Det varar inte länge....
På eftermiddagen har jag varit på ett jättebra utvecklingssamtal med min duktiga dotter. Sedan handlade vi på ICA, mannen jag och dottern. I dörren på väg ut så stötte vi ihop med Madde och hade turen att få gosa med en Månstrålevalp på parkeringen. Teddie Leonberger är en riktig liten godbit han.
Väl hemkommen åt vi pytt i panna och sedan blev det 2 sidor matte med lilleman. Sedan var det dags för min rygg att inta sängläge. Som tur är så är det onsdag och jag kunde titta på ett av favoritprogrammen på tv just nu: Arga snickaren, medan mannen visar film på biografen.
Nu ska jag njuta av min nya tidning som jag unnade mig idag. Lantlivs sommarhem. Underbart!
Go kväll!
Hur har du det? Det verkar vara långvarigt det där med ryggen. Har du fått något besked ännu, finns det något man kan göra? Jobbigt att ha ont hela tiden, och ännu jobbigare blir det ju när man blir misstrodd, som du skrev om tidigare. Tråkigt. Det är ju inte så att det är roligt att gå omkring och ha ont jämt. Och få försaka en massa saker som man tidigare kunde göra. Stå på dig! Och än så länge verkar du ha ditt glada humör och goa leende kvar i alla fall. Det känns skönt.
Kram
Hej och tack Nilla! Du är underbar du!
Det är inte mycket som kan rubba min positiva inställning till livet. Det är bara under mycket korta stunder jag blir ledsen.
Men man kan ju faktiskt mest tycka synd om folk som inte har nåt vänligt att säga utan bara måste häva ur sig elakheter. Dom kan ju inte må speciellt bra.
Jag inväntar magnetröntgen och vad den kan ge för svar. Sedan hoppas och tror jag att man kan göra något åt min rygg och dess utslitna status.
Jag är tacksam att jag har en underbar man, med stor empati, som tar hand om mig och det mesta här hemma. Att jag har mina underbara barn och djur och att vi bor så underbart som vi gör.
Du måste komma och hälsa på nån gång!
Kramar till dig!
