss själva.

Kom att tänka på en rolig historia som jag läste i en tidning för många år sen. Den handlade om en godmodig liten gubbe som arbetade inom träindustrin. Han stod dag ut och dag in vid en svarv. Så fort något eländigt hände så ryckte han på axlarna och sa: "Dä kunde vuri värre". Till slut tröttnade arbetskamraterna på honom och såg till att han spillde ut sitt bitsocker som han hade med till kaffet i skiten framför svarven. Hånflinande tänkte de att nu så kan han inte köra med att 'dä kunde vuri värre' igen. Men se det kunde han. Han sa: "Dä kunde vuri värre, dä kunde vuri strösocker". Undrar vilken kurs i positivt tänkande han hade gått?

Allt som händer oss människor, bra och dåliga saker, roliga och tråkiga saker - det är det som är livet. När vi ibland blir less så får vi plocka fram den lilla gubben i oss och säga: "Dä kunde vuri värre". För trots allt så har ju de flesta av oss det vi önskar och behöver. Kanske vi står mitt i vår egen lycka utan att märka det.

Hoppas ni alla får en skön kväll!

Må så gott!

Kom och tänka på en sång (igen) som jag ofta sjungit med elever. Det är en av Perla Bjurenstedts sånger och den heter "Alla är lika mycket värda". Den är bra tycker jag, det är förresten alla Perlas sångtexter. Men vissa fastnar man kanske mera för än andra.

Refrängen går:

"Värda, alla är lika mycket värda. Värda, alla är lika mycket värda.
För om man är sist eller den som är först.
Råkar va´minst eller den som är störst så är alla, alla lika mycket värda"

Eftersom jag jobbar med barn, och har fyra egna, så ligger detta mig varmt om hjärtat.  Jag vill få alla att förstå, både barn och vuxna, att vi är värdefulla.

Vi kan ha gjort misstag, eller jag kanske ska ta bort ordet kan, för nog tror jag att alla människor på denna planet gjort misstag ibland. Ibland stora ibland små misstag. Men vet ni, det visar bara att vi är mänskliga och vi har alla rätt till förlåtelse och en nystart.

En liten tänkvärd dikt går så här:

"Det finns ett litet ord, ej ofta använt på vår jord.
Det stillar smärta, stillar gråt,
det lilla orden är: FÖRLÅT"

Att ge och att få, vad skönt det känns båda delarna.



Jag samtalade med en person, för något år sedan, som var så översiggiven och ledsen därför att ett misstag som hon en gång gjort, drogs upp i tid och otid av en annan person. Hon hade lånat en sak som var ganska dyr och slarvat bort den, eller om den kom bort på annat sätt, minns inte riktigt. Givetvis hade hon ersatt den och händelsen borde varit utagerad om nu inte hennes motpart varit en sån som tyckte att det var ok att påminna henne ideligen om det. Hennes person jämfördes med en olycklig handling.

Förlåta är att glömma. Nu vet jag väl att man inte kan radera saker i sin hjärna på samma sätt som man raderar en hårddisk eller suddar ett papper, men visst kan vi människor tänka oss för innan vi sänker någon med dumma kommentarer?

Jag tror att den som söker fel hittar inget annat än just det man söker - fel.

Själv har jag svårt att ha krav på omgivningen. Därför att jag inte är perfekt själv. Är man en petimeter så slår det tillbaka på en själv som en bumerang endera dagen. Det är vad jag tror. Däremot frågar jag gärna om det är saker jag inte förstår. T ex om jag hör någon säga något som påverkar mig eller de mina. Då kan jag ställa en fråga: "Jag har hört att detta hände och då fick X detta besked. Stämmer det eller har du en annan förklaring?" Får vi saker förklarade för oss kan vi ändra uppfattning eller få en utökad förståelse för det inträffade. Skrev lite om detta igår med.

