Om bloggandets ädla konst och dess dunkla avsikter

Emedan sambon i kvällens mörker är ute i stallet (ja han väntar inte på nå Jesusbarn) och snickrar på en hästbox under det att..... *tittar ut* neeeeee inga stjärnor som glittrar och glimmar och ingen Per-Ola heller för den delen.. men det är ju inte midvinternatt än så vem vet.....

Back to "ådda" nu..... emedan sambon.... ja ni vet och allt det där... så sitter jag här i vårt mysiga kök och knappar på tangenterna under tiden som Flisan far runt med lite nya kattleksaker vi köpte hem från mässan.... jag sitter och funderar.... medans de två adventsljusen vi änligen tänt lyser så vackert på bordet.... känner mig lite som tomten... vadan och varthän.... men jag funderar på mer moderna saker kanske.... jag funderar på detta med bloggande...

Varför bloggar folk? Jag vet ju varför jag själv bloggar (tror jag iaf) för att det är kul att skriva, för att ena stunden få prata jåll och den andra sekunden vara aktiv i samhällsdebatten.... hmmmm mest åt jållhållet - men sån e ju jag... sen kanske också för att det är ett sätt för människor jag känner att följa med i min vardag... och det gör ju vissa helt frivilligt.... vilket jag tycker är jättekul!

Vissa har kanske samma syften som jag.... i all enkelhet sådär....  men så har vi ju kategorin som är kända och tjänar pengar på sin blogg.... därför att folk tycker om att läsa vad dom skriver eller också för att så många olika tittar in och vissa aldrig återvänder. Eller också ÄR det intressant för många vad dessa små skulpterade barbiedockor som så gärna vill bli kändisar skriver. Om hunden kissade eller bajsade på morgonpromenaden (hmm sånt kanske förekommer även hos oskulpterade bondmoror i Västerlima.... ) eller hur dagens "outfit" ser ut....  eller vem man tog sin latte med idag....  (sånt förekommer knappast hos nämnda mora)

Ja.... jo men det är nog så att det intresserar somliga... men kanske få erkänner det. Sen har vi ju dom andra proffsbloggarna. Dom som är seriösa och duktiga att skriva, förmodligen journalister av ett eller annat slag.... Dom är det kanske mer legitimt att gilla.. och kanske, kanske om man anstränger sig riktigt mycket och lägger bloggkommentarer så vill dom bli vän med dig och då kan du ju gå med i den där klubben som Aftonbladet hade (eller har?!?! -vet inte om den finns kvar). Den hette "Jag mötte Lassie" och där kunde man skriva om man kände nån som sett en kändis eller om man till äventyrs sett en själv. Ni vet som Lena Nyman sa i den där pjäsen "Jag har talat med Hasse Tellemar" och så kan det gå ett sus av beundran genom det publikum man nu råkar ha framför sig just då det förkunnas...

Jag är så grymt dålig på att läsa kändisbloggar.... oavsett om det är det ena, andra eller tredje slaget. Däremot älskar jag att läsa vad mina vänner skriver. Deras vardagsbestyr intresserar mig mer än någon halvt okänd människa med många besökare eller någon värstingkändis som visar dagens outfit....

Men sån e jag.....

Själv blir jag bara trött på mig själv dom dagar (även om dom är få) då jag upptäcker att jag suttit vid datorn för länge. Inte konstigt det blir så lite gjort ibland. Tycker datorn är en suverän uppfinning, men jag tror att den fört med sig mycket av ondo också, för dom som blir för hängivna. Förhållanden håller knappast om den ena parten tittar mer intresserat på en dataskärm en på sin käresta, oavsett vad vederbörande tittar på.

Nej måttlighet i allt säger författarinnan av denna blogg snusförnuftigt och avslutar strax för att skicka in en jobbansökan, stoppa tvätt i tumlaren och fundera vad som ska serveras till middag ikväll.

Trött efter helgen i Stockholm, med mässmonterjobb i två dagar. Men roligt var det. Speciellt eftersom jag hade sambo och son med och fick umgås med dem, bonusdöttrar och stor son också. Älskar min familj! Allihopa! Så de så!

I morgon är jag ledig, men ska vara hos doktorn redan kl 8. Har knappt sovit alls i natt pga värkande rygg. Mina in i dimman piller är slut. Kvar ligger bara några diclofenac.. eller hur dom heter... och skvalpar och dom hjälper inte ett dyft. Men jag vill inte ha piller. Jag vill bli frisk i min rygg..... fram me kniven bara!

So long - cykelstång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0