Summering av året som gått

Det år som snart är till ända, 2010 har i mitt liv varit ett starkt år i den bemärkelse att den innehållit såväl stark sorg som stark glädje.

Året började med en välbehövlig resa till Gran Canaria för mig och Calle. Det var skönt med värmen för min rygg och vi behövde verkligen få komma iväg på semester. Den möjliggjordes tack vare vår underbara Emma som tog hand om gård och djur mitt i smällkalla vintern. Tack Emma!

Kanske behövde vi den veckan för att orka med det som komma skulle. Det fanns inte i min värld att jag detta år skulle mista min allra bästa vän Marie. Marie fick bröstcancer i slutet av 2009 och jag föstod att behandlingen skulle bli tuff, men tvivlade aldrig att hon skulle bli frisk. Nu blev det inte så och morgonen den 4 juni, när Maries mamma Dorothy ringde och berättade det hemska, att min bästa vän inte fanns mer, att vi aldrig mer skulle ses, aldrig mer prata inpå småtimmarna, aldrig mer skulle resa ihop, aldrig mer skulle gå på Harrys och ha kul, aldrig mer skulle ventliera våra bekymmer och glädjeämnern, aldrig mer skulle har vår dagliga chat på msn, aldrig mer skulle flessa så vi fick ont i magen... aldrig mer..... aldrig..

Då var det som att dra ner en svart gardin. Det har inte gått en enda dag sen dess som jag inte känt en vanmäktig saknad. Hon fattas mig, varje dag och varje sekund. Orkar inte skriva mer om det nu för då kan jag inte sluta gråta.

Sommaren tillbringades på mitt älskade Öland. På Löttorps Camping givetvis. Det behövdes som lite balsam på själen. Var där i tre veckor. Sommaren var tung, lite som ett töcken. Minns att vi planterade och fixade i trädgården och att Sessan och Hugo fick en valp som inte var väntad. Vi kallade honom Miraklet.

Mina ryggproblem blev bara värre. Träffade ortoped, fick en MRT och remiss till såväl Ackis som Spinecenter.

Sessan flyttade till hundhimlen bara 5 ½ år. Jag tror att hon är hos Marie nu. För jag tror att hundar å folk är i samma himmel jag.

Den starkaste glädje inträffade i september då jag blev mormor till lilla Vendela. Det är så underbart att få snosa på denna ljuvliga lilla bebis och veta att jag är en länk i hennes kedja av släkt, att jag är hennes mormor och hon är mitt barnbarn.

Naturligtvis har mycket annat hänt också. Framförallt vårt beslut att sälja gård, 2 hästar och 2 katter och flytta in till en villa på byn. Pga att min rygg inte längre orkade bo på gård på landet. Men vi fick några fina år på vårt Målda och vi trivs jättebra i vårt nya hus med. Har förlikat oss med detta och vet att detta var ett helt rätt beslut.

Nu väntar nya utmaningar inför 2011. I början av januari ska jag göra min stora ryggoperation där man ska ta ben ifrån min höft och använda när man ska steloperera 3 diskar med skruvar och stag. Hoppas bli hyfsat fri från denna gräsliga värk i och med detta. Så hoppas jag att jag kan börja jobba igen. Jag har saknat det så under året som gått.

Slutligen vill jag önska er alla bloggläsare ett Gott Slut och ett Gott Nytt År!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Ja hjälp, vilket år du har haft... Tur att det i alla fall finns en hel del rejäla glädjeämnen också. Men det är ju helt vansinnigt vilka svängningar livet innehåller. Tusen kramar! // Pernilla

2011-01-01 @ 12:54:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0