När jag tänker på de barn jag mött och även när jag tänker på mina egna så ser man ju så otroligt många personligheter och läggningar. Någon är ordningssam, en annan skulle lätt tappa bort huvudet om det inte så praktiskt satt fast mellan axlarna. Någon har ett strålande morgonhumör medan en annan inte blir människa förrän flera timmar efter uppvaknandet. Någon gör saker fort och fel, en annan fort och rätt, en tredje långsamt och rätt och en fjärde långsamt och fel. Vissa är snabba andra har lååååång startsträcka. Vissa drömmer både dagar och nätter medan andra knappt drömt ett enda dugg.

Så tror vi ibland att personer går att ändra på, med diverse metoder, tjat och gnat, samtal i lugn ton eller med skrik och ilska, kanske genom jämförelser etc, listan kan göras lång.

Jag minns att jag hörde Arne Höglund föreläsa om detta under ämnet "Duett eller duell". Då jämförde han i relationen man och kvinna och hur vi tror vi kan ändra varandras sätt och peronlighet. Tills man kommer på att: "Jamen han eller hon är en kopia av sin farfar och han var minsann en riktig tjurskalle han också".



Nu menar jag ju inte att man inte kan ändra på sig, det är klart man kan. Men är man en slarver kanske man inte kan bli en perfektionist. Man kanske bara kan bli mindre slarvig och att det kan få vara gott nog. Att det är good enough och att vårt eget värde inte ligger i det vi presterar och kan och i hur duktiga vi är.

Astrid Lindgren sa en gång: "Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem".

Det är kanske bättre att tänka i "Mindfullness" banor:
SOAL - dvs Stop, Observe, Accept, Let go.

Att reta upp sig gör oss bara till sura tanter och gubbar. Kanske vi ska släppa prestation och perfektionskrav ibland och testa om det inte är så att livet faktiskt kan bli aningen trevligare om vi släpper en del prestationskrav på oss själva och omgivningen. I alla fall kanske det uppskattas av människor runt omkring.

Två saker, dels min ryggoperation och dels förlusten av min bästa vän som gick bort förra året, har fått mig att tänka i helt andra banor.  Ordet "kris" har i det kinesiska språket två innebörder. Det kan antingen betyda fara eller möjlighet. För mig har det inneburit en möjlighet till ett nytt sätt att se. Att värdesätta det jag har och alla de som finns runt omkring mig. Att "predika" kärleksbudkapet, trots att jag inte är perfekt är något jag gärna gör. För om bara de fåglar som sjöng bäst skulle sjunga så blev skogen bra tyst, eller hur?

På återhörande! Kom ihåg att du är värdefull, du duger och du är good enough!

Ja det är ju ett uttryck som vi använder oss av ibland när vi kommit hem. Det har jag nu och ligger och vilar ryggen en stund medans mannen lagar mat. Jag har haft en bra dag. Trivs så bra med både mitt jobb och mitt hem, jag trivs med både vardag och helg. Jag har väl skrivit om orden förnöjsamhet förut tror jag och det är precis så jag känner.

Har precis varit med min syster och hennes barn och vinkat av stora sonen vid tåget. Tog en tur till Dollar också och där passade jag på att köpa lite nya ljus. Jag älskar ju levande ljus så det är stor åtgång på det i vårt hus. Köpte några duschcremer till dottern med dofter som jag vet att hon gillar.

Innan dess var jag ju iväg och skulle para vår ena malteser. Men det var nog något dygn för tidigt för den vackre fästmannen fick sig några åthutningar och någon parning blev det inte. Hon är nog som sin mamma Sessan så det måste ske på precis rätt dygn. Så vi gör väl några nya försök i veckan här.

Vilket härligt väder det är idag! Älskar när solen skiner. Igår var vi runt på lite second hand affärer jag och maken. Jag köpte lite nya gardiner och lite dekorationer till badrummet, där jag har Ölandstema. Dvs fyrar och sånt. Jag älskar fyrar kanske för att jag är sommarölänning och för att fyrar har en speciell innebörd för mig i och med sången "Fyrbåken" som Jard alltid brukade sjunga på Öland om somrarna och gör så fortfarande om man har tur. Jag ska lägga ut den engelska varianten på sången så småningom. Den med Buddy Mullins och Vestal Goodman så kan ni lyssna på den fina sången och texten.

