Helen

I morse skulle jag vara hos doktorn halv nio. Det glömde jag bort så jag ställde ingen klocka i går kväll. Vaknade kl nio av att jag fick ett sms. Studsade ur sängen och skrek..... "skiiiiit.... doktorn...!!!!!!!!!!"
Tittade snabbt på smset som var från min kusin Susanne, som vår hund Sessan bor hos. Mina sömniga ögon fattade ingenting så jag fick läsa en gång till. Susanne skrev att hon precis skulle åka till jobbet, men ville att jag skulle ta Sessan till veterinären idag för hon "kissade gräs". Hon skrev också att hon var lite tjock och att hon var lite kletig i baken.

Som den uppfödare jag är så kastade jag mig genast i bilen, ringde mannen på jobbet och bad honom komma hem för Sessan ska valpa.

Han var minst lika chockad som jag var men ställde inga frågor utan slängde sig i bilen och var på väg. När jag kom fram till Susanne och låst upp så möttes jag av en glad Sessan i köket. Hon hade kladdat ner i tre rum. Gröna och blodiga fläckar. Jag tänkte att det är lika bra att åka direkt till veterinären så vi ringde till Falu djursjukhus men dom skulle ringa upp 2 timmar senare. Det hade jag inte tid med, så jag ringde Bollnäs veterinärmottagning och dom kunde ta emot oss direkt. Jag försäkrade mig också om att de hade möjlighet att snitta henne om så behövdes. Det är ju inte alla veterinärer som gör sånt. Väl inkommen så tog dom prov på Sessans socker och kalkhalt i blodet och allt var bra. Sedan tog de två röntgenbilder och det visade att det fanns två valpar. Så hon fick värkstimulerande dropp.

Ganska omgående kom den felande länken. En död valp med en delvis öppen buk. Chockade med fullt koncentrerade på nästa valp bad jag tysta böner om att den skulle vara frisk. Sessan hade värkar men inte mycket hände. Så en av de två veterinärerna som var med oss sa att vi skulle prova att gå upp och ner med henne i en trappa. Sessan travade snällt efter oss, trappa upp och trappa ner, men hon tyckte vi var bra konstiga. Innan hade hon fått ytterligare en värkstimulerande spruta. Sedan tyckte både vi och Sessan att det fick vara nog och gick in igen. Kort därpå föddes den andra valpen. En frisk och välskapt liten pojke. Då rann mattes tårar. Tack gode gud att den var frisk och fin.

Nu ligger den duktiga mamman Sessan och ger sin valp mat och tvättar och sköter om den. Han är ett litet MIRAKEL den lille och eftersom det är dags för bokstaven M nu som namn på valpar så kommer han givetvis att få heta något med mirakel.

Vi hade varit duktiga och separerat Sessan och Hugo när hon började löpa, trodde vi! Vi trodde ju inte att dom hade hunnit para sig redan. Men så var alltså fallet. Det var inte meningen att Sessan och Hugo skulle ha några valpar förrän till våren, men dom ville alltså annorlunda dom rackarna. För 5-6 veckor sedan fick Sessan flytta till min kusin Susanne för att hon blev så fruktansvärt aggresiv mot de andra tikarna. Inte ens då kunde jag gissa att hon var dräktig.

En uppfödare sa en gång till mig: "Tro inte att du varit med om allt, man lär sig alltid nya saker och ingen valpning är den andra lik". Tänk så rätt hon hade min nestor Solveig.

Här kommer lite bilder att beskåda på föräldrar och valp:


Den otroligt snygge pappa Hugo


Hugo-Boss igen


Mamma Sessan i mattes knä väntar på att få komma in till veterinären.

Mamma Sessan, en hund med världens bästa psyke. Lugn och fin hela valpningen igenom.


Här känner veterinären hur långt valpen kommit.


Resultatet: Månstrålens lilla mirakel.... Sessan och Hugos fina lille son!

Tack till de underbara veterinärerna i Bollnäs som hjälpte oss.

Nu är det nog dags för både mor och matte att vila sig lite tror jag. Valpen ligger och äter rosig och fin.

Ha en bra dag!