Det bjur jag på

Ha ha... Sitter på tåget och fnissar för mig själv. Nyss kände jag mig precis som Bridget Jones.

Det var stopp i tågtrafiken i Karlberg. Så jag tog tuben till Sumpan för att ta tåget därifrån till Bålsta. Visste det gick från Sumpan 20.06. Det var då jag klev av tunnelbanan. Men jag chansade på nån minuts försening, så med mina två väskor kutade jag järnet uppför rulltrappan genom kulverten genom spärren (undrar om den stackars spärrvakten ens såg min stämpel. Tror mest han såg det vilda i min blick för genom spärren drog jag i en farlig fart och uppför trappan, kände mjölksyran på det sista trappsteget.

Slänger mig in på Bålstatåget precis innan dörrarna slår igen. Kastar mig på närmaste lediga säte med ett flås som skulle få även den tålmodigaste hjärtdoktorn att hötta med fingret.

Känner mig iakttagen och tittar på andra sidan gången. Där sitter en samlad yngre man med överrock och prydlig halsduk och stirrar förskräckt. Kanske var han läkarstuderande och trodde han skulle få praktisera sina kunskaper på sin fritid stackarn.

Men tillslut blev min andning normal och färgen i mitt ansikte likaså. Så han kunde lugnt återgå till att läsa tidningen stackarn.

Nu är tåget snart i Bålsta. Är det nån som kan förklara för mig varför jag alltid, varje gång jag åker pendel, hamnar i samma vagn som dom där finska alkisarna? Bor dom på pendeln och har dom nån pejling så dom vet var jag ska sitta? Det kan man hundra sa Heddie?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0