Mormor och solen...

Idag har det varit strålande vinterväder här i bynn. Snö och sol och helt underbart. Det får mig osökt att tänka på när äldste sonen var på sportlov hos mormor och morfar för sisådär 15 år sedan. Han vär väl runt 6 år då skulle jag gissa. Det var en mycket vacker och solig sportlovsdag och mormor ville ta honom med på en skidtur. Men se det ville inte sonen. Så sin vana trogen så inledde min kära mor operation övertalning. En av replikerna var att solen lyste så fint ute. Tillslut hade hon fått en motvillig grabb att ta på pjäxor och skidor. Iväg bar det över gärdena med mormor först, grabben sen och morfar sist. Då hör morfar grabben muttra (jo han var fortfarande sur).... -"å mormor å den där jävla solen"....

Jag tillhör ju den sortens föräldrar som inte tillåter mina ungar att svära, så för hans del så var detta ett riktigt markering att ta i med en svordom.

Nu börjar solen stå lågt och snart gå den ner. Då ska jag tända lite ljus och så ska vi äta en god middag. Kotletter och potaiskroketter blir det idag. Vi håller nämligen på med "operation frystömning". Se några dagar framåt blir det som mat-tanterna brukade skriva på skolmatsedeln när det var otippade rester: "Husets resurser".

Så ska jag se fram emot och längta till helgen som kommer för då kommer sambons stora döttrar hit och även min lille gutt så då blir det fyra barn här hemma. Det är så härligt att ha så många som möjligt av ungarna samlade.

För övrigt så har vi ju varit söderöver i helgen. Ja till Uppsala och Stockholmsområdet. Visst det är vackert och underbart där nere också. Men inte som Hälsingland. Jag känner värmen sprida sig i kroppen när vi svänger av från E4an vid Tönnebro och in mot det underbara Hälsingelandskapet med sina blåa berg och vet att snart är vi hemma i byn och på Målda.

Spelmannen och sångaren Calle Östh (Edsbybo förstås) var en gång på turne i Amerika och blev så "hemsjuk". Han längtade så till Edsbyn. En svensk pastor som bodde och arbetade "over there" försökte trösta.
Han sa till Calle: "-Men inte ska du längta hem inte, jag har bott här i 30 år och aldrig längtat hem".
Calle tittade upp och frågade: "-Vart kommer du ifrån då"?
Pastorn svarade: "-Jag kommer ifrån Uppsala jag"
Då tittade Calle på honom och sa: "-Åh dit har jag aldrig längtat heller"....

Det är nåt visst med Hälsingland! Säger som Lill-Babs jag: Jag har så starka band med Hälsingland!

Tjingeling!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0