Lucköppning 5 dec
Minneslucka 5 dec
Man kan ha ett Palleminne också. Det har M på sin ena hand. Det var en bråkig kille i en parallellklass som muckade med henne på träslöjden. Han höll en kniv i handen. Det var inget bra alls. Man ska vara försiktig med sånt. Minst bra var det för M´s hand som kom i närkontakt med den. Det blev en massa stygn på läkarstation det. Kanske 18 stygn…
Men det var inte alltid M som blev skadad på träslöjden. En gång tappade jag den vassa delen utav en hyvel på mitt ben. Det blev inga stygn… i alla fall inte på benet. Men M fick sy dit ett grönt hjärta på mitt byxben på syslöjden, medan jag fick sitta på toa i bara underbyxorna och vänta på mina nystajlade brallor.
Våra slöjdlokaler.....
Min mamma blev mindre glad när jag kom hem. Jag hade nämligen precis fått ett par nya svarta gabardinbyxor (jo det var modernt på slutet av -70 talet det) och eftersom jag tillhörde den där kategorin ungar som sällan fick ha nåt snyggt eller senaste modet på mig så var jag överlycklig över mina byxor och ville gärna ha dom i skolan. Men på slutet av -70 talet fanns fortfarande begreppet ”finkläder” och den kategorin tyckte min kära moder att dessa nya byxor skulle tillhöra. Det tyckte inte jag. Det var ju på skolan jag ville vara fin….
Så jag började operation övertalning. Ni som känner min mor vet kanske att hon är rätt svår att övertala. MEN hon måste dock haft en rätt mild dag denna, så jag FICK ta de nya byxorna (efter mycket tjat givetvis) till skolan om jag dyrt och heligt lovade att vara försiktig…. Något jag naturligtvis lovade. Jag brukade inte ha sönder mina kläder (tappade dock bort en lovikavante en gång… nåt som jag sedan fick höra under hela min uppväxt). Ja så ni förstår ju då hur jag kände mig när jag gick hem den dagen…. Även om hjärtat på byxorna var illgrönt och fint så åkte det av i en farlig fart och lilla mamma lappade och lagade tills det knappt syntes ett enda dugg. Hon är duktig hon.
Om vi nu kanske ska hålla oss till träslöjden så kan jag tala om att en gång när M spikade snett
och svor så långa ramsor
att jag fick ett hysteriskt skrattanfall
så tog hon helt sonika brädan och drämde den i skallen på mig. Vår klasskompis Kilis som delade plats med oss tittade lugnt på M och sa: ”Spika du snett”…. Det gjorde INTE saken bättre kan tilläggas.
I morgon govänner ska vi reda ut begreppet HÖGSÄSONG!
De ni…..!
