Inte
Anlände till sjukgymnasten 5 i halv 9. Väntade och väntade och väntade..... ingen sjukgymnast.... gick till kassan.. dom hade inte sett henne... väntade till kvart i... åkte hem!
En timme senare ringde sjukgymnasten och bad om ursäkt för att hon glömt min tid...
Jag var rätt SUR!
Varför? Jo för det första så om JAG hade glömt så hade jag fått betala 100 kr i alla fall.
Glömmer DOM så klarar dom sig.
Min man tog ledigt från jobbet för att skjutsa mig eftersom jag hade tagit smärtstillande och det är en procedur att ta sig iväg när man har så här ont.
Men men.... ny tid på tisdag.... hoppas det funkar då.
En timme senare ringde sjukgymnasten och bad om ursäkt för att hon glömt min tid...
Jag var rätt SUR!
Varför? Jo för det första så om JAG hade glömt så hade jag fått betala 100 kr i alla fall.
Glömmer DOM så klarar dom sig.
Min man tog ledigt från jobbet för att skjutsa mig eftersom jag hade tagit smärtstillande och det är en procedur att ta sig iväg när man har så här ont.
Men men.... ny tid på tisdag.... hoppas det funkar då.
Akupunktur
Idag står akupunktur på programmet hos min sjukgymnast. Ganska modigt av mig som är så rädd för nålar...
Åter kommer senare för att berätta hur det gick.... Nu ska jag gruva mig en stund till.....
Åter kommer senare för att berätta hur det gick.... Nu ska jag gruva mig en stund till.....
Ibland
Jag minns att jag och en kollega ibland brukade skoja att "nu tar vi på oss en blommig rock och blir tanter". Ibland så skulle det kännas lite befriande att ta på sig tjocka strumpbyxor, städrock, kappa, fotriktiga skor och hatten hårt nedtryckt i pannan. Tillhörande handväska förstås och kanske ett paraply i fall man skulle få lust att hötta åt någon.
Tänk att få bli så där heligt tant arg ibland... skulle inte det vara befriande?
Nog finns det saker att hötta över minsann... förutom bildrullar och fetmagade gubbar som tränger sig före i köer t ex. Eller osnutna ongar som inte kan bete sig som folk.... ja lite alltmöljligt alltså.
Pratade med en kompis härom dagen om detta med att bli vuxen. När blir man det? Många som passerat 20 kan snabbt åka ner till tiden innan tonåren när det passar. När de förväntas ta eget ansvar så händer det ofta.
Annat var det när jag var i den åldern säger tanten i mig då och hötter bara lite med paraplyet. Då var man vuxen, skötte eget hem och barn, tog hand om allt som vuxenlivet innehöll antingen man tyckte det var kul eller inte.
Detta med vuxenpoäng som det snackas om idag och som många inte verkar vilja befatta sig med, det var det bara att ta tag i då.... förr..... suckar tanten och snörper på munnen.... Nu för tiden är ordet brat ett faktum alldeles för högt upp i åldern.
Man fascineras när man inte alltför sällan möter dessa i ålder pendlande individer iförda kläder och skor som man själv aldrig skulle haft råd att köpa trots att man är heltidsarbetande vuxen. Oftast handlar det inte om att de lagt pengar på hög och sparat för att kunna ha råd med denna konsumtion, nej lönen kommer och så vips.... har man handlat.... och oj då...nu tog pengarna slut.... hmmm typ 27 dagar kvar av månaden vad gör man??
Man vill vara vuxen men ändå inte.
Det är då det bär nerför i ålderns berg och dalbana och ofta är det väl nån curlare som får rycka in.
Det är då man får lust att dra på sig tantkläderna och med grabbarna i tvs Lyxfällans pondus gå och ha ett riktigt allvarssamtal. Hötta med paraplyet och tala om att nu får det vara nog. Använda sig av ord som ansvar, mognad och that´s life.... Hur har du nu tänkt göra? Byta ut curligsopen mot tantkläderna, sätta ner foten och säga NEJ!