Idag ska vi med en av våra tikat på parning. Så det blir förhoppningsvis malteservalpar runt jul. Det ser vi fram emot. Dollys valpar är klara för leverans om precis två veckor. Chanel kommer att flytta då det vet vi, till vår fina Emma. Armani är fortfarande kvar men en familj funderar om de ska köpa honom. Dom är så härliga valparna nu. Busar och biter i våra tår.

Hela familjen har tagit en riktigt lång sovmorgon idag. Tror det var välbehövligt för alla. Även om vi faktiskt kom i säng i tid. :)

Hör säkert av mig mera längre fram idag.

Ha en bra dag!

Hittade detta citat på en kompis FB-sida. Visst är det bra?

"Försök inte att vara perfekt för någon -
Vänta på den som älskar dina fel".

Jag tyckte det var ett fint citat som jag ville dela med er.

Trevlig kväll!

När min bästa vän Marie gick bort för 1 ½ år sedan bestämde jag mig för en sak. Jag bestämde mig för att vara tacksam för varje dag jag får här på jorden. Att försöka lära mig se det som är viktigt och leva för det. Det är en skola som man nog får lära hela livet. Men jag gör så gott jag kan.

Vissa dagar är riktiga "saknadagar". Å vad jag önskar att jag fick höra hennes röst, att få prata med henne, dryfta såväl problem som glädje. Vi hade alltid varandra, vi kände varandra så väl. När det stormade runt omkring eller om det kändes deppigt så pratade vi alltid om det. Modernt uttryckt kan man kanske säga att vi coachade varandra.

Dock är jag tacksam att jag har en tro som bär mig genom livets alla förhållanden. När jag var 14 år lärde jag mig en sång på Öland som heter "När det stormar". Den brukade jag sjunga med söndagsskolbarnen. Den går så här:

"När det stormar, när det stormar, när det stormar runt omkring mig
När det stormar, när det stormar, när det stormar runt omkring mig
Du är stark när jag är svag, hjälper mig att ta nya tag
När det stormar, när det stormar, när det stormar runt omkring mig"

Jag hoppas att ni som läser min blogg också kan känna att det finns styrka någonstans att hämta. Att ni är värdefulla och älskade precis som ni är. Även om ni kanske precis som jag inte är perfekta så är ni inte mindre värda för det. Vi är speciella varelser som är unika, vackra och underbara även om vi är ofullkomliga.

Jag har nog tjatat om detta förut, men det är viktigt. Pratade med en ung tjej om utanförskap för några dagar sedan. Man inser hur illa många människor behandlar varandra. Tänk att hela sin skoltid känna sig utanför och mindre värd. Brutalt tycker jag. Nej hörrni, du duger, jag duger, vi är bra som vi är.

Sprid kärlek! (Hmm lite Di Leva varning - men jag tar den risken :))

Jag är en människa som älskar musik. Jag har ofta en sång inom mig och sånger har ofta hjälpt och styrkt mig i livets många situationer. Jag vaknade för en stund sedan med en rejäl huvudvärk, får nog bli Treo till frukost idag. Men jag vaknade också med en sång, som jag tror jag hörde för första gången på Betlehemskyrkan när jag var liten. Jag har inte tänkt på den eller sjungit den på flera år, men jag tycker texten är så vacker. Jag delar med mig av texten här. Vill önska er alla en underbar lördag. Ta hand om varandra och tänk på att det bästa vi har är varandra.

Varenda liten människa
blev skapad helt unik,
i avsikt att hon skulle bli
sin Skaparherre lik.

Varenda liten människa
har rätt att ha ett hem,
har rätt att finnas till för
någon som behöver dem.

Varenda liten människa
behöver ha en tro,
behöver ha ett hopp som skänker
tillförsikt och ro.

Varenda liten människa
som går till Gud i bön,
ska finna friden strömma in
och få en framtid skön.

I kväll har jag varit med båda mina söner och sett filmen Svensson, Svensson.


