Helen

Trots att "mitt block" alliansen är det största minoritetsblocket (märkligt uttryck) och kommer att bilda regering har jag som kristdemokrat svårt att glädjas åt valframgången denna gång. Anledningen är som nog alla förstår att vi även i Sverige skrev en svart, smutsig och sorglig historia igår i och med att dryga 5 procent av vår befolkning släppte in ett främlingsfientligt parti i maktens korridorer.

Ett parti som har sitt ursprung i rasistiska och nazistiska organisationer.

Mina värderingar bygger på livets okränkbarhet och människors lika värde. Det gäller alla, oavsett vilket land vi kommer ifrån. Jag köper inte snacket om att vi i vårt rika Sverige inte kan dela med oss.

Jag skulle mer än gärna sätta hela SD´s styrelse och medlemmar med för den delen på ett plan och släppa ner dem i svältens Somalia eller nåt annat nödställt land. Det finns ju en del att välja på. Eller i ett land där man blir förföljd för sin tro och sina politiska åsikter. Där man fängslas utan rättegång och avrättas för att man har en avvikande åsikt än diktaturens.

Jag skulle vilja se dem säga till en familj som flytt hals över huvud från soldater som våldtar och plundrar, eller titta in i ett svältande barns ögon och säga att Sverige inte tar emot några flyktingar för att vi inte har råd.

Så länge vi i detta landet Sverige har råd att ha mer än en mobiltelefon per person, så länge vi har mat på våra bord som vi slänger bort stora delar av, så länge som våra barns största bekymmer är att de inte har rätt märkeskläder eller att vissa skönhetsopererar sig för stora summor, eller för den delen att människor i detta land har råd att fördärva sin hälsa med alkohol och tobak, så länge mina vänner har vi råd att hjälpa människor i nöd också.

Jag har både bott och arbetat mångkulturellt och träffat de mest underbara människor. Från världens alla hörn. Jag älskar att höra dem berätta om sitt land, att prova deras mat, att nynna med i deras sånger. Det är berikande!

Det är människor som inte haft förmånen att umgås med folk från andra länder som känner rädsla och inte förstår sig på dem. Det odlas myter om att det är invandrare som står för all kriminalitet osv. Det är inte sant! Det är minsann många svenskar också som gör brott.

Vi är alla världsmedborgare och vi är alla lika mycket värda.

När min äldsta dotter föddes för 26 år sedan så bestämde jag mig för att i tacksamhet över att ha fått ett friskt och välskapt barn att jag i min tur skulle hjälpa ett barn i tredje världen. Så jag skaffade via Hoppets Stjärna ett fadderbarn på Haiti. Ända sedan den dagen har jag haft fadderbarn. Även under tider i mitt liv när jag varit ensamstående mamma med endast ett par hundralappar över till mat har jag haft fadderbarn.

Jag tror man behåller sitt hjärta mjukt av att hjälpa andra. Antalet fadderbarn har växlat men jag har alltid haft minst ett. Just nu är jag fadder för en liten kille i Brasilien.

Jag vet att ingen kan göra allt, men jag vet också att alla kan göra något.

När jag sjöng i Edsbyns Ekumeniska Ungdomskör sjöng vi en sång som hette: "På frukten ska trädet kännas".
En vers börjar med "Vad du har gjort mot en av mina minsta, det har du gjort mot mig. Efter ditt sätt att handla mot din nästa ska jag bedöma dig"

Var tacksam för att du är född i Sverige. De flesta människor i världen är födda i fattiga länder. Vem ska hjälpa dem om inte vi i de rika länderna gör det?

Min favoritgrupp Gaither Vocal Band sjunger: "Keep on casting Your bread upon the water Soon it´s gonna come back home on everyway".

När vi tänker på andra och hjälper dem blir vi själva välsignade.

Drivs av ett kärleksbudskap istället för hat och främlingsfientlighet. Bjud hem en invandrare på middag. Jag lovar att ditt liv berikas.