Jag kan också tänka mig bli en sån där Astrid Lingren tant som reagerar när folk är dumma mot djur. Jag tycker man läst för ofta nu hur djur hittats vanvårdade eller t o m döda, än här och än där. I Sverige... men alla våra lagar och inspektioner.... kanske då man får lust att gå upp på de myndigheter det berör och vifta extra mycket med paraplyt.
Tänk att få bli så där heligt tant arg ibland... skulle inte det vara befriande?
Nog finns det saker att hötta över minsann... förutom bildrullar och fetmagade gubbar som tränger sig före i köer t ex. Eller osnutna ongar som inte kan bete sig som folk.... ja lite alltmöljligt alltså.
Pratade med en kompis härom dagen om detta med att bli vuxen. När blir man det? Många som passerat 20 kan snabbt åka ner till tiden innan tonåren när det passar. När de förväntas ta eget ansvar så händer det ofta.
Annat var det när jag var i den åldern säger tanten i mig då och hötter bara lite med paraplyet. Då var man vuxen, skötte eget hem och barn, tog hand om allt som vuxenlivet innehöll antingen man tyckte det var kul eller inte.
Detta med vuxenpoäng som det snackas om idag och som många inte verkar vilja befatta sig med, det var det bara att ta tag i då.... förr..... suckar tanten och snörper på munnen.... Nu för tiden är ordet brat ett faktum alldeles för högt upp i åldern.
Man fascineras när man inte alltför sällan möter dessa i ålder pendlande individer iförda kläder och skor som man själv aldrig skulle haft råd att köpa trots att man är heltidsarbetande vuxen. Oftast handlar det inte om att de lagt pengar på hög och sparat för att kunna ha råd med denna konsumtion, nej lönen kommer och så vips.... har man handlat.... och oj då...nu tog pengarna slut.... hmmm typ 27 dagar kvar av månaden vad gör man??
Man vill vara vuxen men ändå inte.
Det är då det bär nerför i ålderns berg och dalbana och ofta är det väl nån curlare som får rycka in.
Det är då man får lust att dra på sig tantkläderna och med grabbarna i tvs Lyxfällans pondus gå och ha ett riktigt allvarssamtal. Hötta med paraplyet och tala om att nu får det vara nog. Använda sig av ord som ansvar, mognad och that´s life.... Hur har du nu tänkt göra? Byta ut curligsopen mot tantkläderna, sätta ner foten och säga NEJ!
Jag kan också tänka mig bli en sån där Astrid Lingren tant som reagerar när folk är dumma mot djur. Jag tycker man läst för ofta nu hur djur hittats vanvårdade eller t o m döda, än här och än där. I Sverige... men alla våra lagar och inspektioner.... kanske då man får lust att gå upp på de myndigheter det berör och vifta extra mycket med paraplyt.
Sjukgymnastik
Idag har jag varit till sjukgymnasten. Det gick bra tycker jag. Hon gjorde en grundlig undersökning, sedan fick jag två bra rörelser att öva på tills vi ses nästa vecka igen. Då ska vi pröva akupunktur. Det har jag gjort en gång förut, när jag bodde i Sollentuna. Hoppas det går lika bra nu som då. Jag är lite skeptiskt eftersom jag tror att olika människor är olika duktig på att sätta nålar. Men jag tror på metoden som sådan och det är väl huvudsaken det.
Har försonats vid tanken (i alla fall för det mesta) att jag faktiskt måste äta vissa smärtlindrande tabletter, tills detta läkt ut. Bara att gilla läget och som den obotliga optimist jag är så tror jag att detta kommer att gå bra.
I övrigt har jag denna vecka funderat lite omkring människor och relationer. Tycker det är ett intressant ämne. Fick nämligen kritik från en person att jag bloggade för ofta och inte hade ett eget liv. Att jag bara satt vid datorn och hängde. Detta är lite märkligt eftersom det är en person som endast varit inne i mitt hus några få gånger och vad jag vet har jag i alla fall inte suttit vid datorn vid dessa tillfällen. I övirgt så gör jag massor med saker utöver bloggandet och mitt övriga datoranvändande.
