Saknad

När min bästa vän Marie gick bort för 1 ½ år sedan bestämde jag mig för en sak. Jag bestämde mig för att vara tacksam för varje dag jag får här på jorden. Att försöka lära mig se det som är viktigt och leva för det. Det är en skola som man nog får lära hela livet. Men jag gör så gott jag kan.

Vissa dagar är riktiga "saknadagar". Å vad jag önskar att jag fick höra hennes röst, att få prata med henne, dryfta såväl problem som glädje. Vi hade alltid varandra, vi kände varandra så väl. När det stormade runt omkring eller om det kändes deppigt så pratade vi alltid om det. Modernt uttryckt kan man kanske säga att vi coachade varandra.

Dock är jag tacksam att jag har en tro som bär mig genom livets alla förhållanden. När jag var 14 år lärde jag mig en sång på Öland som heter "När det stormar". Den brukade jag sjunga med söndagsskolbarnen. Den går så här:

"När det stormar, när det stormar, när det stormar runt omkring mig
När det stormar, när det stormar, när det stormar runt omkring mig
Du är stark när jag är svag, hjälper mig att ta nya tag
När det stormar, när det stormar, när det stormar runt omkring mig"


Jag hoppas att ni som läser min blogg också kan känna att det finns styrka någonstans att hämta. Att ni är värdefulla och älskade precis som ni är. Även om ni kanske precis som jag inte är perfekta så är ni inte mindre värda för det. Vi är speciella varelser som är unika, vackra och underbara även om vi är ofullkomliga.

Jag har nog tjatat om detta förut, men det är viktigt. Pratade med en ung tjej om utanförskap för några dagar sedan. Man inser hur illa många människor behandlar varandra. Tänk att hela sin skoltid känna sig utanför och mindre värd. Brutalt tycker jag. Nej hörrni, du duger, jag duger, vi är bra som vi är.

Sprid kärlek! (Hmm lite Di Leva varning - men jag tar den risken :))




Kommentarer
Postat av: Sus

<3 Blir rörd och berörd, så kloka ord och jag instämmer till fullo!

Lite Di-leva varning gör ingenting :) för det är ju budskapet det handlar om. Kram

2011-10-15 @ 12:33:17
Postat av: Tina

Min bästa vän dog för några veckor sedan.

Det är jättejobbigt.

Men som du säger så får man ett annat perspektiv på tillvaron, man blir mer ödmjuk och nöjd med det man har.

Framförallt mer rädd om de man har.

2011-10-15 @ 19:37:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0