Tålamod är en dygd

Det finns ett uttryck som heter så, men nu börjar mitt att tryta. Efter ett par dagar med så rejält ont att jag fasar för att ta mig nedför trappen och på toa så tycker jag att doktorn i Uppsala nu borde tittat färdigt på mina plåtar och skickat en tid. Men icke.... kanske det är som en kompis skrev att dom är så fascinerade av mina bilder att dom inte får mål i mun... ha ha ha... näää skämt åsido...

Jag vill prata med en läkare nu!! Om mina problem, om vad dom ska göra och vad det innebär. Jag har fått svaret från ortopeden i Uppsala att jag ska ställa frågorna till min ortoped i Bollnäs. Men hur sjutton ska hon kunna svara vad ortopeden i Uppsala tycker, tänker och planerar att göra??

Sen är jag mycket förundrad över hur en akut remiss hanteras. Men det har jag tjötat om i ett tidigare inlägg...

Allt känns som evigheter när man har så här ont!

När man befinner sig mitt emellan två stolar som jag gör nu är det ingen som verkar vilja ta nåt som helst ansvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0