Me

Snart fyller jag 50. Jag funderar ibland på om vi ska göra som min svärmor vill och ha en 100 års fest ihop maken och jag, eller om jag helt enkelt flyr fältet och åker ner till Öland och firar där, eller som jag ska göra som maken och ha öppet hus här hemma.... eller.... ja det finns många alternativ. Jag har ju några månader kvar att fundera över detta som tur är.
Jag har de senaste åren funderat mycket omkring livet. Jag känner att jag har en djupare dimension i mitt liv nu än förut. Livet varar inte för evigt och vi måste vara generösa mot oss själva, förlåta oss själva för misstag i våra liv. Välja människor som får oss att må gott. Naturligtvis finns det människor som vill få oss att inte vara försonade med vårt eget jag. Som drar upp våra tillkortakommanden i tid och otid. Som kanske kallar saker för fel namn och förvränger dina intentioner.
Men vet ni... det som varit ligger bakom och det är nuet och framtiden som räknas. Vem har inte gjort fel ibland? Den som aldrig gjort fel kastar första stenen.
Inre harmoni heter en cd skiva jag fick av en vännina för några år sedan. Jag känner att det är något jag funnit mer av de senaste åren. "Ett hem om det är gott - är världens bästa lott" stod det på en bonad hos en dam som vi hälsade på när jag var liten. Jag har förstått det mer och mer hur viktigt det är att ha harmoni i sitt hem. Jag är ödmjukt tacksam att atmosfären här hemma är fridfull, harmonisk och kärleksfull. Vi accepterar varandra som vi är, med fel och brister men också med alla fina egenskaper som vi alla i familjen har.
Jag har lärt mig så mycket av min man, som är lugnet och tålamodet själv. Han är rätt lik min egen pappa i den egenskapen. Brusar aldrig upp, ställer upp för sin omgivning och åker och hämtar min tonåring mitt i natten när hon partajat med kompisar och detta utan minsta gnäll eller suck. (Det är så skönt att han haft två egna tonårstjejer, så han varit med om tonårsföräldraskapet tidigare).
Vi har mycket få strider i vårt hem. Vi står liksom på samma nivå och har en samsyn på hur vi vill ha det hemma maken och jag. Det är jag otroligt tacksam för.
Jag uppskattar lugnet och ron och jag är gärna töntig då för att jag trivs i hemmets vrå, men så är det. Mitt hem är min borg. Jag har tidigare skrivit om att jag trivs i vardagen. Jag behöver inte kickar för att må bra. Det behöver inte ständigt och jämt vara aktiviteter med "wow-effekt" som ligger framför som gör att jag älskar tillvaron.
Det behövs inte mycket för att göra mig lycklig. Solskenet idag kan räcka :))
Vi är alla olika och jag säger absolut inte att något är rätt och något annat är fel. Jag bara berättar hur jag är. Det är därför som detta inlägg heter "me".

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0