Men när man som jag varit mer eller mindre sängliggande pga diskbråcken så har jag visst använt min lilla bärbara en del, men lika ofta har jag läst eller sett på tv när jag varit tvungen ligga ner.
Nu har jag som sagt pga sjukgymnastik och mediciner kunnat vara uppe mera och visst har jag ett eget liv. Har flera nära vänner som jag umgås med, jag har en underbar familj, ett hem fullt av djur, ett hem i renovering, engagemang i hundklubb, heminredning, musik och en massa annat kul som händer.
Så jag tycker att såna här påhopp är rätt grundlösa. Frågan är väl hur höga vederbörande kan tro sig veta vad jag gör om dagarna....
Helst skulle jag vilja blogga lite varje dag, det är min målsättning och jag tycker faktiskt att folk får göra vad dom vill med sina liv. Man behöver inte ständigt hoppa på folk och tro sig kunna bestämma över hur de ska leva sina liv. Vi är alla olika och måste få vara så.
Tycker fenomenet när två människor tycker olika är ganska spännande. Det kan yttra sig på många olika sätt. Speciellt tänker jag på ett fall där ena personen tycker på ett sätt, den andra personen på ett annat och så gör sig en av personerna till talesman för en större grupp människor, som för att få mera kraft bakom sig. Istället för att säga "det här är min åsikt".
När jag gick en av mina högskoleutbildningar hade vi en tjej i gruppen som i alla diskussioner kom på kant med en annan tjej. Dom hade olika åsikter i precis allt. Den mest stridiska av damerna brukade alltid ha en replik där hon sa till den andra: "ja så tänkte jag också tidigare, men sen så tänkte jag ett steg längre".... ja vad gör man med ett sånt uttalande? Ganska smart va... eller inte då... men kontentan av hennes resonemang måste ju bli att hennes åsikter alltid var de mest utvecklade och i och med denna utveckling också det rätta.
Det var på dom lektionerna man lärde sig rita en massa värdelöst klotter, för man orkade inte ens lyssna på dom när dom drog igång.
Men jag försöker tänka att folk mår väl olika bra inuti vid olika tillfällen och så kan det bli så tokigt i bland att man tror sig kunna veta vad en person gör på fritiden och tror sig även ha rätt att lägga sig i och fördöma personens intressen.
Jag har ganska enkla nöjen. Bl a tycker jag att det är kul att spela ett spel som heter Farmville. Vi är några som gör det. För mig är det avkoppling och folk som känner mig vet att jag aldrig för övrigt spelar vare sig data eller tv-spel. Trots att vi har massor av den varan här hemma.
Men även detta gnällde denna person över. Jag sades i och med detta inte heller ha något liv, att jag aldrig umgicks med personer öga mot öga. Hur dumt, fånigt och grundlöst som helst. Men hur tänker man när man yttrar sig så här? Inget påstående kan vara mera fel.
Så till det senaste i denna härva är att personen börjar använda öknamn.... Det är så tragiskt när folk mår så dåligt med sig själva att man måste angripa andras intressen eller komma med direkta osanningar som man faktiskt inte kan ha en aning om egentligen....
Jag hade en gång en jättebra bitrände rektor på en skola jag jobbade på. Hon brukade säga att man skulle "kasta av sig sina apor på axeln" dvs tärande människor som tar energi utan att ge något tillbaks.... Jag tycker det är rätt men svårt att göra. Jag försöker ofta för mycket och för länge innan jag inser att det är ohållbart.
När jag växte upp var mina föräldrar otroligt noga med att lära mig alla människors lika värde. Oavsett social status, hudfärg, var i världen vi bor etc etc så är alla lika värda. Man har inte rätt att vara stygg mot någon pga av detta.
Jag minns när jag var i 7-8 års åldern och kom hem och berättade för mamma om någon person som jag sett som hade nån liten defekt i sitt ansikte. Mamma satte sig ner med mig och berättade att man aldrig fick kommentera eller på annat sätt göra eller säga något som fick personen att känna sig obekväm eller rent av må dåligt. Den här personen är född sån och kan inte rå för det, sa mamma.
