I nöd och lust
Som jag säkert skrivit om förut så hade min make och jag en förälskelse i gymnasiet. När vi träffades igen nästan 30 år senare så kändes det rätt från början - vi visste att vi ville vara tillsammans. Vårt förhållande har haft en tuff start. Vi har bl a kämpat med arbetslöshet, sjukdom och förlusten av en mycket kär vän.
Jag var sjukskriven i nästan ett och ett halvt år, den största tiden mestadels sängliggande med svåra smärtor i ryggen. Under den här tiden tog min älskade C hand om i stort sett allt som rörde vårt hem. Han arbetade heltid, tog hand om gård, djur, hem och barn. Aldrig under denna tid hörde jag ett ont ord, en suck, eller minsta tendens till självömkan hos min man. Nej lyckan av att vi fick vara tillsammans överglänste allt annat. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar denna människa!
Jag har tänkt orden "i nöd och lust". Ord är handling och i vårt fall har detta verkligen prövats och bestått provet. Jag är ödmjukt tacksam för att jag har min C vid min sida och det är inget jag tar för självklart.
Vårt liv i dag, efter min ryggoperation, är helt annorlunda. Visserligen lider jag av en, vad man kallar invalidiserande sjukdom, jag har fortfarande ont i rygg och nacke, men det kan inte tillnärmelsevis jämföras med smärtorna jag hade innan operationen.
Jag jobbar heltid och även om jag inte orkar göra lika mycket hemma som tiden innan jag blev sjuk, så är jag så tacksam att jag idag kan jobba och vara på benen så otroligt mycket mer än jag kunde tidigare.
Fortfarande gör maken väldigt mycket här hemma och jag vill tillägna denna underbara sång till mannen i mitt liv. Jag brukar kalla honom "den mest ognälliga människa jag mött". Jag älskar dig Calle! På tusen goda grunder. Men mest av allt för att just du är du.
Jag var sjukskriven i nästan ett och ett halvt år, den största tiden mestadels sängliggande med svåra smärtor i ryggen. Under den här tiden tog min älskade C hand om i stort sett allt som rörde vårt hem. Han arbetade heltid, tog hand om gård, djur, hem och barn. Aldrig under denna tid hörde jag ett ont ord, en suck, eller minsta tendens till självömkan hos min man. Nej lyckan av att vi fick vara tillsammans överglänste allt annat. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar denna människa!
Jag har tänkt orden "i nöd och lust". Ord är handling och i vårt fall har detta verkligen prövats och bestått provet. Jag är ödmjukt tacksam för att jag har min C vid min sida och det är inget jag tar för självklart.
Vårt liv i dag, efter min ryggoperation, är helt annorlunda. Visserligen lider jag av en, vad man kallar invalidiserande sjukdom, jag har fortfarande ont i rygg och nacke, men det kan inte tillnärmelsevis jämföras med smärtorna jag hade innan operationen.
Jag jobbar heltid och även om jag inte orkar göra lika mycket hemma som tiden innan jag blev sjuk, så är jag så tacksam att jag idag kan jobba och vara på benen så otroligt mycket mer än jag kunde tidigare.
Fortfarande gör maken väldigt mycket här hemma och jag vill tillägna denna underbara sång till mannen i mitt liv. Jag brukar kalla honom "den mest ognälliga människa jag mött". Jag älskar dig Calle! På tusen goda grunder. Men mest av allt för att just du är du.
Kommentarer
Trackback
