Hästar och lera....
Man säger att grisar är smutsiga och lortaktiga. Men jag undrar vad man då kan kalla våra hästar?
Igår hade dottern med sig varmblodet Hero på dressyrlektion på ridklubben. Hästtransporten vi brukar hyra hos Granngården var inte tillgänglig förrän senare så hon red ner Hero till ridskolan med min tappre sambo som promenadkompis. En promenad på en timme. Sen fick Hero stå och vila sig i en dryg timme innan lektionspasset. Det var första gången han var med till ridskolan och vi var SÅ stolta över både honom och dottern. Hero var så blankryktad i sin svarta hårrem så han glänste. Han gick med halsen vackert böjd och försökte lära sig vad matte försökte säga åt honom.
När lektionspasset var slut var han rejält svettig och fick svampas av och med täcke på ryggen skulle han sedan in i transporten. Något som sist det begav sig tog... ja sisådär 1 ½ timme. Så vi hade bett den underbare ridläraren Kent om hjälp. Han är duktig på att få in trilskade hästar i transport, något vi fått erfara när vi haft det envisa lilla russet Grymling med oss till ridskolan.
Sambon ledde Hero och Kent skulle stå bakom och fösa om det skulle behövas. Nu gjorde det inte det. Hero gick rakt in i transporten utan krusiduller och utan dramatik. Det ska ta max en minut att lasta en häst sa Kent. Så även här var vi så stolta över vår Hero.
Väl hemkommen blev det extra allt på matbordet för Heros del. Extra Kraft, extra hö och några extra äpplen också. Fin och välryktad stod han i sin box och mumsade under tiden som husse fyllde på nytt vatten. Jag tog in både Heros och Grymlings grimmor för tvättning sedan las dom på elementet för torkning under natten.
När jag skulle släppa ut hästarna var Hero inte minsta hungrig. Han marscherade långsamt ut med blank fin hårrem, ren grimma och gjorde vaddå??? Jo ho då... han rullade sig i den värsta leran han kunde hitta i hagen.... två gånger tom. Så nu ser han ut som en skimmel med lerig grimma.... Suck....
Nå.... han är ändå världens vackraste varmblod.... så det så.... och så har han en berömd farfar också..
Igår hade dottern med sig varmblodet Hero på dressyrlektion på ridklubben. Hästtransporten vi brukar hyra hos Granngården var inte tillgänglig förrän senare så hon red ner Hero till ridskolan med min tappre sambo som promenadkompis. En promenad på en timme. Sen fick Hero stå och vila sig i en dryg timme innan lektionspasset. Det var första gången han var med till ridskolan och vi var SÅ stolta över både honom och dottern. Hero var så blankryktad i sin svarta hårrem så han glänste. Han gick med halsen vackert böjd och försökte lära sig vad matte försökte säga åt honom.
När lektionspasset var slut var han rejält svettig och fick svampas av och med täcke på ryggen skulle han sedan in i transporten. Något som sist det begav sig tog... ja sisådär 1 ½ timme. Så vi hade bett den underbare ridläraren Kent om hjälp. Han är duktig på att få in trilskade hästar i transport, något vi fått erfara när vi haft det envisa lilla russet Grymling med oss till ridskolan.
Sambon ledde Hero och Kent skulle stå bakom och fösa om det skulle behövas. Nu gjorde det inte det. Hero gick rakt in i transporten utan krusiduller och utan dramatik. Det ska ta max en minut att lasta en häst sa Kent. Så även här var vi så stolta över vår Hero.
Väl hemkommen blev det extra allt på matbordet för Heros del. Extra Kraft, extra hö och några extra äpplen också. Fin och välryktad stod han i sin box och mumsade under tiden som husse fyllde på nytt vatten. Jag tog in både Heros och Grymlings grimmor för tvättning sedan las dom på elementet för torkning under natten.
När jag skulle släppa ut hästarna var Hero inte minsta hungrig. Han marscherade långsamt ut med blank fin hårrem, ren grimma och gjorde vaddå??? Jo ho då... han rullade sig i den värsta leran han kunde hitta i hagen.... två gånger tom. Så nu ser han ut som en skimmel med lerig grimma.... Suck....
Nå.... han är ändå världens vackraste varmblod.... så det så.... och så har han en berömd farfar också..
Kommentarer
Trackback