Detsamma gällde folk med olika nationaliteter. Aldrig att jag hörde ett ont ord hemma om folk med andra ursprung. Alla var lika mycket värda och mina föräldrar var mycket intresserade av andra människors liv, berättelser och livsöden.
Sån här miljö är otroligt bra för ett barn att växa upp i. Jag har senare i livet haft förmånen att få jobba i mångkulturella miljöer, Tensta bl a. Det har lärt mig så mycket och varit så roligt.
Min uppväxtmiljö har nog försett mig med en stor portion civilkurage. Så det är klart jag inte kan vara tyst när nån skriver eller säger ordet "svartskalle". Jag reagerar direkt. Likaså när man generaliserar och tror att man kan döma en hel nation efter en enskild persons uttalande eller handling. Jag måste reagera, det är på nåt sätt inbyggt i mig.
"Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt....." en av de första sångerna jag lärde mig när jag var liten. Tänk att för mig gäller det än......
Ha en underbar dag! Hoppas din dag innehåller både civilkurage och kärlek..... Tillsammans kan vi göra en bättre värld!
Har försonats vid tanken (i alla fall för det mesta) att jag faktiskt måste äta vissa smärtlindrande tabletter, tills detta läkt ut. Bara att gilla läget och som den obotliga optimist jag är så tror jag att detta kommer att gå bra.
I övrigt har jag denna vecka funderat lite omkring människor och relationer. Tycker det är ett intressant ämne. Fick nämligen kritik från en person att jag bloggade för ofta och inte hade ett eget liv. Att jag bara satt vid datorn och hängde. Detta är lite märkligt eftersom det är en person som endast varit inne i mitt hus några få gånger och vad jag vet har jag i alla fall inte suttit vid datorn vid dessa tillfällen. I övirgt så gör jag massor med saker utöver bloggandet och mitt övriga datoranvändande.
Men när man som jag varit mer eller mindre sängliggande pga diskbråcken så har jag visst använt min lilla bärbara en del, men lika ofta har jag läst eller sett på tv när jag varit tvungen ligga ner.
Nu har jag som sagt pga sjukgymnastik och mediciner kunnat vara uppe mera och visst har jag ett eget liv. Har flera nära vänner som jag umgås med, jag har en underbar familj, ett hem fullt av djur, ett hem i renovering, engagemang i hundklubb, heminredning, musik och en massa annat kul som händer.
Så jag tycker att såna här påhopp är rätt grundlösa. Frågan är väl hur höga vederbörande kan tro sig veta vad jag gör om dagarna....
Helst skulle jag vilja blogga lite varje dag, det är min målsättning och jag tycker faktiskt att folk får göra vad dom vill med sina liv. Man behöver inte ständigt hoppa på folk och tro sig kunna bestämma över hur de ska leva sina liv. Vi är alla olika och måste få vara så.
Tycker fenomenet när två människor tycker olika är ganska spännande. Det kan yttra sig på många olika sätt. Speciellt tänker jag på ett fall där ena personen tycker på ett sätt, den andra personen på ett annat och så gör sig en av personerna till talesman för en större grupp människor, som för att få mera kraft bakom sig. Istället för att säga "det här är min åsikt".
När jag gick en av mina högskoleutbildningar hade vi en tjej i gruppen som i alla diskussioner kom på kant med en annan tjej. Dom hade olika åsikter i precis allt. Den mest stridiska av damerna brukade alltid ha en replik där hon sa till den andra: "ja så tänkte jag också tidigare, men sen så tänkte jag ett steg längre".... ja vad gör man med ett sånt uttalande? Ganska smart va... eller inte då... men kontentan av hennes resonemang måste ju bli att hennes åsikter alltid var de mest utvecklade och i och med denna utveckling också det rätta.
Det var på dom lektionerna man lärde sig rita en massa värdelöst klotter, för man orkade inte ens lyssna på dom när dom drog igång.
