Året som gick
2011
Året började precis som det innan hade slutat. Med konstant värk i min rygg och ut i mitt högra ben. Men jag hade fått tid för operation. Den 11 januari lades jag in på Stockholm Spine Center för operation den 12e. Ganska precis ett år och två månader tog det från det jag insjuknade i det man från början trodde var ett ryggskott som skulle gå över på ett par veckor. Operationen var av den större sorten, men allt gick bra och efter 5 dagar fick jag åka hem. Sedan började en tid av rehabilitering. I mars kunde jag börja arbetsträna på halvtid och i augusti återgick jag till heltidsarbete.
Jag minns våren som ett enda långt tränande för att få igång muskler och rygg igen.
Första stora evenemanget efter operationen var i februari då mitt fina barnbarn Vendela döptes. Jag var så lycklig över att vara på benen och att jag kunde vara med.
I juni firade mina föräldrar guldbröllop. Den firades med middag på Orbaden omgiven av oss döttrar med familjer. En jättemysig dag var det. Dottern gick ut nian och det firades med öppethus för släkt och vänner med buffé som maken lagat och tårtor som jag bakat. Likaså firades de båda yngsta barnens födelsedagar med fika för släkt och vänner. De fick välja tårtor, sonen valde princesstårta och dottern jordgubbstårta så då bakade den ömsinte modern båda delarna.
Sommaren tillbringades på mitt älskade Öland. Vi njöt av veckorna där hela familjen. Barnen hade så roligt och hittade nya kompisar. Maken och jag åkte en av dagarna till Älmhult för att hämta en av våra sålda valpar, Loulou. Hennes matte kunde inte ha henne kvar och jag hittade henne av en slump på Blocket. Vi var mycket lyckliga att vi hann och fick ta hem vår hund igen. Hon godkändes på en gång av "La Liga" som vi brukar kalla vår hundflock för.
Sommaren ägnades också till husrenoveringar och fixande i trädgården. Bla har gillestugan fått en makeover, från "70tals-furu-murrig" till fräscht vit med några snygga fondväggar. I trädgården grävdes sisådär 19 taggbuskar upp och ersatter med fina perenner.
I augusti började jag som sagt jobba. I augusti flyttade min minsting Mattias hit och började i skolan här och samtidigt flyttade yngsta dottern till sin pappa i Sollentuna för att börja gymnasiet i Stockholm. Den 4 september föddes dotterns hund Dollys valpar, efter en dramatisk natt på med snitt på Bollnäs veterinärmottagning. Chanel och Armani (Milou) såg dagens ljus.
Vår katt Zelda försvann i slutet av september. Hon har inte kommit tillbaka än men vi har inte givit upp hoppet. Hon har synts nere på byn ett par veckor efter försvinnandet. Vi saknar vår katt och tycker det är jättetråkigt.
Mormors gull fyllde ett år i september så det blev en tur till Bålsta för oss några dagar senare för att uppvakta gullungen.
I september drog makens yngsta dotter till Bali och sedan vidare till Australien, hans ädlsta dotter åkte ner i början av december. Spännande äventyr väntar för tjejerna.
Året höll på att sluta illa, för jag fick reda på att mitt vikariat (som jag blivit lovad förlängning på) var slut och helt plötsligt stod jag alldeles utan jobb. Det blev en jobbig början på jullovet, som sedan vändes i lycka när jag fick ett nytt vikariat på en annan skola.
Han som bryr sig om sparven har omsorg ock om mig... det blev jag påmind om under hela året men speciellt i början och slutet av året.
Bibelordet jag en gång fick av min älskade mormor visade sig vara aktuellt återigen: "såsom jag har varit med Mose, så skall jag ock vara med dig, jag ska inte lämna dig eller överge dig"
Så jag ska försöka bli bättre på att förtrösta och inte oroa mig. Det får bli mitt enda nyårslöfte.
Vad detta nya år bär med sig... ja det är det ingen som vet. Så därför tänker jag citera en gammal sång jag tycker mycket om:
"Ej jag känner morgondagen, blir den solljus eller grå? Därför är den inte heller någonting att bygga på. Men jag valt att följa Jesus, dag för dag som han mig ger. Endast han är den som känner hur sig morgondagen ter.
Morgondagen vad den rymmer ja det vet ej du och jag. Men det finns dock en som gör det. Honom följer jag idag.
Skulle morgondagen bringa, nöd och trångmål på min stig. Han som vårdar sig om sparven, övergiver inte mig.
Går min väg igenom vatten, går den genom storm och brand, är jag trygg uti hans omsorg, skyddad av hans starka hand.
Men en morgondag skall randas, säkert gryr den inom kort. Ty Guds ord oss därom täljer, när vart mörker svunnit bort.
Då skall solen evigt stråla, alla tårar torkas av. Evigt sälla då vi känna, vad oss morgondagen gav."
Gott Nytt År 2012. Må det bli ett år när vi bättre förstår att det bästa vi har är varandra.