Sedan när vi kom hem åt vi makens goda lasagne



bild lånad för jag missade givetvis att fota den.

och så dök yngsta dottern upp runt nio. Då såg vi på Idol och gick lös på glass och godis. Härligt att få rå om 3 av sina 4 barn. Inte ofta det händer.

Men nu är jag trött så nu ska jag sova.

Natti!

Mina favvotanter är dom här:

Ja det är inte ofta jag handlar kläder till mig själv. Men när kylan börjar komma krypande och jag plötsligt inser att min garderob mest består av sommarkläder, tunna tights med trekvartslånga ben, ja det är då jag insåg att måste göra nåt åt detta. Nu när jag äntligen börjat jobba igen så kan det ju vara bra att ha några fler plagg att välja på på morgonen.

Helger går fort.... veckorna med tycker jag. Eftersom vi inte haft några barn denna helgen så har vi varit riktigt effektiva maken och jag. Vi har städat och plockat, målat dörrfoder, plockat undan allt somrigt ute, plockat in alla pelargoner i matkällaren för vinterförvaring, bytt gardiner i sovrummet, städat skåp mm

Det är så skönt att få sånt gjort. Det har tagit lite tid att få det som vi vill ha det eftersom jag var så sjuk när vi flyttade in och sedan under våren varit konvalecent. Men nu känner jag att jag har mer krafter så då känns det så bra att kunna få fixa och dona så här.

Maken har lagat avgasröret på Audin så nu ska den besiktigas i veckan och sen ut till försälljning. Det känns riktigt bra tycker jag.

Det som inte känns bra och som är ett stort smolk i glädjen är att vår fina katt Zelda fortfarande inte kommit hem, Hon försvann från Marcelindsområdet i Edsbyn där vi bor i slutet av september.

Alla upplysningar tar vi tacksamt emot och vi har även utfäst en hittelön.

Zelda är en helt blyertsgrå långhårig kattflicka. Hon är sällskaplig och när hon jamar så kan man verkligen tro att hon håller på hungrar ihjäl. Så vår förhoppning är ju att hon duperat nån vänlig själ att ta in henne och ge henne godsaker. Ja ni förstår kanske hur mycket vi saknar henne. Vi hoppas så att hon kommer hem snart.

Så här ser hon ut vår lilla Zelda:

Vaknade i morse med den värsta huvudvärken på flera år. Inbillade mig att den skulle gå över bara jag druckit kaffe. HA! Det gjorde den inte! Härdade ut hela dagen på jobbet och drämde i med musiklektion som avslutning på dagen. Ajajaj..... Väl hemkommen blev det två Treo och sängläge. Somnade som en stock och sov trots att maken spikade upp kablar på nedervåningen. Vaknade av att svärmor kom. Då blir nämligen hundarna tosiga, för hon har alltid med sig köttbullar till dem.

Nu är huvudvärken borta, men jag är alldeles skakis i kroppen och fortfarande ordentligt trött. Blir till att ta det lugnt ett tag till tror jag.

Ha en underbar fredagskväll allihop. Det tänker jag ha. Maken har lovat laga baconinlindad kyckling med gorgonzolasås. Filibaba det!

Tjo!

Skulle väl inte sätta det epitetet på mig själv direkt, men idag har jag varit ganska likt ett yrväder. När jag kom hem från jobbet satte jag i att skura kök och diskbänk och jag drog till och med fram spisen och städade bakom den med. Sen åkte vi till Bollnäs och lämnade Lilleman på bussen. Han åkte till sin pappa på förlängd helg, men är tillbaka på söndag igen.

Väl hemkommen satte jag gubben på att bädda rent i sängen, fast innan det så dammsög jag hela sovrummet inklusive säng och dynor. Golvet torkades, rummet vädrades och gubben slängdes i duschen. Hörde han muttrade nåt om att det var lugnare när jag var på jobbet. He he he..... Själv tog jag ett härligt kvällsbad och nu ska jag bara slappa och se på tv i vårt totalt nystädade sovrum. Härligt!

Snart är det helg hörrni! Även om jag verkligen älskar mitt jobb så är det mysigt med helg med.