Helen

"...har man rumpan bak, har man rumpan bak
Böjer och stäcker och tänjer sig har man ändå rumpan bak"

Ja sången fortsätter med en massa roliga verser, men jag tänker inte plåga er med dagissånger.... bara ibland.. nån gång sådär.

Jag funderade i morse på detta med att blogga. Det är alltid en balansgång med vad som ska skrivas. Jag vill gärna skriva personligt, utifrån mina åsikter och känslor och hur jag upplever företeelser i min vardag. Men jag har märkt att jag drar mig ofta för det av rädsla att någon ska missuppfatta eller ta åt sig. Samtidigt vill jag inte vara en utslätad person som bara skriver på ett "mesigt sätt". För det är inte jag.

Jag lever, jag känner, jag skrattar, jag gråter, jag har känslor och åsikter. Jag är precis som du, en människa med mänskliga känslor och behov, men tillräckligt vis för att veta att vi alla är olika och får så vara.

Kom att tänka på en tänkvärd ramsa som jag hörde för många år sedan.

"Om somliga visste vad somliga säger om somliga
så skulle somliga inte säga så mycket om somliga
som somliga säger om somliga"

Jag har aldrig riktigt förstått det där med människors behov av lägga över sina egna åsikter om vissa människor på andra människor. Att man måste säga: "Så här är den här personen, så här har den gjort/gör". Jag tycker alltid det är bättre att folk själva får bilda sin egen uppfattning och att man frågar och tar reda på istället för att förutsätta och kategorisera. Det kommer aldrig något gott ur skvaller och man blir aldrig vit av att svärta ner andra.

Att dömas ohörd och utan att få säga ett enda ord till sitt försvar måste vara hemskt. Jag har jobbat med människor i hela mitt liv. Vissa människor har jag kommit mycket nära och samtalen har ibland varit många och långa. Har hört många som blivt illa behandlade. Människan är verkligen uppfinningsrik när det gäller att göra andra människor illa.

Tänk om vi kunde tillsammans vända en trend. Försöka göra gott istället. En klok arbetsledare jag haft en gång brukade säga: "Varje gång man träffar en människa man inte begriper sig på, ska man fråga sig: Vad kan jag lära mig av detta". Istället för att gripa telefonluren och ringa och beklaga sig eller tala illa om personen. Eller att tala illa om den i andra sammanhang. Speciellt sårande är det om förtalet infiltrerar personer som betyder mycket för den drabbade. Hör du något, gå till källan. Ta reda på från den person det gäller om det verkligen är så här. Prata med personen. Fråga : "Hur tänkte du där?" Istället för att förutsätta att allt du hör är sant.

Nej, jag säger inte att jag är perfekt på det här området. Men jag jobbar på det. Jag tror jag kommit en bra bit på väg. Det är först när man identifierar problem som man kan göra nåt åt dem.

Jaha, nu skrev jag utifrån mina tankar och värderingar. Jag skriver generellt utan att slå nån i huvudet. Det är bara reflektioner på saker jag funderat över.

Det kommer säkert mera lättsamma blogginlägg alldeles snart - för det som så föredrar.

Ha en riktigt bra dag!