Året började precis som det innan hade slutat. Med konstant värk i min rygg och ut i mitt högra ben. Men jag hade fått tid för operation. Den 11 januari lades jag in på Stockholm Spine Center för operation den 12e. Ganska precis ett år och två månader tog det från det jag insjuknade i det man från början trodde var ett ryggskott som skulle gå över på ett par veckor. Operationen var av den större sorten, men allt gick bra och efter 5 dagar fick jag åka hem. Sedan började en tid av rehabilitering. I mars kunde jag börja arbetsträna på halvtid och i augusti återgick jag till heltidsarbete.
Jag minns våren som ett enda långt tränande för att få igång muskler och rygg igen.
Första stora evenemanget efter operationen var i februari då mitt fina barnbarn Vendela döptes. Jag var så lycklig över att vara på benen och att jag kunde vara med.
I juni firade mina föräldrar guldbröllop. Den firades med middag på Orbaden omgiven av oss döttrar med familjer. En jättemysig dag var det. Dottern gick ut nian och det firades med öppethus för släkt och vänner med buffé som maken lagat och tårtor som jag bakat. Likaså firades de båda yngsta barnens födelsedagar med fika för släkt och vänner. De fick välja tårtor, sonen valde princesstårta och dottern jordgubbstårta så då bakade den ömsinte modern båda delarna.
Sommaren tillbringades på mitt älskade Öland. Vi njöt av veckorna där hela familjen. Barnen hade så roligt och hittade nya kompisar. Maken och jag åkte en av dagarna till Älmhult för att hämta en av våra sålda valpar, Loulou. Hennes matte kunde inte ha henne kvar och jag hittade henne av en slump på Blocket. Vi var mycket lyckliga att vi hann och fick ta hem vår hund igen. Hon godkändes på en gång av "La Liga" som vi brukar kalla vår hundflock för.
Sommaren ägnades också till husrenoveringar och fixande i trädgården. Bla har gillestugan fått en makeover, från "70tals-furu-murrig" till fräscht vit med några snygga fondväggar. I trädgården grävdes sisådär 19 taggbuskar upp och ersatter med fina perenner.
I augusti började jag som sagt jobba. I augusti flyttade min minsting Mattias hit och började i skolan här och samtidigt flyttade yngsta dottern till sin pappa i Sollentuna för att börja gymnasiet i Stockholm. Den 4 september föddes dotterns hund Dollys valpar, efter en dramatisk natt på med snitt på Bollnäs veterinärmottagning. Chanel och Armani (Milou) såg dagens ljus.
Vår katt Zelda försvann i slutet av september. Hon har inte kommit tillbaka än men vi har inte givit upp hoppet. Hon har synts nere på byn ett par veckor efter försvinnandet. Vi saknar vår katt och tycker det är jättetråkigt.
Mormors gull fyllde ett år i september så det blev en tur till Bålsta för oss några dagar senare för att uppvakta gullungen.
I september drog makens yngsta dotter till Bali och sedan vidare till Australien, hans ädlsta dotter åkte ner i början av december. Spännande äventyr väntar för tjejerna.
Året höll på att sluta illa, för jag fick reda på att mitt vikariat (som jag blivit lovad förlängning på) var slut och helt plötsligt stod jag alldeles utan jobb. Det blev en jobbig början på jullovet, som sedan vändes i lycka när jag fick ett nytt vikariat på en annan skola.
Han som bryr sig om sparven har omsorg ock om mig... det blev jag påmind om under hela året men speciellt i början och slutet av året.
Bibelordet jag en gång fick av min älskade mormor visade sig vara aktuellt återigen: "såsom jag har varit med Mose, så skall jag ock vara med dig, jag ska inte lämna dig eller överge dig"
Så jag ska försöka bli bättre på att förtrösta och inte oroa mig. Det får bli mitt enda nyårslöfte.
Vad detta nya år bär med sig... ja det är det ingen som vet. Så därför tänker jag citera en gammal sång jag tycker mycket om:
"Ej jag känner morgondagen, blir den solljus eller grå? Därför är den inte heller någonting att bygga på. Men jag valt att följa Jesus, dag för dag som han mig ger. Endast han är den som känner hur sig morgondagen ter.
Morgondagen vad den rymmer ja det vet ej du och jag. Men det finns dock en som gör det. Honom följer jag idag.
Skulle morgondagen bringa, nöd och trångmål på min stig. Han som vårdar sig om sparven, övergiver inte mig.
Går min väg igenom vatten, går den genom storm och brand, är jag trygg uti hans omsorg, skyddad av hans starka hand.
Men en morgondag skall randas, säkert gryr den inom kort. Ty Guds ord oss därom täljer, när vart mörker svunnit bort.
Då skall solen evigt stråla, alla tårar torkas av. Evigt sälla då vi känna, vad oss morgondagen gav."
Gott Nytt År 2012. Må det bli ett år när vi bättre förstår att det bästa vi har är varandra.
Kommentarer
Trackback