Men jag försöker tänka att folk mår väl olika bra inuti vid olika tillfällen och så kan det bli så tokigt i bland att man tror sig kunna veta vad en person gör på fritiden och tror sig även ha rätt att lägga sig i och fördöma personens intressen.
Jag har ganska enkla nöjen. Bl a tycker jag att det är kul att spela ett spel som heter Farmville. Vi är några som gör det. För mig är det avkoppling och folk som känner mig vet att jag aldrig för övrigt spelar vare sig data eller tv-spel. Trots att vi har massor av den varan här hemma.
Men även detta gnällde denna person över. Jag sades i och med detta inte heller ha något liv, att jag aldrig umgicks med personer öga mot öga. Hur dumt, fånigt och grundlöst som helst. Men hur tänker man när man yttrar sig så här? Inget påstående kan vara mera fel.
Så till det senaste i denna härva är att personen börjar använda öknamn.... Det är så tragiskt när folk mår så dåligt med sig själva att man måste angripa andras intressen eller komma med direkta osanningar som man faktiskt inte kan ha en aning om egentligen....
Jag hade en gång en jättebra bitrände rektor på en skola jag jobbade på. Hon brukade säga att man skulle "kasta av sig sina apor på axeln" dvs tärande människor som tar energi utan att ge något tillbaks.... Jag tycker det är rätt men svårt att göra. Jag försöker ofta för mycket och för länge innan jag inser att det är ohållbart.
När jag växte upp var mina föräldrar otroligt noga med att lära mig alla människors lika värde. Oavsett social status, hudfärg, var i världen vi bor etc etc så är alla lika värda. Man har inte rätt att vara stygg mot någon pga av detta.
Jag minns när jag var i 7-8 års åldern och kom hem och berättade för mamma om någon person som jag sett som hade nån liten defekt i sitt ansikte. Mamma satte sig ner med mig och berättade att man aldrig fick kommentera eller på annat sätt göra eller säga något som fick personen att känna sig obekväm eller rent av må dåligt. Den här personen är född sån och kan inte rå för det, sa mamma.
Detsamma gällde folk med olika nationaliteter. Aldrig att jag hörde ett ont ord hemma om folk med andra ursprung. Alla var lika mycket värda och mina föräldrar var mycket intresserade av andra människors liv, berättelser och livsöden.
Sån här miljö är otroligt bra för ett barn att växa upp i. Jag har senare i livet haft förmånen att få jobba i mångkulturella miljöer, Tensta bl a. Det har lärt mig så mycket och varit så roligt.
Min uppväxtmiljö har nog försett mig med en stor portion civilkurage. Så det är klart jag inte kan vara tyst när nån skriver eller säger ordet "svartskalle". Jag reagerar direkt. Likaså när man generaliserar och tror att man kan döma en hel nation efter en enskild persons uttalande eller handling. Jag måste reagera, det är på nåt sätt inbyggt i mig.
"Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt....." en av de första sångerna jag lärde mig när jag var liten. Tänk att för mig gäller det än......
Ha en underbar dag! Hoppas din dag innehåller både civilkurage och kärlek..... Tillsammans kan vi göra en bättre värld!
Diskbråck
Jaha nån sorts diagnos fick jag när jag träffade min läkare i fredags. Diskbråck i nacke och ländrygg. Låter inte så kul och det är det inte heller - jag lovar.
Mer information om omfattningen av eländet får jag när jag träffat ortopeden och fått magnetröntgen. Hur lång tid det dröjer?? Tja...inom 77 dagar stod det i brevet jag fick från ortopeden för ett par veckor sen. Hoppas det blir förr istället för senare....
Idag har jag pallrat mig ut och suttit väl påpälsad i solen på en gammal spark. Det var skönt att få känna solen och höra takdroppet. Snön har rasat från vårt balkongtak och från hundhuset.
Kvinna som jag är (jo man får skriva så när det är internationella kvinnodagen) så kunde jag förutse takraset på hundhuset så jag plockade in de hundar som var i hundhuset och satte dom i säkerhet inne. För ena sidan av taket sluttar precis ut mot hundgården och man vill ju inte se sina hundar begravda under en massa snö.
