Helen

I dag vill jag gratulera min älskade sambo och blivande man som fyller år. I december förra året var det exakt 30 år sedan vi hade en magisk kväll på gymnasiets julfest på Haneborg i Kilafors.

Minns det tydligt hur jag blev "uppraggad" av skolans snygging, och jag som var en alldeles vanlig tjej blev alldeles knäsvag.... Vi var tillsammans hela kvällen och sedan när bussen hem till Byn gick så ville han att jag skulle följa med honom hem....

MEN jag var ju blott 16 år och fram till innan den kvällen så gott som okysst... samtidigt hade jag en stark misstanke om att OM jag nu inte skulle kommit med bussen hem den kvällen så skulle min mor ha skickat SÄPO, Interpol och allt hon kunde hitta på för att få sin dotter åter. SÅ det var inte att tänka på.... då.....

Men snyggingen har genom hela mitt liv passerat mina tankar allt som oftast. När vi senare fick kontakt och beslöt oss för att ta en fika så flammade känslorna åter upp. Sen har jag bara blivit mer och mer kär i den karln. I sommar blir jag hans fru och det känns SÅ bra.

Så följaktligen alla kvinnor som nu sitter och gråter.... han är för evigt förlorad.... han är min och jag är hans.... Spelar ingen roll hur mycket ni försöker han är här hos mig för att stanna.... Denne otroligt "gubbsnygge" jubilar.

Mitt livs kärlek!