Att bli buren
"Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig......" Det var en av sångerna som Lotta och jag sjöng på Maries begravning. När jag ser tillbaka på den del av mitt liv som passerat kan jag konstatera att det bitvis varit en smal och stenig stig att gå på. Många gånger har jag trampat fel och ännu fler gånger har jag stått vid passager i livet där jag inte haft en aning om hur jag ska göra för att ta mig över hindren. Det finns tillfällen som varit så mörka och jobbiga att jag känt som allt hopp var ute. Min tilltro till såväl mig själv som människor runt omkring har varit obefintlig och jag har känt mig både maktlös och rådlös många gånger. Marken har svajat under mina fötter och jag har varit förtvivlad.Smällar som kommit en efter en så det känts som jag inte hunnit andas emellan. Det kan vara förmätet att jämföra sig med Job i Bibeln det vet jag för hans prövningar var mycket större än mina, men jag har gjort det ibland i alla fall.
Jag har alltid haft min tro med mig sedan jag var liten. Den har alltid funnits med under vägen. Men först under de senaste åren har jag på allvar förstått hur viktig den är för mig. När jäg varit liten, platt och tillintetgjord har min himmelske far varit där och lyft mig, burit mig.... som en bro över mörka vatten.
Jag har fått min tro med modersmjölken kan man säga, då jag haft förmånen att få växa upp i ett hem med föräldrar med en levande och praktiserande tro på Gud. Men jag har själv gjort ett aktivt val att jag vill leva nära honom som skapat mig. En annan sak jag också fått med mig med modersmjölken är musiken. Den och min tro har gått hand i hand under såväl glädje som sorg i mitt liv. Den är tydligast i sorgen och när det är jobbigt. Jag vet vad det vill säga att vara sjuk, arbetslös och bostadslös i den bemärkelsen att inte ha sitt eget boende och därmed känna sig trygg i detta. Så mycket som jag bett till Gud om dessa situationer, tillika de ekonomiska bekymmer det för med sig, har jag nog aldrig gjort förut. Ofta när jag bett har jag i mit huvud planerat för hur saker ska kunna lösas också. Men mina vägar har inte alltid varit Guds. Han har kommit med lösningar som jag aldrig skulle kunnat tänkt ut. Men jag har en stark tilltro till att hans lösningar är bättre än mina.
Jag har ett par vänner som vet mitt förhållande till musiken när det är svårt som uppmanat mig att sjunga när det varit tungt. Det ar jag gjort. Calle Östs "Sjung Halleluja" har jag sjungit högt i bilen med tårar rinnande efter mina kinder, när jag varit förtvivlad och rädd. "Sjung halleluja det blir bättre och bättre dag för dag synes vägen stundom lång så stäm upp en jubelsång sjung ja sjung halleluja" "När bakom din rygg det pratas sjung halleluja, när det skvallras när det gnatas sjung halleluja, ljugs det på dig någon gång, sjung en hallelujasång rykten dödas bäst med sång, sjung halleluja" "Om du faller efter vägen det ju mänskligt är, res dig upp ty ordet säger det gudomligt är, om du faller en gång till, res dig upp ligg aldrig still"
Även sången "Gud är trofast" och sången "Var ej försagd" (spärras din väg) och "Det enda som bär" har betytt mycket. Strofer som "Gud är trofast skriv de orden över varje nyfödd dag. Hur än allt sig ter på jorden om du själv är hjälplöst svag". "Gud är densamme hans ord går att lita på, han genom hindren kan bana en stig, han kan förändra förhållanden likaså, bryta det motstånd som reses mot dig. Spärras din väg utav hinder så väldiga och utav berg som där skyhöga stå. Räkna med Gud ty han gör det omöjliga, han gör var människor inte förmår". "Det enda som bär när allting annat vacklar, det är Guds nåd och Guds barmhärtighet. All jordisk berömmelse och glans den slocknar, när sist jag står hos Gud i härlighet". "Det enda jag har inför den vita tronen, det är en frälsad själ halleluja. Och detta är nog ty all min synd blev sonad när Jesus dog för mig på Golgata".
Jag blir buren av starka armar när jag faller, det är tryggt att veta.
Kommentarer
Trackback
