Helen

Känner mig smått nojig nu. Rädd att bli förkyld, rädd att få nåt litet sår på ryggen... för då måste operationen skjutas upp. Mycket vitlök varje dag borde ju hålla förkylning borta i alla fall. Det finns två tillfällen jag fasar lite för. Det ena är strax innan sövningen och det andra är när jag vaknar, hur ont det ska göra osv. Men jag försöker se detta som en väg till förbättring och då måste jag ju gå igenom detta. Jag har blivit sövd två gånger förut och vet att det bara säger tjong å så sover man. Men ändå... lite sådär känns det ju ändå.

Nu till nåt annat. Jag har några andra bloggar jag följer. Bl a två där två unga kvinnor är allvarligt sjuka. I den ena bloggen har det hänt att den sjuka kvinnan blivit anklagad av läsare för att bara tänka på sig själv och inte på sin man och i den andra är det tvärt om, där blir kvinnans man anklagad för att vara en egoist som inte tänker på sin fru. Ändå är deras historier väldigt likartade och även i de båda förhållandena.

Det får mig att tänka på en berättelse jag läste för mina elever i åk 7 för drygt ett år sedan. Min svärmor brukar också citera den här berättelsen och jag tycker den verkligen är så talande.  En fransk författare vid namn Jean de La Fontaine skrev på 1600-talet en fabel som sedan gav uttrycket  ”Jag vill inte bära åsnan”. Här kommer den:

En mjölnare gick med sin son till marknaden för att sälja sin åsna. För att åsnan skulle vara i god form när han kom fram, så band de hans ben vid en stör och bar honom mellan sig. Den förste de mötte skrattade, när han såg dem och sade: "Jag har då aldrig sett maken till dumma människor".

Då tog de och ställde åsnan på fötterna och pojken red på honom medan mjölnaren gick bakom. Snart mötte de en man som sade: " Varför rider du, unge  man, medan din stackars far får gå?"

Då klev sonen av och mjölnaren klev upp på åsnans rygg.
Efter en stund gick de förbi en flicka, som sade: "Titta på den där själviske gamle mannen, som rider ensam på sin åsna och inte låter sonen dela plats med honom."

Då sade mjölnaren till sonen att klättra upp bakom honom och så red de båda två på åsnan. De hade inte ridit långt förrän de mötte en annan som sade: "Ni båda stora, starka karlar skulle skämmas för att rida båda på den stackars lilla åsnan."

Då klev mjölnaren och hans son av och gick bredvid åsnan. De hade knappt gjort det förrän en annan person sade: "Titta på de där dumbommarna. Är det riktigt, att en åsna skall gå och ha det bekvämt, medan hans stackars husbonde måste traska och gå?"

"Du har rätt", sade mjölnaren. "jag är en dumbom, som lyssnar till er alla. Från och med nu skall jag göra, som jag själv vill." Och det gjorde han.

Den som vill vara alla till lags, tillfredställer ingen. Man kan helt enkelt inte vara alla till lags. Alltid finns det folk som har andra synpukter.


Så inga fler fabler idag..... sagotanten ska fixa sig nåt att käka nu.

Ha det gott!