Ikväll har mannen bio sen ska vi äta lite god mat och umgås bara han och jag. Vi har nämligen alla barnen nere i Stockholmsområdet denna vecka. Det är ju sportlov här uppe nu.
Helgen spenderade vi i Stockholm. Så underbart var det. Mannen föreläste i Södertälje och jag och lilleman passade på och besöka Tom Tits experiment och hade en rolig eftermiddag där.
Vi var inbokade på Scandic i Södertälje av de som mannen föreläste hos, men som tur var är ju Scandic en stor kedja så vi bokade raskt om till Scandic Malmen inne i Stockholm eftersom vi hade musikalbiljetter till Grease på Göta Lejon på kvällen. Det var lilleman som fick välja musikal eftersom han aldrig varit på musikal förut. Vi hade en riktigt mysig lördagkväll i stan. Vi hann tom med att bjuda Johanna på mat innan musikalen. Maten där vi åt var rätt god men serverades fisljummen på gränsen till kall och gräddsåsen till pastan hade nog dunstat eller nåt och kantarellerna var till antalet fyra. Men vinet var kanongott. Husets röda... ett italienskt vin, minns tyvärr inte namnet. Men gott var det och på det stora hela var middagen god. Sällskapet var det bästa så det var nog det som gjorde det.
Söndagen avslutades med lite shopping på Stinsen och jag gav mig sjutton på att INTE bara köpa svarta och vita plagg. Så det blev grönt, rosa, lila, blått.... vore jag en tonåring så slängde jag väl ut plaggen på golvet och fotade... men det är jag inte... så därför får ni använda fantasin...
Mer information om omfattningen av eländet får jag när jag träffat ortopeden och fått magnetröntgen. Hur lång tid det dröjer?? Tja...inom 77 dagar stod det i brevet jag fick från ortopeden för ett par veckor sen. Hoppas det blir förr istället för senare....
Idag har jag pallrat mig ut och suttit väl påpälsad i solen på en gammal spark. Det var skönt att få känna solen och höra takdroppet. Snön har rasat från vårt balkongtak och från hundhuset.
Kvinna som jag är (jo man får skriva så när det är internationella kvinnodagen) så kunde jag förutse takraset på hundhuset så jag plockade in de hundar som var i hundhuset och satte dom i säkerhet inne. För ena sidan av taket sluttar precis ut mot hundgården och man vill ju inte se sina hundar begravda under en massa snö.
Ikväll har mannen bio sen ska vi äta lite god mat och umgås bara han och jag. Vi har nämligen alla barnen nere i Stockholmsområdet denna vecka. Det är ju sportlov här uppe nu.
Helgen spenderade vi i Stockholm. Så underbart var det. Mannen föreläste i Södertälje och jag och lilleman passade på och besöka Tom Tits experiment och hade en rolig eftermiddag där.
Vi var inbokade på Scandic i Södertälje av de som mannen föreläste hos, men som tur var är ju Scandic en stor kedja så vi bokade raskt om till Scandic Malmen inne i Stockholm eftersom vi hade musikalbiljetter till Grease på Göta Lejon på kvällen. Det var lilleman som fick välja musikal eftersom han aldrig varit på musikal förut. Vi hade en riktigt mysig lördagkväll i stan. Vi hann tom med att bjuda Johanna på mat innan musikalen. Maten där vi åt var rätt god men serverades fisljummen på gränsen till kall och gräddsåsen till pastan hade nog dunstat eller nåt och kantarellerna var till antalet fyra. Men vinet var kanongott. Husets röda... ett italienskt vin, minns tyvärr inte namnet. Men gott var det och på det stora hela var middagen god. Sällskapet var det bästa så det var nog det som gjorde det.
Söndagen avslutades med lite shopping på Stinsen och jag gav mig sjutton på att INTE bara köpa svarta och vita plagg. Så det blev grönt, rosa, lila, blått.... vore jag en tonåring så slängde jag väl ut plaggen på golvet och fotade... men det är jag inte... så därför får ni använda fantasin...
