Helen

Ja vad vet jag inte riktigt.... inte i början av det jag skriver i alla fall.... men det kanske klarnar.

I dag ligger jag och softar i Strauss-Sviten på ett förstklassigt hotell i residensstaden. Känner mig rätt nöjd med det idag. Sover himla bra här. Allt är SÅ tyst.... något man inte är van hemifrån Målda med djur som låter hela tiden.... är det inte hundarna som skäller, är det fåglar som tjipplar eller grusgrus som låter ute på åkern. Älskar Måldaljuden också men just nu tänker jag njuta av tystnaden....

Sambon.... ja om en vecka är han min äkta make.... tänka sig..... är ute och utfordrar Volontärer. Hade visst blivit nåt strul för de hade blivit lovade helpension men samtidigt blivit placerade på ett vandrarhem. Tror väl inte att vandrarhem är det som förknippas med helpension... men någon tänkte väl inte så långt.....  så sambon åker till ica varje dag och köper mat så dom klarar sig stackringarna......

Vi bor ju som sagt på hotell..... där serveras minsann både en underbar frukost och middag om man senare vill ha.... Gött sa! Som Arparn brukar säga!

Jag gillar att studera människor i olika miljöer och situationer. I morse vid frukostbuffen glider det in två killar.... inte samtidigt utan först den ena och sen önara (Lötta-uttryck;)))

Att dom var polare såg man på outfiten jussöm. Båda hade kepsen på i matsalen på ett fint hotell. Dom hade varierat sig så tillvida att den ena hade en röd kepa bakåfram...... den andra hade en beige som inte var bakåfram.... alltså....

Nu är det väl så att ingen av dom var 14 år. Nä dom var väl på väg ut i vuxenlivet.... men någonstans måste det hakat upp sig för dom.... vet inte om deras mammor kapitalt misslyckats i vett och etikett eller om dom prompt måste trotsa och ha keps i matsalen för att dom inte fick ha det i högstadiet för sisådär 10-12 år sedan.

Jag fascineras över att vissa i samma ålder är fullt kapabla att leva, jobba, sköta sin ekonomi, ta vara på sin lediga tid och göra något roligt av den, utan att gnälla...

Medan andra strax över 20 fortfarande befinner sig i trotsåldern.... piper å gnäller å klarar inte att planera och leva sina liv och är ständigt missnöjda - trots att det mesta de gnäller över går att härröra till deras eget beteende.....

När blir folk vuxen idag? Det verkar vara en väldigt ruckbar och föränderlig siffra... vissa blir det nog aldrig.

Nu tänker jag vara sådär vuxendryg (för det får man när man snart är 47) och tala om att när jag var 22 så hade jag barn, hus och fast jobb.....  jag gnällde inte till mina föräldrar och sa att livet var tråkigt för att jag var vuxen, eller att pengarna var slut dagen efter lön, eller att min mobil behövde fyllas på med pengar..... (ja det fanns ju inte då... men ni förstår nog principen).  Det är väl inte för inte som begreppet Curlingföräldrar uppstått just nu.

Om jag skulle fråga mina stora barn (22 och 25) så tror jag inte dom skulle säga att jag curlat dom. Däremot så har jag alltid försökt finnas till hands och hjälpt till så gott jag kunnat. Men båda två har långt innan de flyttat hemifrån stått på egna ben. Det känns tryggt som förälder att veta att ingen av dom i allafall skulle sätta sig och äta frukost med kepsen på i en flådig hotellmatsal. Det känns tryggt att veta att de är fullt kapabla att ta hand om sig själva och sitt liv utan en massa gnäll.... jag har nog världens mest ognälliga storbarn!

Någon annan som är ognällig är min sambo. Han är världens goaste och snart är jag hans fru....

Själv har jag gnällt lite i denna blogg...... men kan andra så kan jag.....

he he - jag fick till det på slutet i alla fall....

POSS på er och ha en fortsatt underbar tillvara resten av midsommarhelgen!