Knöligt
Det har varit en rätt knölig dag idag. Vissa projekt måste då strula dom och man blir ju bara så less ibland. Får i ibland lust att lägga mig på golvet och skrika och sparka med benen och rämja: NÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTIIIIIIT! Det gjorde en unge jag träffade på för många år sedan när kläderna knölade. Men vuxen som man är så får man vackert låta bli såna känsloyttringar och istället svälja förtreten och försöka jobba på en lösning.
Det är på något sätt lättare att ta motgångar som man vet att man själv rår för. Men när man varit för snäll och blir oskyldigt drabbad, pga att man har en evinnerlig oförmåga att säga nej, då känns det mindre kul. Det är då den där puerila lusten att skrika och sparka med benen kommer över mig.
En av mina fastrar, som alla förövrigt börjar på bokstaven H (ja det gör farbröderna med för den delen) sa en gång när vi talade om att kunna säga nej: "Av princip så lånar jag inte ut så mycket som en smul". Klok kvinna det. Att man aldrig lär sig va??
Det är på något sätt lättare att ta motgångar som man vet att man själv rår för. Men när man varit för snäll och blir oskyldigt drabbad, pga att man har en evinnerlig oförmåga att säga nej, då känns det mindre kul. Det är då den där puerila lusten att skrika och sparka med benen kommer över mig.
En av mina fastrar, som alla förövrigt börjar på bokstaven H (ja det gör farbröderna med för den delen) sa en gång när vi talade om att kunna säga nej: "Av princip så lånar jag inte ut så mycket som en smul". Klok kvinna det. Att man aldrig lär sig va??
Kommentarer
Postat av: Nilla
Visst är det konstigt...att man inte lär sig! Och du...vad roligt att du tyckte om min lilla Medelhavsinspirerade bakgård.
Kram
Trackback
